I lördags var det så dags för den årliga ”Salemmanifestationen”, en manifestation som genomförs av svenska högerextremister och som blivit en av de viktigaste högerextrema sammankomsterna i norra Europa. Orsaken till manifestationen är mordet på en skinnskalle i stockholmsförorten för nio år sedan, något som den högerextrema rörelsen snabbt slog mynt på. Manifestationen har under årens lopp varit omgärdad av kontroverser och våldsamma sammanstötningar mellan motdemonstranter och polis. Denna årliga händelse brukar även föregås av sammandrabbningar mellan höger- och vänsterextremister, då båda sidor tar chansen att försöka samla folk till sin sak.
På grund av våldsamheterna har Salempolitikerna krävt att lagen om mötesfrihet skrivs om, så att denna typ av manifestation och motdemonstration inte är möjlig. Inför årets manifestation laddade kommunen upp rejält, hemtjänsten skulle få hjälp av väktare och en rad vårdhem laddade upp med mat och annat inför eftermiddagens och kvällens förväntade kravaller. På Dagens Nyheters debattsida krävde en rad politiker i Salem att riksdag och regering måste ändra lagen om mötesfrihet, och att polisen skulle få större befogenheter att stoppa eller neka liknande sammankomster. Samtidigt som jag förstår att befolkningen i Salem finner det hela ofattbart jobbigt, så är dock frågan vart vårt samhälle är på väg?
För även jag förstår våndan och besvären för Salemborna, så är kraven på att ändra en av grundpelarna i vårt demokratiska samhälle ofattbart oroväckande. Vi ser sakta men säkert hur samhället, under påstådda hot från terrorister, fotbollshuliganer, nedladdare och nazister/kommunister sakta men säkert börjar införa inskränkningar i yttrandefriheten och den personliga integriteten. Vi börjar i allt högre grad, och utan några större egentliga protester få ett samhälle som i många avseenden för tankarna till George Orwell och hans roman ”1984” eller filmen/serien ”V for vendetta” där samhället likställts för att inte förnärma någon och där tankepoliser ser till att stoppa all form av inkorrekt tänkande.
Det är bara inse att Sverige, och även övriga västvärlden, i allt högre grad lämnat tanken på den öppna och fria demokratin, istället vänder sig samhällena mot ett övervakningssamhälle i klass med det forna Östtyskland – med den officiella titeln ”Den demokratiska tyska republiken”. Man kan i princip knappt gå utanför dörren idag utan att samhället känner till det, och där alla SMS, email o.s.v. – hur fruktansvärt triviala de än må vara – ska sparas i åratal i fall någon skriver något av intresse.
För lika lite som jag vill se nazister och vänsterextremister – vilket i mitt tycke är i princip samma sak – demonstrerandes på våra gator och torg, så vill jag se någon form av lagstiftning mot dessa grupper att få demonstrera. Det finns gott om exempel, Tyskland under mellankrigstiden torde vara ett skräckexempel, på hur enkelt demokratin kan sättas ur spel av sina egna ”försvarare”. Risken är nämligen att demonstrationsförbudet, om det nu skulle bli ett sådant, även kan användas på andra, kanske mindre kontroversiella och mer folkliga protester. Gäller demonstrationsförbudet endast nazister, eller även vänsterextremister vars sammankomster ofta brukar rendera i både våldsamheter och förstörelse. Hur har Salempolitikerna tänkt när det gäller andra grupper, partier eller organisationer som har en ambivalent syn på vårt demokratiska samhälle, ska även dessa förbjudas?
Det vore onekligen på sin plats att journalisterna, däribland TV4 som hade ett långt reportage från Salem i går, ställer frågan vem är det som ska avgöra vem som får demonstrera och när?
No comments:
Post a Comment