Enligt polska myndigheter har man i Malbork i Polen funnit resterna av runt 1800 personer, av vilka de flesta tros vara civila. Vissa av offren bär tecken på att ha blivit avrättade, medan andra kan ha dödats under de hårda strider som skedde i och runt staden. De polska myndigheterna är också ganska säkra på att offren är tyskar, innan kriget hette staden Marienburg och beboddes till största delen av tyskar. Efter kriget blev staden polsk, den lilla kvarvarande tyska befolkning som fanns kvar fördrevs och staden är idag helt polsk. Stadens största turistattraktion, som också pryder denna eminenta blogg, är den borg som gett sitt namn till den tyska staden, och som byggdes av den tyska orden under 1200-talet.
Sådana här upptäcker är förstås inget unikt, de sker tyvärr lite då och då, men den här är kanske lite speciell eftersom den innehåller resterna av tyskar. Den fördrivning, delvis kanske förstålig, av etniska tyskar i Baltikum, Polen, Tjeckoslovakien, Ungern och så vidare är idag ett ämne det talas tyst om. Det har visserligen skrivits en hel del böcker i ämnet, bl.a. på svenska - Stalins hämnd av Niclas Sennertag och Dödens hav av Claes-Göran Westerhom, men såväl polska, tjeckiska, ungerska och tyska myndigheter har valt att lägga locket på.
Speciellt under det Kalla kriget så var intresset från de tyska myndigheterna tämligen svalt, och även om det blivit lite bättre efter murens fall är det knappast något som ligger högst upp på de tyska myndigheternas lista över saker som måste göras.
Det är också ett ämne som är lite känsligt i bl.a. Polen och Tjeckien, länder som jobbat hårt att framställa sig som värnlösa offer, och där massakrer på civila tyskar inte riktigt passar in. Givetvis finns det en förklaring, tyskarnas behandling - speciellt då i Polen - av civilbefolkningen var - milt sagt - under all kritik. Hundratusentals polacker fördrevs, mördades eller användes som slavar inom den tyska krigsindustri, de första offren för de tyska insatsförbanden var inte judar utan polacker. Under hösten och vintern 1939 terroriserade bland annat SS-Kavalleribrigad den polska landsbygden, och under samma period fördrevs tusentals polacker från den del av Polen som Tyskland efter kriget ockuperade. Under själva ockupationen fortsatte förtrycket, en av de kanske värsta förbrytarförbanden under andra världskriget var aktiv i Lublinområdet under ledning av Oskar Dirlewanger (en rent vidrig människa) vars aktiviteter till och med väckte sån anstöt inom SS att en internutredning påbörjades.
När de sovjetiska styrkorna jagat bort de tyska styrkorna kom dock hämnden, men de som drabbades var kanske inte primärt förövrarna. I sann pangermansk stil hade nämligen nazisterna låtit etniska tyska från Baltikum få flytta in i den del av Polen man ockuperade. Utan någon möjlighet att fly, de flesta hade redan tvingats - efter att Sovjetunionen ockuperade Baltikum 1940 - fått lämnat sina hem och de flesta hade aldrig bott i Tyskland, utan var sedan generationer tillbaka bosatta i Baltikum. Dessa blev nu offren för polackernas hämnd, och drabbades med andra ord i dubbelbemärkelse. Av den stora tyska befolkningen i Polen, Tjeckien, Ungern, Rumänien o.s.v. finns inget kvar de fördrevs mangrant efter kriget eller tvingades - under stora delar av efterkrigstiden - att leva förvisade och som en slags andra klassens människor. Även om många säkerligen välkomnade de tyska styrkorna, så var inte heller de etniska tyskarna - även om man från nazstiskt hållt vurmade för dem - speciellt populära bland rikstyskarna.
Man satte visserligen upp "selbstschutz" förband, det vill säga självförsvarsförband i områden med tysk befolkning, av vilka vissa var delaktiga i mindre smickrande händelser. Allt eftersom manskapsbehovet inom den tyska krigsmakten ökade, så började man också sätta up förband bestående av dessa etniska tyskar (volksdetusche som de också kallades). Det var dock många av de rikstyska officerarna som uttryckte sin bestörtning över vad de såg, inte nog med att de flesta av dessa inte på långa vägar var lika militäriserade som de rikstyska instruktörerna eller officerarna, många talade inte ens tyska.
Källa:
Poland: Workers find WWII mass grave of Germans
Kroppar i massgrav i Polen antas vara tyska civila
4 comments:
Tyskarna fick vad de förtjänade kan man inte vinna ett/två krig då är det priset man får betala.
Dvs med eget blod.
Om man dessutom är dum nog och inte ser till att vara säker på att vinna innan man ger sig på Ryssarna.
Men ett folk som förlorat två stora krig byggt på samma misstag kan inte vara allt för klyftiga.
Tja, i det första världskriget så besegrade man de facto ryssarna. Så ditt antagande är tämligen felaktigt.
Mja, ett litet korrigerande, det är inte särskilt känsliga frågor idag om man jämför med tidigare. Jag bor sedan sex år tillbaka i Gdansk som en gång var det tyska Danzig, och det läggs inga lock på vad de sakerna beträffar idag, genrellt sett. Samma sak gäller t ex Wroclaw/Breslau, Olsztyn/Allenstein och en hel massa andra ställen, där man idag har en hyfsat avspänd attityd till dessa saker.
Det finns äldre som rynkar på näsan, men det kan absolut inte sägas vara ett allmänt samhällsklimat att detta är något man inte talar om.
Så var det ännu för tjugo år sedan. Under kommunisttiden var det känsligt eftersom alla visste att landets flytt västerut var resultatet av ett rent diktat signerat Stalin.
Men som sagt, att säga att det alltjämt ÄR känsligt och locket på i dagens Polen är helt enkelt fel.
"Tyskarna fick vad de förtjänade kan man inte vinna ett/två krig då är det priset man får betala."
De aktuella tyskarna lär ha haft väldigt lite med beslutet att starta något krig att göra. Som civila som mördas brukar ha.
//JJ
Post a Comment