Krigshistoria: Förorten brinner...igen

En brandman släcker en brinnande bil i Stockholm

Under de senaste fyra dagarna har nu svensk media i stora drag dominerats av de kravaller som inleddes i Husby under söndagskvällen, och vilka nu verkar spridit sig till andra förorter i Stockholm och andra städer. Vad som blev startskotte till kravallerna är lite vaga, men enligt vissa är det frustration över att polisen under lite oklara omständigheter, sköt ihjäl en 69-årig man som uppträtt hotfullt och var beväpnad med någon form av stickvapen. En av de som framhärdar denna teori, är organisationen Megafonen, vilka syftar till att aktivera förortens ungdomar politiskt och vilka ”kämpar för social rättvisa”.¹ De och många andra pekar också på att Husby, samt andra förorter i Stockholm, är ekonomiskt utsatta, med högt utanförskap och att både vuxna och ungdomar är cementerade i arbetslöshet. Andra pekar på att kravallerna inte alls har något med dödsskjutningen att göra, och att den endast används som svepskäl. Det har också antytts från polisen att Megafonen är involverad i att underblåsa oroligheterna, något som den organisationen nekar till, något som dock inte känns helt övertygade.² Det är väl i och för sig inget kontroversiellt att konstatera att mycket tyder på att kravallerna inte är helt spontana, och att de är organiserade i varierande grader. Vem eller vilka som drar i dessa trådar är oklart, jag har dock svårt att tro att Megafonen är så pass oskyldig som de påstår sig vara. Dels på grund av deras rätt hårdföra vänsterretorik, men också problem att riktigt förklara vart de står i själva sakfrågan runt kravallerna.

Inte helt oväntat har kravallerna blivit heta politiska frågor, och på såväl debattsidor som i tv, försöker nu politikerna desperat skyffla ansvaret för kravallerna på sina meningsmotståndare. Medan vänsteroppositionen pekar på att kravallerna är en direkt effekt av den sittande regeringens politik, och ökade klyftor i samhället, och att staten och Stockholms stad, satsar mer resurser på förorten. Sverigedemokraterna å sin sida, pekar på att kravallerna är en effekt av den svenska flyktings och invandringspolitiken, och kräver vid sidan av hårdare tag från polisen, att Sverige ska dra ner flyktingmottagandet. Regeringspartierna pekar på att problemen i förorten är strukturella, och att de är ett arv från när Socialdemokraterna satt vid makten, och att det tar tid att ändra djupgående problem. Det är dock uppenbart att regeringen saknar någon som helst handlingsplan, och det dröjde ända fram till tisdagen innan statsminister Fredrik Reinfeldt, efter viss kritik, uttalade sig. Lite förenklat man konstatera att det inte är symptomen som är stridsfrågan, utan vad som orsakat detta. För alla verkar vara eniga om att problemet är att många i Husby och andra utsatta förorter lider av hög arbetslöshet, speciellt bland unga, och att många inte klarar av vare sig grundskolan eller gymnasieskolan. Vad som ska göras åt detta, nämligen att fortsätta satsa pengar på att förbättra skolan, och bidra till att minska arbetslösheten bland befolkningen, är man också eniga om. Kvar blir alltså att skyffla runt ansvaret, och det går väl så där.

