Svart på Vitt - Mannen från Spanien 1936

Året är 1936, och mannen i den spanska arméns stålhjälm som spänt tittar rakt in i den polske fotografen David Seymours (även kallad Chim) kamera, förmedlar en känsla av beslutsamhet men också av en outgrundlig oro för framtiden. Det är kanske inte så underligt, av förbandets fana, som bär namnet ”Thaelmann”, efter den partiledaren för de tyska kommunisterna, Otto Thälmann och hammaren och skäran att döma, är mannen troligtvis en av de tusentals tyska eller österrikiska socialister och kommunister som stred på den spanska republikens sida under det spanska inbördeskriget.
Likt många kommunister och socialister runt om i Europa och omvärlden, har han hörsammat uppmaningen att ta till vapen i kampen mot fascismen, och rest till Spanien. Kanske har han själv drabbats av den repression som följde Adolf Hitlers tillträde som Rikskansler den 30 januari 1933, och har spenderat tid i de interneringsläger som Sturmabteilung och Schutzstaffel satte upp för att härbärgera meningsmotståndare. Oavsett orsak, så har anslutit sig till de så kallade Internationella Brigaderna, som sattes upp i de av den spanska republiken kontrollerade områdena under inbördeskriget.
Vem han var och vad som sedan hände honom sedan är okänt. Kanske överlevde han tillräckligt länge för att tvingas lämna Spanien när Republiken i oktober 1938 valde att officiellt upplösa de Internationella Brigaderna. Eftersom han troligtvis inte kunde, eller vågade, återvända till Tyskland på grund av sin tjänstgöring under inbördeskriget, hamnade han troligtvis i de läger som den franska staten anlade i södra Frankrike för att härbärgera de tiotusentals spanjorer och personer som av olika anledningar inte kunde återvända till sina hemländer. Medan många lyckades fly i samband med Frankrikes sammanbrott under sommaren 1940, men många blev kvar, och utlämnades av den regimen i Vichy till Tyskland eller Spanien efter att man undertecknat vapenvilan med Tyskland.

Grunden till de så kallade Internationella brigaderna lades redan i inledningen av inbördeskriget, då kommunister och socialister som samlats i Spanien för att protestera mot de Olympiska spelen som gick av stapeln i Berlin samma år. När det stod klart att Nationalisternas kuppförsök misslyckats, och strider mellan de båda parterna inleddes, kom uppmaningen att bistå den socialistiska spanska Republiken. Tusentals frivilliga sökte sig till Spanien för att bekämpa fascisterna, men anstormningen av frivilliga skapade också stora problem för den vilt kämpande republiken.
Eftersom många av de frivilliga varit politiskt aktiva i sina hemländer, var det många som helt eller delvis saknade militär utbildning. Situationen blev inte heller bättre av att Republiken i många avseenden saknade såväl utrustning som vapen för de frivilliga, vilka fick gå i strid i de kläder de haft när de anlände till Spanien. De Internationella Brigaderna var inte heller immuna mot den maktkamp som fördes inom Republiken, mellan de Sovjetkontrollerade kommunistpartiet och anarkister, socialister och trotskister. Denna maktkamp slutade med att de av Moskva kontrollerade kommunistpartiet tog kontrollen över Republiken, och sedan såg till att med våld rensa ut alla som kunde anses som potentiella fiender till den ”nya” Republiken.

Slutet för de Internationella Brigaderna kom i oktober 1938, då de Internationella Brigaderna upplöstes i ett försök att sätta internationell press på Italien och Tyskland att skicka hem sina trupper från Spanien. Det visade sig dock vara en naiv förhoppningarna, och medan majoriteten av de frivilliga lämnade Spanien, fortsatte Franco att nyttja både italienska och tyska trupper i sina arméer.
För många var det dock inget alternativ att lämna Spanien, såväl italienare, tyskar och österrikare var mycket väl medvetna om vad som skulle vänta om de återvände, om de ens kunde återvända då de blivit av med sina medborgarskap.
Många valde, antingen frivilligt eller i brist på alternativ att bli spanska medborgare och fortsätta den vid detta laget hopplösa kampen. För dem innebar slutet på Republiken nya problem, och medan många lyckades fly norrut till en oviss framtid i de franska interneringslägerna, hamnade andra i klorna på Francos trupper. Slutet blev dock i många fall likartat, då de utlämnades till de tyska myndigheterna.