Höglund och de apatiska barnen

Elisabet Höglund skrev i måndags (10 november) en intressant och tankeväckande krönika om massmedia, och Aktuelltredaktionen där hon jobbade vid tillfället, och de så kallade apatiska flyktingbarnen. Enligt Höglund var orsaken till hennes val att lämna Aktuellt skapad av Aktuelltredaktionens totala subjektivitet i fråga, och avsaknad av någon som helst kritiskt granskande av personerna eller själva sakfrågan. Höglund pekar på en rad frågor som Aktuelltredaktionen, och annan massmedia, helt enkelt struntade i, frågor om hur det kom sig att syntomen endast fanns i Sverige, och att de flesta blev mirakulöst friska när familjen fått uppehållstillstånd. Enligt Höglund fanns även andra frågor som aldrig ifrågasattes, t.ex. att många saknade någon som helst form av identifikationspapper och tveksamheter om vilka som egentligen var släkt med vem.

För er som kanske glömt det hela, eller förträngt det, så var detta stora nyheter i början av 2000-talet. Runt om i Sverige drabbades barn, vanligtvis i familjer som fått avslag på sina asylansökningar, som helt plötsligt sluta äta, dricka och bara blev liggande i sina sängar. En stor majoritet av personerna kom ofta från områden utan större konflikter, och många tillhörde etniska minioriteter. Tämligen ofta kombinerades detta med uppgifter om att föräldrarna blivit förföljda eller utsatta för tortyr o.s.v. i sina hemländer.
Givetvis var massmedia, politiker och andra intressenter, snabba att gripa tag i problemet och det startades kampanjer och insamlingar till de apatiska barnen. Läkare, sjukshuspersonal, politiker och så vidare gick ut och konstatera att detta var en sjukdom, och att barnen inte skulle klara ett nytt bakslag i form av att skickas tillbaka till sina hemländer.
Gott så kanske, men problemet är att syntomen på apatiska flyktingbarn är helt unikt för Sverige, antalet fall i Norden är försvinnande få och utanför är de obefintliga. Det finns ingen seriös forskning som kunat bevisa att det är en sjukdom, och personer som ifrågasatte syntomen blev - vilket också Höglund retade upp sig på - förlöjligade och stämplade som rasister av bl.a. Aktuellt.
Det enda man kunat bevisa är att barnen, när familjen fått uppehållstillstånd, mirakulöst tillfrisknat och kommit ur sin apati rekordsnabbt. Riktigt hur denna snudd på mirakulösa tillfriskning skett är också en stor gåta, men några av syndromets försvarare påstår att det handlar om att oron släppt och att barnen helt enkelt blivit friska av det.

Ett av syndromens försvarares huvudargument är ofta att barnen, på grund av de traumatiska upplevelser de genomgått, blivit apatiska när de insett att de skulle tillbaka till sina hemländer. Det finns dock ingen som helst seriös forskning som kan styrka detta påstående, och även om många säkerligen bevittnat vidriga händelser, så behöver det per defintion inte innebära att personen blir apatisk. Om vi nu betänker hur många barn som under t.ex. andra världskriget upplevde traumtiska händelser i form av terrorbombningar, våldtäkter, massavrättningar o.s.v., så torde ju onekligen syndromet vara känt. Sverige har dessutom tagit emot flyktingfamiljer under lång tid, och även här torde det finnas barn som upplevt både det ena och det andra, men som när de fått avslag inte alls blivit apatiska.
En annan fråga som ingen riktigt kunnat besvara är varför syndromet försvann mer eller mindre helt 2006, och varför t.ex. barnfamiljer från Irak (som uppenbarligen torde upplevt både det ena och andra) inte uppvisar samma syndrom?

Nej, personligen finner jag hela frågan som ett stort skämt, och där läkare, politiker, massmedia och så vidare antingen blev duperade, eller själva - av olika anledningar - ville bli lurade. Det var förstås en alldeles för bra story att inte trycka, barn som på grund av en omutlig och restrektiv statlig instution blev apatiska och tvingades tvångsmatas. Men i samma stund man tryckte dessa nyheter så glömde man också journalistikens viktigaste redskap, det kritiska granskandet. Varför var det så viktigt att dessa barn och familjer inte fick ifrågasättas, och hur kom det sig att syndromet helt och hållet försvann när dessa familjer fick uppehållstillstånd?