Samtidigt som debatten nu rasar om vems fel det är, så försöker många nu skylla kravallerna på mantrat ”arbetslöshet, utanförskap, bristande framtidstro och att ingen lyssnar på dem”, speciellt bland många av de yngre, som på grund av sin låga utbildningsnivå saknar förmåga att få ett arbete. Även om det säkerligen ligger en del i denna analys, så är det inte så enkelt. När jag satte mig ner för att skriva detta inlägg, tänkte jag först bara kommentera själva upploppen, men i samband med inlägget så började jag fundera över hur situationen ser ut i resten av Sverige. Är verkligen Husby, eller någon annan socialt utsatt förort eller stadsdel så unik som vissa försöker framställa det som? Eftersom jag själv kommer från en region med såväl hög arbetslöshet som låg utbildningsnivå, så ser jag den förklaringsmodellen som väldigt förenklad. Istället verkar det vara ett försök, och uppenbarligen också ett förhållandevis framgångsrikt sådant, att förklara frågan från en vänsterdiskurs, och därför blunda för att det också finns andra orsaker till kravallerna. För om det nu var så att det enbart handlade om de ovan nämnda orsakerna, varför brinner det inte på fler platser? Är det kanske så att kravallerna egentligen har andra, mindre politiskt gångbara orsaker, och att majoriteten av stenkastarna fullständigt saknar några andra orsaker än att de får kasta sten på polisen?
För att visa att Husby på intet sätt är unikt, så har jag valt att ta en tid på den värmländska orten och kommunen Karlskoga.³ Varför det blev just Karlskoga är egentligen lite av en slump, då jag sökte på orter med låg utbildningsnivå, och en av de orter som dök upp i dessa sökningar var just Karlskoga. Av de sökningar jag gjort, så är orten/kommunen på intet sätt unik, men för att inte det här inlägget ska bli allt för långrandigt, beslöt jag mig för att avgränsa det hela till just Karlskoga. På samma sätt som det finns en mängd likheter, så finns det förstås också en rad skillnader, bland annat ligger orten Karlskoga i en region med hög utflyttning, bara de senaste 40 åren har orten och kommunen förlorat nästan tio tusen invånare.⁴ En annan skillnad är förstås den etniska sammansättningen av invånarna, medan lite över 80% av befolkningen i Husby är av utländsk härkomst, antar jag att situationen är omvänd i Karlskoga, och att det i Husby bor runt 12.000, medan det bor runt 27.000 i Karlskoga.
Det som sagt finns en mängd skillnader, så finns det också gott om liknelser. Arbetslösheten i Karlskoga låg 2011 på 8,9%, vilket visserligen är en nedgång från 2009, då den låg på 10,6%.⁵ En bidragande orsak till dessa, även ur ett nationellt perspektiv väldigt höga arbetslöshetssiffrorna, går givetvis att finna i de neddragningar som genomfördes inom försvarsindustrin på slutet av 1900-talet. Från att ha haft runt 10.000 anställda, har nu ortens största arbetsgivare Bofors, endast 2.000 anställda, vilket förstås är starkt en bidragande orsak till den höga utflyttningen från orten, och vilket lett till att över 1.400 lägenheter rivits. Även om allt förstås inte är nattsvart i Karlskoga, och att det finns en småskalig tillverkningsindustri som verkar blomstra, så är det ändå kanske svårt att se hur de höga arbetslöshetssiffrorna radikalt ska sjunka.
Tittar vi på ungdomsarbetslösheten, som av många pekas ut som en huvudorsak till kravallerna, så är siffrorna för Karlskoga ännu mer nedslående. Det visar sig att 26,6% av ungdomarna i Karlskoga saknar arbete, vilket ska jämföras med Husby, där motsvarande siffra ligger på runt 20%. Till skillnad från Stockholm som har en stark tillväxt, och där det teoretiskt sett finns gott om jobb, är situationen i Karlskogaregionen den motsatta. Om nu ungdomarna i Husby säger sig sakna framtidsutsikter, vad ska man då säga om de i Karlskoga? Precis vilka framtidsutsikter har man som ung i Karlskoga, speciellt med tanke på den negativa befolkningsutvecklingen, och att kommunen har ansett sig nödgad – precis som många andra kommuner – att riva ett stort antal lägenheter.
Ett annat argument som ofta används är bristen på utbildning, men en snabb titt i statistiken visar att varken Husby eller någon annan utsatt förort utmärker sig nämnvärt i det avseendet. I Karlskoga saknar 15% av eleverna gymnasiebehörighet, och placerar kommunen på plats 230 i fråga om elever som går ut nian med gymnasiebehörighet.⁶ Siffrorna för de elever som går ut gymnasiet, är siffrorna ännu mer nedslående, drygt var tredje elev i Karlskoga går ut gymnasiet utan slutbetyg.⁷ Vad detta i sin tur beror på, är oklar, det visar dock att situationen i förorterna är unika, och att allt inte enbart kan skyllas på bristande kunskaper i svenska.

