Svart på vitt – På toppen av ett berg

Tänkt som en glad överraskning till Adolf Hitler och bevis för de tyska styrkornas uthållighet och kraft, besteg bergsjägare från bland annat 1. Gebirgs-Division under vintern 1942 berget Elbrus, Europas hösta berg. På toppen av det 5621 meter höga berget Elbrus, placerade de stolta bergsjägarna det Tredje Rikets krigsflagga, tog några kort och begav sig ned för bergets sluttning. Föga kunde de ana, att denna bedrift blev en slags ironisk höjdpunkten för den tyska krigsansträngningen i Kaukasus, från och med nu gick det i princip enbart utför för Axelmakterna.
När Adolf Hitler fick höra om expeditionen blev han rosenrasande, och hotade med ställa den ansvarige generalen inför militärdomstol. Det var högst oansvarigt ansåg Hitler, att bergsjägarna sysselsatte sig med fritidsaktiviteter när hela den södra sektorn på Östfronten höll på att kollapsa. Med tanke på utvecklingen var kanske de tyska bergsjägarnas aktivitet lite fel tajmad, medan offensiven i Kaukasus gått i stå, bara kilometer från Grozny, hade Röda armén inlett en våldsam och massiv offensiv runt Stalingrad. Inom loppet av bara några timmar, hade de svaga rumänska och tyska linjerna kollapsat och katastrofen var ett faktum. Stalingrad var inringat, och samtidigt som de tyska styrkorna desperat försökte lappa ihop de hål som skapats av den sovjetiska motoffensiven, stärkte Röda armén sitt grepp om den inringade staden, där fortfarande hårda gatustrider pågick längs Volgas stränder.
I Nordafrika hade en brittisk offensiv efter hårda strider lyckats slagit sig igenom de tysk-italienska linjerna vid El Alamein, och nu flydde den tidigare segerrika kåren hastigt mot säkerheten västerut. För att ytterligare spä på problemen för såväl Hitler som Rommel, hade amerikanska och brittiska styrkor landstigit i Marocko, och efter endast ett halvhjärtat motstånd kapitulerade de franska styrkorna.

Sällan har kanske uttrycket ”en olycka kommer sällan ensam”, varit så passande och förmodligen var inte Hitler speciellt mottaglig för några liknande äventyrligheter. Även om situationen varit ansträngd tidigare, i synnerhet då vintern 1941-42, då hela Östfronten hotades av fullständig kollaps under den sovjetiska vinteroffensiven, var situationen vintern 1942 katastrofal. Det hela blev inte heller bättre av nyheterna från Sydostasien, där den japanska expansionen stött på patrull utanför Midway, och sedan dess befunnit sig på defensiven mot ett USA som snabbt varvade upp till fullskalig krigsrustning.
Tyskland som inte ens klarade av att hålla jämna steg med Storbritannien, hade förstås ingen som helst möjlighet att komma upp i samma produktionsnivåer som varken USA eller Sovjetunionen. Till råga på allt kunde Tyskland inte heller förlita sig på sina allierade, som med undantag för den rumänska oljan endast tärde på de knappa resurser Axelmakterna hade till sitt förfogande.
Men allt detta kände förstås inte bergsjägarna till, när de inledde sin klättring upp för berget. När Hitler slutligen lugnat ner sig, slog den tyska propagandan på stort med bedriften, men på något sätt hamnade den ändå i skuggan av övriga händelser.

Även om tyskarna hyfsat lyckades lappa ihop de luckor som skapats i spåren av den sovjetiska offensiven runt Stalingrad, så kunde man aldrig bryta igenom de sovjetiska linjerna och undsätta de tyska styrkorna i staden. I slutet av januari och början av februari 1943, kapitulerade resterna av 6. Armee, och en lång marsch till Sibirien, dit många aldrig nådde och fler aldrig lämnade, inleddes.
Bara några veckor efter att tyskarna hastigt tvingats börja utrymma de områden man erövrat i Kaukasus, revs flagga ned från Elbrus topp av sovjetiska soldater. Oroade över att Stalingrads fall skulle hota att innesluta även de tyska styrkorna i Kaukasus, genomförde man en taktiskt sett lysande reträtt, men med detta gav man även upp tankarna på att erövra de sovjetiska oljefälten.
Efter att ha nått säkerheten i Tunisien, förstärktes de forna franska befästningarna längs Tunisens gräns mot Libyen, och i Algeriet lyckades man tillfälligt hejda de amerikanska och brittiska styrkornas framryckning. Men till slut blev övermakten även för stor här, och våren 1943 hade de tysk-italienska styrkorna drivits in i en ficka utanför Tunis, där man kapitulerade i maj 1943.

Även om tyskarna till viss del skulle revanschera sig under senvåren 1943, och återerövra Kharkov efter en briljant genomförd motoffensiv, hade luften gått ur den tyska krigsansträngningen. Det i juli 1943 efterföljande slaget om Kursk, innebar slutligen att Tyskland nu helt och hållet överlåtit initiativet till Röda armén på Östfronten. Samtidigt som de tyska styrkorna stångade sig blodiga mot de djupa sovjetiska försvarslinjerna, landsteg allierade styrkor på Sicilien.

Så på något sätt känns bilden från Elbrus som någon form av poetisk bild över den tyska krigsinsatsen, det blev höjdpunkten och efter det gick det bara utför.