Dels lyckades Obama peka på de antydningar som finns på att slutet på krisen kan skönjas, han lyckades - även om dess effekt nog inte ska överdrivas - även hantera efterdyningarna till orkanen Sandy förhållandevis framgångsrikt, vilken även gjorde att Romneys kampanj tappade fart. Jag tror dock att Obama ändå vunnit, men nu fick han i slutet av kampanjen ändå agera som en ledare för landet, och kanske även flytta fokus bort från politiska frågor, till att omge sig med offren för orken. Med andra ord flyttades all medial fokus bort från Romney, som dessutom - för att inte framstå som okänslig - tvingades avbryta sin kampanj under några dagar.
Men den främsta faktorn till varför Romney nu misslyckades tror jag hör samman med att han dels aldrig riktigt vann republikanernas hjärta, till skillnad mot Obama som är ohotad inom det demokratiska partiet. Även om kampen mellan Hillary Clinton och Obama var frän under det demokratiska primärvalen, så kunde i slutändan enas och gick förmodligen stärkta ur den valkampanj de förde för fyra år sedan. De republikanska primärvalen var minst lika hetska, men på något sätt har aldrig Romney känts riktigt som den republikanerna verkligen trodde på. Inte nog med att han tillhör en religiös sekt många kristna amerikaner ser på med stor skeptism, det fanns stora frågetecken om vart han egentligen stod i en rad för republikanerna viktiga moraliska ståndpunkter.
Här låg givetvis hans agerande och uttalande som guvernör honom i fatet, men även det faktum att hans far tillhörde partiets liberala falang ska inte underskattas. Detta har lett till att Romney successivt tvingats ut allt mer på högerkanten för att tysta partiets inflytelserika och mäktiga högerfalang, för att visa precis hur konservativ han verkligen är. Detta ledde dock till att han förmodligen haft svårt att attrahera de väljare, som befinner sig i den rätt luddiga gråzonen mellan republikaner och demokrater. Hans senare försök att attrahera dessa väljare, när man insåg att det inte räckte att förlita sig på partiets högerfalang, har dock inte fallit i god jord.
Ett annat problem Romney ställts inför är hur man ska dels nyttja de starka anti-Obama känslorna bland delar av befolkningen, men samtidigt distansiera sig från dessa. Det må låta motsägelsefullt, men delar av den högerkristna rörelsen baseras på åsikter som i många fall kan betecknas som starkt xenofoba och och ibland hamna i en rasistisk gråzon. För Romney har det således varit viktigt att nå till dessa, samtidigt som det gäller att inte ge dem allt för stort inflytande, då de kan sätta rätt rejäla käppr i hjulen för hans kampanj. Det kan väl bara konstateras att den här balanskonsten inte varit allt för framgångsrik, och att det förmodligen legat honom till last att tvingas balansera på den här otvivelaktigt svåra vägen.
Den stora frågan är dock vad republikanerna dragit för slutsats av detta val, och jag håller inte riktigt med analysen i SVT att det här innebär slutet för republikanerna som ett - i stora drag parti för vita medelålders män. Jag tror snarare att utgången av årets val kommer stärka den falangen inom partiet, och att en av slutsatserna man dragit av årets valkampanj är att man inte lyckades nå ut med sitt värdekonserativa budskap. Om man jämför republikanernas primärval, handlade debatten i stora drag om moralfrågor och deras syn på abort, homosexuella o.s.v., frågor som i grund och botten hamnade rejält i skymundan av de ekonomiska frågorna. Även om Romney gärna ville prata ekonomi, och uppenbarligen uppvisade framgångar i det, så innebar det att de värdekonservativa frågorna fick ställas i skymundan. Givetvis berodde detta på den ekonomiska krisen, men frågan är förstås hur det ekonomiska läget ser ut till nästa val.
