Falklandskriget

Har precis avslutat boken "The Falklands war 1982" av Duncan Anderson, en kortfattad översikt över ett krig många idag säkert glömt bort. Även om jag bara var 12 år så kommer jag dock fortfarande ihåg bilderna från kriget, speciellt då alla fartyg som det argentinska flygvapnet sänkte eller skadade svårt under striderna. Detta var dock ett kortvarigt krig, efter endast tre månaders ockupation så vajade återigen Union Jack över Port Stanley, och den argentinska garnisonen hade kapitulerat.

För britterna blev visserligen kriget en framgång, öarna återerövrades, och den brittiska militärens skamfilade rykte från fiaskot under Suezkriget och den utdragna konflikten på Nordirland kunde snyggas till. För premiärministern Margret Thatcher innebar utgången av kriget hennes politiska räddningsplanka, och för första gången fick hennes öknamn "Järnladyn" för första gången en positiv innebörd.
För Argentina blev krigets utgång ett praktfiasko, de glädjescener som uppvisats i samband med invasionen den 1 april 1982 byttes snabbt ut i protestdemonstrationer och den sittande militärjuntan fick avgå som en effekt av utgången. Landet fick en demokratisk regim, men årtioenden av ekonomisk vanskötsel och den våldsamma förföljelsen av regimkritiker under det så kallade "smutsiga kriget" hänger fortfarande över landet än idag. Försök att åtala de skyldiga för de tiotusentals argentinare som försvann, många spårlöst, går långsamt och motarbetas av både politiker och militärer.

Men även för britterna kastar kriget långa, mörka skuggor över dagens politik. I ett försök att avskräcka ytterligare argentinska invasionsförsök, Argentina gör fortfarande anspråk på öarna, har man tvingats bygga en stor militärbas på öarna. Brittiska skattebetalare tvingas också betala stora summor pengar för att bibehålla den brittiska närvaron på öarna, men den kastar också en lång skugga över det konservativa partiet.
Kriget gjorde nämligen den tidigare starkt ifrågasatta Thatcher till en ikon bland många konservativa britter, och hennes arv hänger som våt handduk över det Konservativa partiet. Försöken från tidigare konservativa ledare att bryta med arvet från Thatcher har varit svårt, för att inte säga omöjligt. Detta trots att det nu växt upp en hel generation utan några större minnen av henne under hennes storhetstid...