Ett ytterligare argument som ofta brukar plockas fram är det så kallade utanförskapet i förorten, där föräldrarnas arbetslöshet i stora drag ärvs av deras barn, och skapar en alienering med övriga samhället. Man pekar bland annat på att antalet personer som lever på försörjningsstöd är stort i förorterna, men hur ser det då ut i Karlskoga. Nu har jag inte hittat några direkta siffror för precis hur många som lever på försörjningsstöd, eller socialbidrag som det tidigare hette. Däremot pekar alla siffror på att antalet ökar konstant, och att det blivit en allt större börda för kommunen.⁸ Med tanke på de höga antalet ungdomar utan arbete, och att många går ut gymnasiet utan slutbetyg, kan man anta att dessa utgör en allt större grupp även här. Man kan även här anta att många föräldrar som är arbetslösa, också har barn som är arbetslösa, och kanske även de lever på försörjningsstöd.
Det sista argumentet jag tänkte titta på är frågan om rasism, vilket är ett av förståeliga skäl, känsligt ämne. Att det säkerligen påverkat bilden av förorten ifrågasätter jag inte, men hur står det till med bilden av den svenska landsbygden? Medan förorterna verkar befolkas av kriminella invandrare, vilka går på försörjningsstöd, så verkar landsorten var full av lågutbildade rednecks, vilka lever på försörjningsstöd, röstar på Sverigedemokraterna och inte gör något annat än snusar och dricker hembränt. Hårddraget, ja kanske. Men samtidigt är det ibland den bilden som framkommer, och medan det i stora drag är politiskt inkorrekt att tala om förorterna i en öppet negativ diskurs, är det full accepterat att använda en liknande diskurs när man talar om landsbygden. Nu vill jag på intet sätt sätta på bruksorterna någon offerkofta, som jag pekat på i det här inlägget, så finns det stora problem som man måste komma till rätta med, och förmodligen också ställa sig en rad väldigt svåra frågor, med lika svåra som obehagliga svar.

Det talas ibland även om att förorten aldrig får komma till tals, men hur ofta kretsar inte nyhetsutbudet om tillståndet i skolorna i förorten. Jag tror de flesta i Sverige är medvetna om att många skolor i förorten lider av stora brister, och att många av deras elever går ut grundskolan utan slutbetyg. Men frågan är om det ser så väldigt mycket bättre ut på landsbygden, speciellt när vi betänker att endast 71% av eleverna i Orsakommun går ut nian med fullständiga betyg. Var tredje elev i Orsa klarar inte av grundskolan, men när talas det om dessa smått chockerande uppgifter i svensk media? Jag tror tyvärr många av de siffror jag idag presenterat, är okända för de flesta. Nu är inte mitt syfte att ställa förort mot landsbygd, utan att försöka att visa att förorterna inte är unika, och att debatten måste nyanseras. Den nedmontering som ofta framställs som ett stort problem i storstäderna, är knappast unikt för landsbygden. Den sker i lika hög grad, och kanske i ännu snabbare takt, på landsbygden.

Frågan som dock uppstår när man tittar på dessa siffror, är varför inte bruksorterna brinner. Om vi applicerar de förklaringsmodeller som ofta framkommer i media, borde ju orter som Karlskoga vara nedbränt för länge sedan. Som jag ser det, är den vänsterdiskurs som alldeles för ofta hörs i debatten felaktig, och även om jag givetvis inte ifrågasätter att arbetslöshet, bristande utbildning och svårigheter att försörja i sig är en grundorsak till social oro, är det inte hela sanningen. Frågan är således varför ungdomarna i Husby radikaliseras, och inte de Karlskoga, trots att de också saknar framtid, arbete och utbildning?

Källor:

Karlskoga – arbetslöshet

Många gymnasielever utan slutbetyg
Fler klarar inte gymnasiet i tid

Ungdomsarbetslöshet Karlskoga

Allt fler får försörjningsstöd i Karlskoga

Försörjningsstödet fortsätter att öka

Barn med gymnasiebehörighet
SVT Pejl

Noter:

1 Megafonen

2 Polisen: Förortsvåldet är organiserat

3 Bara för att göra det klart, jag är inte från varken Karlskoga eller Värmland.

4 Befolkningsutveckling Karlskoga

5 Karlskoga – arbetslöshet