Bilden av Sverige som världens samvete fick sig i veckan som gått en rejäl törn, för Norge har nu genom sitt förslag att kriminalisera sexköp gjort utomlands. Förstås måste Sverige agera, och därför har en rad politiker, samhällsdebattörer och svensk polis gett sitt godkännande till att kopiera det norska förslaget. Det är förstås ingen hejd på de politiskt korrekta poliserna, samhällsdebattörerna eller politikernas tilltro till sin egen förträfflighet, som nu verkar ha funnit ett sätt att komma ifrån den allt mer infekterade IPRED frågan. Återigen kan Sverige återta sin rättmätiga plats som världens samvete, och de svenska politikerna, poliserna och samhällsdebattörerna kan återgå till att fundera över hur man bäst ska kritisera andra länder för att de inte lever som vi lär.
Sverige gick i bräschen för att kriminalisera sexköp i Sverige, och nu ska man gå i bräschen för att kriminalisera sexköp utomlands för svenska medborgare. Precis hur lagen rent praktiskt ska kunna genomföras, eller det faktum att lagen i Sverige mot sexköp varit ett veritabelt fiasko verkar ingen riktigt reflekterat över. Riktigt hur det är tänkt att lagen ska vara utformad, speciellt då i länder som de facto tillåter prostitution, verkar även det röra sig på ett plan långt över all form av logiskt tänkande.
En annan fråga är förstås hur lagen ska efterlevas, speciellt som den inhemska lagstiftningen i frågan är svår att efterleva och där beviskraven gör att få döms. Faktum är att detta återigen – som så många andra lagar som nu börjar träda i kraft eller diskuteras – för tankarna mer till George Orwells bok 1984 än ett demokratiskt och öppet samhälle.
Riktigt mörkrädd blir man dock när man läst Lars Jalmert, mansforskare (vad tusan det nu är) vid Stockholms universitet, som säger att ”Jag tycker det är ett väldigt bra förslag. Det är en förlängning av den lag vi har i Sverige idag och visar att det är fel att gå till prostituerade”. Att det tydligen inte ställs några högre krav på vad och hur man forskar vid dagens högskolor/universitet verkar Jalmert vara ett levande bevis för.
Det kan knappast ha frångått Jalmert att prostitution, inte helt utan grund, kallats världens äldsta yrke, och att detta yrke allt sedan tidernas begynnelse haft en negativ klang. Att det är fel att besöka prostituerade är inte heller något nytt påfund, och att försöken från bland annat den kristna kyrkan – och andra religioner/ideologier – att brännmärka såväl köpare som säljare har rönt ungefär lika stora framgångar som människans försök att för egen kraft kunna flyga som fåglar.
Att då tro att den svenska lagstiftningen, som visat sig ungefär lika effektiv som alla andra påbud och förbud mot sexköp/försäljning, skulle på något sätt förändra köparnas syn är så naivt att man börjar fundera på vad Jalmert vet vad han talar om. Faktum är att hans avslutande kommentar delvis bekräftar detta när han säger:”En del skulle ju fortsätta åka utomlands för att kunna gå till prostituerade, men då står de inför risken att tappa brallorna. Det är en attitydfråga.”
Med tanke på hur liten chans det är att åka dit i Sverige, där det trots allt finns möjlighet för polis och åklagare att finna vittnen och bevis, hur stor är då chansen att bli fälld för något man begått utomlands, utan bevis eller vittnen?
Att en eventuell svensk lagstiftning på något sätt skulle påverka kundernas attityd till att köpa sex utomlands känns även detta fullständigt världsfrånvarande. Speciellt då man betänker det faktum att mängder av bland annat lysande politiska karriärer abrupt tagit slut när personen i fråga avslöjats med byxorna nere, eller där amerikanska tv-präster stått och gråtit ut över sina misstag så känns det tämligen tveksamt att den svenska lagstiftningen på något sätt skulle ändra någons attityd. Sett ur denna synvinkel så är det uppenbart att köparen, trots den enorma effekt ett avslöjande kan få, inte verkar bry sig – eller historiskt sett brytt sig – om konsekvenserna. Att den svenska lagstiftningen på något sätt skulle ändra någons attityd finner jag så naivt att man undrar om Jalmert överhuvudtaget lämnat sitt kontor.