Jag är nämligen övertygad - och även delvis oroad - över att partiet kommer fortsätta sin vandring ut mot en allt mer högerradikal diskurs, med mer kristendom, mer moral, mer antivetenskapliga åsikter och andra ämnen som ofta plockas fram i en värdekonservativ krets. Orsaken till detta är att jag tror att republikanerna nu kommer att försöka bredda sin väljarbas, och ett rimligt mål är de latinamerikanska väljarna. Detta är en grupp som republikanerna har band till, exilkubanerna i Florida är både politiskt och ekonomiskt viktiga, det är också en grupp som tenderar till att uppskatta värdekonservativa åsikter om familj, gud och fosterland, samt den snabbast växande etniska gruppen (om nu kan kalla dem så) i USA. Jag skulle inte bli förvånad om nästa republikanska presidetkandidat kommer vara katolik, och jag skulle inte heller bli förvånad om det är Rick Santorum som kommer bli deras kandidat.
Från demokratiskt håll så får man väl ändå säga att Obamas vinst i praktiken inte kommer innebära någon större kursändring, det politiska skyttegravskriget i underhuset kommer fortsätta. Mycket kommer nu handla om hur Obama rent praktiskt sett ska försöka genomföra några som helst reformer under sina sista fyra år, och risken finns förstås att han kan förvandlas till en "lame duck" redan innan mandatperioden gått ut. Det ska dock påpekas att Obama inte hade några större framgångar även när demokraterna kontrollerade senaten, och det beror förstås på att partipiskan i USA inte är lika repressiv som i Europa.
Oavsett vad så kommer förmodligen demokraterna att fortsätta försöka rikta in sig på minoriteter, men den riktigt stora frågan i den det här fallet, är vem som ska axla Obamas mantel. Även om han politiskt sett varit en rätt svag president, går det inte att ifrågasätta hans populäritet bland många av partiets väljare. Det kommer inte bli en avundsvärd position att efterträda Obama, och risken är förstås att han kan bli lite av ett problem för demokraterna i framtiden. Vem som än blir partiets näste presidentkandidat, kommer otvivelaktigt jämföras med honom och förvänta gå i hans spår. Rent historiskt sett kan det vara ett tungt ok att bära, och tittar vi på några av de statsledare som redan under sin aktiva karriär, setts som större än livet, som Thatcher, Regan, Kohl, Persson, Mitterand o.s.v., har efterträdarna haft svårt att riktigt fylla luckan.
Vad kan man i övrigt säga om valet, som likt många föregående presidentval varit fullt av smutskastande - och som vanligt får epitet "det smutsigaste valet". Det var väl ett rätt normalt krisårsval, mycket av fokus låg på ekonomiska frågor, och medan den sittande presidenten som alltid hamnar i en defensiv position, så kan hans utmanare ta ut svängarna något. Romney visade sig som sagt bli en svårare nöt att knäcka än vad många trott, men i slutändan tror jag ändå alla interna konflikter inom republikanerna knäckte honom. Det finns förstås ingen som helst intern högljudd opposition till Obama, medan Romney hela tiden tvingades tillgodose en rad olika falanager inom partiet, och det ledde förstås till att mycket energi gick åt till det.
Obama kunde också rida lite på vågen av att han trots allt rädda den amerikanska bilindustrin (åtminstone tillfälligt), avslutade kriget i Irak och är på väg att avsluta konflikten i Afghanistan. Även om han inte varit lika tydlig i de sociala frågorna, där han otvivelaktigt har ett bättre utgångsläge, så har ändå införandet av Obamacare förmodligen vunnit honom en del röster bland de miljontals amerikanska väljare som inte är försäkrade.
Som vanligt omgärdades valet av en rad kontroverser, påståenden om valapparater som inte fungerade, oändliga köer till vallokalerna och andra fadäser som givetvis skänker en viss form av kritik mot det rådande systemet. Riktigt hur problemen ska åtgärdas är svåra att säga, men att valprocessen är komplicerad är förmodligen en starkt bidragande orsak till det valkaos som ofta brukar råda. Man ska inte glömma att det inte enbart är frågan om vem som ska bli president som avgörs, utan samtidigt genomförs lokalval, val av sheriff, folkomröstningar o.s.v. vilket innebär att det kan bli rätt många frågor att avgöra för väljarna. Man är dessutom tvungen på många platser att föranmäla sig för att få rösta, och vissa grupper är dessutom - t.ex. dömda brottslingar - inte tillåtna att rösta. Det går dock trögt att ändra systemet, och även om resten av världen skakar på huvudet och många väljare är upprörda, verkar ingen direkt lösning finnas i sikte.
No comments:
Post a Comment