”En hemma, en kvar” basunerar Expressen ut i en så kallad ”blixtledare”, och hänsyftar givetvis på fallet med Annika Östberg och Dawit Isaak. Med fyra ord har Expressen lyckats med bedriften att sänka sitt eget projekt ”Free Dawit Isaak” och dragit ett löjets skimmer över denna massmediala cirkus att få Isaak fri från sin fångenskap. Man jämför alltså en före detta knarkare och rånare med en journalist, som sitter fängslad av en repressiv regim i Etiopien. Grattis Expressen, ni har onekligen visat vart skåpet står och frågan är nu vad ert nästa projekt är? Ska ni nu börja engagera er för att Lars-Inge Svartenbrandt ska släppas fri, eller vad sägs om Mattias Flink eller Tony Ohlsson?
Personligen måste jag säga att jag har lite svårt att förstå den massmediala uppmärksamhet fallet Östberg rönt i Sverige. Att man från massmedias håll inte krävt en nationell helgdag för Östberg förvånar mig. Men att USA rensar sina fängelsen på utländska medborgare, för att på så sätt spara pengar och föra över kostnaderna på hemländerna, är inget att glädjas över. Vi har tillräckligt med fångar i Sverige så det räcker och blir över. Den andra frågan är förstås vem som ska betala det här kalaset, inte nog med att den svenska staten betalade ett flygplan enbart för Östberg, det är ytterst tveksamt om hon när hon släppts fri kommer tillföra samhället något. Det är tillräckligt svårt för högutbildade att komma in på arbetsmarknaden, och det är förstås ytterst tveksamt om en person som suttit inne i 28 år är speciellt eftertraktad. Givetvis så kommer Östberg att bli sjukpensionär, skriva en bok om sina upplevelser och få delta i en massa debatter om brott och straff. Eller så blir det som i fallet med Lars-Inge Svartenbrandt som fortsätter att kosta oss skattebetalare enorma summor, och får en och fråga sig om inte de amerikanska straffsatserna inte borde appliceras här också.
Och nej, jag gläds inte över att jag som skattebetalare nu får äran, delvis tack vare Expressens trams, att bekosta Östbergs uppehälle i samhället. Själv kan jag bara hålla med sheriffen i Lake County som säger ”Jag kan inte förstå hur ni kan göra någon med hennes bakgrund till en kändis”. Men nu är det här Sverige, och då är det helt i sin ordning att kriminella blir kändisar, så till vida att man nu skjuter rätt polis. Det är väl rätt tveksamt om Expressen skulle påbörja en liknande kampanj för polismördarna från Malexander, fast det förstås, det var ju svenska poliser….
Källor:
En hemma, en kvar
Folk här tyckte att jag borde ha dödat henne
2 comments:
Svaret är "Du och Jag" ;-)
Egentligen skiter jag i vilket, men grund problematiken i detta är väl!
Varför vill man få henne till Sverige?
Varför vill man få henne frisatt?
Varför förskönar man henne i media?
Hur kan det vara som så att det är så brottom att hantera just hennes fall, går hon före i kön typ?
Vem driver detta och varför?
Hur kan man som politiker ta åt sig äran för detta?
Man har lyckats få hem en mördare till Sverige, grattis!
Och det var inte gratis och kommer att kosta oss mer!
Hur många andra fängslade Svenskar finns det i världen, går man något åt dessa?
Eller är det bara för man "Tycker synd" om en person i framställningen i media som gör att man anstränger sig för detta!
Hur kan vi idiot förklara domen och utredningen i USA?
Baserat på vad?
Utred skiten ordentligt, för här är det nog en och annan hund begraven. Detta är ytteligare ett exempel på något som politikerna inte skall hantera, de enda vinnarna är nog SD som får nya argument till nästa val och hårdare straffskala i Sverige!
Det är ett hån mot de mördades familjer och släktingar!
Det här är ämnnu ett bra exempel på hur våra "eliter" här agendor som står i bjärt kontrast till de värderingar och åsikter som finns i folkdjupet men hur de ändå tvingar folket att betala deras projekt.
Post a Comment