Friday, June 29, 2018

VM:s gruppspel är slut

Fotbolls VM 2018 går av stapeln i Ryssland

Så var då gruppspelet i Fotbolls 2018 avklarat, och med det är det dags att gå igenom grupperna och se ge betyg över denna första fasen.

Grupp A
Den på pappret kanske sämsta gruppen i årets VM-turnering, och det var kanske också att vänta med tanke på att den också det är den grupp i vilken hemmanationen Ryssland återfinns. Förhandsfavoriter i gruppen var Ryssland och Uruguay, med Egypten som en potentiell utmanare om att knipa en plats i åttondelsfinalen, medan Saudiarabien spåddes bli jumbo. Tyvärr visade sig gruppen lika svag i praktiken som alla förväntat sig, Ryssland och Uruguay hade inte några större problem att tackla Egypten och Saudiarabien, som fick göra upp om vem som skulle undvika att bli gruppjumbo.

1. Uruguay –Har kanske inte direkt imponerat under gruppspelet, utan kört lite på halvfart mest hela tiden. Såg faktiskt lite lätt ointresserade ut mot både Egypten och Saudiarabien, vilka dock saknade förmågan att utnyttja uruguayarnas smått bristande intresse.  Blixtrade dock till mot Ryssland, och visade vilken klass de faktiskt besitter. Känns lite som att Uruguay har säkerligen ytterligare ett par växlar att lägga in nu när det vaknas slutspel, vilket kommer behövas. Vill säkerligen få revansch för den lite snöpliga åttondelsförlusten i förra VM, och har helt klart stor potential att ta sig vidare till åtminstone kvartsfinal. Får dock ett motstånd i nästa omgång, när man ställs mot Portugal.
Betyget för gruppspelet blir otvivelaktigt väl godkänt. Laget har visat klass, men det är samtidigt lite svårt att riktigt veta hur pass bra Uruguay egentligen är, motståndet har sannerligen inte varit det bästa. Men med Cavani och Suarez på topp, och ett habilt mittfält och försvar, något de flesta lag säkerligen undvika.
2. Ryssland – Hemmanationen inledde med en betryggande seger mot ett blekt och intetsägande Saudiarabien, och följde sedan upp detta med ytterligare en tämligen enkel vinst mot Egypten. Var innan VM starkt kritiserat, och segrarna har väl i vissa avseenden dämpat kritiken, som varit rätt bitsk emellanåt. Förlusten mot Uruguay (som knappast behövde anstränga sig), visar ändå att ryssarna har stora brister i såväl spelarmaterial som taktiken. Man var faktiskt ett par nummer för små och var faktiskt aldrig i närheten av att hota motståndarna. Ska nog behöva ett smärre mirakel att besegra ett förmodligen revanschlystet Spanien i åttondelsfinalen, och möta en ny dos av kritik. För trots år av förhoppningar om att nu kommer Ryssland förvandlas till en maktfaktor i internationell fotboll, så har inget hänt.
Får väl ändå sägas varit en godkänd insats så här långt, speciellt med tanke på att laget på förhand var rätt nederlagstippat. Dock lite svårt att veta precis vart man har ryssarna, och medan många andra mer namnstarka lag hade stora bekymmer i gruppspelet, så rullade det på rätt bra fram tills man större samman med Uruguay. Då blev alla brister i lagbygget tämligen uppenbara…
3. Saudiarabien – Sågs av många (mig själv inräknat) som VM:s kanske sämsta lag, och insatsen i premiärmatchen mot Ryssland bekräftade den bilden. Spottade upp sig något mot Uruguay, vilket kanske inte var så svårt med tanke på insatsen mot hemmanationen, men man var trots det ändå fullständigt chanslöst. Lyckades besegra ett håglöst och uppgivet Egypten i den sista omgången.
Betyget blir Underkänt, trots att man lyckades besegra Egypten. Visst, förväntningarna var inte speciellt höga, men laget lyckades inte ens vara i närheten av att infria mina extremt lågt ställda förväntningar. Gjorde kanske VM:s i särklass sämsta insats i premiärmatchen, och även om man spottade upp sig något från denna extremt låga klass, så räcker det inte.
4. Egypten – Sågs av många som en potentiell utmanare till Ryssland om att knipa andraplatsen. Skadan på lagets stora fixstjärna Mohamed Salah i vårens Champions Leauge-final, grusade förmodligen dessa planer. Mycket fokus låg på att få tillbaka Salah i startelvan, och han missade premiärmatchen mot Uruguay. Laget gjorde väl inte bort sig, men Uruguay var alldeles för rutinerade och välorganiserade för att hotas av Egypten, som saknade Salah. Egyptens storstjärna var tillbaka inför matchen mot Ryssland, men det märktes klart och tydligt att han fortfarande hade problem med axeln, utan också var rejält matchotränad. Förlust i den sista och betydelselösa matchen mot Saudiarabien.
Betyget kan inte annat än bli underkänt. Förväntningarna inför VM på Egypten var rätt höga, men skadan på Salah i våras, grusade alla dessa förväntningar. Istället för att kunna fokusera sig på fotbollen, så hamnade allt för mycket fokus på lagets gigantiska fixstjärna. Egypten hade behövt en Salah i toppform, nu fick man en matchotränad och sliten Salah, som mer såg ut som han gjorde i Roma än hur det sett ut i Liverpool. Frågan vi aldrig kommer få svar på är förstås vad som hänt om Salah inte varit skadad.

Grupp B
Grupp B, eller den Iberiska gruppen, med Marocko, Spanien och Portugal, rundades av med Iran. Förhandsfavoriterna Portugal och Spanien bjöd upp på turneringens bästa match i premiäromgången, men sen sjönk kvalitén på spelet betänkligt. Gruppens stora skräll var Irans seger mot Marocko, och vilken gjorde att dynamiken i gruppen helt ställdes på sin ända. Tyvärr innebar det också att Marocko, som av många pekades ut som ett potentiellt hot mot Spanien/Portugal, hamnade i ett extremt jobbigt läge och var efter förlusten mot Portugal, avsågade redan i andra omgången. Den tredje och avslutande gruppspelsomgången blev verkligen nervkittlande, men uppenbarade också de grova bristerna med VAR. Till slut kunde grannländerna Spanien och Portugal pusta ut, och börja förbereda sig på åttondelsfinal.
 
1. Spanien – Efter fiaskot i VM 2014, så var såväl spelare som ledare rejält revanschsugna inför årets turnering, och det märktes otvivelaktigt i premiärmatchen mot Portugal som var en rejäl holmgång. Spanien lyckades till slut, med viss möda, betvinga ett vilt kämpande Iran, och gick sedan en ytterligare holmgång mot ett avsågat Marocko. Även om Spanien varit lite ojämna, och kanske inte riktigt kommer upp i de nivåer vi blivit vana att se dem, så visade de i matchen mot Portugal att man inte ska ta dem för givet. Möter ett rätt mediokert Ryssland i åttondelsfinal, och allt annat än spel i kvartsfinal är ett fiasko.
Godkänt. Spanien har gjort det man kan förväntat sig, och vann sin grupp. Visst, helt smärtfritt har det inte gått, men man har gjort vad som krävs. Till skillnad från den håglösa insatsen 2014, så känns det som om spanjorerna har mer att ge. Vilken kanske beror på att det här är sista chansen för Spaniens gyllene generation, och att vi kommer få se ett i stora drag nytt landslag de närmaste åren. Även om Spanien onekligen måste tas med i gulddiskussionerna, så tror jag inte att Spanien når finalen. 
2. Portugal – Var som sagt förhandsfavorit tillsammans med grannlandet att ta sig vidare, och som regerande Europamästare, även favorit att ta sig långt i årets turnering. Mycket kretsar runt Ronaldo, som hitintills inte haft några större problem att infria förväntningarna, fram tills matchen mot Iran. En match man borde stängt, men det ville sig inte för portugiserna som släppte in iranierna i matchen. Får nu en tuff nöt att knäcka i form av Uruguay, men med tanke på vilka lag som finns på denna sidan av slutspelsträdet, så spelar det kanske mindre roll.
Godkänt även här. Även om Portugal kanske inte spelar den mest tittarvänliga fotboll, så är de effektiva. Hade dock svårt att riktigt finna tillbaka till spelet ifrån matchen mot Spanien, men med Ronaldo i fin form, så behövs det kanske inte. Men i matchen mot Iran så visade sig även Ronaldo mänsklig, och såg lite sliten ut. Får som sagt bekänna färg redan i åttondelsfinalen, och det är väl troligt att det kommer bli en rätt avvaktande historia.
3. Iran – På förhand utsedd till gruppens jumbo, och förväntningarna från omvärlden var rätt lågt ställda. Visade dock på god karaktär, och att det ibland kan vara mer värt än kvalité. Segern mot Marocko i premiäromgången, gjorde att laget lite överraskande faktiskt hade möjligheten till avancemang i sista omgången. Men trots att man gjorde ett tappert försök, så räckte man inte riktigt till. Kan dock lämna VM med höga huvuden.
Klart godkänt. Mina förväntningar på iranierna var milt sagt låga, men laget vek aldrig ner sig. Visst, det var väl knappast frågan om någon skönfotboll som iranierna bjöd på. Men det hade man å andra sidan inte förväntat sig, istället var det stenhård kamp i nittio minuter som gällde. Och det var på väg att räcka, men som vanligt när det gäller de mindre fotbollsnationerna, så räckte det inte den här gången.
4. Marocko – Var på förhand ansedda som en potentiell utmanare till Portugal/Spanien, och sågs också som ett av de få lag utanför Europa/Latinamerika, som möjligtvis skulle kunna ta sig långt i turneringen. Nu hamnade man som sagt i en rätt tuff grupp, och det hela blev förstås inte bättre av att man förlorade premiärmatchen mot Iran. En förlust som blev otroligt kostsamt för marockanerna, som trots allt visade i matcherna mot både Spanien och Portugal, att man mycket väl kan mäta sig med de europeiska toppnationerna. Tyvärr så spelade det mindre roll.
Betyget för Marocko blir trots allt underkänt, trots två bra matcher mot Portugal och Spanien. Förlusten mot Iran var onödig, och sved säkert extremt mycket med tanke på de efterföljande insatserna. Men fotboll handlar om att göra mål på sina chanser, och det gjorde inte Marocko mot Iran, trots att man var det klart bättre laget. Nu lämnar man VM med en snöplig förlust, en hedersam förlust och en tuff och intensiv oavgjord match.

