Monday, May 18, 2009

När verkligheten överträffar dikten


I den amerikanska skräckfilmen Hostel (2006) luras intet ont anande backpackers till ett avlägset vandrarhem i Slovakien med löften om villiga kvinnor, men vandrarhemmet ruvar också på en grotesk hemlighet. I källaren har man nämligen byggt en avancerad tortyrkammare, och hit förs de nedsövda ungdomarna för att torteras av välbeställda europeiska och amerikanska affärsmän. Enligt filmens regissör har filmen verklighetsbakgrund, och hänvisar till vandringslegender om hur rika västerlänningar betalt för att få tortera fattiga thailändare på 1990-talet. Huruvida det ligger något i Roths påståenden låter jag vara osagt, sant är dock att Roths berättelse har historiska kopplingar och att verkligheten – återigen kanske man skulle säga – överträffar dikten.

Den 17 november 1894 greps doktor Henry Howard Holmes (född Herman Webster Mudgett) i Boston av agenter från Pinkerton misstänkt för försäkringsbedrägeri, föga anade agenterna och poliserna att utredningen att den charmerande Holmes gjort sig skyldig till mer än bara bedrägeri. Den omfattande utredningen om Holmes skakade om USA, och än idag anses han vara en av de värsta seriemördarna i USA:s historia.
Mudgett föddes den 16 maj 1860 i det lilla samhället Gilmanton (New Hampshire), familjen som kunde spåra sin härkomst till några av områdets första kolonisatörer var välansedda. Mudgett uppväxt var enligt honom själv problematisk, han mobbades och hans far bestraffade honom fysiskt. Den unge Mudgett presterade dock bra i skolan, och gick redan som 16 åring ut gymnasiet, han sökte och antogs senare till Michigans universitet där han läste medicin.
Förutom att studera medicin sysselsatte sig Mudgett med ett avancerat försäkringsbedrägeri, en slags lindrig föraning om vad som komma skulle. Han tecknade lukrativa försäkringar på personer som donerat sina kroppar till universitet, stal kropparna från skolans laboratorium och vanställde dessa så att de såg ut som om de råkat ut för någon olycka och plocka ut försäkringspremierna.

Efter avslutade studier valde han att lämna sin hustru Clara Loveringat, flytta till Illinois 1886 där bytte han namn till doktor Henry Howard Holmes. I Englewood träffade han den svårt sjuke apotekaren doktor E.S. Holton där han lyckades övertala apotekaren att anställa honom. Den vältalige och mustaschprydde Holmes blev snabbt populär bland stadens kvinnor och när apotekaren avled så övertalade han änkan att sälja rörelsen till honom.
Strax efter försäljningen försvann änkan spårlöst, Holmes sa till hennes vänner att hon flyttat till sina släktingar i Kalifornien och ingen reagerade när han övertog änkans gamla lägenhet. Trots att han fortfarande var gift så gifte han om sig 1887 med Myrta Z. Belknap äktenskapet blev dock ingen större framgång och den vid det här laget gravida Myrta återvände snart till sina föräldrar. Med Myrta ur vägen kunde nu Holmes koncentrera sig på sitt nya projekt, Slottet.
Tack vare inkomsterna från apoteket kunde Holmes köpa tomten tvärs över gatan, här planerade han att bygga ett hotell, men det var inte vilket hotell som helst. Under stort hemlighetsmakeri började bygget, Holmes höll hårt i ritningarna och avskedade arbetare på löpande band. I maj 1890 stod huset klart, för den oinvigde såg trevåningshuset ut som vilket hus som helst där bottenvåningen.a. inrymde apoteket och affärer och de två andra utgjordes av Holmes kontor och ett hotell. Men bakom fasaden doldes en fruktansvärd hemlighet.

Holmes hade nämligen skapat en dödsfälla i klass med vilken skräckfilmsregissörs våtaste dröm och en veritabel dödsfälla. Genom ett avancerat system av lönndörrar och dolda korridorer hade Holmes tillgång till alla sjuttio hotellrum, vilka dessutom kunde låsas utifrån. Vissa av rummen var ljudisolerade, utrustade med speciella lönnluckor som ledde rakt ner i källaren och speciella gasrör som kontrollerades från Holmes privata bostad. I källaren, som även den var ljudisolerad, återfanns en tortyrkammare komplett med en stor tank fylld med syra och ett krematorium. Här kunde nu Holmes välja ut sina offer, döda eller göra offret medvetslös genom att gasa dem eller sakta kväva dem i lufttäta rum och sedan föra ner dem i källaren, utföra makabra obduceringar. Holmes kunde sedan antingen förstöra kropparna eller skapa ännu makabrare skelettmodeller som han sålde till medicinska institut i området.
I samband med att Slottet invigdes så anställde Holmes Ned Conner som föreståndare för en juvelaffär i bottenvåningen, med sig hade Conner sin fru Julia och dotter Pearl. Det dröjde inte snart förrän Holmes inlett en affär med Conners fru och paret begärde skilsmässa och flyttade isär. Julia flyttade ihop med Holmes, men det dröjde inte länge förrän även hon – i likhet med änkan Holton – försvann spårlöst tillsammans med sin dotter, några dagar efter hennes försvinnande sålde Holmes ett kvinnligt skelett till Hahnemans medicinska högskola.

