I Dagens Nyheter kan man läsa att resebyråerna i Västeuropa svämmar över av klagomål på semesterorterna, mycket är förstås säkerligen befogat, men bland alla dessa klagomål ramlar det också in ett och annat i-landsproblem. I veckan sammanställde brittiska Daily Telegraph några av dessa i en artikel, och Dagens Nyheter var förstås inte sena att haka på trenden. Flera av klagomålen får en onekligen att undra om personerna över huvudtaget befunnit sig utanför sin skyddande bubbla, och således spenderat sitt liv instängd i en hermetiskt tillsluten värld av plast.
Kommentarer som:
"Jag blev biten av en mygga - ingen talade om att de kunde bitas"
eller
"Vi köpte ett par Ray Ban-solglasögon för fem euro från en gatuförsäljare, bara för att senare upptäcka att de var kopior"
Tyder på att personerna uppenbarligen aldrig satt sin fot utanför sin lilla trygga plastbubbelvärld, och troligen borde stannat hemma...
Men nu är detta förstås inget nytt, för även om den moderna turistindustrin existerat i en så där 150 år, så fanns det en levande och milt sagt vibrerande turistnäring under antiken. I spåren av de makedoniska/grekiska härarna följde en bokstavlig våg av grekiska turister till avlägsna mål som Egypten och den grekiska övärlden. Detta var dock bara en andeviskning om vad som komma skulle, för efter de romerska härarna kom en bokstavlig flodvåg av romerska turister. Precis som sina efterkomande kopior under 1900- och 2000-talet belägrades orter av horder av penningstinna och soltörstande turister, ironiskt nog hade flertalet av dagens turistfällor lika stor attraktionskraft då som nu. Populära resmål som Rhodos, Egypten, franska riverian och den italienska medelhavskusten invaderades varje år av denna plåga som fått det gamla testamentets skribenter att beteckna dem som en plåga sänd av gud.
För att tillfredsställa denna hord av turister växte en rätt lukerativ turistnäring upp, längs de större vägarna byggdes mängder med vägkrogar, och vid de attraktiva turistmålen växte det också upp en blomstrande handel med allsjöns krimskrams man kunde lura på de arma turisterna. Som om detta inte var nog så flockades även romarna till ett oändligt antal heliga platser, även här kunde driftiga affärsmän tjäna stora pengar på besökarna...
Men precis som nu fanns det de som var missnöjda med vart man spenderat sin lediga tid. Precis som idag klagades det på såväl resmålet, kost och logi, speciellt utsatta var vägkrogarna, tavernorna och värdshusen. Här serverades dålig mat till överpriser, login var under all kritik och klagomålen inriktades på att rummen var lortiga, halmen gammal, luktade illa och full av ohyra. Inte heller blev det bättre av att personalen var otrevliga, och i värsta fall inte ens talade tydbar latin utan någon annan lokal rotvälska romarna inte förstod. Även själva turistmålet och transporten av turisterna kritiserades av de kräsna romarna, som precis som dagens turister inte uppskattade allt för mycket kontakt med den lokala befolkningen.
Att resa på Antiken var dock behäftat med viss fara, och då talar jag inte om att drabbas av någon lokal magåtkomma eller tvingas spendera större delen av semestern insmetad med solkräm med högsta solskyddsfaktorn. Inte nog med att båten (vilket var det smidigaste och snabbaste sättet att resa på fram till tåget introducerades) kunde drabbas av allsjöns oväder och sjunka, man riskerade att angripas av pirater eller vrakplundrare. Inte heller var resandet på landsvägarna speciellt mycket ofarligare, här härjade rövare och andra mindre nogräknade individer. Inte heller kunde man förvänta sig vara speciellt mycket säkrare på de otaliga vägkrogar som med jämna mellanrum byggts längs det romerska vägnätet. Förutom att maten ofta var otjänlig, rummen ostädade och fulla av ohyra, hade man otur kunde man under natten säljas till någon mindre nogräknad slavhandlare och få en kraftigt förlängd resa till någon slavmarknad i riket.
Källor:
Stranden var för sandig
No comments:
Post a Comment