Grupp C
Med Frankrike som skyhöga favoriter, var det upp till de tre övriga lagen i form av Australien, Danmark och Peru, att göra upp om andraplatsen. Nu blev det aldrig riktigt någon nerv i den här gruppen, efter att Peru tyvärr misslyckades med att infria förväntningarna man hade på dem. Det blev istället Danmark och Australien som fick göra upp om den hett åtråvärda andraplatsen. Vilket tyvärr inte borgade för någon större spänning, då Danmark visserligen bara fick oavgjort mot ett vilt kämpande Australien, men sedan bara behövde oavgjort mot Frankrike i den avslutande matchen, medan ett lite tröttkört Australien ställdes mot ett revanschlystet Peru.

1. Frankrike – Efter att med viss möda betvingat ett vilt kämpa Australien, känns det lite som att fransmännen åkt runt lite på en räkmacka. Gjorde vad som förväntades mot Peru, och spelade sedan av matchen mot Danmark, i vad som bara kan betecknas som en träningslandskamp. Förväntningarna är stora på fransmännen, och det märktes i matchen mot Australien. Segern gjorde dock att laget verkar kunna slappna av, och även om det är lite stelt emellanåt, så gör fransmännen vad de förväntas göra. Ska man peka på något positivt, så är det väl dels att Frankrike ser mer harmoniskt ut på länge, och att man har ett par växlar kvar att nyttja.
Betyget blir Godkänt, man vann gruppen utan att riktigt behöva visa någon vidare klass. Känns som att flera spelare, bland annat Pogba, har en hel del kvar att bevisa. Mbappe har dock visat både klass och att han är mer än villig att anta utmaningen att spela i VM. Ställs nu mot Argentina i åttondelsfinal, och då måste man nog höja sig ett par snäpp om man vill spela vidare. Men, det känns som sagt som att Frankrike bara gått på halvfart under gruppspelet…kan vara en nackdel det också.
2. Danmark – Hamnade i ett rejält getingbo med en på förhand tuff grupp, men efter en riktig kämparseger i slutminuterna mot Peru, så fanns hoppet om vidare avancemang. Gjorde sedan en rätt platt insats mot Australien, innan det var dags för en av VM:s kanske mest intetsägande matcher mot ett B-betonat Frankrike. Känns fortfarande som det är svårt att riktigt, riktigt få grepp om danskarna. Men det kommer krävas såväl dansk dynamit som ett par Tuborg och Carlsborg för att ta sig vidare från åttondelsfinal. Lider lite av att lagets stora fixstjärna, Tottemhamspelaren Eriksen, inte riktigt kommit in i spelet, utan försvinner långa stunder. Han kommer behövas om Danmark ska gå långt.
Betyget blir ändå godkänt, då jag trodde man skulle få slåss hårdare om den andraplatsen. Visade på både klass och kämparvilja i matchen mot Peru, men hade svårare att riktigt tagga upp i matchen mot Australien. Lär få svårt mot ett av VM:s kanske mest talangfulla lag, och det krävs nog att Eriksen är mer med i spelet än han hitintills varit.
3. Peru – Sågs innan VM drog igång som det laget som skulle göra upp med Danmark om andraplatsen. Men en snöplig förlust i slutminuterna mot danskarna och en rätt intetsägande insats mot Frankrike, förstörde hela VM för latinamerikanerna. Tyvärr, för laget har visat i det latinamerikanska kvalet att man har potential. Att man sedan visade på vad laget faktiskt kan utföra i den helt betydelselösa matchen mot Australien, spelar då mindre roll. Varför väntade till den matchen innan man faktiskt gick in och gjorde det man borde gjort tidigare.
Betyget blir underkänt. Visst, laget var en missad straff från att ta poäng, eller vinna, mot Danmark. Men det är från elva meter som männen skiljs från pojkarna, och Peru lyckades – tyvärr – inte riktigt infria förväntningarna. Gjorde sedan en tämligen platt insats mot Frankrike, och VM var sedan över. Lite trist, för Perus fans har varit magiska och av det man sett från det Sydamerikanska kvalet, är det ett talangfullt lag. Men, nu blev det respass redan i gruppspelet.
4. Australien – Utan några som helst förväntningar, så sprang Australien in i premiärmatchen mot favoriterna Frankrike, och så när lyckades sno en poäng av fransmännen. Riktigt så blev det nu inte, en seg och lite ointresserad Pogba räddade de blå. Det blev istället Danmark som fick se sig bestulna på en poäng, vilket gjorde att gruppen levde in i den sista omgången. Inför den sista matchen hade australiensarna, lite överraskande ändå, chans att knipa andraplatsen från danskarna, men då vek man ner sig. Kanske hade man överpresterat i de tidigare matcherna, eller så var soppan helt enkelt slut. Australien gick inte att känna igen sig, och laget var fullständigt chanslösa mot ett avslappnat och välorganiserat Peru.
Betyget blir Godkänt. Förväntningarna var låga, och även om man visste att det här var ett lag som skulle kämpa vilt i nittio minuter, var det nog ingen som trodde att man faktiskt skulle pressa Frankrike i premiäromgången. Gjorde sedan ytterligare en riktig jobbarinsats mot Danmark, innan kollapsen sedan kom mot Peru. Även om avslutningen blev lite av ett antiklimax, så var det ändå mer än man förväntat sig.

Grupp D
Med förra VM:s silvermedaljör och ett talangfullt Kroatien, så var det upp till bevis för Nigeria och VM-nykomlingarna Island. Medan Kroatien infriade alla förväntningar, så gick det trögare för Argentina som haft ett besvärligt VM-kval. Trots att många förväntat sig en tämligen avslagen historia, så blev den här gruppen ett riktigt getingbo och som levde in i det sista. Kvalitén stod Kroatien för, medan Island för det mer hjärtskärande dramat, och Argentina för den mentala kollapsen. Detta gjorde att Nigeria, som annars brukar utmärka sig på planen, hamnade i någon form av radioskugga. Inför den avgörande omgången, så gjorde Argentina, Island och Nigeria upp om den sista slutspelsplatsen, i ett drama som avgjordes först i slutminuterna av matcherna.

