Det har nu gått nästan ett år sedan Barak Obama blev historisk genom att bli USA:s förste svarte president, och nu verkar det som om smekmånaden för Obama definitivt är över. Under våren och sommaren har Obama inlett arbetet med att försöka, likt så många andra presidenter, att reformera det amerikanska sjukförsäkringssystemet. Hans arbete har dock stött på rejält med motstånd och kritik, och nu vädrar hans kritiker morgonluft efter misslyckandet i presidentvalet. Det är dock en debatt som i mångt och mycket tappat fokus på vad det egentligen handlade om, och istället väckt upp gamla vålnader från förr och nu handlar om något helt annat.
I teorin är inte problemet med det amerikanska sjukförsäkringssystemet speciellt kontroversiellt, snarare tvärt om finns det tämligen bred konsensus om att systemet inte riktigt fungerar som det är tänkt. Inte nog med att det är ett ekonomiskt sett bottenlöst hål, såväl den amerikanska staten som amerikanska företag plöjer ner ofantliga summor i försäkringspremier för sina anställda och deras familjer. Det är också ett system som utesluter stora mängder av den amerikanska befolkningen, runt 45 miljoner invånare står idag utanför systemet och kan endast tillgodose sig elementär akutvård. Dessa personer tvingas antingen skuldsätta sig för livet eller helt enkelt avstå från vården, med allt vad detta nu innebär. Men inte ens de som har en sjukförsäkring kan känna sig helt lugna, och för många kan det bli en otrevlig överraskning att vårdkostnaderna inte täckts utan måste betalas av vårdtagaren. Det är dock inte ett system utan sina fördelar, amerikansk sjukvård tillhör utan tvekan en av världens bästa och några vårdköer att tala om finns det inte. För den som har en försäkring, och som undviker några sjukdomar som inte täcks, fungerar systemet utomordentligt bra.
Vad Obama – och flera av hans företrädare – nu försöker införa är ett allmänt system, där även de som saknar försäkringar ska kunna få vård utan att behöva skuldsätta sig för livet. Från en europeisk synvinkel knappast en speciellt politiskt sett laddad fråga, snarare tvärt om finns en bred konsensus bland såväl politiker till höger som vänster om att staten måste tillhandahålla någon form av vård annat än akutvård. Men i USA är det här en laddad fråga, och det är nog inte bara vi i Europa som har lite svårt att riktigt förstå problemet.
Men det finns dels starka ekonomiska aktörer, såväl läkemedelsindustrin som försäkringsbolagen är inte intresserade av ett allmänt system. Inte nog med att det riskerar att slå undan fötterna på dessa, varför skaffa en dyr försäkring som kanske inte täcker allt när staten bekostar vården? Läkemedelsindustrin, som lägger ner enorma summor på reklam för sina produkter, är givetvis oroad över att deras inkomster ska minska. Med tanke på den enorma mängd medicin den amerikanska befolkningen, utan att vara speciellt mycket friskare än den övriga befolkningen i västvärlden, tuggar i sig så förstår man att det rör sig om enorma summor.
Både försäkringsbolagen och läkemedelsindustrin vräker bokstavligen enorma summor i kampanjer mot förslaget och till olika lobbygrupper. Men det finns också en rätt allmän motvilja mot en allmän sjukvårdsförsäkring, något som många amerikaner ser som ett sätt att öka centralmaktens inflytande och minska det personliga inflytandet. Många är också rädda att eventuella framtida reformer av systemet eventuellt kommer påverka deras försäkringar och hyser viss – inte helt obefogad kritik – mot hur hela systemet ska bekostas.
För det handlar trots allt om en tämligen omfattande reform, vilket ska ge 45 miljoner personer rätt till vård. Fördomsfull som jag är så antar jag att en majoritet av dessa utgörs av arbetslösa, pensionärer eller personer med låga inkomster som saknar kapacitet att få en sjukhusförsäkring. Med detta i åtanke är det inte heller otänkbart att dessa personer, vilka av olika anledningar saknar en privat försäkring eller har starka begränsningar, har sämre hälsa än de med försäkringar och således kommer kosta mer att behandla. Risken är således att Obamas reform kan bli dyr, mycket dyr till och leda till ett ökat tryck på sjukvården och leda till något de flesta amerikaner knappt vet vad det är, vårdköer. Även om en allmän sjukhusförsäkring i mångt blivit en hjärtefråga för demokraterna, så finns det frågetecken om hur hela reformen ska finansieras.
Just finansieringen av reformen är en svår balansgång, och också den aspekt som faktiskt lett till viss form av seriös debatt. Med tanke på USA:s enorma budgetunderskott och den ekonomiska kris som slagit extremt hårt mot USA:s ekonomi, är det kanske inte riktigt läge att tala om skattehöjningar för att finansiera projektet. I ett läge när regeringen gått in ekonomiskt i t.ex. bilindustrin med enorma bidrag, så är det inte riktigt läge att börja prata om nya utgifter i vad som måna anser vara en bottenlös brunn. Problemet är att de nuvarande försäkringarna inte heller är speciellt lönsamma, förutom för försäkringsbolagen då, utan kostar såväl skattebetalare som arbetsgivare stora pengar.
En annan aspekt som ofta tas upp är utvecklingen i t.ex. Europa, som av många förespråkare för en allmän sjukvårdsförsäkring använder som exempel, med allt längre köer och en enorm byråkrati.
Denna debatt har dock i mångt och mycket försvunnit, och förs numera mest i storstädernas morgontidningar eller på CSPAN. Den debatt som däremot förs i tv, radio, möten och andra forum har i mångt och mycket sedan länge lämnat själva sakfrågan, och istället tagit en mer obehaglig vändning.
I våras rapporterade Southern Powerty Law att antalet hatbrott ökat markant i USA sedan Obama valts till president, och även om institutets undersökning fått viss kritik så finns det visst fog för påståendet. För även om många – speciellt då i de större städerna på väst- och östkusten – accepterat att USA styrs av en svart man, finns det gott om personer som inte gör det. I södra USA har medlemstillströmningen till klanen ökat markant, på andra håll har flera av de sedan tidigare avsomnade högermiliserna vaknat till liv (en utveckling som visserligen påbörjades innan valet av Obama). Men det är inte bara dessa grupper som spyr ur sig arvet från en svunnen tid, det finns andra, vilka använder ett mer subtilt sätt att höja kritik mot att USA styrs av en svart man och som nu använder Obamas sjukförsäkringsreform att sprida sitt – rätt – öppna förakt för Obama.
I samband med att Obama offentliggjorde sin kandidatur som presidentkandidat för demokraterna har en rad mer eller mindre osannolika konspirationsteorier spritts om honom. En av de mer spridda och kanske också kända, är att Obama egentligen är muslim och inte kristen, och att han tänker införa islam som statsreligion i USA. En annan teori, som nu blivit ett vapen i händerna på såväl republikaner som högerextremister, är att Obama inte är född på Hawaii utan i Kenya.
Eftersom endast personer som är födda i USA kan bli landets president, för att försöka undvika att staten undersälls en utländsk makt, så skulle detta innebära att Obama måste avsäga sig sitt presidentskap. Teorin fick stor spridning under presidentvalet, men efter att demokraterna och Obama offentliggjort en rad dokument rörande hans födelse på Hawaii dog debatten av i massmedia. Istället gjorde den som alla andra vandringssägner, den flyttade ut på Internet där den fått stor spridning, och som nu väckts till liv i samband med debatten om försäkringssystemet.
Den används nu som ett bollträ mot Obama, och när han skulle hålla ett tal rörande sjukvårdsreformen så hördes högljudda protester och en arg kvinna krävde att Obama skulle visa upp sitt födelseattest. En kontroversiell radiopratare har inlett en namninsamling för att kräva att Obama visar upp konkreta bevis för att han verkligen är född på Hawaii, men hitintills har både Obama och demokraterna visat sig kallsinniga för sådana förslag.
Nu kanske det här låter tämligen oskyldigt, men det finns en bakomliggande orsak som attraherar den vita medel- och underklassen i södra och centrala USA. Här är motståndet mot allt vad en stärkt centralmakt heter stor, och misstänksamheten mot Obama – som för många säkerligen personifierar det många här fruktar – är enorm. Genom att hävda att Obama inte är född i USA, så kan man nyttja en gammal rasistisk retorik, men utan att använda sig av en öppet rasistisk diskurs. I dessa kretsar sprids nu ryktet, och vinner hela tiden nya anhängare som öppet ifrågasätter huruvida Obama verkligen är född i USA eller ej. Även om det republikanska partiet och deras inofficiella språkrör Fox News, inte öppet stödjer rörelsen, så underblåser man gärna dem.
Ett annat sätt att blåsa liv i protesterna är att vifta med kommunistspöket, och många kritiker har pekat på att Obama nu försöker socialisera USA och göra det till en kommunistisk stat. Med tanke på att den amerikanska befolkning i gemen verkar ha väldigt begränsade kunskaper om vad kommunism egentligen är, så fungerar det osedvanligt bra. Att tala om att införa socialism i sjukvården, för tankarna till något nedslitet sjukhus i Sovjetunionen för de flesta amerikaner. Hjälper det inte med kommunistspöket, ja då plockar man fram det fascistiska spöket, en ideologi amerikanerna verkar ha ännu sämre pejl på vad det egentligen är.
I samband med ett möte så likställde Sarah Palin (ja, hon som kandiderade som vicepresident) Obamas reform med nazisternas barmhärtighetsmord, och påstod att Obamas reform skulle innebära att läkare satt och avgjorde vilka som skulle få vård eller inte. Med tanke på att USA:s befolkning, i likhet med många andra länder i västvärlden, har en allt större grupp äldre är det inte helt otänkbart att hennes påstående går hem hos en hel del. Att verkligheten i USA, att personer (i det här fallet personer på försäkringsbolagen) bestämmer över folks liv och död verkar dock inte Palin reflektera över.
Så istället för att debattera hur man ska reformera USA:s sjukvårdsförsäkringssystem, så debatteras istället huruvida Obama är född i USA eller Kenya, eller huruvida han ska införa socialism och barmhärtighetsmord. Faktum är att debatten idag är så långt ifrån själva sakfrågan man bara kan komma, något som kanske passar republikanerna bra och i mångt och mycket troligen bara kommer att spä på det enorma politikerförakt som finns i USA, speciellt i de områden där kritiken mot Obamas planer är som mest högljudda.
Ironiskt nog är de personer som republikanerna och de ultrakonservativa använder sig av vid sina protestmöten, och de blir fler och fler, troligen själva skulle vinna på en allmän sjukförsäkring. För oavsett vad jag anser om svensk sjukvård, så finner jag ingen som helst motivering till varför inte staten ska tillhandahålla sjukvård åt alla, oavsett inkomst eller social status. Huruvida du vill ha den vården, eller skaffa egen vård och betala mellanskillnaden ur egen ficka, ja det är förstås upp till dig. Men det finns troligen en orsak till varför USA:s befolkning generellt sätt är sjukare, äter mer medicin, har högre barndödlighet och lägre medelålder än befolkningen i många västeuropeiska stater.
Källa:
Seglivad misstro mot Obamas födelseort
No comments:
Post a Comment