Margaret Thatcher

Margaret Thatcher

En av 1980-talets största politiska profiler har idag avlidit, den förre detta brittiska premiärministern Margaret Thatcher. Lika hatad som hon är av vänstern, är hon hyllad av högern, och det är ingen underdrift att säga att hon tillsammans med Winston Churchill är Storbritanniens mest kända politiker. Efter år av svaga högerledare och svajiga högerregeringar, var förväntningarna höga på Thatcher när hon tillträde den 4 maj 1979 som den första kvinnliga premiärministern i landets historia. Hennes första år vid makten var milt sagt turbulenta, och försöken att reformera den brittiska ekonomin med radikala marknadsliberala reformer var inte nämnvärt framgångsrika. Storbritannien led inte bara av sviktande ekonomi, utan också av återkommande strejker, protester och social oro. Hennes hårdföra marknadsliberala politik hade också lett till interna protester, och efter bara några år var hon hårt trängd, när hon räddades av händelseutvecklingen i södra Atlanten runt några mer eller mindre bortglömda öar.

Uppmuntrade av de återkommande nedskärningarna inom den brittiska armén, och behovet att själva försöka tysta den allt mer högljudda interna kritiken, invaderade Argentina de omtvistade Falklandsöarna den 2 april 1982. Medveten om vad de såväl inrikes- som utrikespolitiska effekterna skulle bli om britterna underlät sig att agera, valde hon att gå till motangrepp. Under smått kaotiska förhållanden, skickades en stryka ner till de sydatlantiska öarna och jagade bort de argentinska styrkorna. Stärkt av framgångarna på Falklandsöarna, fick hon i praktiken fria händer i att utforma sin egna ekonomiska och politiska reformer av Storbritannien.

Hennes okuvliga inställning till EU, de brittiska föreningarna, IRA och Östblocket, ledde till att hon snabbt blev ett hatobjekt inom vänstern. Hennes smeknamn ”Järnladyn”, var egentligen ett öknamn hon fått i östeuropeisk press, men som hon själv snabbt anammade och blev hennes signum. Mot slutet av hennes regeringstid hade dock hennes attityd och okuvliga ledningsstil, även renderat i kritiker inom det egna partiet och under kuppartade former tvingades hon avgå.


Precis som många andra politiker som format sitt parti efter sina politiska idéer, skulle Thatchers ande hänga över det konservativa partiet som en våt duk. Detta är tämligen uppenbart i synen på EU, där hennes skeptiska inställning till EU, har påverkat Torries allt sedan tidigt 1980-talet.