Idag kom så beskedet alla väntat på, vid en presskonferens förklarade näringslivsminister Maud Olofsson och finansminister Anders Borg att staten ska gå in med nästan 28 miljoner i statliga stöd till den ekonomiskt sargade svenska bilindustrin. Både Olofsson och Borg poängterar att det inte finns några som helst planer på att förstatliga de krisdrabbade företagen Saab och Volvo, men det handlar i grund och botten om semantik och gränsdragningar. Det föga förvånande utspelet kom i spåren av en för både Saab och Volvo turbulent höst och vinter, där varsel och dåliga kvartalsrapporter varvats med rykten om att både Ford och General Motors vill avyttra sina svenska biltillverkare. I veckan kom också beskedet att Ford och General Motors med största sannolikhet kommer att sälja både Saab och Volvo, något som ligger i linje med biljättarnas uppgörelse med representanthuset om ekonomiskt bistånd till dem.
På hemmaplan har regeringen fått utstå hård kritik mot att man inte gjort något för att hjälpa Saab och Volvo, det har till och med hörts seriösa krav på att företagen ska förstatligas. Sett ur detta ljus var förstås inte regeringens krispaket till Saab och Volvo speciellt överraskande, snarare tvärt om och ska nog ses som ett försök från regeringen att förenkla en eventuell försäljning av Saab och Volvo till någon ny spekulant. Frågan är dock vem eller vilka som är intresserade av Saab och Volvo? De är knappast speciellt lönsamma, och även om båda besitter ett starkt varunamn så har de brottats med stora problem och vikande försäljning. General Motors och Chryslers löfte till senaten att avyttra ytterligare bilmärken lär knappast göra saken lättare.
Trots löftena om statligt stöd så ser både Saabs och Volvos framtid mycket mörk ut, och jag är ytterst tveksam om vi när ekonomin vänder uppåt igen kommer ha två biltillverkare i Sverige. Ska jag vara riktigt ärlig så tror jag faktiskt att vi inte kommer ha någon biltillverkning i Sverige inom ett par år, utan att både Saab och Volvo styckas upp och att eventuell tillverkning och utveckling flyttar utomlands.
Risken är nu förstås stor att regeringen, delvis för att försöka visa sig handlingskraftig och dels för att försöka spänna musklerna inför nästa riksdagsval, kommer att gå in ännu mer aktivt i både Saab och Volvo. Jag förstår att det är otroligt trist och jobbigt för de som nu är varslade och/eller avskedade, det är både en personlig och ekonomisk tragedi som är svår att sätta sig in i. Men, problemet löses inte av att som vissa kräver att förstatliga Saab och Volvo, speciellt som det inte på något som helst löser huvudproblemet att folk helt enkelt inte köper deras produkter.
Det är istället större risk att vi bara skjuter problemet framför oss, samtidigt som staten skuldsätter sig ännu mer i ett lönlöst försök att rädda ett sjunkande skepp. Vi kunde se en liknande utveckling i Sverige under krisen på 1970-talet, då var det den svenska textil- och varvsindustrin som låg på dödsbädden. År av sjunkande inkomster och svår konkurrens från främst Sydostasien gjorde att varvsnäringen och textilindustrin blödde, i ett försök att rädda jobben gick staten in med stora pengar. Den konstgjorda andningen innebar bara att man sköt upp det ofrånkomliga, både textil- och varvsnäringen försvann samtidigt som statens finanser urholkades, något vi fick betala dyrt för under krisen på 1990-talet.
Det finns även ett annat skrämmande exempel, Frankrike på slutet av 20-talet gjorde precis samma sak. Man valde att förstatliga en rad bolag för att rädda dem från att slå igen, operationen var framgångsrik, men patienten gick ändå inte att rädda. Den franska ekonomin slogs sönder och samman, och när övriga världen så sakta började återhämta sig så drabbades Frankrike än värre. Det ekonomiska kaoset ledde till ytterligare polarisering mellan de politiska blocken, något som ledde till återkommande regeringskriser och nyval, något som allvarligt försvårade Frankrikes möjligheter att agera kraftfullt internationellt, något som utnyttjades till fullo av Adolf Hitler.
Nu kommer förstås Sverige inte drabbas av Frankrikes öde, men erfarenheten lär oss ändå att försöken att ekonomiskt rädda döende företag är döfött. Det är möjligt att man tillfälligt skjuter upp det ofrånkomliga, men huvudproblemet finns oavsett vem som nu äger Saab och Volvo, att ingen vill köpa deras produkter. Det kan ingen ägare ändra på, oavsett om det är General Motors, Ford eller den svenska staten…
Källor:
28 miljarder i bilstöd
Fokus på framtidens bränsle
No comments:
Post a Comment