1. Kroatien – Efter semifinalförlusten mot Frankrike i VM 98, så har kroaterna letat formen och haft svårt att riktigt leva upp till omvärldens förväntningar. För trots att man ofta haft ett namnstarkt lag på pappret, har det visat sig svårt att riktigt få till det i VM och EM. Det har förstås inte blivit bättre av att landslaget plågats av djupgående – och våldsamma – konflikter mellan ledning, fans och spelare. Årets upplaga har några av VM:s kanske främsta stjärnor, och det är kanske nu eller aldrig för kroaterna. Efter att ha avfärdat Nigeria, så körde kroaterna totalt över Argentina i en smått makalös tillställning. Klara för vidare avancemang, så vann ett starkt B-betonat Kroatien över ett vilt kämpande Island. Ställs nu mot Danmark i åttondelsfinal, och bör rimligtvis ta sig vidare till kvartsfinal.
Betyget blir Mycket väl godkänt. Kroaterna hade inga större bekymmer att gå vidare som gruppsegrare från sin grupp, vilket ändå får sägas vara lite av en överraskning. Det enda riktiga orosmolnet är väl att det kanske gick lite för lätt, och att man någonstans bränt lite väl mycket krut redan nu. Men, fortsätter man på den inslagna vägen, så kan kroaterna mycket väl kunna gå långt, kanske semifinal.
2. Argentina – Efter ett otroligt bökigt kval, där man först i sista omgången lyckades ta sig vidare, har man haft en stökig uppladdning inför VM. Storförluster har varvats med intetsägande matcher, och infekterade konflikter mellan spelare och ledare. Var direkt dåliga mot Island, och även om man kanske borde fått med sig en ytterligare straff, så går det inte att spela så håglöst som argentinarna gjorde och tro att man ska vinna en match i VM. Gjorde sedan kanske den sämsta matchen i ett VM sedan VM i Japan/Sydkorea, och var sedan piskat att vinna mot Nigeria. Med kniven mot strupen, så gjorde man sedan en smått lysande första 45 minuter, för att sedan fall ihop totalt, och först i slutminuterna kunna fixa vidare avancemang. Ställs nu mot Frankrike, och med fortsatta interna konflikter och svaga insatser, blir det tufft.
Trots att Argentina går vidare från gruppen, så blir betyget Underkänt. Visst, det är ingen skam att förlora mot Kroatien, men sättet man gjorde det på var skämigt. Och visst, Island spelar knappast VM mest attraktiva eller roliga fotboll, men går man runt och sparkar bollen lite planlöst, samtidigt som ingen verkar intresserad av att spela, då vinner man inte sådana matcher. Spottade upp sig rejält i den avslutande matchen, men något saknas i Argentina, och man kommer få svårt att gå vidare från åttondelsfinalen. Argentinas stora förbannelse just nu stavas Messi, och hur man riktigt ska få med honom i spelet. Lyckas man lösa det problemet, så kan Argentina bli hyperfarliga, annars får man åka hem redan i första slutspelsomgången.
3. Nigeria – Som vanligt när det gäller afrikanska lag, så är det lite svårt att riktigt veta vart man har dem. Även om årets upplaga av Nigeria inte saknar namnstarka spelare, så känns det ändå rätt avlägset från tidigare VM, när laget var fyllt av världsstjärnor. Insatsen mot Kroatien lämnade en hel del till övers, men visade sedan visade man klass mot Island som tämligen enkelt avfärdades. Ställdes sedan inför ett starkt kriterat Argentina i den avslutande matchen, och laget såg helt enkelt ut att vara ställda av uppgiften. Men man reste sig i den andra halvleken, och var på väg att slå ut Argentina, när motståndarna kunde avgöra matchen i slutet.
Betyget blir Godkänt, men inte mycket mer. Visst, man pressade självaste Argentina i den avgörande matchen, där man faktiskt hade möjlighet att gå vidare. Men såg stressade och obekväma i denna avslutande match, vilket var i stark kontrast med matchen mot Island. Känns på något sätt som att Nigeria någonstans står och stampar på samma plats i turnering efter turnering, och aldrig riktigt vill lyfta.
4. Island – Gör sitt första VM, och red på en rejäl framgångsvåg efter en framgångssaga i EM 2016. Men efter att man lyckats sno en poäng från ett rätt håglöst Argentina, blev det tuffare. Var stundtals chanslöst mot Nigeria, och hade svårt att riktigt lyfta mot ett b-betonat Kroatien. Samtidigt, vi talar om ett av VM:s minsta nationer sett till antalet invånare, och några direkta förväntningar fanns inte från min sida.
Betyget blir ändå Väl Godkänt. Visst, man har en hel del kvar till att på allvar kunna mäta sig med världseliten, men det är man knappast ensam om. Faller dock med flaggan i topp, och jag tycker man gör, efter förutsättningarna, ett bra VM. Visst, det är knappast frågan om något skönspel, men det visste man ju redan om. Det handlar om att göra som Grekland i VM 2002, nämligen att parkera bussen och satsa på kontringar.

Grupp E
Sverige hamnade till slut i Grupp E, tillsammans med Mexiko, Sydkorea och de regerande världsmästarna Tyskland. Mycket av förhandssnacket innan VM drog igång, handlade mer om vilka som skulle knipa den åtråvärda platsen efter storhandsfavoriten Tyskland. Men när väl Grupp E kom i turneringen, så handlade det snabbt om hur Tyskland skulle rädda sig kvar i VM. Efter en bedrövlig insats mot ett tappert kämpande Mexiko, var tyskarna piskade att vinna mot ett Sverige som med vissa besvär besegrat Sydkorea. Efter en välspelad första halvlek, så hade Sverige tagit ledningen – och eftersom Mexiko avfärdat Sydkorea, så var Tyskland ute ur VM. Men som den engelske giganten Gary Lineker en gång sa, ”fotboll är en underlig sport, man spelar i 90 minuter och sedan vinner tyskarna på övertid”. Tyskland vände på steken, och försatte nu Sverige i en ytterst prekär situation. Inför sista omgången hade Mexiko slagläge, medan Tyskland och Sverige gjorde upp om den där andraplatsen.
Men så blev det nu inte, i en av Sveriges kanske bästa matcher på många år, så körde ett laddat Sverige över ett blekt Mexiko, samtidigt som Tyskland överraskande förlorade mot Sydkorea. När väl dammet lagt sig, så var Sverige gruppsegrare och får möta grupptvåan i Grupp F, Mexiko blev tvåa och Tyskland samt Sydkorea får lämna VM. Vem hade trodde det?

1. Sverige – Hånade och bespottade innan VM, där det mesta verkade kretsa runt huruvida Party-Janne skulle ringa upp Zlatan och be honom dra på sig den blågula dressen återigen. Party-Janne stod dock på sig, och en förmodligen lätt besviken Zlatan satt sedan och ägnade sig åt att skjuta prick på landslaget. Vilket tyder på en rätt skev verklighetsbild, för någon större tillgång var knappast Zlatan under EM i Frankrike 2016.
Nåväl, en sömnig och lätt intetsägande första match mot Sydkorea, följdes upp mot en nervkittlande och trist förlust mot Tyskland, och sedan en magisk vinst mot Mexiko som verkade tagen av stundens allvar. Nu blir det fortsatt spel för Sverige, och Zlatan får stå där med lång näsa…
Betyg: Väl godkänt är i underkant, speciellt med tanke på tongångarna innan VM. För egen del så var förväntningarna rätt låga, vi krånglade oss vidare från en stentuff grupp och slog sedan ut Italien i ett spännande, men fotbollsmässigt trist kvalspel. Träningsmatcherna innan VM gav noll och inget svar, inte helt olikt VM 94. Frågan är förstås hur långt det här nu kan bära, jag tror kanske inte på en semifinal, men visst skulle en kvartsfinal inte vara helt utom räckhåll. Hur som helst, Party-Janne och landslaget har gjort en bragdartad insats så här långt…hoppas bara vi slipper ett nytt Senegalfiasko…
2. Mexiko – Inledde lite lätt chockerande med att besegra de regerande mästarna, och som de spelade. Tyskarna såg nästan lite lätt tagna av stundens allvar, medan mexikanarna sprang åttor runt de stillastående regerande världsmästarna. Hade lite svårare att få igång spelet mot Sydkorea, men lyckades till slut bemästra sydostasiaterna. Med gruppsegern inom räckhåll, så ställdes man mot ett Sverige som var piskat att vinna, och sällan gillar att föra spelet. Men det var ett trögt och kanske taget Mexiko som föll ihop fullständigt i andra halvlek. Hade tyskarna mäktat med ett mål i slutet, så hade Mexiko, trots två segrar, fått lämna VM.
Betyget blir trots allt Väl godkänt, Mexikos seger över Tyskland var imponerande och satte hela gruppen (och VM) i gungning. Hade sedan lite svårare att nå upp till samma nivå i de efterföljande matcherna, som man haft i premiärmatchen, och kanske blev det lite för mycket av det goda för mexikanarna. Föll som sagt ihop fullständigt i den andra halvleken, och ska nog förmodligen skicka ett par tackbrev till sydkoreanerna som räddad dem från ett praktfiasko. För nu möta Brasilien, och det känns inte troligt att man kommer betvinga brassarna i en åttondelsfinal.
3. Sydkorea – Allt efter VM i Japan/Sydkorea, där koreanerna charmade en hel värld – och även fick en hel del hjälp från domarna – så har tyvärr Sydkorea stått och stampat utvecklingsmässigt. Visst man tar sig ofta till VM, men där tar det ofta slut rätt snabbt och det känns som om lagets utvecklingskurva börjat plana nedåt. Gjorde ett otroligt blekt intryck i matchen mot Sverige, och känslan av att Sydkorea skulle bli gruppens styrkpåse stärktes efter en ytterligare förlust mot Mexiko. Under denna match så spottade dock sydkoreanerna upp sig, men det var förstås få som kunde ana att man skulle besegra världsmästarna i den sista omgången.
Betyget blir ändå Godkänt, om än med en hel del tveksamheter. Även om det återfinns flera spelare som har framtonande platser i de europeiska ligorna, så klev inte dessa fram när det så väl behövdes. Men betyget hade blivit underkänt, om det inte var för matchen mot Tyskland. Här visade sydkoreanerna upp ett spel de inte visat i de tidigare två matcherna, och tyskarna hade stora bekymmer att såväl såga upp deras försvar som att freda sig från deras kontringar. När väl Sydkorea gjort 1-0, så var matchen död, och 2-0 skickade ut tyskarna ur VM.
4. Tyskland – Det sägs vila en förbannelse över de regerande mästarna, och årets upplaga av världsmästerskapet, gjorde inget för att skingra dessa teorier. Tyskland inledde otroligt svagt i premiärmatchen, och tappade helt spelet i den första halvleken mot Sverige. Spottade upp sig rejält i andra halvlek, men det var med nöd och näppe som tyskarna undvek att bli utslagna redan i andra omgången. Förutsättningarna inför sista omgången var klara, poäng, samtidigt som Sverige förlorade eller spelade oavgjort. Om Sverige skulle vinna, så gällde att få bättre målskillnad än mexikanarna. Enkelt, speciellt som man mötte gruppens styrkpåse som inte direkt visat någon större klass. Vad som nu skedde kan väl bara liknas vid ett gigantiskt haveri, och Tyskland förlorade denna viktiga match med 2-0. De regerande mästarna är utslagna och får åka hem…knappast vad det tyska fotbollsförbundet förväntat sig på förhand.
Betyget blir förstås Underkänt. Visst det är inte ett lika stort fiasko som Spaniens insats i VM 2014, men det är inte långt borta. Varför blev det så här då? Ja, det är nog en fråga som kommer stötas och blötas i Tyskland, men det är väl rätt troligt Jogi Löw gjort sin sista match som tränare för Die Mannschaft. Men en del förklaringar till fiaskot är troligen att man tvingats ödsla en massa tid och kraft på annat än fotboll. Innan VM drog igång besökte Mesut Özil och İlkay Gündoğan den turkiske presidenten Erdogan, vilket skapade en massa rubriker. En annan brist var en total avsaknad av fart och fläkt i laget, Tyskland blev allt som stillastående och många av spelarna är kanske både mätta och trötta. Löws beslut att inte ta med Leory Sané från Manchester City, var så här i efterhand ett misstag. För hur mycket det än tar emot att behöva säga det, men Sané har varit en av Premier Leauges bästa spelare, men som tyvärr ofta hamnar i skuggan av sina lagkamrater. Beslutet att inte ta med detta yrväder, med några av Premier Leauges mest otroliga fotbollsskor, var ett stort misstag.

Grupp F
Brasilien stod som värd för VM 2014, och målet var givetvis att vinna hela turneringen. Nu blev det inte riktigt så, och efter att ha åkt på en historisk förnedring mot Tyskland i kvartsfinalen, har brassarna ruvat på sin revansch. Men det är sannerligen ingen lätt grupp som Brasilien hamnade i, med Schweiz, Serbien och Costa Rica. Efter ett en hackig och ojämn premiär mot Schweiz, så körde man till slut över Costa Rica av bara farten, innan det var dags att möta Serbien i en direkt avgörande match. För efter att serberna med vissa bekymmer betvingat Costa Rica, skulle de säkra vidare avancemang mot Schweiz. Något som gick planenligt i 45 minuter, då serberna spelade en otroligt vacker fotboll och kontrollerade spelet totalt, men så gick det som det brukar gå när Balkanlagen spelar, man slutade spela. Schweiz åt sig successivt in i matchen, och avgjorde i slutminuterna. Ett resultat som nu ställt gruppen vidöppen för ett trekejsarslag, där ett piskat Serbien inte förmådde resa sig.

1. Brasilien – Var innan VM en av favoriterna till att ta hem titeln, men premiärmatchen gav verkligen inget intryck av att brassarna skulle leka hem titeln. Snarare tvärt om såg det stelt ut, och även om man emellanåt blixtrade till, så fick man aldrig något flyt i spelet. Andra matchen mot Costa Rica såg länge ut att bli en poängförlust för ett Brasilien som inledde matchen lika stelt som i premiären mot Schweiz, men efter att tränaren plockat fram hårtorken i halvtid, kom man ut som ett helt nytt lag. Costa Rica stod emot i 45 minuter, sen på övertid small det rejält bakom Navas. Spelade sedan av matchen mot på ett imponerande sätt mot Serbien, och Brasilien ser riktigt giftiga ut.
Betyget kan inte annat än bli Godkänt, Brasilien gör det man ska. Visst, det såg stelt och oinspirerat ut mot Schweiz, och första halvlek mot Costa Rica var inte bra. Men efter det har man rest sig, och spelar – även när det går trögt – med en laganda som saknats i t.ex. Argentina.
2. Schweiz – Trots att Schweiz för de flesta är synonymt med vintersporter, helst sådant som går utför, så har också det lilla alplandet förvandlats till ett habilt fotbollsland. Visst, det brukar vanligtvis bli ett tidigt avsked, men det är ett tuff lag att möta, och som har trevlig mix av bolltrixande mittfältare och anfallare, och hårt slitande backar och defensiva mittfältare. Schweiz kom till VM som utmanare till Serbien om vem som skulle knipa den eftertraktade andraplatsen, och man visade direkt klass. Först fixade man oavgjort mot Brasilien, och vände och vann mot ett Serbien som förmodligen kört över schweizarna i första halvlek. Ett kanske nöjt Schweiz, spelade sedan oavgjort i matchen mot Costa Rica, och tog sig således vidare. Nu väntar Sverige i åttondelsfinal, men tyvärr för schweizarna, så drog Lichetensteiner på sitt andra gula kort i turneringen, och missar matchen.
Betyget för Schweiz blir otvivelaktigt Väl Godkänt, man gör två riktigt, riktigt bra matcher, och att man sen kanske var lite okoncentrerad mot Costa Rica, må vara förlåtet. Vad som kanske imponerat på mig mest, är att man var i underläge mot både Brasilien och Serbien, men lyckades ändå knipa poäng i dessa matcher. Nu blir man utan sin lagkapten, och det är ett jätteavbräck. Men, Schweiz är ett komplett lag, och det här kommer bli en rejäl holmgång.
3. Serbien – Serberna har en förmåga att leka sig igenom kvalet till VM/EM, och sedan kollapsa totalt i gruppspelet. Precis som grannlandet Kroatien, har Serbien en namnstark startelva, och rymmer en intressant mix av etablerade spelare, och en del nya ansikten. Inledde förtroende ingivande mot Costa Rica, men lyckades sedan schabbla till det rejält för sig, efter att ha gått på pumpen rejält mot Schweiz. I den sista matchen, som man var piskade att vinna, hamnade man i underläge under andra hälften av första halvlek, och även om man gjorde ett bra försök att kvittera, så saknades skärpan. När så Brasilien tryckte in 2-0, så var matchen och VM slut för Sebien.
Något annat än Icke Godkänt blir betyget. Visst, man gör en bra första match, och en bra första halvlek mot Schweiz, men ska man ta sig vidare från den här gruppen, då måste man spela hela matcher. Schweiz insåg detta, Serbien gjorde det inte och får nu åka hem i förväg. Lite snopet kan tyckas…
4. Costa Rica – Laget som Olle Nordin och skottarna fortfarande ligger och drömmer mardrömmar om, charmade på nytt en hel värld i VM 2014. Inför årets upplaga av världsmästerskapen i fotboll, var dock förväntningarna lite lägre ställda. Laget hade hamnat i en otroligt tuff grupp, och premiärförlusten gjorde att det skulle mycket till för Costa Rica om de skulle ta sig vidare. Lyckades sedan stänga ner matchen mot Brasilien fullständigt i 90 minuter, men på övertid så orkade man helt enkelt inte. Brasilien vann, och det var slut på VM för Costa Rica, då spelade det kanske inte så stor roll att man spelade oavgjort mot Schweiz i den avslutande matchen.
Någonstans är det rätt svårt att sätta ett betyg på Costa Rica, men det får bli Godkänt. Förväntningarna var knappast de högsta, och de flesta länder lär ha varit varnade efter VM 2014. Gjorde ändå en habil insats, utan att riktigt kunna vara nära att skrälla. Matchen mot Serbien var stundtals en avslagen historia, och matchen mot Brasilien kunde mer eller mindre sammanfattas som ”Navas mot Brasilien”.

