Den spanska legionen

Spanska frivilliga i 250. Infanterie-Division

Spanische Legion (även Legion de Volontarios Españoles) bildades den 28 november 1943, runt de spanska soldater från den nyligen upplösta 250.Infanterie-Division (División Azul) som valt att stanna kvar i tysk tjänst. Efter att legionen ställts samman i Yamberg, sattes den in för att bekämpa partisaner i närheten av Narva och förflyttades sedan till fronten för att försvara en sektor utanför Kostovo. Här medverkade legionen i att under slutet av 1943 slå tillbaka ett massivt sovjetiskt angrepp, men tvingades att tillsammans med resten av Armégrupp Nord, retirera efter att Röda Armén hävt belägringen av Leningrad. Legionen var efter detta öronmärkt för att försvara en sektor längs den estniska kusten, men innan arbetet med att förbereda deras nya ställningar avslutats, hade Spanien och Tyskland kommit överens om att repatriera de spanska soldaterna, och de transporterades till Köningsberg för vidare transport till Spanien. De första tågen lämnade den östpreussiska staden den 21 mars 1944, och den 17 april 1944 korsade de sista tågen den fransk-spanska gränsen.
     De spanjorer som trots detta ville fortsätta kriget tillsammans med tyskarna fördes nu över till Spanische-Freiwilligen-Kompanie der SS 101 eller Spanische-Freiwilligen Kompanie 102.

Befälhavare

Oberst Antonio Garzía Navarro (28 november 1943 – 3 mars 1944)

Smeknamn

Légion Azul/Blaue Legion (Blå legionen)

Källor:

John Scurr: Germany's Spanish Volunteers 1941-45; Osprey Publishing 1999