Två fel gör inte ett rätt

Inte helt oväntat valde den franska senaten att rösta för förslaget att kriminalisera folkmordet på armenier under det första världskriget, ett beslut som rönt både glädje och irritation. I Turkiet har beslutet inte helt oväntat mött starka reaktioner, och den turkiske premiärministern Recep Tayyid Erdogan säger att han ”hoppas att senaten inte kommer att göra Frankrike till ett land som är i trots med sina egna värderingar. Det här är en debatt som går fullständigt på tvärs med rätten att tänka fritt. Det här steget tas bara med tanke på kommande val”. Erdogan hänvisar till att det i Frankrike finns en stor minoritet armenier, och antyder således att beslutet handlar om röstfiske. Den biträdande premiärministern Bulent Arinc i Turkiet har också hotat med att ta ärendet till Europadomstolen och säger att lagen är ”ett hot mot yttrandefriheten”. En således sedan tidigare frostig relation, främst på grund av Frankrikes motstånd mot ett eventuellt framtida turkiskt medlemskap i EU, riskerar således att ytterligare förvärras.

Från franskt håll försöker man nu tona ner betydelsen av beslutet och den franske presidenten Nicolas Sarkozy hade redan före beslutet tagit kontakt med Erdogan. Sarkozy då att lagstiftningen ”på något vis är riktat mot något särskilt land eller folk”, inte heller det franska utrikesdepartementets uttalande om att mana till lugn och förklara att ”Turkiet är en väldigt viktig partner och allierad för Frankrike” verkar ha haft någon lugnande effekt. Det är dock inte bara i Turkiet beslutet väckt irritation, i lördags samlades runt 15 000 turkar i Paris för att demonstrera mot beslutet, och i måndags höll polisen noggrann kontroll över de demonstrationer som hölls både för och emot beslutet.
Givetvis är dock inte alla emot beslutet, från armeniskt håll välkomnas det franska beslutet och Armeniens utrikesminister Edward Nalbandian säger att ”[D]enna dag kommer att skrivas i guld, inte bara i historien av vänskap mellan Armenien och Frankrike, men även i historieböckerna om försvarandet av mänskliga rättigheter världen över”.
Att ämnet är känsligt är förstås ingen nyhet, och har lett till rad kontroverser och ordkrig mellan en rad stater och Turkiet. I samband med att Sveriges riksdag i mars 2010 erkände morden på armenierna och andra kristna minoriteter i det osmanska riket under det första världskriget, valde den turkiska regeringen att protester genom att dels återkalla sin ambassadör och att ställa in ett planerat besök av Erdogan.

Det hela bottnar i en rad händelser under det första världskriget, i samband med att ryska trupper avancerade in i det dåvarande Osmanska riket valde många kristna minoriteter i området att stödja de ryska styrkorna. De osmanska trupperna besvarade detta genom att inleda massdeporteringar av kristna från de hotade områdena, och beroende lite på vilka källor man nyttjar ska mellan 800 000 och 1,5 miljoner dödats. Från turkiskt håll påpekas dels att det pågick strider mellan reguljära osmanska trupper och rebeller, och att det även återfanns många muslimer bland de som dödades. Från turkiskt håll har man konsekvent försök att hävda att siffrorna är kraftigt överdrivna, erkänner inget folkmord och har gjort det straffbart att använda den termen.
Som alltid när en historisk fråga politiserats så är det givetvis svårt att riktigt få något egentligt grepp om vad som är sanning och vad som är propaganda. Att det begicks övergrepp mot civila i samband med det osmanska rikets successiva sönderfall under det första världskriget, är det ingen som ifrågasätter, men frågan är givetvis vidden av det och hur händelseförloppet såg ut. Personligen finner jag beslutet olyckligt, främst därför att det är fel – oavsett vad man anser i frågan – att kriminalisera en åsikt och dels därför att det riskerar att politisera historieskrivningen.
Nu kan man visserligen påpeka att så är redan fallet i och med den turkiska hållningen i fråga, men jag anser ändå att ett demokratiskt västerländskt land borde kunna undvika att hamna på samma nivå i frågan som Turkiet, två fel gör inte ett rätt.
Det lämnar således en fadd smak att politiker ska gå in och detaljstyra den historiska forskningen, och även om jag är mycket väl medveten om att så alltid varit fallet så behöver det nödvändigtvis inte betyda att jag finner förfarandet acceptablet.

Källor:
Olagligt förneka folkmord
Turkisk-armeniska konflikten
Oro inför franskt beslut om folkmord
Frankrike röstade igenom omstritt folkmordsbeslut - Turkiet har utlovat sanktioner

Frankrike: Brottsligt att förneka folkmord på armenier
Turkiet rasande över folkmordslag