Att många i Sverige uppenbarligen är fullständigt världsfrånvarande kan det uppenbarligen inte råda något tvivel om. För Jalmert är tydligen inte ensam, han har nämligen gott sällskap av Rikskriminalpolisens prostitutions- och traffickingexpert Kajsa Wahlberg som säger:”Men trots det får man hoppas att det här hindrar några att köpa sex utomlands. På lång sikt kan det få en normativ effekt. Det är en kraftfull markering att man inte accepterar sexhandel.”
Låt oss se, både den kristna kyrkan det sekulära samhället (och andra före dem) har i lite över 1000 år kraftfullt markerat mot såväl köpare som säljare, trots detta har ingenting hänt, prostitutionen finns kvar än idag. Är verkligen Jalmert och Wahlberg så naiva att de tror att den svenska lagstiftningen på något sätt ska ändra detta synsätt?
Källa: Tummen upp för sexköpslag
2 comments:
Bra kommentar, speciellt slutklämmen! Hiskeligt roligt att de tror svensk lagstiftning ska göra mer normativ skillnad än 1000 års fördömmande av kyrkan :D Jag säger också lycka till
Först vill jag inleda med att jag personligen känner en avsky inför prostitution, för att undvika eventuella missförstånd som kan uppstå när man talar om principer. Dessa missförstånd kan särskilt födas när ett kontroversiellt ämne behandlas. Allt som har med sex är ju känsligt och mina värderingar är alltså helt i linje med de religiösa värderingarna sedan 1000 år. Jag behöver således ingen lag för att förstå att det inte är rumsrent att vara hora eller horans kund.
Världen är vriden, och detta förslag på lag sätter en helt ny standard på dumheterna. Svensken har fått storhetsvansinne och vill bestämma över hela jordklotet? Hur kan vi svenskar tro att vi kan sätta sig över andra länders suveränitet, kultur, demokrati och rättsskipning och bestämma vilka lagar som ska gälla där?
Jag är medveten om att vi i grövre brott som mord och krigsbrott utförda på andra platser på jordklotet finns möjlighet att straffa personer som befinner sig i Sverige, men detta öppnar upp för en ny typ av godtycklighet.
Det finns en enkel regel, och det är att man ska känna till och följa territoriets lagar där man befinner sig. Vilket vi förväntar oss att alla gör som befinner sig inom Sveriges gränser.
När man tex ska skriva ett affärsavtal skriver man alltid in vilket lands lagar som avtalet gäller under, eftersom lagar vanligtvis skiftar beroende var någonstans man befinner sig i världen. Man skriver aldrig in att 2 länders lagar ska gälla samtidigt!
Ska man också följa flera länders lagar på samma gång blir det riktigt tokigt och sedan riskera att bli straffad för något som är helt lagligt på ena sidan av gränsen när man sedan passerar gränsövergången till ett annat land! De som kommit upp med det här förslaget har nog inte tänkt särskilt långt vad det egentligen innebär.
Det finns många tokiga och även välskrivna lagar runt om i världen - det beror på ur vilken synvinkel man ser dem, men vi vill inte att de ska gälla här, och hur konstiga de än är är det vår plikt att respektera dem när vi är där, precis som andra länders medborgare måste respektera våra lagar på vårt territorium. Länder byggs av dess lagar. Så länge det inte finns en världslag under en förenad jord så måste det fortsätta se ut så här.
Somliga kvinnor och män kanske älskar att gå till prostituerade, andra känner måhända avsky och äckel inför prostitution, och en del är likgiltiga, men det som är kulturellt accepterat i Sverige kanske inte är det någon annanstans och vice versa och vi ska helt enkelt inte skriva andra länders lagar.
Oavsett föresatserna är detta inget annat än ett övergrepp på andra länders suveränitet och lagstiftande, och som öppnar upp en dörr som vi aldrig vill ska öppnas.
Anna
Post a Comment