Det kan troligen inte gått många förbi att det varit presidentval i Frankrike, som den sittande presidenten Nicolaus Sarkozy planenligt förlorade och att landets nya president heter Francois Hollande. I och med detta bröts en tretton år lång period av presidenter från högern, och Frankrike får andra gången sedan 1945 en socialist som president. Det är också första gången på trettio år som en sittande president förlorar valet, och Sarkozys tid som president kommer nog troligtvis inte omges av allt för positiva omdömen.
Men den stora frågan är förstås hur Hollandes seger ska tolkas, för även om man från vänsterhåll gärna ser detta som ett första bevis för en pånyttfödd europeisk vänster, och att det nu blåser vänstervindar över Europa, så finns där tecken som tyder på att resultatet mer handlar om misstro mot det politiska etablissemanget än politisk övertygelse. För valets största segrare är otvivelaktigt Marine Le Pen och hennes Front National, som i spåren av den finansiella krisen och de ökade sociala spänningarna i landet, flyttat fram positionerna rejält. En liknande utveckling kan även ses i Grekland, där de två tidigare statsbärande partierna gick kraftigt tillbaka, där Eurokritiska partier stärkte sin ställning och där det politiska landskapet nu radikalt förändrats.
Så frågan är förstås på vilket sätt Hollandes tillträde som fransk president kommer påverka såväl fransk som europeisk politik, och hur han ska ta landet ur en av värsta kriserna i modern tid. Inte nog med att Hollande själv varit lite vag och motsägelsefull i hur han ska gå till väga, för vid sidan om talen att saneringen av de franska statsfinanserna ska fortsätta, har han också lovat rejäla satsningar på bl.a. utbildning, höjda minimilöner och en sänkning av pensionsåldern från 62 till 60 år. Hur detta ska gå ihop är således frågan, och risken är väl lite att Hollande kommer hamna i en sits där delar av löftena inte kommer kunna uppfyllas.
Hur detta kommer påverka Hollande är svårt att säga, men det finns väl ändå tendenser som antyder att han kan hamna i en liknande situation som USA:s president Barrack Obama, och att förhoppningarna på honom kanske är både orealistiska och omöjliga att infria.Frankrike står inför en gigantisk uppgift att vända landets ekonomiska position, som inte bara begränsas till skyhög arbetslöshet och social oro.
Det handlar också om osäkerheter rörande landets statsfinanser, och hur Hollande ska övertyga landets kreditgivare att hans planer för Frankrike kan föra landet ur krisen. Med andra ord ska han jämka två, i många avseenden radikalt skilda åsikter, om hur de franska statsfinanserna bäst ska saneras, ska det ske med fortsatta nedskärningar, eller med ökade utgifter. Hollande har varit osedvanligt vag i riktigt hur satsningarna ska finansieras, och har i många avseenden begränsats till tal om att höja skattetrycket för vissa segment av befolkningen.
Men det är inte bara på nationellt plan som Hollande signalerar en förändring i den franska politiken, även utrikespolitiken kommer radikalt förändras och Hollande har lovat att bl.a. de franska soldaterna i Afghanistan ska tas hem redan i år. Han har också signalerat att han vill genomföra ändringar i de europeiska krispaket som tagits fram under vintern/våren, vilka förhandlades fram under stora vedmödor av de europeiska medlemsländerna. Det återstår givetvis att se vad dessa förslag rent praktiskt innebär, men de signalerar ändå en förändrad politisk kurs och möjligheterna för en mer konfliktfylld fransk utrikespolitik.
Under Sarkozys ledning lappades de ansträngda relationerna med USA igen hjälpligt, och tillsammans med Angela Merkel, så försökte han styra upp EU:s arbete med att bemästra krisen. Det är således troligt att Frankrike under Hollande inte kommer återgå till en mer kylig relation med USA och Tyskland. Det signalerar också möjligheterna till ytterligare sprickor i Europasamarbetet, och att relationerna mellan det ekonomiskt förhärjade södra Europa och mer ekonomiskt stabila norra Europa kommer försämras. Hur Hollandes tal om ökade investeringar och funderingar runt de franska statsfinanserna kommer påverka finansvärlden är också osäkert, men i kombination med utgången av valet i Grekland och nya negativa siffror från USA, dök börsen i Asien under förmiddagen.
Både Merkel och Obama har bjudit in Hollande, och ska nog mer ses som ren formalia än att man tänker läxa upp den nytillträdde franska presidenten. Men i långa loppet antar jag att både Merkel och Obama ser framtida trätoämnen och att relationerna mellan länderna mycket väl kan förändras. Hur detta påverkar Europa och övriga världen återstår givetvis att se, men jag tror det är något tidigt att utropa Hollandes seger som ett tecken på en pånyttfödd europeisk vänstervåg, utan snarare ett ökande missnöje över hanteringen av den finansiella krisen.
Källor:
Merkel och Obama bjuder in Hollande
Hollandes seger väcker Nato-oro
Sarkozy erkänner sig besegrad
Manegen är krattad för en ny tysk-fransk allians
Hollande: Frankrike valde förändring
Världsledare gratulerar Hollande
Ett europeiskt drama
No comments:
Post a Comment