Så blev det då som alla trott, och väldigt många hoppats, Barack Obama blev vald till USA:s president och där med historisk som USA:s förste svarta president. Valvaken blev inledningsvis lite spännande, men det stod snabbt klart att USA skulle få sin första svarta president, och många har nu dragit en suck av lättnad över att Obama och inte McCain vann.
Men i all denna glädjeyra så tycker jag det är på plats att fråga sig vad precis Obama som president kommer, i praktiken, att innebära för USA och omvärlden. Det är uppenbart att mycket av stödet, speciellt utomlands, till Obama grundas i en star motvilja till den sittande presidenten George W. Bush och att många hoppas på en radikal förändring av USA:s politik. Jag är dock inte så säker, och faktum är att kraven och förväntningarna på Obama mycket väl kan bli omänskligt stora, och att USA idag är ett land i såväl politisk som ekonomisk kris. Fredrik Viirtanen sa i Kanal 5:s valvaka att det här var förlorarnas val, och jag är faktiskt benägen att hålla med honom.
Obama får nämligen ta över ett sjunkande skepp, USA:s krigföring i Irak och Afghanistan har tärt hårt på dess militär, Bush stundtals kompromisslösa utrikespolitik har fjärmat USA från en rad tidigare allierade samtidigt som både Kina och Ryssland på allvar blivit maktfaktorer att räkna med. En annan fråga som måste ställas är på vilket sätt USA:s politik kommer, i praktiken att ändras, i svensk media har Obamas åsikt att de amerikanska styrkorna från Irak ska tas hem lyfts fram. Vad dock inte massmedia talat om är att Obama vill att dessa ska flyttas till Afghanistan, han har också talat om att angripa mål inne i Pakistan, oavsett om Pakistan vill det eller ej. Hur Obama sedan ska ställa sig till Iran, konflikten mellan Israel och palestinierna, ett stärkt Ryssland och så vidare är också frågor som än så länge saknar svar, och där jag tror att Obama kommer fortsätta - om än kanske inte i samma tonläge - som sin föregångare.
Men det är förstås på hemmaplan som kraven på Obama är näst intill omänskliga, med krav på reformer inom sjukförsäkringssystemet och de enorma behov som finns inom hälsovård, skola, infrastruktur och USA:s behov av olja. För även om Obama nu blir sittande med en demokratisk majoritet i senaten och representanthuset, så behöver det inte per automatik innebära att han får igenom sina krav. Amerikansk politik är långt mer defragmentiserad än svensk, och partipiskan är klart svagare, och det tål att betänka att Demokraterna innehåller ett brett spektrum av såväl konservativa som liberala krafter.
För att ytterligare spä på förväntningarna på Obama så har många jämfört honom med John F. Kennedy, och det är förstås inte helt oväntat och oförtjänt. Men på samma gång som det finns likheter, så finns det också stora skilnader. Kennedy tillträde i en tid då USA befann sig i en hysterisk uppgång, såväl politiskt som ekonomiskt, Obama tillträder som president när USA befinner sig i en akut ekonomisk och politisk kris. Till skillnad från Kennedy tillträder dessutom Obama mitt under ett utdraget krig, som verkar vara utan slut och där USA:s anseende är i botten.
Men samtidigt som Obama ställs inför alla dessa problem, så tror jag också att Obamas vinst kan ge USA vind i seglen och hopp. Inte bara för att han - bokstavligen - ger liv åt myten "allt är möjligt i USA", utan också därför att han står för något nytt. För precis som Kennedy så innebär Obamas seger att USA står inför en generationsväxling, med McCain så lämnar nog USA det direkta arvet från Vietnamkriget och med det också en tung sten runt amerikansk inrikespolitik. Utrikespolitiskt så tror jag också att Obama kan, åtminstone inledningsvis, fira en hel del segrar och triumfer, speciellt i Afrika och Europa.
Oavsett vad så ska bli det bli ytterst intressant att se vart Obama för USA, och jag tror - även om jag funnit det lite ironiskt och roligt om McCain vunnit - att han är rätt man för USA, och att han kommer att leda USA tillbaka till rollen som en stormakt många respekterar.
No comments:
Post a Comment