Grupp G
En grupp med Belgien, England, Tunisien och Panama, där de båda europeiska lagen var skyhöga favoriten att knipa plats ett och två. England som haft ett par trista upplevelser i EM/VM, visade direkt att man var villig att ta upp kampen, och Belgien plockade ivrigt upp handsken. Varken Tunisien eller Panama, klarade egentligen av att ge belgarna och engelsmännen en kamp, de var alldeles för dåliga. Nu fick visserligen England slita för segern mot Tunisien, men skillnaden fanns där och var rätt uppbar. I sista omgången så var det dags att börja fördela gruppens slutgiltiga placering.
1. Belgien – Det lilla landet inklämt norr om Frankrike och söder om Nederländerna, har under många år varit en habil fotbollsnation, men utan någon riktig stjärnglans, förrän nu. För de senaste åren har Belgien seglat upp som en exceptionell fabrik av fotbollsspelare i världsklass. Denna ”gyllene generation” av belgiska fotbollsspelare, återfinns i La Liga, Serie A och Premier Leauge, och är i många fall högt ansedda bland fans och journalister. Trots denna bokstavliga guldgruva för förbundskapten att plocka ut de finaste spelarna, har landslaget inte riktigt omgärdats av samma stjärnglans. Förpassad till en grupp man bara ska vinna, har faktiskt Belgien infriat förväntninganra, och man är det enda lag som går obesegrat genom gruppspelet. En visserligen tämligen avslagen avslutningsmatch mot England, beseglade till slut belgarnas öde, som nu får möta Japan i åttondelsfinal.
Något annat än Väl Godkänt kan det förstås inte bli. Belgien hamnade visserligen i en svag grupp, men vi har redan sett hur många lag haft svårt att få spelet att stämma, och haft stora problem mot de sämre lagen. Så har fallet inte varit för Belgien, och går alltså obesegrad ur gruppspelet. Allt annat än seger mot Japan är förstås ett sportligt fiasko, men sen blir det mycket tuffare.
2. England – ”It’s coming home” från VM I Frankrike 1998 har spelats flitigt på arenorna när engelsmännen äntrar fotbollsplanen, men efter några direkt svaga turneringar, så har engelsmännens förväntningar på landslaget svalnat rejält. I VM 2014 åkte England ut i gruppspelet, och i EM 2016, blev det respass mot Island. Det är inte bara hypen – och kraven – att England ska vinna turneringen (helst innan den ens startat), det är också de gigantiska fixstjärnor som återfanns i det engelska landslaget. Under ledning av Gareth Southgate, så har ett förhållandevis anonymt England, visst man har fixstjärnor som Kane o.s.v., men de bleknar rätt rejält i jämförelse med Beckham, Gazza o.s.v. Grunden i Southgates bygge är spelarna från U21-laget, som han tidigare ledde, och här känns det som att England har något på gång. Det finns gott om lovande unga spelare, som trots att de är hushållsnamn i Premier Leauge fortfarande är relativt unga. Nåväl, precis som Belgien så har engelsmännen i sig inte haft några större problem att infria förväntningarna. Visst, matchen mot Tunisien blev spännande, och avgjordes i slutminuten, men sen har det bara varit framåt. Efter att ha bokstavligen krossat Panama, så tog segersviten stopp mot Belgien. Men, det var nog inte allt för bistra miner i omklädningsrummet, snarare tvärt om.
Betyget för England blir precis som för Belgien, Väl godkänt. England har spelat en trevlig, och uppenbarlig vägvinnande fotboll. Efter en rejäl ökenvandring, så ser faktiskt landslaget ut att se ljuset i tunneln. Förlusten mot Belgien kan man svälja.
3. Tunisien – Trots att det ofta är de subsahariska lagen som får all uppmärksamhet och förväntningar, så är det ofta de nordafrikanska lagen som dominerar de afrikanska mästerskapen. Tunisien är trots sin storlek, tämligen framgångsrik i denna turnering, men har i likhet med grannländerna, haft svårt att riktigt få till det i VM. Här hamnade man i en tuff grupp, men om det var någon av de sämre rankade lagen i gruppen som skulle ha en chans att ta upp kampen med Belgien och England, så var det Tunisien. Efter att pressat England till det yttersta, så blev det en lite snöplig förlust. Denna följdes sedan upp av en förlust mot ett spelglatt Belgien, och VM var över för tunisierna. Vann den betydelselösa avslutande matchen mot Panama, och kan åtminstone glädja sig med att man kom före Egypten och Marocko.
Betyget blir Godkänt, om än med nöd och näppe. Hade väl i sig inga förväntningar på Tunisien, som pressade England till det yttersta. Nu räckte det inte riktigt till, och det är väl på något sätt symtomatiskt för de afrikanska lagens insats i VM i Ryssland, men mer om de tankarna i ett senare inlägg.
4. Panama – Var bland det sista länder att kvalificera sig till VM, och gjorde det på USA:s bekostnad. Viss irritation uppstod i det stora landet till nordväst, men vinner man inga matcher, ja då kommer man inte till VM. Det var precis vad Panama, kanske mest känd för sin kanal och lösaktiga bankväsende. Väl här så kan man väl knappast påstå att de charmade någon. Visst, flera av spelarna håller individuellt rätt hög klass, men taktiskt, så har Panama långt kvar tills man kan tänkas utmana lite bättre lag. Var chanslösa mot Belgien och blev totalt överkörda av engelsmännen. Hade bud på att faktiskt ta tre poäng, men Tunisien vände matchen och Panama hamnar som jumbo i hela turneringen.
Nej det blir faktiskt ett streck här. Annat än att Panama skulle gruppens strykpåse fanns inte på kartan, och så blev det faktiskt. Utan tvekan VM:s sämsta lag, och var de chanslösa. Det är inget fel på viljan eller talangen hos spelarna, men det saknas kunnande. Man gjorde enkla misstag, och på den här nivån, så håller det inte.

Grupp H
Som synes så har det här VM:et varit någorlunda fritt från någon form av Dödens grupp, där alla lag i teorin åtminstone har chansen att ta sig vidare. Det här är väl i stora drag det närmaste vi lär komma, och ställer Colombia, Japan, Polen och Senegal mot varandra. Någonstans kändes det innan VM drog igång att Colombia var lite av förhandsfavorit, men att det skulle bli en jämn och tuff grupp. Vilket inledningen på premiäromgången i gruppen skvallrade om, när Japan besegrade Colombia. Ett blekt Polen fick sedan avrunda den första omgången med att förlora mot ett laddat Senegal. I andra omgången visade Colombia varför de tippades som förhandsfavorit, medan Japan och Senegal spelade oavgjort. Det var såldes upplagt för en spännande avslutande omgång..

