Snart dags igen

Varit ett tag sedan man skrev här, men det kommer något av klass alldeles strax.

Tankar runt kvalserien

Nu verkar kvalserien vara avgjord, även om man givetvis aldrig ska ropa hej när det gäller kvalserien (här kan ju som sagt allt hända). Men det verkar onekligen så att Elitseriens två sorgebarn (SSK och RBK) blir kvar i Elitserien även nästa säsong, I Leksand fortsätter kaoset, som nu tagit Malmöpropotioner, där tränare, ledning och sponsorer offentligt smutskastar varandra. Det är uppenbart att man är frustrerad i Leksand över att klubben inte kommer någonstans, men samtidigt är det kanske dags för klubbledning, sponsorer, fans och tränare att rannsaka sig själva. Klubben har allt sedan den första degraderingen gjort helt fel, istället för att bygga ett lag har klubben försökt köpa sig ett elitseriekontrakt, vilket uppenbarligen inte fungerar. Trots att övriga hockeysverige insett att Leksands taktik är totalt felaktig, så håller dalmasarna fast vid sin taktik på samma sätt som de militära befälhavarna under det första världskriget gjorde med enorma infanteriangrepp. Med en dåres envishet värvas år efter år dyra utländska spelare som underpresterar å de grovaste när det väl gäller...
Det sorgliga i det hela är faktiskt att Leksand, trots att huvudorten är förhållandevis liten, faktiskt skulle kunna bryta västkustdominansen över svensk hockey. Laget har en näst intill fanatisk publik, med ett varutecken som har (i alla fall fram till nu) haft ett myket gott anseende och sponsorer med de ekonomiska resurserna att verkligen kunna bistå klubben. Laget har dessutom till skillnad från många elitserielag (däribland "storlagen" som HV71, Förlunda och Linköping) en nästan ofattbar bred fanbas i Sverige som bara kan jämföras med Stockholmslagen, Brynäs och Färjestad. Klubben drar konstant fullsatta hus vart de än kommer, i varje liten håla finns det leksingar (trots att de inte är hemmahörande från varken dalarna eller samhället), och de är ofattbart trogna. Till detta ska läggas en nästan otroligt framgångsrik juniorverksamhet, vilket producerat mängder med hockeyspelare de senaste åren...Men av detta har man inte sett mycket klubben har ekonomiskt och idrottsligt misskötts, juniorspelarna får aldrig chansen och väljer istället att flytta på sig till elitserien där de får spela. Förfallet av klubben är förstås inget nytt, men mycket av skulden för det vi idag ser lägger jag på Anders "Masken" Karlsson och Jonas Bergqvist. Det var under deras tid som förfallet tog fart, tränar och spelarkarusellen tog fart och som den nuvarande ledningen inte lyckats få stopp på.
Det har talats om att Elitserien behöver Leksand, må så vara, men som det ser ut idag så kommer Leksand och Elitserien få vänta på att dalmasarna ska återvända. Nej elitserieklubbarna får nog vänta ett tag på att någon av de "tre" stora allsvenska klubbarna (AJK, Malmö och Leksand) tar sig upp i elitserien och kan etablera sig. Fram tills dess får de stå ut med lag som SSK och RBK som ingen egentlig vill ha...
Och sen hoppas jag innerligt att förslag som att stänga elitserien slängs där det hör hemma, i sopnedkastet. Kvalserien slår slutspelet med hästlängder när det gäller ångest, spänning och uppmärksamhet. Där elitseriens slutspel har blivit en enda lång - och stundtals rätt ointressant affär - så generera kvalserien dramatik från första stund till sista. Vem kan glömma Malmös missade chanser, eller årets cirkus runt Leksand???

Redan de gamla romarna

I Dagens Nyheter kan man läsa att resebyråerna i Västeuropa svämmar över av klagomål på semesterorterna, mycket är förstås säkerligen befogat, men bland alla dessa klagomål ramlar det också in ett och annat i-landsproblem. I veckan sammanställde brittiska Daily Telegraph några av dessa i en artikel, och Dagens Nyheter var förstås inte sena att haka på trenden. Flera av klagomålen får en onekligen att undra om personerna över huvudtaget befunnit sig utanför sin skyddande bubbla, och således spenderat sitt liv instängd i en hermetiskt tillsluten värld av plast.
Kommentarer som:
"Jag blev biten av en mygga - ingen talade om att de kunde bitas"
eller
"Vi köpte ett par Ray Ban-solglasögon för fem euro från en gatuförsäljare, bara för att senare upptäcka att de var kopior"
Tyder på att personerna uppenbarligen aldrig satt sin fot utanför sin lilla trygga plastbubbelvärld, och troligen borde stannat hemma...

Men nu är detta förstås inget nytt, för även om den moderna turistindustrin existerat i en så där 150 år, så fanns det en levande och milt sagt vibrerande turistnäring under antiken. I spåren av de makedoniska/grekiska härarna följde en bokstavlig våg av grekiska turister till avlägsna mål som Egypten och den grekiska övärlden. Detta var dock bara en andeviskning om vad som komma skulle, för efter de romerska härarna kom en bokstavlig flodvåg av romerska turister. Precis som sina efterkomande kopior under 1900- och 2000-talet belägrades orter av horder av penningstinna och soltörstande turister, ironiskt nog hade flertalet av dagens turistfällor lika stor attraktionskraft då som nu. Populära resmål som Rhodos, Egypten, franska riverian och den italienska medelhavskusten invaderades varje år av denna plåga som fått det gamla testamentets skribenter att beteckna dem som en plåga sänd av gud.
För att tillfredsställa denna hord av turister växte en rätt lukerativ turistnäring upp, längs de större vägarna byggdes mängder med vägkrogar, och vid de attraktiva turistmålen växte det också upp en blomstrande handel med allsjöns krimskrams man kunde lura på de arma turisterna. Som om detta inte var nog så flockades även romarna till ett oändligt antal heliga platser, även här kunde driftiga affärsmän tjäna stora pengar på besökarna...

Men precis som nu fanns det de som var missnöjda med vart man spenderat sin lediga tid. Precis som idag klagades det på såväl resmålet, kost och logi, speciellt utsatta var vägkrogarna, tavernorna och värdshusen. Här serverades dålig mat till överpriser, login var under all kritik och klagomålen inriktades på att rummen var lortiga, halmen gammal, luktade illa och full av ohyra. Inte heller blev det bättre av att personalen var otrevliga, och i värsta fall inte ens talade tydbar latin utan någon annan lokal rotvälska romarna inte förstod. Även själva turistmålet och transporten av turisterna kritiserades av de kräsna romarna, som precis som dagens turister inte uppskattade allt för mycket kontakt med den lokala befolkningen.
Att resa på Antiken var dock behäftat med viss fara, och då talar jag inte om att drabbas av någon lokal magåtkomma eller tvingas spendera större delen av semestern insmetad med solkräm med högsta solskyddsfaktorn. Inte nog med att båten (vilket var det smidigaste och snabbaste sättet att resa på fram till tåget introducerades) kunde drabbas av allsjöns oväder och sjunka, man riskerade att angripas av pirater eller vrakplundrare. Inte heller var resandet på landsvägarna speciellt mycket ofarligare, här härjade rövare och andra mindre nogräknade individer. Inte heller kunde man förvänta sig vara speciellt mycket säkrare på de otaliga vägkrogar som med jämna mellanrum byggts längs det romerska vägnätet. Förutom att maten ofta var otjänlig, rummen ostädade och fulla av ohyra, hade man otur kunde man under natten säljas till någon mindre nogräknad slavhandlare och få en kraftigt förlängd resa till någon slavmarknad i riket.

Källor:
Stranden var för sandig

Mörker

Förlust mot Fulham och nu har Liverpool en allvarlig chans att äta upp avståndet, inte heller blev det bättre av att VSK vann bandyfinalen. Frågan är om man ska sjukanmäla sig på måndag...

Tingaling retar Moskva

Pausunderhållningen i lördagens melodifestival upprörde känslorna på Rysslands ambassad i Stockholm, och nu har man krävt en ursäkt från de berörda och SVT. Givetvis ska detta ses som ytterligare ett tecken på att Moskva i allt högre och högre grad lider av en akut hybris, och att man nu slår vilt omkring sig. För några dagar sedan kom ett uttalande om att den ryska historieskrivningen nu kommer censurera all form av kritik mot den sovjetiska taktiken under det andra världskriget, en taktik som i många avseenden kostade enorma mängder sovjetiska soldater. Sedan tidigare har Moskva successivt börjat ta tillbaka mycket av de ursäkter till "befriade" länder, och den ryska historieskrivningen börjar nu allt mer och mer återvända till den stalinistiska.
Sett ur denna synvinkel är förstås den ryska kritiken mot Tingaling inget undantag, och något vi tyvärr får leva med...

Källor:
Ryssar agar över svenskt show-nummer

Fredag den 13

Idag är det fredag den 13, en dag som av många anses som ett olycksdatum. Nu är jag inte nämnvärt skrockfull, men en som säkerligen blev det var Gustav IV Adolf, den senaste svenske kungen att bli avsatt i en statskupp. Något som helt klart påverkat eftervärldens bild av denne siste gustaviske kungen, och den sista svenska kung som på något sätt kunde stoltsera med att utöva absolut makt. Kuppmakarnas smutskastning av Gustav IV Adolf har således gett eko ända in i vår upplysta tid, och han framställs gärna som en antikulturell klant vars utrikespolitiska dribblande gjorde att Sverige förlorade Finland. Hans största problem var dock att han var en anakronism i en tid när orden ”Frihet, jämlikhet och broderskap” var på modet…

Men nu var det förstås inte dessa slagord som drev kuppmakarna, snarare var det Gustav IV Adolfs katastrofala utrikespolitik som drev på dem. Orsaken var förstås kopplad till utvecklingen i Frankrike och på kontinenten efter den franska revolutionen. Både Europa och Frankrike skakades i sina grundvalar under 1700-talets senare hälft, och som orsakade en rad olika konflikter.
Efter att den första glädjen över monarkins fall började mörka moln torna upp sig, revolutionen kom av sig, krig bröt ut och i spåren av detta började revolutionen att vända sig inåt. Oroade över såväl verkliga som påstådda fiender avrättades och/eller fängslades tusentals, först under mitten av 1790-talet började ett visst lugn lägga sig över kontinenten och Frankrike där nu militären tagit över kontrollen.
Det var alltså i denna turbulenta tid som Gustav IV Adolf blev kung över Sverige, och när så lugnet återigen bröts av konflikter på kontinenten drogs även Sverige in i denna. Kriget mellan de båda trätoländerna Storbritannien och Frankrike fick nämligen konsekvenser även för svensk del, för till sina militärers stora besvikelse valde kungen att alliera sig med britterna. Kriget på kontinenten gick dock inge vidare för den antifranska alliansen, och när Frankrike och Ryssland ingick i en allians blev det slutet för Sverige som stormakt.

Kriget mot Ryssland blev katastrofalt, de svenska styrkorna jagades ut ur Finland, längs den svenska Östersjökusten härjade ryska styrkor och på kontinenten tvingades de svenska styrkorna utrymma de sista kvarvarande resterna av den forna stormakten. Motgångarna och kungens motvilja att inse att loppet var kört mötte på motstånd inom militären, som nu ville alliera sig med Frankrike och på detta viset få möjlighet att återfå Finland.
Den 13 mars 1809 stövlade kuppmakarna under ledning av Carl Johan Adelcreutz in i kungens arbetsrum. Här förklarade man att kungen var avsatt och att han nu var arresterad. Kungen skrek på hjälp, drog sin värja och försökte angripa sina angripare. Han avväpnades dock snabbt, men lyckades i det efterföljande kaoset fly ut genom en lönndörr. Adelscreutz följde efter, men kungen lyckades slutligen skaka av sig sin förföljare och sprang skrikandes genom slottet, dock utan att någon verkade bry sig. Man kan gott gissa sig till den skräck kungen måste känt när han sprang genom slottet utan att någon egentligen reagerade, han lyckades dock ta sig ut på borggården innan han slutligen greps av kuppmakarna. Dessa tvingades nu bära upp den mer eller mindre medvetslöse kungen, som kvicknade till och bad dem bära honom till det ”vita rummet”. Här kunde äntligen kungen och kuppmakarna andas ut, och kungen påbörjade nu en kringflackande tillvaro på såväl Drottningholm som Gripsholm.
Under ledning av kuppmakarna utsågs hertig Karl till ny tillfällig regent, men den gamle och barnlöse kungen var givetvis inget alternativ. Jakten började nu på en ny regent, och medan den avsatte kungen tvingades underteckna ett fördrag om att han och hans släkt för all framtid avsagt sig kronan.

Efter mycket möda och stort besvär, där den första tilltänkta kungen avled under sin resa till Stockholm, så fann man till slut sin man. Kanske i en förhoppning om en närmare allians med Frankrike utsågs en av Napoleons marskalker, Jean Baptist Bernadotte till ny svensk kung. Den franske militären saknade visserligen helt någon som helst adlig bakgrund, och var i mångt och mycket en produkt av den franska revolutionen. Men till de frankofila militärernas stora missnöje visade sig Bernadotte inte alls speciellt road av en närmare relation med Frankrike, utan höll Sverige utanför Napoleonkrigen. Finland förblev ryskt i lite mer än 100 år, och Bernadotte valde istället att alliera sig med den antifranska alliansen.
Efter slaget vid Waterloo vände sig Bernadotte mot Sveriges arvfiende Danmark, och införlivade Norge med Sverige.

Den avsatte kungen då? Ja, efter att han undertecknat avtalet om att han och hans efterlevande inte längre kunde göra anspråk på den svenska kungatronen förvisades han från Sverige. Den vid det här laget fattige forne monarken kallade sig överste Gustavsson och levde ett kringflackande liv, han avled 1879 i Sankt Gallen.

Intressant dokumentär

Såg dokumentären "Cocain cowboys" i helgen, en välgjord och mycket intressant dokumentär om kokainhandeln i Miami, som under slutet av 1970- och början av 1980-talet renderade i ett fullskalligt krig i södra Florida.
Dokumentären fick såväl Scarface som Miami Vice att framstå som rena söndagsskolan, och man fick följa såväl drogsmugglare, poliser, torpeder och journalister. Se den...

Misslyckad demonstration

Idag var det så dags för den stora demonstrationen, såväl polis, massmedia som demonstranter hade laddat för denna dag i veckor. En massiv polisinsats hade aktiverats, journalister från hela Sverige hade sökt sig till Malmö och organisatörerna för "Stoppa marschen" hade räknat med över 10 000 demonstranter för att stoppa Davids Cup matchen mellan Sverige och Israel. Men av allt detta blev det inget, demonstrationen drog mellan 5000 till 6000 demonstranter, inte heller lyckades man stoppa någon match.
De enda som möjligen kan gått ifrån detta misslyckande torde vara journalisterna, de fick åtminstone rapportera om en halvtimmes kravallande. Medlemmar ur AFA och ungdomar från Rosengård gick till våldsamt angrepp mot polisen uppställda piketbussar. Efter att några av poliserna tvingats lämnat sin piketbuss, som utsatts för massiv stenkastning, valde polisen att det fick vara nog och rensade upp framför bussarna. Desperat försökte delar av demonstrationens vakter stoppa bråkstakarna, men de verkade inte speciellt intresserade utan måttade sparkar och förolämpningar mot vakterna.
Facit av demonstrationen blev således ett rätt saftigt antiklimax, och även om jag antar att polisen trots allt är rätt nöjda med att dagen och kvällen var förhållandesvis lugn antar jag att det finns gott om människor som är mycket missnöjda med hur dagen tedde sig.

Dock bör väl kanske demonstrationsledningen ta sig en allvarlig fundering över vad som trots allt gick snett, främst varför man trots allt lät AFA och andra maskerade personer delta. Oavsett vad de nu tillhörde så verkar de knappast varit speciellt intresserad av själva sakfrågan, utan såg säkerligen en möjlighet att få utlopp för uppdämda aggressioner. Den andra frågan är förstås hur länge vänstern ska låta dessa grupperingar sabotera deras tillställningar, för oavsett vad man nu tycker i Israelfrågan så har rapporteringen ifrån Malmö knappast handlat om vad demonstranterna egentligen ville.
Det börjar med andra ord bli dags för vänstern att börja ställa krav, och faktiskt också se till att de efterlevs. Risken är annars rätt uppenbar att de, vilket de säkerligen redan gjort, att man skrämmer bort folk som varken vill riskera att själva skadas eller sammanblandas med dessa personer. Den andra frågan är förstås också, vilket jag redan nämnt, att bevakningen av deras demonstrationer mer handlar om bråken än om sakfrågan. I denna demonstration gick AFA under parollen "Det är vi som bestämmer", och frågan är om inte den parollen faktiskt mer är riktad internt än externt, för det är uppenbarligen så att det är AFA som bestämmer dagordningen inom vänstern idag. Något externt inflytande har AFA aldrig haft, och kommer - förhoppningsvis - aldrig få, internt verkar dock AFA var alldeles för inflytelserikt för att stoppa...

Match i Malmö

Så är då Davis Cup matchen mellan Sverige och Israel i full gång, trots förväntade protester från vänstergrupper, palestinier och nynazister. Det är dock tidigt, och först imorgon förväntas den stora, och kanske mer svårhanterliga, demonstrationen ske. Ironiskt nog har nu också frågan om att extremhögern inte längre har monopol på antisemitism, i spåren av tidigare sammandrabbningar mellan vänstergrupper, palestinier och poliser i samban med anti-israeliska demonstrationer har en ny typ av antisemitism upptäckts. Det kan dock knappast kommit som en överraskning, redan under kriget såg Nazityskland chansen att sprida antisemitism till Mellersta Östern, och idag är såväl Mein Kampf som "Sions vises protokoll" vida spritt i den muslimska världen.
Det är kanske dags att politiker, massmedia och andra instutioner inser att nynazister och övervintrade nazister har ensamrätt på antisemitismen. Utan att dessa åsikter finns inom grupper som tidigare kunnat odla dessa utan större kritik eller uppmärksamhet...