Den 1 september är det 69 år sedan Andra världskriget bryter ut, eller om vi nu ska vara med korrekt det polsk-tyska kriget, ett krig som de flesta andra större konflikter satt ett djupt intryck på omvärlden. För trots att de som upplevde kriget eller deltog i kriget blivit allt färre och färre, påminns vi konstant om denna giganternas kamp främst via en strid ström av böcker och Hollywoodfilmer. Man behöver faktiskt bara ställa sig och titta på utbudet av DVD-filmer för att inse hur dominerande denna konflikt, i jämförelse med andra, är. Även när det gäller faktaböcker, speciellt på svenska, dränks vi bokstavligen i böcker med anknytning till kriget. Man kan ju faktiskt med visst fog fråga sig varför vi finner andra världskriget så fruktansvärt fascinerande, jag kan faktiskt bara komma på en annan konflikt som fått ett liknande inflytande över populärkulturen och det är Napoleonkriget.
Om man nu intresserar sig för till exempel första världskriget är utbudet, speciellt på svenska, milt sagt obefintligt, och vill man se en film med tema från första världskriget får man onekligen leta rejält. Det finns, men utbudet – speciellt av modernare snitt – är tämligen begränsat, och den enda film jag tror de flesta kan nämna med tema från Första världskriget är filmatiseringen av Erich Maria Remarques ”På västfronten intet nytt” som filmatiserats två gånger 1930 och 1979. Nu finns det visserligen ett antal andra klassiker som utspelas under det Stora kriget, men i jämförelse med alla klassiker med tema från andra världskriget står de rätt slätt.
Man kan onekligen fråga sig varför det är så, för vi ska trots allt ha i åtanke att intresset för det Stora kriget (som det kallas i Storbritannien) är rätt stort internationellt sätt. Trots detta så är konflikten tämligen bortglömd i den moderna populärkulturen, något som jag tror beror på en rad orsaker.
Den främsta orsaken är att det Stora kriget saknar, även om den allierade propagandan gjorde allt de kunde för att försöka avhumanisera tyskarna, en klar och tydlig skurk. Andra världskrigets utbrott är ju tämligen lätt att förklara på ett begripligt sätt, Tyskland strävade efter att återfå delar landet fråntagits efter Versaillefreden, och angrep Polen den 1 september 1939. Att på ett enkelt och lättförståligt sätt förklara det Stora krigets utbrott är inte lika behändigt, faktum är det är en lång och tämligen komplicerad historia. Nu vill jag inte på något sätt påstå att det Andra världskrigets utbrott heller är en okomplicerad fråga, det finns gott om komplicerade och svåranalyserade frågor även där, men i jämförelse med det Stora kriget känns de ändå rätt banala.
Det andra är förstås att vi talar om ett ofattbart skitigt och oglamoröst krig, det dröjde inte länge innan brittiska, franska och tyska soldater grävt en enda lång skyttegrav från Engelska kanalen till alperna. Tusentals soldater trängdes senare i dessa vattenfyllda, trånga och överfyllda skyttegravar medan artilleribeskjutning och kulsprutor gjorde det ohälsosamt att titta ut över skyttegravskanten. Å andra sidan fanns det rätt lite att tita på över kanten, området mellan kombattanterna, vilket snabbt döptes till ingenmansland, påminde mer om ett groteskt månlandskap där kratrarna var fyllda med döda, döende och skadade soldater och där enorma likråttor kilade mellan liken.
Angreppen som ofta föregick av en våldsam och utdragen spärreld slutade ofta med att tusentals soldater stupade eller skadades, och den lilla terräng man ofta lyckades erövra tvingades man allt för ofta tämligen snabbt överge. Så böljade konflikten fram och tillbaka, för trots allt tal om att kriget snabbt skulle vara över stod det troligen tämligen klart för de flesta att så icke skulle bli fallet.
Tekniken många före kriget hyllat som mänsklighetens räddare blev nu dess mördare, nya skrämmande vapen gjorde sin debut på Europas krigsskådeplats. Kulsprutor (som visserligen används effektivt i de europeiska kolonierna), långskjutande artilleri, kemiska stridsmedel, flyg och stridsvagnar gjorde det tidigare så omhuldade och glamoriserade kriget till ett smutsigt och bedrövligt krig. Det är förstås inte underligt att båda sidor använde sig av flyget, som till skillnad från det leriga och ogästvänliga skyttegravarna, omgärdades av en viss romantisk bild (även om det förstås även här rörde sig om slakt när unga pojkar med bara några timmars flygtid sattes in vid fronten). Samma pojkboksromantik omgärdar ju fortfarande Lawrence of Arabia och kriget i Mellersta östern, ett krig som i många avseenden mer påminde om det krig som skulle bryta ut 1939 med rörliga styrkor som inte grävde ner sig.
Först efter att de allierade genom en effektiv flottblockad lyckats svälta ut Tyskland kunde krigslyckan vända och kriget tog slut. Kvar på slagfälten låg hundratusentals soldater, varav många i tron om att kriget skulle påminna om de glamorösa slagen under Napoleonkriget eller Krimkriget hade tagit värvning.
Även om denna bild delvis är lite missvisande, konflikten på Östfronten till exempel var i likhet med konflikten i Mellersta Östern ett rörligt krig där deltagarna rörde sig över stora områden.
Om vi nu jämför denna rätt hårddragna bild av det Stora kriget med hur man inom populärkulturen framställer det andra världskriget, ja då ser man plötsligt en helt annan bild. För även om andra världskriget kan framställas som smutsigt o.s.v., så omgärdas ändå andra världskriget med helt andra bilder. Här har vi en klart uttalad fiende, ofta iförd en svart Allgemiene-SS uniform som ska bryta på Hollywoodtyska, och ett krig där soldaterna inte behöver sitta och trycka i ohygieniska skyttegravar. En annan aspekt är förstås att kriget ofta framställs som de demokratiska krafterna mot de diktatoriska, att sedan en av de allierade var en vidrig diktatur kanske spelar mindre roll. Just denna moraliska aspekt, där Nazityskland står för ondskan, och de allierade – i varierande grad – för godheten saknas ju till viss del i det Första världskriget.
Det är ju inte ens Tyskland som orsakar kriget, istället är det Österrike-Ungerns och deras angrepp på Serbien, och den kedjereaktion som det startar, som är skurken. Men i ärlighetens namn, hur spännande låter det med en skurk från det Österrikisk-Ungerska riket i jämförelse med en blond skurk i förd en svar SS-uniform? En annan aspekt är att jag tror att det också beror på USA:s tämligen sena inträde i kriget. Till skillnad från det andra världskriget där USA kommer in i ett skeende när kriget står och väger, så träder USA in i slutfasen av kriget och även om tyskarna mäktar med en större offensiv innan kriget tar slut, så är det en sista desperat dödsryckning.
Med andra ord, USA:s inträde i kriget får inte alls samma dynamik som den fick i och med dess inträde i det andra världskriget där USA verkligen blir – och även senare skapar myten om sig själv – som den store räddaren i nöden. Med tanke på att majoriteten av filmerna i Västvärlden produceras i USA, och den amerikanska marknaden är ofattbart viktig för filmindustrin, så förstår man kanske hela roten till problemet.
Vad tror ni?
No comments:
Post a Comment