1. Colombia – Var tillsammans med polackerna lite av favorittippade innan VM drog igång, men när väl domaren blåste i sin pipa gick allt snett. En solklar straff och colombiansk utvisning efter tre minuter, gjorde att Colombia fick spela med en man mindre mot ett riktigt motiverat Japan, och då gick det som det gick. Förlust, och nu var det många som började prata om USA-VM 94, när Colombia strulade bort sig själva. Nu gick det inte riktigt så illa, och ett riktigt taggat Colombia körde bokstavligen över ett trögt och trött Polen. Var uppenbarligen inte helt trygga i inledningen i den avgörande matchen mot Senegal, men när senegaleserna började backa hem, då släppte nerverna och man tog ledningen. Resten av matchen blev sedan en kontrollerad historia, där Senegal visserligen hade bud på mål, men där de kanske mer rutinerade colombianerna kunde styra undan senegaleserna utan större problem.
Betyget blir trots en lite strulig inledning Godkänt. Det är förstås tufft att en spelare utvisad i inledningen av matchen, och dessutom få en straff emot sig. Colombia stretade dock emot bra, men orkade inte riktigt hela vägen. Istället blev det Polen som fick ta emot colombianerna vrede, och sen kontrollerade man matchen mot Senegal. Nu blir det slutspel för Colombia, och det kan gå lite som det vill. Är kanske inte riktigt lika talangfulla som argentinarna eller brassarna, eller välorganiserade som uruguayarna. På gott och ont är Colombia ett humörgäng, och när allt flyter på för dem, då är de svårstoppade.
2. Japan – Inte helt olikt Sydkorea har Japan varit en habil VM-nation, som aldrig riktigt fått det där lyftet. Man stretar på, men det känns någonstans som japansk fotboll inte riktigt tar nästa steg i utvecklingen, utan man är kvar på samma ruta man var i VM i Sydkorea/Japan. Hamnade i VM:s kanske svagaste grupp, och sågs på förhand som det svagaste kortet. Fick dock en lysande inledning, när man inte bara gjorde ett straffmål på Colombia, utan också fick spela med en man mer i 87 minuter. Medan insatsen mot Colombia delvis grundades på lite tur, så var det ingen tur att man spelade oavgjort mot Senegal. Visst, man fick lite hjälp av målvakten, men att jobba ikapp underläge två gånger, tyder på stor moral. Förlorade sedan matchen mot Polen, och gick vidare på att man hade färre gula kort än Senegal.
Betyget kan förstås inte annat än bli Mycket väl godkänt. Visst, det är ingen sambofotboll vi bjuds på, men japanerna är otroligt samspelet och välorganiserade. Man kämpar ända in i kaklet, och även om vinsten mot Colombia var otroligt viktig, så var det poängen mot Senegal som fällde avgörandet. Har dock svårt att tro att japanerna kommer gå så mycket längre, men det är otvivelaktigt en stor framgång. Är också det enda laget utanför de amerikanska och europeiska kontinenterna som går vidare från gruppspelet.
3. Senegal -  Inte helt olikt övriga lag från Afrika, så är Senegal svåra att riktigt veta vad man kan förvänta sig. Allmänt ansedda som det lag som kanske hade störst chans att ta sig vidare från gruppspelet, inledde man med en habil seger mot ett visserligen blekt och fantasilöst Polen. Skulle sedan bara vinna matchen mot Japan, men där tog det stopp. Trots att man ledde matchen två gånger, kunde man inte knyta ihop säcken. Drabbades av samma förbannelse som drabbat alla afrikanska lag, man börjar spela på resultatet. Det blev inte heller bättre av en svag målvaktsinsats, och Senegal var i ett prekärt läge inför avslutningen. Inledde piggast, men utan att riktigt skapa allt för mycket framåt. Det var bollkontroll som var viktigast, och tyvärr ledde det till att laget tappade initiativet i den andra halvleken. Förlust, och missat vidare spel på grund av att man har fler gula kort än Japan, bittert.
Hade jag fått satt betyget efter Polenmatchen så hade det varit Mycket Väl Godkänt. Senegal var inte bara ett, utan kanske två snäpp bättre än polackerna, och inledde matchen mot Japan på ett liknande sätt. Men sen…sen slutade Senegal att spela, och då gick det åt helvete. Sett över hela gruppspelet, så blir trots allt betyget Underkänt. Jag tycker Senegal har potentialen och spelarmaterialet att ta sig vidare från gruppen, speciellt efter att man satt sig i förarsätet. Sen blir det stelt och man slutar spela, och då går det som det går. Senegal var det sista hoppet för Afrikas del, och det gick så där.
4. Polen – Inte helt olikt Serbien brukar Polen göra bra kvalspel, men har desto svårare när mästerskapet väl drar igång. Det här året var inget undantag, och VM 2018 är förmodligen inte en turnering som det polska fotbollsförbundet kommer vilja minnas. Nu vann man visserligen sista matchen mot Japan, men det räddar inte laget från att hamna i samma kategori som Saudiarabien och Panama. Nämligen VM:s sämsta lag, för där hör polackerna tyvärr hemma. Ett blek Polen blev stundtals förnedrade av Senegal, och det blev inte bättre mot Colombia, som hade lekstuga mot ett slitet och tröttkört Polen. Varför det går så här för polackerna, är svårt att säga, men troligen rör det sig om ett strukturellt problem, då det knappast är en engångsföretelse.
Betyget kan inte annat än bli underkänt. Som sagt, Polen seglade upp inför VM som ett lag som potentiellt kunde vinna gruppen. Men inte ens den kanske på pappret svagaste, om än mest ovissa, gruppen kunde rädda ett stelt och oinspirerat Polen. Lewandowski fick till slut näta mot japanerna, men i övrigt har det förmodligen varit lättare att hitta Waldo än att hitta Polens superstjärna.

Wednesday, April 25, 2018

En amerikan i Röda armén.

Joseph Robert Beyrle

Josef Beyrle (1923-2004) är troligen den ende amerikan, som tjänstgjort i både den amerikanska och sovjetiska armén under det andra världskriget. Beyrle som hade tyskt påbrå, växte upp i Michigan, och valde istället för med ett friidrottsstipendium studera på det prestigefyllda Notre Dame-universitetet, att ta värvning. Utbildad till radiooperatör och sprängämnesexpert i 101st Air Assault (Screaming Eagle), var han tillsammans med övriga manskapet i 506th Parachute Regiment, stationerad i Ramsbury, Storbritannien. Här slutförde han och resten av regementet sin träning, och i april och maj 1944, så medverkade han i förberedelserna inför Operation Overlord när han deltog i två leveranser av guld till den franska motståndsrörelsen.
Hans verkliga elddop, kom precis som för resten av manskapet i hans regemente, den 6 juni 1944 i samband med D-dagen. Det är också början på Beyrles smått osannolika historia, för att efter att det transportflygplan han färdades i utsatts för häftig luftvärnsbeskjutning, tvingades han och övriga soldater i flygplanet hoppa från 120 meters höjd. Beyrle landade utanför Saint-Côme-du-Mont, men i det allmänna kaos som följde luftlandsättningen, tappade han kontakten med resten av sina kamrater och togs tillfånga av tyskarna. Innan han greps, hade dock Beyrle lyckats spränga en kraftstation.

hade chansen att få ett friidrottsstipendium på det prestigefyllda Notre Dame-universitetet, men valde istället att ta värvning och antogs som fallskärmsjägare i 101st Screaming Eagle. Specialiserad som radiooperatör och sprängmedelsexpert, var han tillsammans med övriga manskapet i 506th Parachute Regiment, stationerad i Ramsbury, Storbritannien. Efter att ha slutfört sin träning, så medverkade Beyrle i förberedelserna inför Operation Overlord genom att i april och maj 1944, leverera guld till den franska motståndsrörelsen.
Beyrles verkliga elddop kom dock precis som för övriga medlemmar i hans regemente, i samband med D-dagen. Efter att ha tvingats hoppa från 120 meters höjd, när hans transportflygplan utsattes för hård beskjutning, landade han utanför I det allmänna kaos som följde luftlandsättningen, så tappade Beyrle kontakt med resten av sina kamrater och togs tillfånga av tyskarna. Innan han hade tagits tillfånga, hade Beyrle lyckats spränga en kraftstation i luften.
Den tyskättade Beyrle flyttades från krigsfångeläger till krigsfångeläger, och verkar varit långt ifrån någon direkt mönsterfånge. Snarare tvärt om gjorde han allt han kunde för fly, och efter att ha rymt för andra gången, greps han av Gestapo, vilka misstänkte att han var spion. Efter att ha utsatts för såväl tortyr som misshandel och hotats med avrättning, överlämnades han motvilligt till armén och återvände till ett Stalag III-C utanför Alt Drewitz. Härifrån lyckades han i januari 1945 fly för tredje, och som det skulle visa sig, sista gången. Beyrle lyckades till slut nå de sovjetiska linjerna, och fick kontakt med en sovjetisk stridsvangsbrigad. Här lyckades han övertala Aleksandra Samusenko, brigadens enda kvinnliga bataljonsbefälhavare, att låta honom strida tillsammans med Röda Armén. Efter en dryg månads tjänstgöring, under vilken hans kunskaper i sprängmedel kommit väl till pass, deltog han även i att befria sitt gamla fångläger Stalag III-C, blev han skadad i samband med en tysk flygräd i februari. Evakuerad till ett sovjetiskt fältsjukhus i Polen, tog han emot ett besök av ingen annan än den sovjetiske marskalken Georgy Zhukov, som såg till att han förflyttades till Moskva.
Väl i Moskva, så uppstod dock en hel del problem i samband med att han informerades av den amerikanska ambassaden att han rapporterats dödad under striderna i Normandie och att man hållit en begravningsmässa över honom i hans hemstad i Michigan. Först efter att hans identitet kunnat bekräftats med hjälp av fingeravtryck, kunde han återvända till Michigan i april 1945.

Efter kriget så gifte sig Beyrle i samma kyrka där man tidigare hållit begravningsmässan, och i samband med en ceremoni i Vita Huset, fick han 1994 (på femtioårsdagen av D-dagen) motta två medaljer från både president Clinton och president Yeltsin. Beyrle avled 2004.

Tuesday, April 10, 2018

Svart på Vitt: Bob Robert och jätten Jakob Nacken

Bob Roberts tillsammans med Jakob Nacker

Den tyske soldaten Jakob Nacken tas tillfånga av den kanadensiska korpralen Bob Roberts i Normandie, 1944. Nacken var med sina 2,23 m, den längsta soldaten i den tyska armén. Bilden på den gigantiska tyska soldaten och den den mindre Roberts, spreds snabbt och gjorde Nacken till något av en internationell småkändis. Efter kriget flyttade Nacken tillbaka till USA, där han före kriget jobbat på en freak show, och hamnade i rampljuset som världens längsta jultomte och medverkade i bland annat "Ripley's belive it or not".
Nacker återvände till Tyskland, där han avled 81 år gammal.

Monday, April 9, 2018

Krummlauf, idén som lät bättre i teorin än i praktiken


En amerikansk soldat inspekterar en Krummlauf (i).
Ibland finns det idéer som ser bra ut på pappret, men som i praktiken visade sig vara mindre lyckade. En sådan idé var Krummlauf (i) (ung. böjd pipa). Tanken med Krummlauf, som även var utrustad med ett periskop, var att ge soldaterna möjligheten att skjuta från hörn, utan att behöva exponera sig för fientlig beskjutning. 
Krummlauf kom i två varianter, en för infanterister, med suffixet "(i)", och en för att användas av besättningen på pansarfordon med suffixet "(p)". Böjningen på pipan var antingen 30°, 45°, 60° eller 90°, men det var endast varianten med 30° som tillverkades i några större antal.
På grund av böjningen, så hade denna specialpipa en tämligen kort livslängd, med runt 300 skott för 30°-varianten och 150 skott för 45°-varianten. I ett försök att förlänga pipans livslängd, så experimenterade man med att borra hål i pipan för att lätta på trycket som genererades när man avfyrade vapnet.
Krummlauf (p)


Tuesday, March 20, 2018

Missförstådda låttexter - Every breath you take


Idag tänkte jag glida ut ur min comfortzone, och skriva om musik, och då om missförstådda låttexter. Jag misstänker att vi alla har en låt som vi älskar, men där vi kanske blivit förblindad av låtens yttre attribut, och aldrig riktigt tagit oss tid till att reflektera vad sångtexten egentligen har för innebörd. Orsakerna till detta kan vara många, ibland handlar det om att kompositören valt att medvetet tona ner budskapet genom att använda sig av insinuationer i texten, men det kan också beror på att man valt att använda ett tonläge på musiken som fullständigt bryter med texten och ger oss helt andra associationer, men ibland kan det också vara det visuella i form av musikvideos eller hur låten framställs av artisten. Som vi kommer se i en serie inlägg, förmodligen rätt ryckigt publicerat, gott om missförstådda låttexter, vilka ofta ironiskt nog har precis motsatt betydelse än vad lyssnarna ibland tror. Givetvis innebär detta att jag kommer sparka in en hel del öppna dörrar, men låt så vara.

The Police
Först ut är en av 1980-talets kanske mest kända romantiska sånger, jag talar förstås om låten ”Every breath you take” av Police, vilken släpptes 1983 och fanns med på albumet Synchronicity. Denna romantiska sång blev genast en gigantisk hit, hamnade på topplaceringar både i USA och Storbritannien, och är utan tvekan The Police mest kända, och således också inkomstbringande låt. Kombinationen av Stings text, och finstämda röst och musikarrangemang, gör att lyssnaren kanske drar slutsatsen att låten handlar om de känslor som bubblar upp i kroppen när man precis träffat någon, och bara tänker på denna och vill spendera all sin tid med denna person. Ur denna synvinkel är det kanske inte helt obegripligt att detta är en låt som dyker upp när det är dags för tryckare, och ofta toppar listan på vilka låtar som ska spelas på bröllop.
Vilket i det sistnämnda kan te sig lite ironiskt, då låten skrevs i samband med att Sting skiljde sig från sin dåvarande hustru, och inlett ett förhållande med hennes väninnan. Men låt oss inte fastna i smådetaljer, utan istället koncentrera oss på själva texten. För när man bemödar sig att lyssna på Stings text, så är det tämligen uppenbart att den de känslor som protagonisten i ”Every breath you take” har, inte är besvarade. Vilket i sig kanske inte är ett ovanligt tema, obesvarad kärlek är ett återkommande tema i många böcker, filmer och sånger. Men till skillnad från andra låtar i genren, så lämnar protagonistens fixering över målet för sin besvarade kärlek, en lätt bitter bismak och rätt stark känsla av obehag. Även om Sting sätter tonen för ”Every breath you take” redan i den första versen, så är den tämligen subtil. Det är först i slutet av versen han antyder att protagonistens känslor inte bara är obesvarade, utan att denne kanske även blivit sviken och i slutändan dumpad. Någon som sedan utvecklas i vers två, och det är också nu som låttexten tar en mörkare, och således också obehagligare, vändning. Och där vi sedan i vers tre, får hela historien bekräftad, när Sting skriver ”Every move you make and every wov you brak. Every smile you fake, and every claim you stake […]” Det är snudd på mästerligt hur Sting förvandlar denna till det yttre ytliga sångtext om olycklig kärlek, till att handla om en person som helt klart är sjukligt fixerad vid sin före detta partner, eller, vilket gör texten än mer obehaglig, att det aldrig existerat något förhållande överhuvudtaget.
Oavsett relation, eller avsaknad av en sådan, så är det dock uppenbart att protagonisten inte bara begränsar sig till att beklaga sig över sin situation, utan faktiskt hänger sig åt att stalka sitt offer (eller hur man nu ska beteckna målet för protagonistens obesvarade känslor).  Så istället för att handla om saknad, och kanske även obesvarad kärlek, så är det här inte alls en kärlekssång, det är i stora drag precis tvärt om. I en intervju för New Musical Express, sa Sting "I think it's a nasty little song, really rather evil. It's about jealousy and surveillance and ownership." Han utvecklade sedan sina tankar, och förklarade att ” "I think the ambiguity is intrinsic in the song however you treat it because the words are so sadistic. On one level, it's a nice long song with the classic relative minor chords, and underneath there's this distasteful character talking about watching every move. I enjoy that ambiguity. I watched Andy Gibb singing it with some girl on TV a couple of weeks ago, very loving, and totally misinterpreting it. (Laughter) I could still hear the words, which aren't about love at all. I pissed myself laughing."

Omslag till singeln av "Every breath you take"

Så hur kunde då det bli så fel? Som jag tidigare skrev, så handlar det hela om slutpaketeringen. Kombinationen av Stings tvetydiga och subtila text, tillsammans med hans sångröst och den nedtonade musiken, gör att man helt enkelt får helt fel associationer. Något som onekligen förstärks av låtens video, en svartvit skapelse, där vi får se The Police spela olika instrument. Hade The Police nyttjat ett mörkare och råare sound, hade kanske omvärldens åsikt om ”Every breath you take”, varit helt annorlunda.
Men det hade å andra sidan förstört låtens storhet, för det är just hur The Police får oss i helt fel stämning, som är storheten i ”Every breath you take”. Det är väl rätt tveksamt om en låt där protagonisten förmodligen är en – lätt(?) – störd stalker, nått någon större framgång på listorna, och ansetts som en av 1980-talets kanske främsta kärlekssånger. Ska man kanske dra någon lärdom av detta, så är det kanske att man bör, om man nu bryr sig om sådant, vara lite mer uppmärksam på texten.    



