Sunday, August 24, 2008

Lägg ner de olympiska spelen

Så var då de Olympiska spelen, vilka som alla torde vara medvetna om gått av stapeln i Bejing, slut och för svenskt vidkommande blev det ett fiaskobetonat OS där alla de skyhöga förväntningarna om en rad medaljer gick om intet. I ärlighetens namn finner jag OS ett världsmästerskap i fullständigt ointressanta idrotter, för vem kan med handen på hjärtat påstå att han eller hon regelbundet följer med i idrottsgrenar som dubbeltrapp, kanot eller andra obskyra sporter som under några hetiska veckor blir folkkära sporter alla bryr sig om. Som fotbollsfantast kan jag inte ens påstå att fotbollstourneringen väcker några som helst känslor inombords, snarare ett ända stort jaha följt av att "det var i alla fall tur att brassarna inte vann herrfinalen".

Faktum är att jag hellre besöker tandläkaren än sätter mig ner frivilligt och tittar på sporter som "gång", "400 meter" och så vidare, inte nog med att det är för mig fullständigt ointressant, OS i likhet med VM i Fotboll är en orgie i den moderna idrott som nu sköljer över oss. Där både publik och idrottsmän ska undvika att visa allt för mycket känslor, och där korrupta domare och mutade ledare inom idrottsvärlden gör allt de kan för att roffa åt sig allt de kan meda läktarna fylls av pajasar i lustiga hattar och smink över hela ansiktet.
Bara det faktum att IOK:s boss Jacques Rogge har i sann imperalistisk anda har mage att kritisera Usain Bolt för att han visar äkta kärlek, samtidigt som han uppenbarligen struntar i att domarna i brottning är genomkorrupta visar onekligen vart skåpet står någonstans. Att den Internationella Olympiska Kommittéen består av ett gäng mutkolvar är ökänt, inför OS i Salt Lake City mutades ett flertal medlemmar, och återkommande anklagelser om oegentligheter när städer fått OS har renderat i att medlemmar tvingats avgå. Trots detta så fortsätter IOK att hävda att man värnar om idrottens sanna natur.
Den kvasidebatt som fördes om OS i Peking i samband med att kinesiska styrkor gick in i Tibet, visar onekligen på hur världen fjäskar för dessa idrottsmördare. För vem i ärlighetens namn tror på IOK:s tomma prat om att OS skulle förbättra demokratin i Kina? Orsaken varför OS hamnade i Kina handlar om att det i Kina bor över en miljard människor, och att Kina till skillnad från övriga världen är inne i en högkonjuktur, vi behöver bara vända oss till den europeiska klubbfotbollen som nu börjar känna av konjukturnedgången, börjat vända sig till Kina för att fylla kassorna. Premier Leauge, La Liga o.s.v. har alla skrivit mer eller mindre lukerativa tv-avtal med kinesiska tv-bolag, såväl Manchester United som en rad andra brittiska klubbar har öppnat butiker i Asien för att öka sin försäljning.
De olympiska spelen har förstås ingenting alls med demokrati att göra, inte ens under Antiken och i synnerhet inte under modern tid. Det handlar förstås bara om en sak, pengar, pengar och mer pengar. IOK, de sponsorer IOK knutit till sig och en rad andra företag ser en möjlighet att få in en extra fot i ett land vars ekonomi går för högvarv och där efterfrågan på varor från Väst ökar dag för dag.

Nu är i och för sig inte IOK ensamma, även om IOK i många fall får sägas vara de största idrottsmördarna i modern tid, utan samma attityd återfinns inom såväl FIFA, UEFA och vårt eget SvFF. Den glädje och de känslor, hat, kärlek, lycka, sorg och så vidare idrott förmedlar är något dessa pampar önskar att fördriva från läktarna och idrottsplanen. Såväl spelare som publik ska stilla och snällt sitta ner och hålla käften, ingen ska få yttra kritiska ord eller visa sina känslor öppet utan att detta har fått godkännande från högre ort.
För mig är idrott känslor, för mig så är Ara Abrahamian en hjälte som visade att han vägrade acceptera hyckleriet inom FILA och IOK, att sedan Rogge tydligen finner det mer stötande att Usain Bolt visar känslor än att domarna är korrupta säger väl det mesta.

Hur som helst har de Olympiska spelen i Peking återigen visat att världen inte har något större behov av denna cirkus, en cirkus som primärt handlar om pengar och makt och där idrotten egentligen inte är speciellt intressant. För ingen ska få mig att tro att Kina ser den idrottsliga aspekten som den viktigaste, nej för regimen är det faktum att landet faktiskt fått ett Olympiskt spel, och således kunnat visa för såväl befolkningen som omvärlden att landet faktiskt är en maktfaktor att räkna med.
Vissa har jämfört Pekingos med OS i Berlin 1936, men den jämförelsen är inte riktigt adekvat. När den olympiska kommitten gav OS till Tyskland (som även fick anordna Vinter-OS), så styrde inte nazisterna Tyskland utan landet var - åtminstonde på pappret - en demokrati.

Nej det är dags att lägga ner detta spektakel, och i ärlighetens namn så finner jag det extremt stötande att Sveriges Television och Sveriges Radio - med mina pengar - faktistk stödjer denna dikatur. Vad värre är att personer som påstår sig älska idrott stödjer idrottsmördarna inom IOK genom sin närvaro...
Med andra ord, lägg ner skiten och låt Rogge och de andra idrottsmördarna sitta där ensamma på sina hedersläktare och leka kolonialherrar.

No comments: