Igår kom så kronprinsessan Victorias av den samlade svenska pressen i allmänhet, och skvallerpressen i synnerhet, hett efterlängtade barn. Varenda dagstidning, tv-kanal och annan media har i praktiken slagit knut på sig själva i sin iver att beskriva lycka hos de båda föräldrarna. Lite ironiskt så kan man väl bara konstatera att även de tidningar som drev som hårdast mot kungen i samband med påståenden om att han befunnit sig på illegala strippklubbar, nu helt verkar glömt bort dessa fadäser och fyller tidningarna med sidor upp och sidor ner om den lilla telningen. Det lilla samhället Ockelbo, varifrån kronprins Daniel kommer ifrån, belägras nu återigen av journalister som verkar försöka slå något rekord i vem som lyckas med det mest pinsamma inslaget om ”folkfesten” i Ockelbo.
Men det är inte enbart i Ockelbo det firas med rosa prinsessbakelser, om man skulle tro massmedia går folk bokstavligen man ur huse för att fira födelsen och fira detta med att knapra rosa prinsessbakelser. Jag vet inte om jag bor i någon avkrok som inte informerats om händelserna i Stockholm, men jag kan då inte finna något direkt firande eller större intresse från folk. De flesta går som vanligt till jobbet, tar ungarna till dagis, handlar på ICA eller pratar skit på fikarasterna. Inte heller verkar det röna allt för stort intresse från t.ex. CNN eller BBC, man får leta rätt länge på deras hemsida innan man överhuvudtaget hittar någon artikel om den nya prinsessan. Varken RT, Al Jazera eller Fox News fann nyheten tillräckligt intressant för att göra något reportage, och Washington Post vars nyhetsbrev om allsköns obskyra senatorer som hoppar av eller avlidit, bemödade sig med att klottra ner något om födelsen. Nu kanske någon vän av ordningen säger att Sverige är ett litet land och att vi dränks i det allmänna nyhetsflödet, och det stämmer givetvis. Sverige är per definition ett avlägset och politiskt/militärt obetydligt land de flesta blandar ihop med Schweiz, men det har inte hindrat Sverige från att återfinnas på de olika nyhetskanalernas första sidor. Dock kan man väl lite tragiskt nog konstatera att dessa gånger främst handlat om något våldsamma attentat, men å andra sidan hur mycket figurerade Norge i internationella medier INNAN Breivik?
Nu är det väl inte födelsen i sig jag retar mig på, utan snarare denna nästan maniska rojalistiska yra som uppenbarligen svept in över de svenska medierna. Bortblåst är all debatt om att kungahuset per definition både är en högst odemokratisk och i förlängningen anakronistisk institution. Försvararna av monarkin brukar då ställa frågan vad vi ska ha istället, och mitt svar att vi likt många andra länder som lämnat medeltiden bakom oss kan ha en demokratiskt vald statschef. Och detta är anser jag pudelns kärna, nämligen att en president är vald av folket, inte placerad på sin position på grund av han/hon ärvt den. I en tid när personer som ärvt sin förmögenhet ifrågasätts och häcklas, finner jag det förunderligt att ingen överhuvudtaget verkar ifrågasätta att makt – för det har kungahuset – kan ärvas. Men den debatten lyser med sin frånvaro, och istället fylls nu tidningarna med en slags kvasidebatt rörande valet av prinsessans namn, och man kan väl enbart fråga sig om nästa barn kommer heta OLW...
Skämt och sido så finner jag dock det dags att begrava denna institution, och att en gång för alla lämna medeltiden och träda in i 2000-talet. För hur mycket jag än gillar medeltiden, så behöver det nödvändigtvis inte innebära att jag finner delar av de institutioner som instiftades då som något jag vill ha kvar eller återuppliva. Inkvisitionen, påvestaten, korståg, pester och så vidare tillhör det förgångna, och så även monarkin. Monarkin är per definition odemokratisk och anakronistisk, hela dess berättigande efter medeltiden försvann 1914 då försöken att ena Europas länder genom en rad kungliga äktenskap misslyckades fatalt. Sedan dess har Europas kungahus fört en allt mer undanskymd politisk roll, och deras enda egentliga berättigande verkar vara att sysselsätta tusentals skvallerjournalister som försöker finna någon av Europas kungligheter i någon pinsam situation. Men det är förstås inte enbart effekterna av krigsutbrottet 1914 som visar på att monarkin överlevt sig själv, utan att de nu i praktiken håller på att avliva sig själva. För där man i andra fall skulle bli idiotförklarad, så är det helt i sin ordning att tala om ”blodsband” och vikten av ”släktskap” o.s.v. när det gäller monarkin. Men i takt med att kungahusen nu inte längre fyller någon diplomatisk funktion, och det därför inte längre är aktuellt att gifta bort prinsar och prinsessor i unga åldrar med varandra för att på så sätt bekräfta allianser eller avtal, så har de börjat träffa och gifta sig med helt vanliga människor utan direkta kopplingar till några av Europas kungahus. De i dessa kretsar så accepterade talet om blodsband håller på att urholkas, och dessutom av sig själv.
Men eftersom det troligen inte kommer gå tillräckligt snabbt att urvattna det kungaliga blodet, så anser jag att vi rent politiskt avskaffar monarkin och titulerar landet som ”republiken” Sverige. Givetvis är det sedan upp till kungen om han och hans avkomma vill försöka med demokratiska medel bli statschef, men att han då får titulera sig president Carl-Gustav Bernadotte.
No comments:
Post a Comment