Räddad till ett liv fångenskap?

Satt och skrev om det tyska slagskeppet Admiral Hipper, när jag av oklara orsaker valde att slå ett getöga på Facebook, det var uppenbarligen ett misstag för hela min nyhetsfeed hade exploderat av upprörda statusuppdateringar om vad som framkommit i Kalla Faktas program om Parken Zoo i Eskilstuna. Vana trogen valde jag därför att innan jag uttalade mig, ville se reportaget och på så sätt bilda mig en egen uppfattning, något jag så här i efterhand inte ångrar mig.

För de som nu inte sett reportaget, så handlade det om hur Parken Zoo agerat i samband med att delar av dess djurbestående ersatts av nya djur. Kalla Fakta väljer att följa tre fall, tre pumor, två bongoantiloper och ett par afrikanska vildhundar. I alla fallen finner reportaget att parkens chef Helena Olsson, att djuren omlokaliserats och inte längre finns kvar på parken. Detta visar sig dock inte stämma fullt ut, utan det visar sig istället att djuren avlivats och i fallet med vildhundarna och pumorna placerats i ett frysrum och antilopernas styckats upp använts som foder.

Detta har nu lett till en våg av protester över internet, och på flera sociala medier uppmanas man nu till bojkott av Parken Zoo och att de ansvariga ska ställas till svars. Samtidigt kan jag inte annat än förundrat fundera över hur enkelt det är att skapa en folkstorm ur ingenting, för i praktiken är det här inget ovanligt förfarande.

Varje år avlivas förmodligen tusentals djur på djurparker världen över, och vad tror folk verkligen händer med alla getter, björnungar och andra djurungar som djurparkerna inte har en möjlighet att avyttra. Svaret är förstås att de avlivas, och i många fall används som foder till parkernas rovdjur. Nu kanske någon säger att det är en viss skillnad på att avliva en get, mot att avliva en akut utrotningshotad djurart som till exempel bongoantiloperna. Ja, rent teoretiskt är så fallet, men såväl praktiskt som – i kanske ännu högre grad – moraliskt är det lika fel. Om vi utgår från att djuret känner smärta, så förminskas inte den av det faktum att djuret som avlivas inte är utrotningshotat. Om vi dessutom utgår från vetenskaplig evidens (och inte styrs av känslor), så är det högst tveksamt huruvida bongoantilopen är medveten om att den är utrotningshotad. Så ur de drabbade djurens synvinkel är skillnaden mellan en gets och bongoantilopens öde, fullständigt likvärdig. Trots detta är jag tveksam om det blivit samma folkstorm om Kalla Fakta beskrivit hur Parken Zoo avlivar tiotals getter, eller något annat djur som inte hotas av utrotning.

Samtidigt ställer programmet en rad frågor hur det står till med tittarnas källkritik, för i ärlighetens namn finns en hel del frågetecken som inte rätas ut av Kalla Fakta. Några direkta ögonvittnen till när djuren avlivades saknas, och i fallet med en av djurskötarna var det två år sedan hon besökte parken senast. En av de mer upprörande scenerna är när vi besöker det fryshus där kvarlevorna efter flera av djuren förvaras, och speakern förklarar att man även förvarar höns där som används som foder till rovdjuren. Riktigt vem och vilka som påstår detta framgår inte, det framgår inte heller huruvida uppgiftslämnarna själva medverkat i detta, bevittnat det eller helt enkelt fått höra talas om det.

Huvudkritiken från Kalla Fakta är dock att det är pengarna som styr, och i det fallet har de förstås helt rätt. Samtidigt anser jag att programmet, och även andra i samma ämne, väcker frågor runt de moraliska aspekterna av djurparker som någon modern form av Noaks ark. Personligen ställer jag mig något tveksam till att ha vilda djur i bur, oavsett huruvida dessa är utrotningshotade eller inte. För ska vi vara ärliga så är Parken Zoos eller någon annan djurparks arbete med att bevara akut utrotningshotade djur i praktiken verkningslös, och räddar vare sig den biologiska mångfalden eller bistår naturens kretslopp. Det enda Parken Zoo och andra djurparker gör att den dövar vårt dåliga samvete, för att vi förstört de habitat dessa djur lever i eller jagat dem till en punkt där de inte längre klarar av att reproducera sig i tillräckligt stor mängd.

I praktiken är djur som bongoantilopen, de afrikanska vildhundarna och så vidare, dömda till ett liv i fångenskap. Det är ytterst tveksamt om ens deras avkommor kommer någonsin att kunna släppas ut i friheten, och om de gör det, hur stor chans har de att överleva? Skadan är således redan skedd, och oavsett hur flott och avancerat avelssystem världens djurparker än har, så kommer många av de djur som idag anses i praktiken vara utrotade i vilt tillstånd att förbli så. De exempel där en art återhämtat sig, handlar det primärt om att olika former av gifter, t.ex. DDT, förbjudits och inte att de spenderat generationer bakom galler. Således förvandlas djurparkerna till någon form av museum över djur som inte längre finns, annat än i djurparkerna då. Frågan är då på vilket sätt man räddat ett djur, eller helt enkelt förpassat det till ett livslångt fängelsestraff?

Samtidigt vill jag ponera att jag på inte sätt stödjer försöker förminska problemet, och att jag finner t.ex. den helt meningslösa jakten på tigrar och noshörningar på grund tramsiga kinesiska mediciner som fullständigt hårresande ur så många olika synvinklar. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att detta enbart är en orsak, en annan orsak till varför tigrar, noshörningar och så vidare är utrotningshotade är att de konkurrerar med oss människor. I takt med att vi människor blir fler och fler, lever längre och blir rikare, kräver vi också mer utrymme i form av områdena att odla, bo i och semestra i.

Den påvisar återigen Charles Darwins teori om att det inte är den starke som primärt överlever, utan den djurart som är bäst på att anpassa sig till nya förhållanden.