Wallonische-Infanterie-Bataillon 373, Wehrmachts valloner

Manskap ur bataljonen har gudstjänst någonstans på Östfronten

Wallonische-Infanterie-Bataillon 373 bildades i början av augusti 1941, och bestod frivilliga från Belgien, vilka på grund av att de tillhörde landets fransktalande befolkning inte hade möjlighet att söka sig till Waffen-SS, utan istället hänvisades till Wehrmacht. En stor del av de frivilliga utgjordes av antingen partimedlemmar eller sympatisörer till det kvasifascistiska Rexistpartiet, bland annat dess partiledare Léon Degrelle, men också vitryssar som flytt till Belgien efter det ryska Inbördeskriget. De första frivilliga lämnade Bryssel den 8 augusti 1941, och började den 12 augusti anlända till Meseritz, där de den 22 augusti svor trohetseden till Adolf Hitler.

      Till skillnad från många andra frivilligenheter som tjänstgjorde i den tyska armén, så fick de belgiska officerarna behålla sina befälsgrader från den belgiska armén. Efter att manskapet avslutat sin utbildning, avreste bataljonen den 15 oktober 1941 till Östfronten och anlände den 2 november till Dniepropetrovsk, där den möttes av manskap från den italienska expeditionskåren i Ryssland. Eftersom bataljonen inte ansågs tillräckligt duglig för fronttjänstgöring, sattes den mellan november 1941 och februari 1941, istället in i upprensningsaktioner och säkringsaktioner bakom fronten.

Redan under tiden i Tyskland hade bataljonen haft vissa problem med manskapets moral, och förmodligen som en effekt av tjänstgöringen på Östfronten började missnöjet växa. Det fanns också en del interna konflikter bland manskapet, främst mellan Rexister eller deras sympatisörer och anhängare av andra belgiska högerextrema partier som till exempel det antisemitiska Ligue de la Défense du Peuple¹. Ett annat stort skäl till många belgares missnöje, var den ofta nedlåtande behandlingen de fick från tyskarna, och efter att bataljonen blivit av med sina tyngre vapen för att de ”riktigt stridande förbanden”² behövde dem, nådde vallonernas moral botten.

      I en rapport från 17. Armee förklarades att ”vi har en del bekymmer med den vallonska bataljonen. Bataljonens medlemmar har lämnat klagomål till OWK om att de behandlats orättvist inom vårt kommando, medan IV. Kåren rapporterar att bataljonens uppförande och brist på samarbete gränsar till förräderi. Den enda användning vi kan ha av dem är att förflytta dem till de bakre regionerna av LII. Kåren.”³

För att försöka råda bot på problemen ersattes dess befälhavare Major Georges Jacobs i slutet av 1941 med Hauptmann Pierre Pauly, och ställdes under 101. Jäger-Division. Tisammans med enheter ur Infanterie-Regiment 369, sattes den senare in för att rensa delar av Samaraflodens södra strand från partisaner och kringrända sovjetiska soldater.
     Det kraftigt försämrade militära läget på Östfronten, där den sovjetiska vinteroffensiven rivit upp stora hål i den tyska frontlinjen, gjorde att tyskarna nu blev tvingade att kasta in allt de hade för att försöka täppa till de värsta luckorna. Den belgiska bataljonen hade vid det här laget reducerats till att bestå av knappt 300 man, och införlivades därför i januari 1942 i Kampfgruppe Tröger. I februari 1942 ställdes den under 100. Leichte-Division, och sattes in för att försvara Gromowaja-Balak, där de efter hårda strider och svåra förluster kunde slå tillbaka de angripande sovjetiska soldaterna och äntligen vinna tyskarnas respekt. Den svårt sargade bataljonen drogs efter detta tillbaka, och i mars anlände så de första och mycket efterlängtade förstärkningarna från Belgien.

      Trots alla dessa umbäranden, fortsatte de interna striderna om vilket parti som skulle ha de ledande posterna in bataljonen. Många av belgarna vände sig emot den ställning som Rexisterna fått, och att bataljonen i stora drag kontrollerades av dess partiledare Léon Degrelle, som av oro för att kontrollen över partiet skulle glida honom ur händerna, anmält sig som frivillig. Eftersom han inte gjort belgisk militärtjänst, avstod han från en automatisk befordran till Leutnant, utan inledde sin tjänstgöring inom bataljonen som mening. Vid det här laget hade han dock befordrats, och såg nu till att Hauptmann Pauly ersattes av Hauptmann Georg Tchekhoff.

Efter att bataljonen vilat upp sig och bedrivit säkringsaktioner bakom den tyska fronten, ställdes den under 97. Jäger-Division, och sattes in i den tyska sommaroffensiven i Kaukasus. Den nyttjades dock sparsamt, och dess kanske främsta insats under kampanjen, var en 800 km lång marsch som den 13 augusti 1942 avslutades i Majkop. Trots att den alltså nyttjats sparsamt, hade den lidit svåra förluster på grund av sjukdomar och skador, och den starkt reducerade bataljonen sattes under sensommaren in i striderna om Tjerkakow. Efter att ha medverkat i några mindre skärmytslingar vid fronten, beslöt tyskarna nu för att dra tillbaka den kraftigt försvagade bataljonen från fronten den 11 november 1942.
Förmodligen hade tyskarna tappat den lilla tilltro man hade på vallonerna, och man valde därför att låta större delen av bataljonens manskap återvända till Belgien.

     Tillbaka i Belgien började Degrelle nu att omorganisera bataljonen och rensa ut personer som ansågs som opålitliga, och ersätta dessa med frivilliga från hans eget parti. Efter långa förhandlingar med bland annat Reichsführer-SS Heinrich Himmler, godkändes till slut hans förfrågan i juni 1943 om att flytta över bataljonen till Waffen-SS och bytte då beteckning till SS-Sturmbrigade Wallonien.

Befälhavare

Major George Jacobs (8 augusti 1941 – 30 december 1941)

Hauptmann Pierre Pauly (1 januari 1942 – 1 april 1942)
Hauptmann Georges Tchekhoff (1 april 1942 – 6 juni 1942)
Oberleutnant Lucien Lippert (6 juni 1942 – 1 juni 1943)

Namnhistoria

Corps Franc Wallonie – förbandets ursprungliga namn, och hänvisade till en Freikorps som tjänstgjorde i Baltikum efter det första världskriget.

Légion Belge Wallonie – användes endast under en kort period, och var tänkt att frammana bilden av ett enat Belgien, som motsats till de separatistiska flamländska frivilliga.
Légion Wallonie – det slutgiltiga namnet
Wallonische-Infanterie Bataillon 373 – Wehrmachts formella namn på bataljonen.

Numerär styrka	Officerare	Legionärer
Datum
augusti 1941	20	850
oktober 1941	6	776
1 januari 1942	?	Ca 600
mitten av januari 1942	?	320
juni 1942	?	850
13 augusti 1942	?	450

Källor:
Chris Bishop: Hitlers utländska divisioner, utländska frivilliga i Waffen-SS 1940-1945; SMB 2007
Eddy de Bruyne & Marc Rikemenspoel: For Rex and for Belgium, Lén Degrelle and Wallon Political & Military Collaboration 1940-1945; Helion & Company 2004
Carlos Caballero Jurado: Foreign Volunteers of the Wehrmacht 1941-45; Osprey Publishing 1999
Brian L. Davis: Flags of the Third Reich 2: Waffen-SS; Osprey Publishing 1994

David Littlejohn: Foreign Legions of the Third Reich (2); James Bender Publishing 1987

1Folkets försvarskår

2Bishop, Chris Hitlers utländska... SMB 2007, sid 33

3Ibd, sid 33-35