Tyskland och Mellersta Östern under det andra världskriget

En Bf 110 med irakiska markeringar på flygfältet Tatoi utanför Athen den 14 maj 1941

Det är den 17 maj 1941, och en brittisk fordonskolonn kämpar sig mödosamt fram genom det ogästvänliga och stekheta irakiska ökenlandskapet. Som om hettan inte vore nog, driver fordonen upp enorma dammoln som enbart gör törsten och bristen på vatten än mer plågsamt kännbar. Även om man undvikit några egentliga sammandrabbningar, har kolonnen fått bekämpa den allt annat än tillmötesgående terrängen och den obarmhärtiga hettan. Dagen före körde de ovana arabiska chaufförerna fast i den mjuka sanden, och man tvingades gräva fram bilarna i temperaturer som översteg 40 grader. Det är alltså en grupp män som är dödströtta som nu styr bilarna mot Bagdad, där det är tänkt att man ska undsätta de brittiska styrkor och civila som är inringade i den brittiska flygbasen vid Habbanuja utanför den irakiska huvudstaden. Plötsligt reflekterar solen något i skyn som närmar sig fordonskolonnen i hög hastighet, och som snabbt sveper ner över fordonen och beskjuter dem med kulsprutor. Medan flera av chaufförerna i panik lämnar sina fordon, väljer några av medlemmarna i den av britterna uppställda ”Arablegionen” sig för att försöka beskydda kolonnen, och besvarar beskjutningen med de åldersdigra franska och brittiska kulsprutorna som monterats på lastbilarna. Angreppet är över lika snabbt som det började, och så fort det står klart att skadorna inte är allt för allvarliga, och de fyra sårade och en dödade tagits om hand, fortsätter kolonnen som inget hänt.
    Nyheten om angreppet och andra tillbud där tyska flygplan siktats, oroade givetvis den brittiska militära ledningen, och signalerade den oroväckande insikten att tyska styrkor nu befann sig i Irak. Det som börjat som ett uppror mot britterna i Irak, hade nu blivit en del av det andra världskriget...

I en serie kommer jag nu berätta om upproret i Irak, och de tyska försöken att underblåsa de allt mer spridda antibrittiska stämningarna i Mellersta Östern, och varför de misslyckades. Först ut blir alltså upproret i Irak. Tanken var först att jag skulle skriva ett blogginlägg om de tyska insatserna i Irak, men under förarbetet med det inlägget, öppnades en rad ny intressanta aspekter upp rörande de tyska engagemanget i Mellersta östern. En av huvudorsakerna till varför jag valt att göra detta arbete, är dels eget intresse i ämnet, men också för att jag tror att ämnet i stora drag är för de flesta fullständigt okänt. De böcker som finns i ämnet Andra världskriget och behandlar regionen, koncenterar sig allt som ofta på händelseförloppet i Nordafrika och kampen mellan de tysk-italienska styrkorna under ledning av Erwin Rommel och de brittiska i Egypten/Libyen. Övriga händelser i regionen nämns sällan, och oftast endast i förbifarten, detta trots att regionen var av stor vikt för britterna. Den kanske lite ambitösa tanken är att försöka råda bot på detta, vi får se hur vi lyckas. Hur som helst så hoppas jag ni läsare finner något av intresse...