Att granska en kung, del två.

Den 9 november 2010 skrev jag ett blogginlägg om boken ”Den motvillige monarken” av Thomas Sjögren, Danne Rauscher och Tove Meyer, och måste onekligen erkänna att jag hade fel. Trots att det gått nästan två sedan boken kom ut, så har den fortsatt att skapa rubriker och varit fokus för en mängd underliga artiklar och debatter. Mycket av den senare debatten har kretsat runt kungens kopplingar till den organiserade brottsligheten och en förmodad affär med artisten Camilla Hennemark. Riktigt hur det står till med detta är dock svårt att avgöra, och eftersom ämnet i grund inte intresserar mig, har mycket passerat förbi. Av det jag läst, så framgår fortfarande att mycket av uppgifterna är svåra att verifiera, och att många av påståendena förmodligen är fullständigt grundlösa.

I dagarna kommer så en ny bok ut, ”Från en säker källa...Sanningen om kungaskandalen” av Dick Harrison och Desirée Ahokas Schein, som enligt en av författarna kommer göra upp med påståendena i den tidigare nämnda boken. I en debattartikel sågas ”Den motvillige monarken”, och artikelförfattaren pekar på orimligheter och tveksamheter rörande påståendet att kungen besökt en porrklubb i Atlanta, under de olympiska spelen. I detta fallet handlar det om att vittnena är otillförlitliga, och antingen ljugit eller hänger sig med tvivelaktiga bisysslor som ställer grava frågetecken runt deras utsagor.

Den stora frågan är förstås om den nya boken kommer skapa lika mycket intresse från såväl skvallerpressen som dagstidningarna, och redan idag (22 oktober 2012) har Aftonbladet ett par artiklar i ämnet. Den främsta nyheten på Aftonbladets hemsida är dock inte boken i sig, utan det faktum att Harrison inte kommer medverka i några intervjuer rörande boken.

Av kommentarerna att döma handlar dock debatten mer om hur pass tillförlitliga Harrison/Ahokas Schein är, och vad de har för dold dagordning. Givetvis är inte författarna till ”Från en säker källa..” fullständigt objektiva, även om de med hjälp av att hänvisa till tillförlitliga källor, visa på brister i den förra bokens påståenden. I sig är detta inget unikt, utan något något som sker dagligen inom ramarna för vetenskaplig forskning, vare sig det handlar om historia, fysik, kemi eller någon annan vetenskaplig kunskapsgren.

Vad som däremot är tråkigt, och som jag ofta återkommer till, är bristen av källkritik. Förmodligen är ”Den motvillige monarken” ett rätt lysande exempel på det, men begränsas inte enbart till böcker. Förra veckan exploderade Internet över behandlingen av djur på Parken Zoo i Eskilstuna, och även om det förmodligen fanns skäl att kritisera djurparken, så finns det fortfarande gott om frågetecken runt påståendena. Föga förvånande, åker dock de källkritiska glasögonen på när Parken Zoo lämnar ut sitt pressmeddelande, och samma scenario verkar nu vevas upp.

Vem som har rätt i ämnet är för mig i praktiken ointressant, men själva sakfrågan intresserar mig, främst hur enkelt det är att skapa opinion i fråga, och hur svårt det sedan är att ifrågasätta dessa påståenden när de väl fått tid och möjlighet att rota sig.

Källor:
Skandalboken om kungen bygger på falska uppgifter
Bygger på manipulerade bevis