Sunday, January 28, 2018

Recension – Muskotkriget: Striden om de ostindiska kryddöarna

Omslag till boken "Muskotkriget: Striden om de ostindiska kryddöarna"
Omslag till boken "Muskotkriget: Striden om de ostindiska kryddöarna"

När du idag tar en titt i kryddhyllan, så handlar det ofta om att förhöja smaken på din anrättning. Men på en tid när det varken fanns frys eller kyl, så var ofta det enda sättet att bevara maten en längre tid, att antingen lägga det i salt eller på något sätt torka maten. Detta gav dock inget skydd mot att maten förr eller senare, vanligtvis förr, börja ruttna eller mögla. Det är således troligt att maten förr i tiden ofta hade en pikant bismak av förruttnelse, och ofta var otroligt salt. För att dölja smaken av förruttnelse, så användes kryddor, av vilka de flesta inte återfanns i Europa, utan importerades långväga ifrån. Lägger man därtill det faktum att många ansåg att flera av de långväga kryddorna hade medicinska effekter, på allt från vanliga förkylningar till att bota patienter från pest och andra återkommande potentiellt dödliga sjukdomar, så inser man snabbt att handeln med kryddor var otroligt lukrativt. Handeln kontrollerades i stora drag av italienska köpmän, som köpte dem från sina gelikar i den arabiska världen. Mycket mer än att kryddorna härrörde från ett okänt land i öst, var allt man visste, och araberna höll hårt på sina kunskaper om kryddornas hemvist.
Men inget varar för evigt, och i takt med att europeiska upptäcktsresanden gav sig ut på land och till havs, så började kunskapen om vart kryddorna återfanns sakta sippra fram. De härrörde nämligen från ett par avlägsna öar i Stilla Havet, men även om kunskapen om vart (om än något diffust) öarna fanns, så återfanns det ändå ett stort problem. Nämligen hur man tog sig dit, och det dröjde fram till slutet av 1400-talet, innan de första europeiska sjöfararna kunde runda Godahoppsudden i södra Afrika och finna en sjöväg in till Stilla Havet och Indiska Oceanen. Med detta öppnades också möjligheterna för de europeiska handelsmännen att själva få kontroll över kryddhandeln, och först ut var kanske inte helt oväntat portugiserna. Men de skulle snart få sällskap, för när väl kunskapen om vart dessa ogästvänliga och avlägsna öarna en gång återfanns, så fanns det ingen möjlighet att hemlighålla denna kunskap. Snart började såväl nederländska som engelska fartyg att leta sig förbi Godahoppsudden och bege sig till Kryddöarna, och med detta så hade kampen om kryddorna inletts…

Det är denna, åtminstone för egen del, förhållandevis okända historia som nu Giles Milton ger sig i kast med att beskriva. Som väntat är detta en historia fylld av ödesdigra försök att nå de famösa Kryddöarna, äventyrslystna sjöfarare, inkompetenta expeditionsledare och hänsynslösa holländare. För medan de engelska handelshusen skickade expedition efter expedition i händerna på ett gäng glada och inkompetenta expeditionsledare, så valde holländarna att satsa på erfarenhet och hänsynslöshet. Något som snabbt visade sig vara en framgångsrik taktik, då holländarna snabbt och effektivt, fick kontroll över handeln med kryddorna. När så väl engelsmännen insett sina misstag var kapplöpningen för att försöka få kontroll över de små öarna, så var det försent. Engelsmännen fick slå sig till ro med att plocka upp resterna, och leva i skuggan av de allt mer väl förskansade holländska besittningarna.
Kampen om Kryddöarna blev också startskottet för en vidare expansion av Västeuropas intressen i regionen, och påskyndade även expansionen västerut. De misslyckade engelska försöken att finna en nordlig passage till Stilla Havet, hade inte på något sätt satt stopp för de europeiska försöken att finna en enklare – och snabbare – väg till Kryddöarna. Istället för att bege sig norrut och tampas med isflaken, gav man sig västerut i hopp om att de amerikanska floderna skulle mynna ut i Stilla Havet. Men precis som i fallet med försöken att finna en nordlig passage, så visade sig försöken att finna en farled i väst, vara fruktlösa. De renderade dock i att både engelsmännen och holländarna började anlägga kolonier på den amerikanska kontinenten.
Vi får också en inblick i framväxten av några dåtidens kanske viktigaste, och mest inflytelserika handelshus, nämligen det engelska östindiska kompaniet och deras holländska motpart. Handelshus som inte bara skulle dominera handeln med kryddor, utan också som i fallet med det engelska ostindiska kompaniet, skulle få en viktig del i framväxten av det framtida brittiska samväldet. Jakten på Kryddöarna och dess inkomstbringande växtlighet, blir således startskottet för den europeiska expansionen i Sydostasien, men påverkar även koloniala expansioner i såväl Afrika som Amerika.
Det är således en intressant bild som Milton målar upp, där dessa avlägsna, och idag bortglömda öar, på något sätt blir startskottet för en vidare expansion. Vi får följa de ofta ruttnande fartygen, där såväl matroser som medföljande handelsmän dör som flugor, eller de utsatta handelsmän som bemannade de isolerade faktorierna i väntan på nästa fartyg från Europa. Tyvärr så innebär också denna aspekt av Miltons bok att författaren emellanåt tappar den röda tråden, då han mer än gärna flyttar berättelsen till andra platser än Kryddöarna. Vi får följa de första trevande engelska försöken att etablera faktorier i Indien, men också de misslyckade försöken att finna en enkel västpassage och framväxten av de holländska kolonierna i Nya Världen. Det blir ibland således svårt att riktigt veta vart man befinner sig i historien, och sätta dessa händelser i sammanhang med händelseutvecklingen runt Kryddöarna. Det lite röriga upplägget symboliseras tämligen bra av hur huvudperson Nathaniel Courthope (åtminstone om man ska gå efter bokens originaltitel) avhandlas, han träder på allvar in i bokens handling efter mer än halva boken, och försvinner sedan ur handlingen för gott efter ett par sidor. Faktum är att flera andra personer, främst av holländsk bakgrund, har en långt mer framträdande roll i såväl historien som boken, och vilka de facto påverkar det direkta händelseförloppet. Vilket leder oss till ytterligare en av bokens stora problem, då det är rätt stor omsättning på personer i berättelsen och att de kliver in och ut ur berättelsen, utan att det riktigt klickar med tidsordningen.
Kanske inte helt oväntat så beskrivs konflikten från européernas, främst då engelsmän och holländares, synvinkel. Vilket gör att behandlingen av lokalbefolkningen ofta hamnar i skymundan, och omnämns endast i förbifarten i samband med uppror, som ofta slås ned med stor blodsspilla bland befolkningen. Några försök att besvara frågor som hur dessa kunde dra nytta, eller drabbas av engelsmännens och holländarnas försök att dominera kryddhandeln, besvaras inte. Vilket leder oss till min främsta kritik av Miltons bok, vilken i stora drag saknar några som helst försök att analysera händelseutvecklingen. Vitala frågeställning som varför engelsmännen återkommande valde att satsa på uppenbart inkompetenta ledare för expeditionerna österut, eller varför inte portugiserna kunde hålla holländarna stången, får aldrig något tillfredsställande svar. Istället dränks man som läsare av nya anekdoter, eller beskrivningar av de ruttnande segelfartygens öden och äventyr.
Men, med detta sagt, så är än boken ”Muskotkriget: Striden om de Ostindiska kryddöarna” en intressant, och stundtals roande bok, om än slutdelen är tämligen bloddrypande när holländarna bestämmer sig för att ta fullständig kontroll över öarna. Det finns gott om dråpliga anekdoter, som när engelsmännen försökte etablera sig i Indien och inte bara hamnar i luven på portugiserna, utan även med lokalbefolkningen och de styrande muslimerna. Dess främsta förtjänst är ändå att den, med sina fel och brister, ändå avhandlar ett ämne som – åtminstone jag – hade väldigt dålig koll på. Det är otvivelaktigt en intressant historia, som tyvärr spretar åt lite väl många håll, som tyvärr hamnat i skymundan och numera för en tämligen bortglömd tillvaro. Förhoppningsvis så kan boken Muskotkriget: Striden om de ostindiska kryddöarna av Giles Milton ändra på det.

Titel: Muskotkriget: Striden om de Ostindiska kryddöarna
Originaltitel: Nathaniel's Nutmeg: Or the True and Incredible Adventures of the Spice Trader Who Changed the Course of History
Författare: Giles Milton

Översättning: Annika Persson
Förlag: Historiska Media 2001