Vid sidan av detta fortsatte Holmes med sina försäkringsbedrägerier, han tvingade många anställda att ta försäkringar med honom som förmånstagare och när dessa sedan försvann kunde han ta ut pengarna. 1893 öppnade världsmässan i Chicago och staden fylldes med turister och Holmes hotell var fullbokat med gäster från hela USA. Hur många av dessa gäster som aldrig lämnade hotell är okänt, men minst femtio personer ska ha mist sina liv i Holmes skräckkabinett.
När mässan så slog igen drabbades Illinois av en kraftig ekonomisk nedgång, något som även drabbade Holmes affärer och hotell. Holmes lämnade Chicago och flyttade till Fort Worth där han ärvt mark från två systrar, och nu tänkte bygga ett nytt hotell. Han övergav dock snabbt planerna på detta då han ansåg lagstiftningen i Texas alldeles för krånglig och började nu flytta runt i USA. Bakslaget i Texas hade dock gjort att Holmes fått ekonomiska svårigheter, han valde därför att närma sig Benjamin Pitezel, en gammal affärskollega, med ett förslag. Pitezel skulle teckna en livförsäkrings på 10 000 dollar, flytta till Philadelphia under det antagna namnet B.F. Perry och avlida i samband med ett misslyckat experiment. Holmes skulle sedan byta ut den i allra högsta grad levande Pitezel, aka Perry, med ett stulet och sargat lik, sedan skulle de båda männen dela på pengarna.
Men innan Holmes kunde sätta planerna i verket greps han för bedrägeri och dömdes till en kortare fängelsevistelse i St Louis. Här lärde Holmes känna Marion Hedgepath, en förhärdad brottsling med både mord och en rad brutala tågrån på sitt samvete. Mot att Hedgepath introducerade Holmes för en mindre nogräknad advokat, lät Holmes delge honom de båda partnernas planer.

Väl ute så reste Holmes och det intet ont anande Pitezel till Philadelphia, där Holmes mördade Pitezel och skickade bud till hans fru Carrie om att hon måste identifiera liket. Men eftersom Carrie inte kunde resa ifrån parets småbarn, så fick familjens femtonåriga dotter Alice den mindre smickrande uppgiften att identifiera sin fars lik. Efter denna traumatiska händelse lyckades Holmes övertala Alice att det var hennes mammas önskan och att hon snart skulle få sällskap av sina syskon. Han återvände nu till St Louis, lurade Carrie att hennes man fortfarande levde, men att han måste hålla sig gömd för att inte försäkringsbolaget skulle misstänka något och att han skulle ta hand om Alice och två av hennes syskon Howard och Nellie.
Holmes återvände till Indianpolis med de två barnen vilka återförenades med sin storsyster, men han tröttnade snabbt på den griniga och gnälliga Howard som mördades. Holmes reste nu runt i USA och Kanada med de två barnen och – den fortfarande ovetande – Carrie i släptåg, för att lura försäkringsmyndigheterna. I St Louis hade dock Hedgepath fortfarande inte sett till några pengar, och han valde därför att berätta för polisen om Holmes bedrägeri. Polisen valde givetvis att informera försäkringsbolaget, vilka i sin tur anlitade Pinkertons vilka som sagt grep Holmes i Boston för bedrägeri. I maj 1895 ställdes så Holmes till rätta för försäkringsbedrägeri, ett åtal han erkände sig skyldigt till för att få ett lindrigare straff. Vad som hänt Pitezel och hans tre barn var fortfarande okänt för utredarna, som inte var helt övertygad av Holmes påstående att de rest till Liverpool med en fröken Williams.

Den före detta Philadelphiapolisen Frank Greyer var en av de som inte trodde på Holmes påstående, och han valde nu att följa i Holmes fotspår över USA och Kanada. I Toronto fick han nys om att en man med två flickor hyrt ett hus och att flickorna sedan spårlöst försvunnit utan att mannen kunnat förklara deras försvinnande. Greyer anade oråd och bad om hjälp från polisen i Toronto, och i källaren till huset hittade de kvarlevorna av två barn vilka kunde identifieras till Alice och Nellie. Nyheten om det makabra fyndet slog ned som en bomb i USA, och Greyers jakt på Howard följdes nu noggrant av tidningarna.
I Indianapolis fick Greyer ytterligare tips om att en man som liknade Howard hyrt en lägenhet utanför staden, när Greyer och polisen undersökte lägenheten hittade man mänskliga benrester i eldstaden. De nya uppgifterna i fallet gjorde nu att polisen i Chicago började intressera sig för Holmes och hans hotell, och när polisen genomförde en husrannsakan i Slottet fann de resterna av ett mänskligt revben i eldstaden i hans kontor tillsammans med hårtussar. Ytterligare utforskningar, som försvårades av hur huset var konstruerat, ledde till ytterligare makabra fynd och listan över offer blev längre och längre.

I oktober 1895 ställdes så Holmes till rätta för mordet på Pitezel, och rättegången som döpts till århundradets rättegång, lockade enorma mängder nyfikna. Tidningarna var fyllda av berättelser om Slottet, de tre barnens öde och spekulationer över hur många Holmes egentligen mördat. Själv erkände han att han mördat 27 stycken, men dödssiffran är troligen långt högre, och siffror ända upp till 200 cirkulerar och anses inte helt orimligt.
Den 7 maj 1896 hängdes Holmes, och på egen begäran så göts hans kista in i betong, kanske för att han själv inte skulle drabbas av samma öde han själv utsatt sina offer för.

Inte nog med att Holmes anses vara USA:s första seriemördare, antalet offer för hans raffinerade och makabra hotell är än idag okänt, men det rör sig troligen om ett hundratal. Detta till trots så är Holmes förhållandevis okänd, och man kan onekligen fråga sig varför inte Hollywood valt att göra en film på denne, högst verklige och obehaglige man, istället för fantasifoster som t.ex. Jigsaw i Saw eller filmer som ”Hostel”.

No comments: