tag:blogger.com,1999:blog-74840053927803258522024-02-21T01:47:00.955-08:00KrigshistoriaEn blogg om dåtida och nutida händelserPatrickhttp://www.blogger.com/profile/14626693821007318180noreply@blogger.comBlogger364125tag:blogger.com,1999:blog-7484005392780325852.post-25321257243304440502019-05-12T02:53:00.000-07:002019-05-12T03:00:43.563-07:00Bronsåldersapokalypsen<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjcke2fOpuAOSC0LU1TynNpMxwu_J0uhakPNoQ-1d3LYpNKoEI88yTG5Qnv0e85EjLyqsZv6awPs57ce-DrctTMaQJ3urfOuB9g7GwvhqUSmdq1tkjF4WgDv049i5biqfpHw_o1rM3JSSE/s1600/Bronze_Age_End.svg.png" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1130" data-original-width="1600" height="281" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjcke2fOpuAOSC0LU1TynNpMxwu_J0uhakPNoQ-1d3LYpNKoEI88yTG5Qnv0e85EjLyqsZv6awPs57ce-DrctTMaQJ3urfOuB9g7GwvhqUSmdq1tkjF4WgDv049i5biqfpHw_o1rM3JSSE/s400/Bronze_Age_End.svg.png" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Slutet på bronsåldern i östra Medelhavet</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<div class="MsoNoSpacing">
<span style="mso-bookmark: _Hlk8127154;"><i style="mso-bidi-font-style: normal;"><span style="font-size: 12.0pt;"><br />” Min far (en
hederstitel, reds. amn.) vet kanske att fiendens skepp kom. Mina städer
bränders och onda ting utfördes i mitt land. Vet min far att mina trupper är i
hettiternas land och mina skepp i Lukkas land, och att mitt land därför är
lämnat åt sitt öde?”</span></i></span><a href="file:///C:/Users/Patrick%20Edlund/Documents/Brons%C3%A5ldersapokalypsen.docx#_ftn1" name="_ftnref1" style="mso-footnote-id: ftn1;" title=""><span style="mso-bookmark: _Hlk8127154;"><span class="MsoFootnoteReference"><i style="mso-bidi-font-style: normal;"><span style="font-size: 12.0pt;"><span style="mso-special-character: footnote;"><!--[if !supportFootnotes]--><span class="MsoFootnoteReference"><b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span style="font-family: "calibri" , sans-serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">[1]</span></b></span><!--[endif]--></span></span></i></span></span></a><span style="mso-bookmark: _Hlk8127154;"><span style="font-size: 12.0pt;"><o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<span style="mso-bookmark: _Hlk8127154;"><span style="font-size: 12.0pt;">Ammurapi, kung av Ugarit i ett brev till kungen av
Alashiya.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<br /></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<span style="mso-bookmark: _Hlk8127154;"><span style="font-size: 12.0pt;">När stridsröken efter slaget om Kadesh (1274 f.v.t.)
lagt sig, och både den egyptiske faraonen Ramses II och den hettiske kungen Muwatalli
II återvänt hem till sina respektive huvudstäder för att fira segern, så hade
den sena bronsåldern i det östra Medelhavet, nått sin absoluta höjdpunkt. Knappt
hundra år efter slaget, vars bakgrund i mångt och mycket definierat tidsåldern,
hade denna blomstrande, och även globala värld, gått under. Kvar fanns bara
ruiner insvepta i en stickig stank av brandrök och död. Hur kunde detta ske,
vem bar ansvar för detta och vad blev effekterna?<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<br /></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<span style="mso-bookmark: _Hlk8127154;"><b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span style="font-size: 12.0pt;">Den första
globala världen<o:p></o:p></span></b></span></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<span style="mso-bookmark: _Hlk8127154;"><span style="font-size: 12.0pt;">När den hettitiske kungen Hattusili II och den
egyptiske faraonen Ramses II år 1283 fvt undertecknat världens första –
bevarade – fredsavtal, var det förmodligen många i östra Medelhavsregionen som
drog en lättnadens suck. Konflikten mellan hettiterna, med sin bas på det
anatoliska höglandet i dagens Turkiet i norr, och egyptierna i söder, hade varit
en segdragen historia, och kretsade runt kontrollen över resterna av det
sönderfallande mitanniska riket i Levanten (ungefär dagens Libanon och Syrien),
och vem som skulle kontrollera de små kungariken och stadsstater som återfanns
i regionen. Dessa småriken och stadsstater var instrumentala i en handel vars
omfattning sträckte sig långt utanför området runt östra Medelhavet. Centrum
för denna verksamhet var handeln med koppar och tenn, de två huvudingredienser</span></span><a href="file:///C:/Users/Patrick%20Edlund/Documents/Brons%C3%A5ldersapokalypsen.docx#_ftn2" name="_ftnref2" style="mso-footnote-id: ftn2;" title=""><span style="mso-bookmark: _Hlk8127154;"><span class="MsoFootnoteReference"><span style="font-size: 12.0pt;"><span style="mso-special-character: footnote;"><!--[if !supportFootnotes]--><span class="MsoFootnoteReference"><span style="font-family: "calibri" , sans-serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">[2]</span></span><!--[endif]--></span></span></span></span></a><span style="mso-bookmark: _Hlk8127154;"><span style="font-size: 12.0pt;"> som behövs för
att tillverka den metallegering som gett tidsepoken dess namn, nämligen brons. <o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<span style="mso-bookmark: _Hlk8127154;"><span style="font-size: 12.0pt;">För medan mänskligheten sedan länge haft förmågan att
smälta metaller, främst guld och koppar, så var dessa alldeles för mjuka för
att ha någon praktisk betydelse. Det var inte förrän upptäckten av
metallegeringen brons, som metallurgin på allvar förändrade mänsklighetens
historia. För första gången kunde man nu tillverka föremål som inte bara kunde
nyttjas i ceremoniella sammanhang, utan kunde nyttjas praktiskt som hjälpmedel
i det dagliga livet, i jordbruket eller på slagfältet. Enkelt uttryckt kan man
konstatera att bronset revolutionerade det förhistoriska samhället, och
förändrade det för alltid.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<span style="mso-bookmark: _Hlk8127154;"><span style="font-size: 12.0pt;">Framväxten av dessa nya kulturer, som det mykenska
riket i Grekland, den minoiska civilisationen på Kreta och det hettitiska riket
i Anatolien, kretsade i stora drag runt de gigantiska palats som dominerade
städerna under den sena bronsåldern i östra Medelhavet. Palatsen tjänstgjorde
inte enbart som hem åt härskaren, administrationen samt prästerskapet, utan
tjänstgjorde även som kultplats, handelsplats och spannmålsförråd. Det som i
mångt och mycket gjort denna utveckling möjlig, var handeln runt koppar och
tenn, de två metaller som tillsammans bildar brons. Inte helt olikt dagens
olja, så gjorde den sena bronsålderns supermakter allt de kunde för att få
kontroll över handeln, och på så sätt stänga ute sina konkurrenter.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<span style="mso-bookmark: _Hlk8127154;"><span style="font-size: 12.0pt;">De samtida supermakternas försök att kontrollera
handeln, förstärktes otvivelaktigt av det faktum att större tillgångar av de
båda råvarorna endast fanns på ett fåtal platser, och att dessa sällan
återfanns inom rikenas gränser. Den enskilt största exportören av koppar under
den sena bronsåldern var Cypern, vars omfattande koppartillgångar också gett ön
dess namn, och vilket skänkte dess handelsmän stora rikedomar. Tonvis med
koppar skeppades årligen ut från ön, och hamnade via cypriotiska handelsmän på
marknaderna på det anatoliska höglandet i norr, Grekland och Kreta i väst,
Levanten i öst och Egypten i syd. Varifrån tennet hämtades, är idag lite
oklart, men förmodligen härstammade det från gruvor på Balkan, norra Syrien och
så långt bort som Afghanistan. Det var också skälet till den eviga kampen
mellan det egyptiska riket och hettiterna, och de senare och assyrierna. Så
lukrativ var handeln med tenn, att den band samman östra Medelhavet med så
avlägsna platser som Cornwall i dagens Storbritannien.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<span style="mso-bookmark: _Hlk8127154;"><span style="font-size: 12.0pt;">Vilket leder oss till nästa aspekt av denna period,
nämligen det faktum att regionen i ordets rätta bemärkelse kan betecknas vara
den första globala (om än i begränsad form) ekonomi. För det var inte bara
koppar och tenn som transporterades via karavanvägar och med handelsfartyg,
från Nubien kom guld, och från dagens Libanon kom timret till de fartyg som
korsade Medelhavet. Även om det är tveksamt om regionens handelsmän själva
färdades ända upp till våra breddgrader, så vet vi att det bedrevs handel
mellan norra Europa och östra Medelhavet. Det finns som sagt tecken som tyder
på att tenn exporterades från Cornwall i dagens Storbritannien, och från
Östersjön exporterades bärnsten, och kanske även slavar. För att betala för
dessa varor, hade handelsmännen med sig inte bara färdiga produkter av brons,
utan även kunskapen om hur dessa tillverkades och nya idéer. På samma sätt som
bronset hade revolutionerat Medelhavet, skulle nu dess ankomst till norra
Europa förändra samhällslivet för alltid. <o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<span style="mso-bookmark: _Hlk8127154;"><span style="font-size: 12.0pt;">Denna blomstrande protoglobala handel, generade som
sagt enorma inkomster, och skulle få långtgående effekter, såväl politiskt,
ekonomisk, kulturellt och militärt. Det växte fram en ny samhällsstruktur, med
en noga definierad härskar- och prästklass, men också en administration för att
kunna hålla ihop riket. Denna administration krävde framväxten av nya
färdigheter och kunskaper, som möjligheten att skriva, vilken nu spreds över
stora delar av området. Även om detta otvivelaktigt aldrig var frågan om en
universell kunskap, så var den tillräckligt spridd för att vi än idag har kvar
hundratusentals lerplattor, papyrusrullar och så vidare, vilka innehåller allt
från lasten ombord på handelsfartygen, till avtal mellan handelsmän och riken,
till personlig och diplomatisk korrespondens och så vidare. Centrum för allt
detta, var som jag tidigare nämnt, de gigantiska palatsen som dominerade
stadsbilden under den sena bronsåldern.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<span style="mso-bookmark: _Hlk8127154;"><span style="font-size: 12.0pt;">Men det var inte bara palatsen som byggdes för de
rikedomar som rann in till rikena, runt om i östra Medelhavet utsmyckades
städerna och landsbygden med gigantiska monument. Några av de kanske mest kända
av dessa, är de monument som Ramses II lät uppföra för att fira segern i slaget
om Kadesh, vilket idag räknas till det tidigaste bevarade exemplet på
statspropaganda. För i Hattusa, så hade hettiternas kung Muwatalli II en annan
åsikt om utgången på detta slag. Men det är en annan historia, som vi kanske
får återvända till i ett senare blogginlägg. Att påstå att tidsperioden i fråga
var fredlig, är kanske inte helt sanningsenlig. Kontrollen över den lukrativa
handeln med brons och tenn låg som en våt filt över regionen, men inskränkte
sig främst till proxykonflikter och lönnmord på motsträviga vasaller.<br />
Men detta var förstås förmodligen inget som de som besökte marknaderna i de
större städerna, bekymrade sig över. istället kan man anta att de förundrades
över de gigantiska palatsen och monumenten som dominerade stadsbilden, kände
lukten från mat, kryddor och parfymer från avlägsna länder som såldes i stånden
runt stadens palats. Runt stånden och i de ständigt belamrade hamnkvarteren och
gatorna kunde man förmodligen höra röster som talade på främmande språk från
hela Medelhavsregionen och Mellersta Östern, och hade man tur – och pengar –
kunde man få skymt av en av dåtidens mest eftertraktade vara, bärnsten från
Östersjöregionen. Detta var sannerligen en tid när floderna var fyllda av mjölk
och honung, och de olika högkulturerna – oavsett om de önskade så eller inte –
var intimt sammankopplade med varandra. Det kitt som band dessa kulturer samman
var i stora drag handeln med brons, och vilket ironiskt nog skulle bli deras
undergång.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<br /></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<span style="mso-bookmark: _Hlk8127154;"><span style="font-size: 12.0pt;">För knappt hade skrivarna i Thebe lagt ifrån sig sin
kisel och stentablett, när de beskrev efterdyningarna till slaget om Kadesh,
när hela världen verkade rasa samman. Så vad hände egentligen, och vad orsakade
denna blomstrande världs slutgiltiga undergång?<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<br /></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<span style="mso-bookmark: _Hlk8127154;"><b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span style="font-size: 12.0pt;">Tiden före Bronsålderskollapsen<o:p></o:p></span></b></span></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<span style="mso-bookmark: _Hlk8127154;"><span style="font-size: 12.0pt;">Bara några år efter att fredsöverenskommelsen efter
slaget om Kadash mellan egyptierna och hettiterna ingåtts, så började mörka
moln segla upp runt regionen. I öst har en ny makt vaknat till liv. I skuggan
av de gigantiska monumenten längs Tigris och Eufrats strand, som redan vid denna
tid tillhörde en sedan länge svunnen tid omgärdad av mystik och mytologi, hade
en nygammal supermakt vaknat. I ruinerna av det gamla assyriska riket, hade en
ny ambitiös generation härskare tagit över makten, och vilka nu kastade nu
lystna blickar västerut. Blickarna fokuserades mot det sönderfallande
Mitanniska riket, vilket hettiterna och egyptierna stridit om, och där kungen
av Hattusa sedan länge underkuvat och förvandlat de lokala krigsherrarna till
hans vasaller. Men det är inte bara i öst som de hettiska kungarna kastar
oroliga blickar, i väster finns tecken på oro bland rikets vasaller längs det
ioniska havet, och en latent konflikt med de mykenska grekerna. En konflikt som
mycket väl kan ha fungerat som en fond för Homeros, när denne – eller de –
nedtecknade berättelsen som ledde fram till belägringen av Illos (eller Troja som
den kanske är mer känd som) och stadens efterföljande fall. Än värre var att
rikets svurna ärkefiende, det enigmatiska, kaskafolket på nytt kastat av sig
oket från Hattusa och börjat göra räder in mot rikets hjärtland på den
anatoliska slätten. Vilka kaskafolket egentligen var, är idag oklart, men klart
är att hettiterna aldrig riktigt, inte ens under sina storhetstider, lyckades
kuva denna stam som befolkade de anatoliska bergskedjorna längs Svarta Havets
strand fullt ut. För att ytterligare strö salt på såren, så skakades det
hettitiska riket av interna konvulsioner i form av förödande maktkamper om
tronen i Hattusa. Så illa blev situationen för kungen av Hattusa, att han under
förmodade smått förödmjukande omständigheter tvingades ingå en allians med
ärkefienden Egypten. <o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<span style="mso-bookmark: _Hlk8127154;"><span style="font-size: 12.0pt;">Medan man förmodligen kan anta att faraonerna och
diplomaterna i Thebe fann den nybildade alliansen som ett tecken på Egypten
stärkt sin ställning som regionens främsta supermakt, så fanns där gott om
orosmoln vid horisonten. I söder hade flera uppror brutit ut, vilka stört den
för Egypten livsviktiga handeln med guld, och i väster hade libyska stammar
börjat göra räder mot egyptiska bosättningar längs Medelhavet och i Nildeltat.
Det är kanske också troligt att Egypten såg på framväxten av Assyrien som ett
potentiellt problem, speciellt som de verkade rikta in sig på områden som
egyptierna såg som sin intressesfär och varit en bidragande orsak till konflikten
med hettitriket. Så sett ur denna synvinkel, så var alliansen med hettiterna
ett sätt för den egyptiske faraon att bilda en front mot återuppstått Assyrien.<br />
Den utan tvekan dominerande parten på det grekiska fastlandet och övärlden, var
Mykene. Men till skillnad från det assyriska, egyptiska eller hettitiska riket,
var detta ingen centralstyrd stat, utan bestod av en svag allians bestående av
större och mindre stater och stadsstater. Inte helt olikt det antika Grekland,
för vilka bronsåldern var en avlägsen och mytomspunnen värld, befolkad av
tragiska hjältar och svekfulla gudar. Även här fanns hade de orosmoln som kunde
skymtas över mellersta östern och Nordafrika, börjat märkas av. I det
maktvakuum som bildats av hettitrikets inre och yttre konflikter, hade de
mykenska grekerna flyttat fram sina positioner mot många av hettiternas
tidigare vasallstater längs Anatoliens västkust. I vissa fall verkar
vasallstaterna varit villiga att byta lojalitet, i andra fall verkar de fått
övertalas, ibland med svärdet i hand. Det är förmodligen det sistnämnda som förmodligen
fått fungera som en fond för de berättelser som Homeros nedtecknad i eposen
Illiaden och Odyssén.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Samtidigt med
denna expansion i öst, så finns också tecken på att Grekland själv verkar rusta
för någon form av invasion, för vilken man snart kommer duka under för. Vilka
som utgör hotet mot de grekiska staterna, är oklart, men vanligtvis brukar man
peka på de enigmatiska dorierna. Såväl de skrivna källmaterialet, som
arkeologiska och språkliga fynd om händelseförloppet i Grekland under slutet av
bronsåldern, är tyvärr både begränsat och emellanåt motsägelsefullt. Det enda
vi med säkerhet kan säga, är att många grekiska städer, helt plötsligt börjar
rusta upp, eller bygga nya, försvarsanläggningar i form av ringmurar. Men ansträngningarna
som bronsålderns greker gör, är i stora drag meningslösa. Under 1300- och 1200-talet,
förstörs nästan varenda större och mindre grekiska samhällen. Nutida beräkningar
gör gällande att uppemot 90% av bosättningarna på Peloponnesien förstördes och
att många överges under kortare eller längre perioder. Det finns även de
forskare som vill göra gällande att stora delar av Grekland avfolkades.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<span style="mso-bookmark: _Hlk8127154;"><span style="font-size: 12.0pt;">Den för perioden extremt strategiskt placerade Kreta,
mitt emellan den minoiska och egyptiska världen, var hemvist för den kultur som
kanske mest av allt fått symbolisera bronsåldern, den minoiska. Det var de
minoiska handelsfartygen, som på sina resor över Medelhavet, försåg de
egyptiska, grekiska, hettitiska och alla andra bronsgjutare i östra Medelhavet
med koppar från gruvorna på Cypern och i Spanien, samt tenn från de ännu mer
avlägsna Cornwall på de brittiska öarna. De ofantliga rikedomar som handeln
fört med sig till Kreta, avspeglade sig i de städer och tempelkomplex som
uppfördes på ön. Dessa gigantiska skapelser, som än idag får besökarna att
förundras över dessa monumentala byggnader, av vilken Knossos kanske är det
mest kända exemplet. Det var här som kung Minos lät spärra in sin vanställde son
Minotaur i en gigantisk labyrint under tempelkomplexet, vilken slutligen
besegrades av den atenske hjälten Thesus. <br />
Efter att flera minoiska städer, däribland Knossos, allvarligt skadats av en –
eller förmodligen flera – våldsamma jordbävningar, börjar den minoiska kulturen
en snabb nedgång. Flera städer överges för gott, och som om detta inte är nog,
invaderas ön av fastlandsgrekerna, samtidigt som hettiska styrkor landstiger på
Cypern och tar kontrollen över de lukrativa koppargruvorna. Knappt har Knossos
återhämtat sig från jordbävningarna och den grekiska invasionen innan det är
dags igen, en ny jordbävning skakar Kreta, och nu överges staden för gott. Med
det släcks lyset för den minoiska civilisationen, men också den lukrativa
handeln med koppar och tenn, vilken i stora drag varit den ekonomiska motorn
runt vilken allt i det östra Medelhavet kretsat runt. <br />
I Levanten ser vi samma sak, städer som anlägger ringmurar eller gräver
skyddsvallar för att skydda sina städer och samhällen. Av allt att döma verkar
dessa ansträngningar, likt de grekiska, ha varit förgäves. Runt om längs kusten
av Medelhavet förvandlades städerna en efter en till rykande ruinhögar, och
många övergavs antingen under långa perioder eller helt och hållet. För de mäktiga
hettiterna i norr och egyptierna i söder, var dessa vasallstaters undergång,
över vilka dessa två supermakter stridit om under hela den sena bronsåldern, dåliga
nyheter.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<span style="mso-bookmark: _Hlk8127154;"><span style="font-size: 12.0pt;">Inte ens det mäktiga Egypten var fredat från
oroligheterna som pågick i Medelhavet, Ramses III tvingades till ständiga kampanjer
i södra Levanten för att undsätta sina vasaller och freda sitt lands gränser. Ramses
III:s kampanjer i södra Levanten räckte inte, och kaoset närmade sig obönhörligt
det egyptiska hjärtlandet. Efter två blodiga sammanstötningar, bland annat
slaget i Deltat, kunde Ramses III utropa sig till segrare. Den egyptiska
propagandan gick återigen på högvarv, och utropade Ramses III till Egyptens
försvarare och räddare. Men inte ens den egyptiska propaganda kunde dölja det
faktum att krigarfaraonen endast förlängt det oundvikliga, utan tillgång till
sina guldgruvor i Nubien och inkomsterna från sina vasallstater i Levanaten så
saknade riket möjlighet att hyra in legosoldater, men också att importera brons,
tenn eller koppar. En handel som dessutom allvarligt skadats av händelserna på
Kreta, Cypern och Levanten, och vilka som sagt skulle få stora konsekvenser
inte bara för Egypten, utan hela regionen. Efter mordet på Ramses III:s 1155 fvt,
så skulle Egypten successivt förfalla och skulle aldrig uppnå samma
maktställning i regionen som under faraonernas farao.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<br /></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<span style="mso-bookmark: _Hlk8127154;"><span style="font-size: 12.0pt;">Som synes omgärdas de sista åren av denna gyllene epok
av en ökande osäkerhet, med sönderfallande civilisationer och hur grannländerna
nu flockas som asgamar runt det döende bytet. Men det är inte bara ambitiösa
grekiska och assyriska ledare som ser möjligheter med den nya världsordning som
kan skönjas, det samma kan även sägas för en nygammal farsot som plågat
Medelhavet allt sedan människan lärde sig transportera varor över haven,
nämligen pirater. Av det lilla – och tyvärr motsägelsefulla – källor som
bevarats till eftervärlden, träder bilden fram av en ökande aktivitet bland
Medelhavets pirater. Det är inte bara i Grekland och på Kreta som befolkningen börjar
söka skydd bakom jordvallar och stadsmurar, det gäller även befolkningen längs
östra Medelhavet och i Egypten. Något som bekräftas av arkeologiska
utgrävningar, vilka antyder att många städer antingen verkar rustat upp
befintliga försvarsanläggningar, eller byggt nya. Att dessa ansträngningar inte
sällan verkar hjälpt invånarna, bekräftas tragiskt nog av arkeologiska
utgrävningar av städer i regionen, av vilka många uppvisar spår av massiva
bränder och förstörelse. Att angriparna möjligtvis kunde kommit sjövägen, finns
det också bevis för, till exempel i formen av det brev som citeras i
inledningen av artikeln, där kungen av Ugarit ber om hjälp från kungen av
Alashiya. Någon hjälp verkar inte anlänt, då staden av allt att döma skövlades
och brändes ned någon under 1300-talet fvt. De invånare som överlevde, övergav
staden som aldrig byggdes upp igen. Ett öde Ugarit som sagt delar med många
andra städer och samhällen runt om i östra Medelhavet, bland annat Hattusa,
huvudstaden i Hettitriket, som även den skövlades och slutligen övergavs
ungefär samtidigt. Förlusten av huvudstaden blev av allt att döma för mycket
hettitriket, vilket likt det ugaritiska kungariket, aldrig reste sig från denna
katastrof och upphörde att existera.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<br /></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<span style="mso-bookmark: _Hlk8127154;"><span style="font-size: 12.0pt;">Med det sänkte sig ett mörker över regionen som skulle
bestå i nästan fem hundra år…bronsåldersapokalypsen var ett faktum.<o:p></o:p></span></span></div>
<span style="mso-bookmark: _Hlk8127154;"></span>
<br />
<div class="MsoNoSpacing">
<br /></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span style="font-size: 12.0pt;">De första teorierna<o:p></o:p></span></b></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<span style="font-size: 12.0pt;">Med undantag för några
kortare referenser i bibeln och Homeros epos Illiaden samt Odyssén, förpassades
händelserna som lett fram till bronsålderskollapsen till myter och legender.
Det var inte förrän i början av 1800-talet, i efterdyningarna till Napoleons
misslyckade kampanj i Egypten och Levanten som historikerna på nytt kunde ta
del av dessa omvälvande händelser. Med sig på sin kampanj till Nordafrika och
Mellersta Östern hade Napoleon inte bara soldater, utan även en mindre armé av
vetenskapsmän, historiker och antikvarier, som skulle dokumentera den franska
arméns framfart i regionen och ta med sig sina fynd tillbaka till Frankrike. Napoleons
tanke var givetvis att skapa ett franskt museum, fyllt av de skatter och
rikedomar från forntida imperier, från vilka han fann inspiration till sitt
projekt. Men ingen kunde förstås riktigt förbereda de – primärt – franska
vetenskapsmännen på vad de skulle få bevittna, för efter att de lämnat de
trånga och av sjukdomar förhärjade städerna och gav sig ut till de gamla
egyptiska lämningarna, blev de slagna med häpnad. För även om det gått
tusentals år sedan de byggdes, var många av monumenten fortfarande imponerande.
Men innan Napoleons planer på ett franskt imperium i Nordafrika och Mellersta
Östern kunde realiseras, började sprickor uppstå i fasaden. Efter flera mindre
skärmytslingar mellan fransmän och egyptier, utbröt våldsamma kravaller i flera
egyptiska städer och som lök på laxen började nu stora brittiska styrkor
anlända till området. Men innan de brittiska flottstyrkorna under Horatio
Nelson kunde stänga in den franska flottan i Nildeltat, lyckades Napoleon fly
Egypten. Kvar i Nildeltat lämnade han sin armé av soldater och vetenskapsmän
att försmäkta av malaria, tyfus och svält. När väl de sorgliga resterna av
Napoleons armé till slut fick återvända till Frankrike, fick de följe av de
vetenskapsmän som överlevt. Med sig hade de bara en bråkdel av alla
anteckningar, teckningar och fynd man gjort, majoriteten konfiskerades av
britterna som förde bytet till British Museum. Men det räckte för att väcka ett
otroligt intresse för epoken i allmänhet, och det forntida Egypten i synnerhet.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<span style="font-size: 12.0pt;">För bland alla dessa
fantastiska fynd som fransmännen gjort, men som britterna konfiskerat,
återfanns den så kallade Rosettastenen. Det är troligt att att den franske
soldaten Pierre-Fran</span><span style="font-size: 12.0pt; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-bidi-theme-font: minor-latin;">ç</span><span style="font-size: 12.0pt;">ois
Bouchard, som hittat stenen utanför Alexandria, aldrig insåg omfattningen av
sitt fynd. Vilket kanske inte är så underligt, då ingen vid tidpunkten förstod
hur pass revolutionerande detta fynd var förrän den hamnade på museum i London
och Paris (som dock fick nöja sig med en gipsavgjutning). På stenen finns
nämligen en inskription i form av ett dekret av Ptoemaios V från 196 evt,
vilket kanske inte så speciellt upphetsande. Men när den runt 750 kg tunga
stenen, och dess förmodligen lättare gipsavgjutning, nådde Europa, så väckte den
ett enormt intresse. För vad som gör Rosettastenen så unik, är nämligen att den
inskription som täcker den, består av samma text skriven med tre olika
skriftsystem, men två skriftspråk i form av hieroglyfer, demotisk och antik
grekisk skrift med grekiska bokstäver. Medan forskarna inte hade några större
problem att läsa grekiskan, så fanns det ingen som kunde läsa hieroglyfer eller
demotisk skrift. Först 1822 lyckades den franske egyptologen Jean-Fra</span><span style="font-size: 12.0pt; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-bidi-theme-font: minor-latin;">ç</span><span style="font-size: 12.0pt;">ois Champollion knäcka koden, och kunde då konstatera
att texterna var identiska, då den svenska diplomaten Johan David Åkerblad
redan 1802 knäckt den demotiska texten.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<span style="font-size: 12.0pt;">Med hjälp av detta,
väcktes ett enormt intresse för Egypten till liv. Plötsligt gick det att läsa
de egyptiska hieroglyferna, och med det öppnades en gigantisk värld upp för de
europeiska forskarna. Snart vällde en mindre armé av historiker, antikvarier
och skattjägare till Mellersta Östern i jakt på fynd att föra hem till Europa.
Bland de tusentals fynd dessa europeiska forskare och skattjägare hittade,
fanns tusentals lerplattor, fyllda med tecken som ingen hitintills kunnat läst.
Uppmuntrad av Champollions framgångar, gav sig de europeiska forskarna i kast
med att knäcka kilskriften, vilken använts av flera kulturer runt om i
Mellersta Östern, samt på Kreta och Cypern. I mitten av 1800-talet hade även
detta mysterium lösts, och med det öppnades portarna till en i stora drag
fullständigt bortglömd värld upp på vid gavel.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<br /></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<span style="font-size: 12.0pt;">Men det var inte bara i de
dammiga läroanstalterna runt om i Europa som man gjorde fynd, många av de
antikvarier och skattjägare, bidrog de också. Även om deras bidrag tyvärr också
förde med sig att mycket förstördes, så grävdes Knossos och Illon (Troja) ut
under mitten och andra hälften av 1800-talet. Dessa utgrävningar bekräftade nu
i mångt och mycket det man kunde utläsa ur källorna från den sena bronsåldern.
Med denna kunskap, så fick man för första gången sedan 1300-talet fvt en
djupare inblick i en förgången och bortglömd värld. Kulturer och personer som i
stora drag varit okända, eller som sagt endast omnämnda i förbifarten i bibeln
eller grekiska texter, blev nu livslevande. Men med denna insikt kom också
frågan, vad var det som lett till att den blomstrande tidsepok gått under i
rök, våld och damm? Svaret hittades på en av de monument som Ramses II rest
efter sin seger i Nildeltat, och vilket inneburit att Egypten undvikit att
drabbas av samma öde som resten av högkulturerna runt östra Medelhavet. På
pelaren, som är fylld av illustrationer av hur Ramses II:s arméer betvingar en
invasionsarmé, nämns att motståndarna utgjordes av de så kallade ”sjöfolken”.
Vilka dessa var, beskrivs inte närmare, men utrustad med denna kunskap började
en teori att formuleras. Tänk om alla dessa högkulturer, som i många fall varit
fullständigt okända eller vilkas existens även historiker hade en väldigt,
väldigt vag uppfattning om, hade krossats av dessa enigmatiska sjöfolk? Det
blev förstås inte heller sämre av att många av illustrationerna av sjöfolken
var iförda hjälmar med horn, vilket med tanke på tidsperioden och intresset för
vikingar, inte ska underskattas. Tanken att en grupp sjöfarare, inte helt olikt
vikingarna drygt 3000 år senare, hade åkt runt och spridit död och förintelsen,
var otvivelaktigt en tilltalande teori.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>I
takt med att fler och fler städer grävdes upp, och många av dessa visade tecken
på att ha förstörts, så gav detta teorin allt mer och mer bäring. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<span style="font-size: 12.0pt;"><br />
Men vilka var då dessa Sjöfolken som bar ansvar för att ha inte bara förstört
en kultur, utan en hel tidsålder. Låt oss ta en titt på Sjöfolken…<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<br /></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span style="font-size: 12.0pt;">Sjöfolken<o:p></o:p></span></b></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<span style="font-size: 12.0pt;">I likhet med många andra
förhistoriska och antika folkslag, som plötsligt dyker upp och sedan försvinner
lika fort, så är vår kunskap om vilka Sjöfolk var, tyvärr väldigt begränsade.
De lämnade inte efter sig några källor, och det vi vet om dem, har forskarna
fått pussla ihop från vad deras fiender, primärt egyptierna, skrev om dem.
Vilket otvivelaktigt är problematiskt, då dessa källor sällan kan betecknas som
opartiska. Ett annat problem är att mycket av det lilla som skrevs, aldrig går
in i detalj rörande vilka Sjöfolk riktigt var. Det verkar som att de s om skrev
om dem, eller avbildade dem att läsaren, eller betraktaren av de illustrationer
som täcker de monument som Ramses III lät resa efter slaget om Nilen, visste
vilka de var. Över 3000 år senare har denna kunskap, trist nog, gått förlorad.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<span style="font-size: 12.0pt;">Men helt utan ledtrådar är
vi tack och lov inte, och den främsta källa till vår kunskap – eller åtminstone
antydningar – om vilka Sjöfolken de facto var, finns att finna på de redan
omnämnda monumenten som Ramses II lät resa under sin tid som farao. För bland
alla dessa propagandabilder och texter som Ramses II lät göra på sin armé som 1247
fvt gjorde upp med Muwatalli II, så finns flera hänvisningar till legosoldater
från utkanten av faraonens rike, som avbildas på de monument som Ramses III lät
resa. Men den här gången deltar de inte på faronens sida, utan är de Ramses III
bekämpar längs gränsen till Gazahalvön och i Nildeltat. Tyvärr nämner inte
källorna något om dessa gruppers motivation till att helt plötsligt byta sida,
men en trolig förklaring är kanske det kaos som råder i regionen.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<span style="font-size: 12.0pt;">Beväpnad med denna kunskap,
började forskare under det sena 1800-talet, vilken verkade styrkas av det
faktum att många samtida jordlager uppvisade kraftiga spår av förstörelse, peka
ut Sjöfolket som huvudansvariga. Inte helt olikt de skandinaviska vikingarna, så
svepte dessa folkslag fram över Medelhavet i jakt på städer och riken att
plundra och skövla. Vilket också förklarade varför assyrierna och babylonierna
i Mesopotamien, inte drabbades lika hårt och därför snart skulle kliva fram på
nytt i de historiska källorna.<br />
Men i takt med att ämnet arkeologi och historia gjorde nya framsteg, både vad
gällde tekniskt som vilka metoder man använder sig, började en rad frågor
rörande de gamla teorierna växa fram. Den kanske främsta, vad var det som fick
Sjöfolken att ge sig ut på Medelhavet? Av bilderna från Ramses III:s monument
att döma, verkar dessutom inte alla vara sjöburna, många verkar transporteras
landvägen i stora, och tröga, vagnar som inte alls verkar lämpade för strid. <span style="mso-spacerun: yes;"> </span><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<br /></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span style="font-size: 12.0pt;">Den moderna teorin<o:p></o:p></span></b></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<span style="font-size: 12.0pt;">I takt med att arkeologin
utvecklats, såväl tekniskt som vilka arbetssätt man nyttjar, så har vår bild av
historien blivit mer komplex. Kombinerat med nya fynd, men också tolkningar av
gamla, börjar historiker och arkeologer måla upp en ny bild av den värld som
existerade i östra Medelhavet under 1300-talet fvt, och hur den gick under. För
när arkeologer och historiker satte sig ner och började granska fynden, både
nya och gamla, började de ställa sig en rad frågor som måste besvaras. Vad
föranledde Sjöfolk att ge sig ut på havet för att plundra städerna längs östra
Medelhavet? Varför uppvisar inte alla städer som övergetts vid tidpunkten spår
av strid, som till exempel pilspetsar i de arkeologiska lagren för tiden?
Varför bär bara vissa delar av städerna spår av våldsamheter? Varför begränsas
förstörelsen även inåt landet, en stad som Hattusa ligger på det anatoliska
höglandet, långt från Medelhavet? Finns det någon annan orsak till förstörelsen
runt om i östra Medelhavet under 1300-talet fvt?<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<span style="font-size: 12.0pt;">Utrustad med alla dessa,
och många fler frågor, började man gå igenom bevisen. Med hjälp av jordprover
från Cypern, men också av dokument och korrespondens från härskare, började en
komplex bild av slutet av bronsåldern i Medelhavet växa fram. Istället för en
period när fälten var fulla av spannmål och floderna fulla av mjölk och honung,
förmedlades en bild av en region i kris. Av jordproverna att döma, hade
åtminstone Cypern drabbats av en långvarig torka, något som bekräftas av korrespondens
med fastlandet om att få köpa spannmål. Av de kvarvarande dokument som
granskats, så verkar dock den vädjan gått ohörd, då även Levanten led av en
utdragen torka, som även mycket väl kan ha drabbat Grekland och det anatoliska
höglandet. Som tidigare beskrivits så var det oroligt i utkanterna av många av
de forntida högkulturerna, i södra Egypten tvingades den egyptiska armén att
bekämpa ett uppror i Nubien och dessutom försöka kontrollera angrepp från dagen
Libyen. Norr om hettiterrikets hjärtland, så hade kaskafolket kastat av sig
oket från Hattusa och börjat göra angrepp mot riket. Även i Grekland, som
ironiskt nog är delaktig i att försöka utnyttja hettiternas sönderfall och de
olyckor som drabbat Kreta, pågår det en febril verksamhet med att förstärka skyddet
runt städerna.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<span style="font-size: 12.0pt;">Men den kanske främsta
frågan som många arkeologer började ställa sig, var varför endast delar av
många städer uppvisar spår av att ha satts i brand. För när arkeologerna letade
sig utanför de gigantiska palatskomplex som dominerade städerna, och
intresserat de tidiga historikerna och antikvarierna, så fann man något väldigt
intressant. För på många platser verkade förstörelsen vara begränsad till
palatsbyggnaderna, medan bostäder och spannmålslager klarat sig undan
bränderna. Det fanns även andra underligheter, på många håll verkade det saknas
några som helst spår av att förstörelsen föregåtts om någon form av utdragen
strid. Detta har föranlett många forskare att peka på att städernas undergång
kanske inte handlar så mycket om angrepp från en utomstående fiende, utan sociala
spänningar i form av protester eller uppror. Med tanke på den förmodade hungersnöd
som möjligtvis kan ha existerat i många städer, är det kanske inte så underligt
om dessa slutligen renderat i att förråd och palats skövlats. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<span style="font-size: 12.0pt;">Men detta kan förstås inte
förklara all förstörelse, speciellt i ett område som är ökänt för sin
seismologiska aktivitet. När seismologer studerat såväl förstörelsen av många
städer, både på bild och på plats, har många pekat på att många byggnader
uppvisar tecken på att skadats av jordbävningar. Även om det givetvis är svårt
att precisera närmare precis när, och hur kraftiga, dessa skalv varit, så finns
det ändå gott om bevis för jordbävningsskador i jordlagren. Det är inte heller
så att vi saknar bevis för att städer de facto förstördes av jordbävningar, och
än idag orsakar jordbävningar enorma skador i området. Kan detta förklara den
ofta slumpmässiga förstörelsen, men också varför det saknas spår av pilspetsar
och andra tecken på omfattande strider i jordlagren. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<span style="font-size: 12.0pt;">Men sjöfolken då, vart
kommer då de in i historien? Tja, inom dagens forskningar, har dess inverkan
tonats ned något. Istället för att vara en orsak till nedgången, så har de
istället förvandlats till en effekt av nedgången. Kanske var orsaken till Sjöfolkens
härjningar en direkt effekt av de problem, i form av svält, jordbävningar och
sönderfallande supermakter? Vi vet tyvärr inte, och frågetecknen runt Sjöfolken
kommer förmodligen aldrig att helt rätats ut. Vad vi däremot vet är att de,
efter sina försök att tränga in i Egypten, vände norrut och blev anfäderna till
de bibliska filistéerna.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<span style="font-size: 12.0pt;">Men det finns även en
annan, och kanske ännu mer fantasieggande, teori som vunnit allt mer och mer
mark den senaste tiden. Nämligen att bronsålderskollapsen i östra Medelhavet, i
vissa avseenden orsakades av framväxten av kunskapen om att bearbeta en annan
metall. En metall där tillgången som när det gällde koppar och tenn, inte var
begränsad till några få platser, utan fanns förhållandevis lättillgänglig, och
vars framställning till praktiska redskap och vapen, således var både billigare
och enklare. Jag talar givetvis om järnet, och vars framställning till
praktiska redskap och vapen, skulle revolutionera regionen och den kända
världen. Kanske signalerade förstörelsen av palatskomplexen, som i mångt och
mycket förkroppsligade bronshandeln, slutet på denna gyllene period, och början
på något nytt… <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<span style="font-size: 12.0pt;"><br /><b>
Effekter</b><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<span style="font-size: 12.0pt;">Oavsett vad som föranlett
den så kallade bronsålderskollapsen, så går det inte att blunda för att den
fick gigantiska konsekvenser. Den kanske mest uppenbara effekter är att många av
dåtidens supermakter kollapsar så fullständigt, som hettiterna och den minoiska
kulturen, att de aldrig orkar återskapa sina forna glans. I andra fall så överlever
kulturen knappt, som Egypten, eller förpassas till ett mörker som det ska ta århundranden
för den att ta sig ur, som i fallet med Grekland. Men där det finns förlorare,
så finns det förstås också vinnare. I detta fallet är den uppenbara vinnaren
det Assyriska riket, vars geografiska placering, förmodligen skyddar det från
de värsta effekterna av kollapsen. Det skyddar dock inte assyrierna från sekundäreffekterna
i form av minskad handel och allmän osäkerhet, men riket består.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<span style="font-size: 12.0pt;">Vad som däremot inte
består är skrivkonsten, som på vissa platser, t.ex. Grekland, försvinner mer
eller fullständigt. Åren som efterföljer bronsålderskollapsen, har i vissa fall
beskrivits som en förhistorisk mörk tidsperiod, inte helt olikt den som följer Roms
förfall i Västeuropa under senantiken/tidig medeltid. I Grekland försvinner kunskapen
om skrivkonsten fullständigt, och det dröjer nästan 500 år innan grekerna
återigen sätter sig ner för att skriva ner sina tankar.<br />
Men det är inte bara i östra Medelhavet som drabbas av effekterna från bronsålderskollapsen,
förmodligen kändes svallvågorna av den ända upp till våra breddgrader. För även
om kontakterna med Medelhavet var sporadiska, så vet vi att de fanns och de
hade betydelse för framväxten av en ny kultur. En kultur som rimligt torde
påverkats av händelserna i södra Europa, speciellt när handeln med brons, koppar
och tenn, hastigt och mindre lustigt, bara tog slut. Detta har lett till att
många skandinaviska forskare, inte helt olikt de som intresserar sig för östra
Medelhavet, börjat omvärdera tidsepoken. Var den verkligen så fredfull som det
ofta framställs, eller ledde kollapsen i Medelhavet till en liknande, om än
kanske inte lika omfattande, kollaps på våra breddgrader? <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<br /></div>
<div style="mso-element: footnote-list;">
<!--[if !supportFootnotes]--><br clear="all" />
<hr align="left" size="1" width="33%" />
<!--[endif]-->
<br />
<div id="ftn1" style="mso-element: footnote;">
<div class="MsoFootnoteText">
<a href="file:///C:/Users/Patrick%20Edlund/Documents/Brons%C3%A5ldersapokalypsen.docx#_ftnref1" name="_ftn1" style="mso-footnote-id: ftn1;" title=""><span class="MsoFootnoteReference"><span style="mso-special-character: footnote;"><!--[if !supportFootnotes]--><span class="MsoFootnoteReference"><span style="font-family: "calibri" , sans-serif; font-size: 10.0pt; line-height: 107%;">[1]</span></span><!--[endif]--></span></span></a>
Niels-Peter Granzow Busch: Sjöfolken lade bronsålderns riken i ruiner;
Illustrerad Vetenskap Världens Historia, 10 januari 2011. (<a href="https://white-album.s3.amazonaws.com/files/HI_SV_06_14_Bronzealderens_DoedSV.pdf">https://white-album.s3.amazonaws.com/files/HI_SV_06_14_Bronzealderens_DoedSV.pdf</a>,
läst 20190510) <o:p></o:p></div>
</div>
<div id="ftn2" style="mso-element: footnote;">
<div class="MsoFootnoteText">
<a href="file:///C:/Users/Patrick%20Edlund/Documents/Brons%C3%A5ldersapokalypsen.docx#_ftnref2" name="_ftn2" style="mso-footnote-id: ftn2;" title=""><span class="MsoFootnoteReference"><span style="mso-special-character: footnote;"><!--[if !supportFootnotes]--><span class="MsoFootnoteReference"><span style="font-family: "calibri" , sans-serif; font-size: 10.0pt; line-height: 107%;">[2]</span></span><!--[endif]--></span></span></a> Det går
även att göra brons utan tenn, men då behöver man arsenik. <o:p></o:p><br />
<br />
<b>Källor:</b><br />
<a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Late_Bronze_Age_collapse">Late Bronze Age collapse</a><br />
<a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Troy">Troy</a><br />
<a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Ugarit">Ugarit</a><br />
<a href="https://www.youtube.com/watch?v=q0AIYIjZKWY">The Bronze Age Collapse</a><br />
<a href="https://www.youtube.com/watch?v=bRcu-ysocX4&t=76s">1177 BC: The Year Civilization Collapsed (Eric Cline, PhD)</a><br />
<div class="MsoNoSpacing">
<span lang="EN-GB">Raffaele
D’Amato: Sea Peoples of the Bronze Age Mediterranean c.1400 BC–1000 BC;
Osprey Publishing 2015<o:p></o:p></span></div>
</div>
</div>
</div>
<br />Patrickhttp://www.blogger.com/profile/14626693821007318180noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7484005392780325852.post-14434505365415583682019-03-05T02:16:00.000-08:002019-03-05T02:16:00.598-08:00Hemvändande IS-resenärer<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjh4YI-FNDkPr-W05I9kctfELrxSd5e_dWD7Pdb5w0JnlJQZmMflzs_4YKF63lnsuZEV5v8xGvxz84djKPbcKI5sm6obDNwY-8Vq24HDb_3RBbhyphenhyphenCoRsZHUQGPaJkY5DejNpyqXBAEhzyw/s1600/is+i+raqqa.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="394" data-original-width="700" height="180" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjh4YI-FNDkPr-W05I9kctfELrxSd5e_dWD7Pdb5w0JnlJQZmMflzs_4YKF63lnsuZEV5v8xGvxz84djKPbcKI5sm6obDNwY-8Vq24HDb_3RBbhyphenhyphenCoRsZHUQGPaJkY5DejNpyqXBAEhzyw/s320/is+i+raqqa.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">IS-soldater marscherar genom Raqqa</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<div class="MsoNoSpacing">
Drygt fem år efter att företrädare för terrorgruppen den
Islamska Staten (IS) utropade kalifatet i moskén i Mosul, ligger nu riket i
ruiner. De sista kvarvarande enklaverna av detta skräckvälde, är nu satta under
hård press av kurdisk milis, syriska armén och andra milisenheter som varit
involverade i inbördeskriget i Syrien. I fångläger upprättade av kurderna och
den irakiska armén, befinner sig nu tusentals tidigare IS-anhängare, av vilka
många från bland annat Europa nu inget annat än önskar få resa hem. Inför
journalister från Västvärlden, så försöker de tona ner sin involvering, be om
förlåtelse och önska få ett normalt liv. </div>
<div class="MsoNoSpacing">
För fem år sedan lät det annorlunda. Efter att IS firat stora framgångar i det
pågående inbördeskriget i Syrien, tog sig milisens anhängare över till Irak.
Här fortsatte framgångarna, när den irakiska armén bokstavligen vittrade
sönder, och flydde hals över huvud. Kvar lämnades militär utrustning, och
hundratusentals civila, som hamnade i terrorsektens klor. Först utanför
utkanterna av Bagdad kunde den irakiska armén, uppbackad av amerikanskt flyg,
hejda IS framryckning. Även i norr stötte IS på hårt motstånd, när man försökte
ta sig in i det mer eller mindre autonoma kurdkontrollerade delarna. I Syrien
tippade vågskålen över till IS nackdel, när föst medlemmar ur Hizbollah och
sedan militär från Iran och Ryssland skickades till stöd för den sittande
regimen. Men IS har inte varit utan uppbackare, länder som Saudiarabien (som
förmodligen såg IS som en möjlig bricka i det pågående geopolitiska spelet om
kontrollen över Mellersta Östern) och Turkiet, har båda haft en milt sagt
ambivalent hållning till terrorsekten.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNoSpacing">
Men för de hundratusentals irakier och syrier som nu
styrdes av IS, från dess självutnämnda huvudstad i Raqqa, var det ingen tröst.
I synnerhet hårt utsatta var Yazidierna, en kurdisk sekt i Irak, som snabbt
utsattes för vad som bara kan betecknas som ett folkmord, bland annat såldes tiotusentals
yazidiska kvinnor som sexslavar till IS-anhängarna. I sitt självutnämnda
kalifat hängav sig IS med avrättningar av alla som inte ansågs följa deras
tolkning av koranen eller stämplades som otrogna, men också meningsmotståndare
och tillfångatagna soldater. Homosexuella kastades från höghus, medan man
hängav sig åt allt mer och mer rafinerade metoder för att sätta skräck i sina
militära motståndare. Krigsfångar avrättades, emellanåt under otroligt grymma
former, som t.ex. när man brände tillfångatagna piloter levande.<br />
Men IS begränsade inte sin verksamhet till Mellersta Östern, under de senaste
åren har flertalet terrordåd begångna i Europa, USA och Asien, kopplats till
IS. Avstickargrupper har bildats i Afghanistan, Somalia, Nigeria, Egypten,
Libyen och Filipinerna, där man fortsatt sprida skräck och terror. Det som
började som en lokal sunnimuslimsk milisgrupp under den amerikanska
ockupationen av Irak i början av 2000-talet, har således blivit en franchise,
en slags terrorismens svar på McDonalds, Burger King eller KFC, inte helt olikt
dess föregångare Al Qaida.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<br />
Men trots vetskapen om vad IS sysselsatt sig med, eller kanske på grund av det,
så har man inte haft några rekryteringsproblem. Tiotusentals utlänningar,
främst från Mellersta Östern, har flockats till de svarta fanorna. Men det är
inte enbart saudier, algerier, tunisier eller egyptier som rest till Irak och
Syrien, det har även tusentals européer. Många av dessa har gjort en stor sak
av sin resa till kalifatet, och öppet uppmuntrat andra att följa efter, eller
slå till mot mål i sina hemländer som en del av kampen. Andra har bränt sina
pass, i väntan på att profetian som uppfyllas när kalifatet utropas, ska
infrias.<br />
Från Sverige räknar man med att drygt 300 personer åkt till Syrien/Irak, även
om mörkertalet kan vara större. Av dessa har drygt hälften återvänt, ett
femtiotal dödats och resten har antingen gått under jorden, strider vidare
eller har gripits av kurdisk milis, syriska eller irakiska armén. Det är nu de
sistnämnda som hamnat i fokus, när journalister från hela Västvärlden, letat
sig fram till de fångläger där de befinner sig. I intervju efter intervju, så
bedyrar man sin oskuldsfullhet, och att man aldrig bevittnat eller deltagit i
övergreppen. Kvinnorna har stått vid spisen, medan de män som intervjuas har
sysselsatt sig med hjälpinsatser som att köra ambulanser eller agerat
blodgivare och så vidare. Ingen av de som nu önskar återvända till ”tryggheten”
i det ”tråkiga Sverige” de lämnade, verkar reflektera över att deras försök att
tona ner sin medverkan, ekar ihåligt. <br />
För medan det givetvis inte går att motbevisa deras utsagor rakt av, så går det
däremot att ifrågasätta deras påståenden om att de blev ditlurade eller inte
förstod vad de gav sig in på. Det kan knappast undgått någon, möjligtvis om
denne nu befunnit sig i en total medial skugga utan tillgång till utomstående
medier eller internet, att missa vad IS stod för och vad de sysselsatte sig
med. Vilket kan te sig lite motsägelsefullt, då de flesta verkar erkänna att de
lockats till Syrien genom kontakter på nätet. Men det kanske mest graverande
beviset mot denna oskuldsfullhet, är förstås att IS inte på något sätt dolde
sin verksamhet, snarare tvärt om var det en del av deras propaganda och
bilder/berättelser man uppenbarligen fann värda att förmedla. Det blir således
svårt att sätta någon större tilltro till påståendena om att de inte kände
till, eller förstod vad IS rent praktiskt stod för.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<br /></div>
<div class="MsoNoSpacing">
Men det jag kanske mest irriterar mig på, är medias bild
av kvinnor. För i sann identitetspolitisk anda, så klarar inte media av att
hantera frågan om kvinnan som förövare eller medbrottsling. Så trots att man
försöker ta avstånd, så hamnar man ändå i en grund och botten patriarkal
världsbild, där kvinnan blir ett passivt offer, ditlockad av en man och sedan
utan möjlighet att påverka sin egen situation. Det är visserligen sant att IS,
inte helt olikt andra fascistoida rörelser, är en organisation som inte direkt
verkat för kvinnlig emancipation. Men detta har inte hindrat IS från att nyttja
sin kvinnliga anhängare, dels i en aktiv roll som bl.a. rekryterare via
internet, men kanske viktigaste av allt, i sin roll som husfru och hustru.<br />
För utan kvinnor som skötte hushållen, tog hand om skadade och barn, lagade mat
åt jihadisterna vid fronten o.s.v., så skulle kalifatet inte överlevt länge.
Men dess viktigaste roll, återigen i likhet med många andra fascistoida
rörelser, var deras betydelse för att säkra kalifatets återväxt på lång sikt.
Precis hur många av de kvinnor som nu befinner sig i de kurdiska lägren,
verkligen var införstådda i denna aspekt av deras medverkan, är oklart. Men det
är inte helt orimligt att anta, att många faktiskt var fullt medvetna om detta.
Problemet är förstås att ingen idag kommer erkänna detta, speciellt när det nu
gäller att försöka distansera sig från sin tidigare fanatism. <br />
Tyvärr får vi bara konstatera att forskningen runt kvinnors roll i denna typ av
verksamhet, är väldigt begränsad. Först på senare år har studier av kvinnors
attityder under det Tredje Riket, på allvar börjat genomföras, om än i väldigt
begränsad utformning. Liknelsen saknar inte värde, då den patriarkala bilden av
kvinnan som objekt, delas av både högerextremister och islamister. Detta till
trots, så verkar kvinnor inte ha några problem att dras till dessa rörelser.
Kvinnans roll i det Tredje Riket var otvivelaktigt förpassad innanför husets
fyra väggar, och förkastade många av de framsteg som gjorts under åren före,
under och efter Det Stora Kriget. Ändå var det många kvinnor som fanns NSDAP:s
idéer tilltalande, och inte hade några problem med dessa. Men om man nu finner
detta ämne styvmoderligt behandlat, så är det inget mot för frågan om hur
kvinnor både aktivt och indirekt, deltog i såväl Förintelsen som behandlingen
av civila i de av Tyskland ockuperade Europa, och då främst de östra delarna.
Att de deltog vet vi, men inte i vilken omfattning och på vilket sätt. Även om
det har börjat forskats i ämnet, så är det ändå ett förhållandevis okänt
territorium, som vi behöver utforska närmare.<br />
Delvis beror denna vita fläck i historieskrivningen givetvis på bristen av
källor, men jag kan inte annat än fundera i banorna på att det också handlar om
att man också måste börja ifrågasätta den rådande bilden av kvinnan. För
oavsett politisk hemvist, så framställs kvinnan ofta som en livsbringande
kraft, vilken ofta är positivt inställd till de förändringar samhället står
inför, och som gladeligen anammar dessa. Det blir därför problematiskt att
försöka förklara hur kvinnor, av vilka många växt upp i Väst, kan förkasta allt
Väst gjort för kvinnlig emancipation, och varför de anslutit sig till en av de
kanske mest kvinnofientliga regimer som existerar. Det blir därför enklare att
använda sig av det enkla svaret, att de blivit duperade och lurade, än att de
faktiskt eftersökt denna typ av samhälle. Man väljer alltså att öppet, därför
att det går i stick i stäv med deras världsbild, att blunda för individens egna
ansvar för sitt eget handlande. Kvinnan förvandlas således till ett oskyldigt
offer, som duperats och som därför inte kan ställas till svars för sitt
agerande. Men frågan är förstås om det är så enkelt, jag är starkt tveksam. <br />
Det finns säkerligen fall där man nyttjat personer i en utsatt situation, men
det finns säkerligen också gott om fall, där personen var mycket väl medveten
om vad denne gjort och varför. Som gjort ett aktivt val att förkasta allt det
kvinnan sägs stå för, och villigt gått över till den andra sidan.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<br /></div>
<div class="MsoNoSpacing">
Medan media sliter sitt hår i hur man ska förhålla sig
till de kvinnliga IS-anhängarna, har man lättare med de manliga. När media
intervjuar männen, saknas ofta de målande bilderna av hur vedervärdiga
livsförhållandena är i lägren, eller berättelser om de svältande barnen. Vilket
i det sistnämnda fallet kanske inte är så underligt, då man ofta verkar
separerat männen från kvinnorna. En av de svenskar som intervjuats i svensk
media, är en ”tidigare” IS-anhängare, som påstår att han bara körde ambulans
och gav blod. Enligt honom hade han inget som helst IS övergrepp att göra, och
när man direkt frågar honom om dessa, så väljer han att tona ner dess
omfattning eller att han inte sett dem.<br />
Här hamnar vi i nästa problem, nämligen ansvarsfrågan. Även här ekar argumenten
ihåligt, precis som när det gäller kvinnornas roll, så går det inte att skylla
ifrån sig med att jag bara ”körde ambulans” eller gav blod. Utan
ambulansförare, eller chaufförer, så hade aldrig IS kunnat ryckt fram så fort
som de gjorde, eller tagit hand om skadade soldater eller anhängare. Men även
annan form av logistik hade en avgörande roll för kalifatets existens, som till
exempel deras export av olja till Turkiet. En export, som tillsammans med
stulna historiska föremål, var kalifatets viktigare inkomstkälla, och gjorde
det möjligt för dem att betala utländska jihadister, men också lokala miliser
och köpa in vapen från konkurrerande miliser. För även om krig utkämpas vid
fronten, så är det logistiken som vinner kriget. Utan tillgång till chaufförer,
så kunde inte kalifatet överleva.<br />
Men den kanske främsta frågan, som mig veterligen aldrig ställs. Är varför?
Varför var denne humanitäre hjälte tvungen att bege sig till IS för att köra
ambulans och ge blod? Fanns det verkligen inga andra alternativ, som till
exempel Röda halvmånen? Svaret på frågan är troligen att mannen, precis som de
kvinnor som nu framträtt i diverse interjuver, var övertygade om att de livsval
de gjorde när IS såg ut att kunna lägga stora delar av Mellersta Östern under
sina fötter, var de rätta. Profetian om kalifatet höll på att infrias, och det
var därför viktigt att stödja det. <br />
De var således inte frågan om några ”vilseledda”, eller ”sökande personer”,
utan personer som mycket väl visste vad de gjorde. Jämför med den debatt som
rasade i Sverige efter Bosse Schöns bok om de svenskar som frivilligt sökt sig
till Waffen-SS under det andra världskriget. Här var det knappast tal om några
vilseledda tonåringar, snarare tvärt om, handlade det om övertygade nazister
som rest till Tyskland för att medverka i Hitlers världsbyggnad och kampen mot
kommunismen. Men även om jämförelsen är tämligen relevant, i synnerhet som
många inte verkar tagit avstånd från sin politiska övertygelse, så är den nu
bortglömd. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<br /></div>
<div class="MsoNoSpacing">
Men debatten om de svenska IS-anhängarnas vidare öden,
visar också på en svensk beröringsskräck. För trots att det var klart att
kalifatets tid varit räknad, och att många av de som finns kvar i regionen,
möjligtvis kan tänka sig vilja återvända. Har såväl debatten som
förberedelserna inför detta, varit lika med noll. Försök att fånga upp
problematiken har ofta stött på patrull, främst från apologeter som Mathias
Gardell, Jan Guillou och så vidare, vilka ofta försökt brunsmeta de som försökt
tala om problemen. Ett annat problem är förstås att många, speciellt de på
vänsterkanten, men även vissa liberala, har svårt att riktigt greppa en värld
där vedervärdiga åsikter inte har något med hudfärg, sexuell läggning eller
religiös/icke-religiös världsbild att göra. Men det är inte bara proffstyckare
som aktivt medverkat till att tona ner problematiken, det samma gäller många
politiker. Här får man bara konstatera att eftervärldens dom lär bli hård, och
att det gäller både den borgliga och socialdemokratiska/miljöpartistiska
regeringen. <br />
Den borgliga regeringens försök att inrätta någon form av departement, under
ledning av Mona Sahlin, blev ett totalt misslyckande. Mycket mer än en
telefonlinje, dit personer som var oroade över att personer i deras närhet var
på väg att radikaliseras kunder ringa, blev det inte. Någon vägkarta för hur
samhället skulle agera, eller försöka samordna kommuner, polis, säkerhetspolis,
socialtjänst och så vidare, blev det inte heller. Det hela föll sedan samman
som ett korthus i en orkan, när Sahlin tvingades avgå efter ytterligare en
skandal. Men om borgarnas försök var milt sagt obefintligt, så var det inget
mot vad den socialdemokratiska/miljöpartistiska regeringen lyckades prestera.
Av någon obegriplig anledning hamnade frågan under kulturminister Alice Bah
Kuhnke ansvar, en fråga hon snabbt visade sig fullständigt oförmögen och
ointresserad av att driva. Det blev förstås inte bättre av att Bah Kuhnkes eget
parti visade sig inflaterat av personer med koppling till det styrande partiet
i Turkiet, ett parti som otvivelaktigt visat sig ha fingrarna djupt nedsyltade
i affärer med IS. Det blir förstås lite av guility by association över det
hela, men någonstans infinner sig ändå känslan av att MP är oförmögna, eller
ovilliga, att riktigt ta frågan på allvar av annat än bara ideologiska orsaker.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNoSpacing">
Vi står nu, efter två (snart tre) regeringar, utan någon
egentlig långsiktig plan för hur radikala islamistiska grupper ska motarbetas.
Snarare har talet om försöken att motverka radikalisering bland svenska
muslimer, motarbetats av statens stöd till diverse rörelser med kopplingar till
radikala organisationer. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<br />
Men den kanske främsta orsaken varför politiker och medier tassat runt frågan
som en katt på ett hett plåttak, stavas Sverigedemokraterna. Förmodligen av
rädsla att inte ge SD rätt i en av deras ”hjärtefrågor”, så har man helt enkelt
avstått från ämnet. Men taktiken har misslyckats, kalifatet är krossat, och
många av IS-anhängarna vill nu tillbaka, då de är mycket väl medvetna om vad
som väntar dem, oavsett om de stått vid spisen eller kört ambulans. Tryggheten
i det sekulära och tråkiga Sverige, är förstås att föredra, från den hämnd från
kurder, yazidier, kristna, shiiter, irakiska och syriska armén, och alla andra
som drabbats av IS, väntar på att få utkräva för de senaste fem åren.<br />
Som vanligt när politiker och media tas på sängen av ett ämne de inte vill ta
i, så blir reaktionen att överreagera. Plötsligt verkar alla farhågor och försök
att förhala det oundvikliga, varit bortglömda. Debattläget är högt, där båda
sidor av frågan står och skriker på varandra i valfri tv-studio. Ena sidan
förordar hårdare straff, medan den andra sidan anser att problemet är
överdrivet och att det kräver dialog och mer samarbete.<br />
Problemet är förstås att båda sidor har fel. Straffdebatten har landat i en rad
lagförslag som i praktiken är verkningslösa på de hemvändande IS-anhängarna.
Eftersom vi i Sverige inte tillämpar retroaktiv bestraffning, så går det alltså
inte att döma någon av de som varit medlem i IS innan lagen klubbas.
Ambulansföraren och alla andra svenska IS-anhängare, kan alltså lugnt återvända
ur denna aspekt. En annan fråga är förstås hur pass effektiv en sådan lag
kommer bli, men även vilka som ska omfattas av den. Ur en juridisk synvinkel är
terrorism inte helt entydig, och det finns gott om organisationer som kan
omfattas, speciellt som ordet idag används i alla möjliga – och omöjliga –
sammanhang. En annan fråga är förstås hur Sverige ska agera mot tredje part,
som ett land som kräver att en organisation verksam i Sverige ska
terrorklassas? I sig har jag absolut inga problem med ett sådant lagförslag,
men då får det gärna debatteras under lite lugnare och sansade former. Att i
affekt klubba igenom ett lagförslag, som mycket väl kan få oanade konsekvenser,
känns ärligt talat lite så där faktiskt.<br />
Ett annat förslag som varit en het fråga är frågan om att dra in
terrorresenärers medborgarskap, något som görs i flera länder. Men även här
finns ett problem, det gäller endast personer med två medborgarskap. Risken är
således är att lagen, om personen endast har ett svenskt medborgarskap, blir
tandlöst. På grund av en rad internationella förpliktelser, får man inte göra
personer statslösa. Visst, nu kan man med fog argumentera att många av
IS-anhängarna, när kalifatet stod på höjden av sin framgång, rev sina gamla pass.
Men problemet kvarstår, personer som endast har svenskt medborgarskap kommer
inte att påverkas av detta lagförslag. Det riskerar således att bli ett slag i
luften, endast för att blidka en upprörd allmänhet, som kanske saknar vetskapen
om att det i praktiken saknar betydelse.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNoSpacing">
Men även den andra sidans argument ekar ihåligt, då den i
stora drag verkar bestå av taktiken att brunsmeta sina kritiker eller kalla dem
för alarmister. Men det är inte bara motargumenten som ekar ihåligt, det samma gäller
även åtgärderna. För mycket mer än en telefonlinje, dit oroade anhöriga eller
bekanta, kan ringa, har det inte blivit. Talet om att försöka ”mobilisera
samhällets alla goda krafter”, är i praktiken snömos. Speciellt som man allt
som ofta verkar vända sig till rörelser med kopplingar till politisk islamism,
vilka emellanåt har uttryckt sig positivt om kalifatet, terroristhandlingar
eller antisemitiskt. Det skulle vara som att låta moderata nazister, få ansvara
för någon form av avhopparverksamhet för medlemmar i NMR eller liknande. <br />
Men det kanske mest stötande, åtminstone från egen del, är den här
strutsmentaliteten som verkar återfinnas bland många apologeter. Speciellt som
det gör att civilsamhället nu uppenbarligen saknar någon som helst vägkarta
över hur man ska handskas med hemvändarna, och där mycket av ansvaret
förmodligen kommer landa på de kommunala socialkontoren. För problemet
begränsas inte enbart till de hemvändande IS-soldaterna, utan också till deras
anhöriga. Hur ska daghem, skola o.s.v., hantera barn som växt upp i kalifatet,
och som växt upp i en extremt dysfunktionell miljö och lärt sig att lösa
konflikter med ”otrogna” med våld. Hur ska samhället tackla detta? Det blir förstås
inte heller bättre av att misstron mot socialförvaltningen inom vissa grupper i
Sverige, är otroligt stort. Grupper som anser att socialförvaltningen utsätter
dem för diskriminering, men som också är överrepresenterade när det gäller
IS-resenärer. Talet om att tvångsomhänderta barn till hemvändande IS-resenärer,
kan således bli problematiskt. Något det faktiskt även talats om från
vänsterhåll, men hur ska det rent praktiskt genomföras? <br style="mso-special-character: line-break;" />
<!--[if !supportLineBreakNewLine]--><br style="mso-special-character: line-break;" />
<!--[endif]--><o:p></o:p></div>
<div class="MsoNoSpacing">
Så om då ingen av sidorna har rätt, vad ska man då göra?
Förmodligen vara tråkigt svensk, och helt enkelt kombinera dem båda. Dels måste
lagstiftningen ses över, men samtidigt måste också civilsamhället involveras i
arbetet mot radikalisering. Detta första måste ske under organiserade former,
och inte i affekt. Men det innebär också att rättsväsendet måste utbildas i hur
man utreder denna typ av brottslighet. Åklagare och domstol måste få kunskap i
vad som gäller, men också hur dessa undersökningar ska bedrivas. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNoSpacing">
Det andra måste rimligen innebära att stat och kommun,
slutar att legitimera radikala organisationer, men också att man ger de sociala
myndigheterna de resurser som behövs för att fånga upp personer i riskzonen. En
annan lösning är förstås att debattklimatet måste ner ett par hack, och att
alla dessa postkoloniala och identitetspolitiska teorier, måste väck. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<br /></div>
<br />Patrickhttp://www.blogger.com/profile/14626693821007318180noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7484005392780325852.post-57424554426513419582018-06-29T03:10:00.000-07:002018-06-29T03:10:31.325-07:00VM:s gruppspel är slut<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg96iHfmgEjd6wnG9xUy1nzTxFrveaVrkM5Y2OLyab_j6elmfh_h1x2w-KeJ-8yKd5AsyrNuWPQ-I2Qvb60JsxRz1rcH7Mlc5G7THb1Eb2v9hyphenhyphenm6AOnjj4LYNMU3HFxeSUUFoqmhwjzneM/s1600/281px-2018_FIFA_World_Cup.svg.png" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="310" data-original-width="281" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg96iHfmgEjd6wnG9xUy1nzTxFrveaVrkM5Y2OLyab_j6elmfh_h1x2w-KeJ-8yKd5AsyrNuWPQ-I2Qvb60JsxRz1rcH7Mlc5G7THb1Eb2v9hyphenhyphenm6AOnjj4LYNMU3HFxeSUUFoqmhwjzneM/s1600/281px-2018_FIFA_World_Cup.svg.png" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Fotbolls VM 2018 går av stapeln i Ryssland</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<div class="MsoNoSpacing">
Så var då gruppspelet i Fotbolls 2018 avklarat, och med
det är det dags att gå igenom grupperna och se ge betyg över denna första
fasen.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<br /></div>
<div class="MsoNoSpacing">
Grupp A<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNoSpacing">
Den på pappret kanske sämsta gruppen i årets
VM-turnering, och det var kanske också att vänta med tanke på att den också det
är den grupp i vilken hemmanationen Ryssland återfinns. Förhandsfavoriter i
gruppen var Ryssland och Uruguay, med Egypten som en potentiell utmanare om att
knipa en plats i åttondelsfinalen, medan Saudiarabien spåddes bli jumbo. Tyvärr
visade sig gruppen lika svag i praktiken som alla förväntat sig, Ryssland och
Uruguay hade inte några större problem att tackla Egypten och Saudiarabien, som
fick göra upp om vem som skulle undvika att bli gruppjumbo.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<br /></div>
<div class="MsoNoSpacing">
1. Uruguay –Har kanske inte direkt imponerat under
gruppspelet, utan kört lite på halvfart mest hela tiden. Såg faktiskt lite lätt
ointresserade ut mot både Egypten och Saudiarabien, vilka dock saknade förmågan
att utnyttja uruguayarnas smått bristande intresse. <span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Blixtrade dock till mot Ryssland, och visade
vilken klass de faktiskt besitter. Känns lite som att Uruguay har säkerligen
ytterligare ett par växlar att lägga in nu när det vaknas slutspel, vilket
kommer behövas. Vill säkerligen få revansch för den lite snöpliga
åttondelsförlusten i förra VM, och har helt klart stor potential att ta sig
vidare till åtminstone kvartsfinal. Får dock ett motstånd i nästa omgång, när
man ställs mot Portugal.<br />
Betyget för gruppspelet blir otvivelaktigt väl godkänt. Laget har visat klass,
men det är samtidigt lite svårt att riktigt veta hur pass bra Uruguay
egentligen är, motståndet har sannerligen inte varit det bästa. Men med Cavani
och Suarez på topp, och ett habilt mittfält och försvar, något de flesta lag
säkerligen undvika. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNoSpacing">
2. Ryssland – Hemmanationen inledde med en betryggande
seger mot ett blekt och intetsägande Saudiarabien, och följde sedan upp detta
med ytterligare en tämligen enkel vinst mot Egypten. Var innan VM starkt
kritiserat, och segrarna har väl i vissa avseenden dämpat kritiken, som varit
rätt bitsk emellanåt. Förlusten mot Uruguay (som knappast behövde anstränga
sig), visar ändå att ryssarna har stora brister i såväl spelarmaterial som
taktiken. Man var faktiskt ett par nummer för små och var faktiskt aldrig i närheten
av att hota motståndarna. Ska nog behöva ett smärre mirakel att besegra ett
förmodligen revanschlystet Spanien i åttondelsfinalen, och möta en ny dos av
kritik. För trots år av förhoppningar om att nu kommer Ryssland förvandlas till
en maktfaktor i internationell fotboll, så har inget hänt.<br />
Får väl ändå sägas varit en godkänd insats så här långt, speciellt med tanke på
att laget på förhand var rätt nederlagstippat. Dock lite svårt att veta precis vart
man har ryssarna, och medan många andra mer namnstarka lag hade stora bekymmer
i gruppspelet, så rullade det på rätt bra fram tills man större samman med Uruguay.
Då blev alla brister i lagbygget tämligen uppenbara…<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNoSpacing">
3. Saudiarabien – Sågs av många (mig själv inräknat) som
VM:s kanske sämsta lag, och insatsen i premiärmatchen mot Ryssland bekräftade
den bilden. Spottade upp sig något mot Uruguay, vilket kanske inte var så svårt
med tanke på insatsen mot hemmanationen, men man var trots det ändå
fullständigt chanslöst. Lyckades besegra ett håglöst och uppgivet Egypten i den
sista omgången. <br />
Betyget blir Underkänt, trots att man lyckades besegra Egypten. Visst,
förväntningarna var inte speciellt höga, men laget lyckades inte ens vara i
närheten av att infria mina extremt lågt ställda förväntningar. Gjorde kanske
VM:s i särklass sämsta insats i premiärmatchen, och även om man spottade upp
sig något från denna extremt låga klass, så räcker det inte. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNoSpacing">
4. Egypten – Sågs av många som en potentiell utmanare
till Ryssland om att knipa andraplatsen. Skadan på lagets stora fixstjärna
Mohamed Salah i vårens Champions Leauge-final, grusade förmodligen dessa
planer. Mycket fokus låg på att få tillbaka Salah i startelvan, och han missade
premiärmatchen mot Uruguay. Laget gjorde väl inte bort sig, men Uruguay var alldeles
för rutinerade och välorganiserade för att hotas av Egypten, som saknade Salah.
Egyptens storstjärna var tillbaka inför matchen mot Ryssland, men det märktes
klart och tydligt att han fortfarande hade problem med axeln, utan också var
rejält matchotränad. Förlust i den sista och betydelselösa matchen mot
Saudiarabien.<br />
Betyget kan inte annat än bli underkänt. Förväntningarna inför VM på Egypten
var rätt höga, men skadan på Salah i våras, grusade alla dessa förväntningar.
Istället för att kunna fokusera sig på fotbollen, så hamnade allt för mycket
fokus på lagets gigantiska fixstjärna. Egypten hade behövt en Salah i toppform,
nu fick man en matchotränad och sliten Salah, som mer såg ut som han gjorde i
Roma än hur det sett ut i Liverpool. Frågan vi aldrig kommer få svar på är
förstås vad som hänt om Salah inte varit skadad. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<br /></div>
<div class="MsoNoSpacing">
Grupp B<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNoSpacing">
Grupp B, eller den Iberiska gruppen, med Marocko, Spanien
och Portugal, rundades av med Iran. Förhandsfavoriterna Portugal och Spanien
bjöd upp på turneringens bästa match i premiäromgången, men sen sjönk kvalitén
på spelet betänkligt. Gruppens stora skräll var Irans seger mot Marocko, och
vilken gjorde att dynamiken i gruppen helt ställdes på sin ända. Tyvärr innebar
det också att Marocko, som av många pekades ut som ett potentiellt hot mot
Spanien/Portugal, hamnade i ett extremt jobbigt läge och var efter förlusten
mot Portugal, avsågade redan i andra omgången. Den tredje och avslutande
gruppspelsomgången blev verkligen nervkittlande, men uppenbarade också de grova
bristerna med VAR. Till slut kunde grannländerna Spanien och Portugal pusta ut,
och börja förbereda sig på åttondelsfinal.<br />
<span style="mso-spacerun: yes;"> </span><o:p></o:p></div>
<div class="MsoNoSpacing">
1. Spanien – Efter fiaskot i VM 2014, så var såväl
spelare som ledare rejält revanschsugna inför årets turnering, och det märktes
otvivelaktigt i premiärmatchen mot Portugal som var en rejäl holmgång. Spanien
lyckades till slut, med viss möda, betvinga ett vilt kämpande Iran, och gick
sedan en ytterligare holmgång mot ett avsågat Marocko. Även om Spanien varit
lite ojämna, och kanske inte riktigt kommer upp i de nivåer vi blivit vana att
se dem, så visade de i matchen mot Portugal att man inte ska ta dem för givet.
Möter ett rätt mediokert Ryssland i åttondelsfinal, och allt annat än spel i
kvartsfinal är ett fiasko.<br />
Godkänt. Spanien har gjort det man kan förväntat sig, och vann sin grupp.
Visst, helt smärtfritt har det inte gått, men man har gjort vad som krävs. Till
skillnad från den håglösa insatsen 2014, så känns det som om spanjorerna har
mer att ge. Vilken kanske beror på att det här är sista chansen för Spaniens
gyllene generation, och att vi kommer få se ett i stora drag nytt landslag de
närmaste åren. Även om Spanien onekligen måste tas med i gulddiskussionerna, så
tror jag inte att Spanien når finalen.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span><o:p></o:p></div>
<div class="MsoNoSpacing">
2. Portugal – Var som sagt förhandsfavorit tillsammans
med grannlandet att ta sig vidare, och som regerande Europamästare, även
favorit att ta sig långt i årets turnering. Mycket kretsar runt Ronaldo, som
hitintills inte haft några större problem att infria förväntningarna, fram
tills matchen mot Iran. En match man borde stängt, men det ville sig inte för
portugiserna som släppte in iranierna i matchen. Får nu en tuff nöt att knäcka
i form av Uruguay, men med tanke på vilka lag som finns på denna sidan av
slutspelsträdet, så spelar det kanske mindre roll.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNoSpacing">
Godkänt även här. Även om Portugal kanske inte spelar den
mest tittarvänliga fotboll, så är de effektiva. Hade dock svårt att riktigt
finna tillbaka till spelet ifrån matchen mot Spanien, men med Ronaldo i fin
form, så behövs det kanske inte. Men i matchen mot Iran så visade sig även
Ronaldo mänsklig, och såg lite sliten ut. Får som sagt bekänna färg redan i
åttondelsfinalen, och det är väl troligt att det kommer bli en rätt avvaktande
historia.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNoSpacing">
3. Iran – På förhand utsedd till gruppens jumbo, och
förväntningarna från omvärlden var rätt lågt ställda. Visade dock på god
karaktär, och att det ibland kan vara mer värt än kvalité. Segern mot Marocko i
premiäromgången, gjorde att laget lite överraskande faktiskt hade möjligheten
till avancemang i sista omgången. Men trots att man gjorde ett tappert försök,
så räckte man inte riktigt till. Kan dock lämna VM med höga huvuden. <br />
Klart godkänt. Mina förväntningar på iranierna var milt sagt låga, men laget
vek aldrig ner sig. Visst, det var väl knappast frågan om någon skönfotboll som
iranierna bjöd på. Men det hade man å andra sidan inte förväntat sig, istället
var det stenhård kamp i nittio minuter som gällde. Och det var på väg att
räcka, men som vanligt när det gäller de mindre fotbollsnationerna, så räckte
det inte den här gången.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNoSpacing">
4. Marocko – Var på förhand ansedda som en potentiell
utmanare till Portugal/Spanien, och sågs också som ett av de få lag utanför
Europa/Latinamerika, som möjligtvis skulle kunna ta sig långt i turneringen. Nu
hamnade man som sagt i en rätt tuff grupp, och det hela blev förstås inte
bättre av att man förlorade premiärmatchen mot Iran. En förlust som blev
otroligt kostsamt för marockanerna, som trots allt visade i matcherna mot både
Spanien och Portugal, att man mycket väl kan mäta sig med de europeiska
toppnationerna. Tyvärr så spelade det mindre roll. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNoSpacing">
Betyget för Marocko blir trots allt underkänt, trots två
bra matcher mot Portugal och Spanien. Förlusten mot Iran var onödig, och sved
säkert extremt mycket med tanke på de efterföljande insatserna. Men fotboll
handlar om att göra mål på sina chanser, och det gjorde inte Marocko mot Iran,
trots att man var det klart bättre laget. Nu lämnar man VM med en snöplig
förlust, en hedersam förlust och en tuff och intensiv oavgjord match.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<br /></div>
<div class="MsoNoSpacing">
Grupp C<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNoSpacing">
Med Frankrike som skyhöga favoriter, var det upp till de
tre övriga lagen i form av Australien, Danmark och Peru, att göra upp om
andraplatsen. Nu blev det aldrig riktigt någon nerv i den här gruppen, efter
att Peru tyvärr misslyckades med att infria förväntningarna man hade på dem.
Det blev istället Danmark och Australien som fick göra upp om den hett
åtråvärda andraplatsen. Vilket tyvärr inte borgade för någon större spänning,
då Danmark visserligen bara fick oavgjort mot ett vilt kämpande Australien, men
sedan bara behövde oavgjort mot Frankrike i den avslutande matchen, medan ett
lite tröttkört Australien ställdes mot ett revanschlystet Peru.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<br /></div>
<div class="MsoNoSpacing">
1. Frankrike – Efter att med viss möda betvingat ett vilt
kämpa Australien, känns det lite som att fransmännen åkt runt lite på en
räkmacka. Gjorde vad som förväntades mot Peru, och spelade sedan av matchen mot
Danmark, i vad som bara kan betecknas som en träningslandskamp. Förväntningarna
är stora på fransmännen, och det märktes i matchen mot Australien. Segern
gjorde dock att laget verkar kunna slappna av, och även om det är lite stelt
emellanåt, så gör fransmännen vad de förväntas göra. Ska man peka på något
positivt, så är det väl dels att Frankrike ser mer harmoniskt ut på länge, och
att man har ett par växlar kvar att nyttja. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNoSpacing">
Betyget blir Godkänt, man vann gruppen utan att riktigt
behöva visa någon vidare klass. Känns som att flera spelare, bland annat Pogba,
har en hel del kvar att bevisa. Mbappe har dock visat både klass och att han är
mer än villig att anta utmaningen att spela i VM. Ställs nu mot Argentina i
åttondelsfinal, och då måste man nog höja sig ett par snäpp om man vill spela
vidare. Men, det känns som sagt som att Frankrike bara gått på halvfart under
gruppspelet…kan vara en nackdel det också.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNoSpacing">
2. Danmark – Hamnade i ett rejält getingbo med en på
förhand tuff grupp, men efter en riktig kämparseger i slutminuterna mot Peru,
så fanns hoppet om vidare avancemang. Gjorde sedan en rätt platt insats mot
Australien, innan det var dags för en av VM:s kanske mest intetsägande matcher
mot ett B-betonat Frankrike. Känns fortfarande som det är svårt att riktigt,
riktigt få grepp om danskarna. Men det kommer krävas såväl dansk dynamit som
ett par Tuborg och Carlsborg för att ta sig vidare från åttondelsfinal. Lider
lite av att lagets stora fixstjärna, Tottemhamspelaren Eriksen, inte riktigt
kommit in i spelet, utan försvinner långa stunder. Han kommer behövas om
Danmark ska gå långt.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNoSpacing">
Betyget blir ändå godkänt, då jag trodde man skulle få
slåss hårdare om den andraplatsen. Visade på både klass och kämparvilja i
matchen mot Peru, men hade svårare att riktigt tagga upp i matchen mot
Australien. Lär få svårt mot ett av VM:s kanske mest talangfulla lag, och det
krävs nog att Eriksen är mer med i spelet än han hitintills varit.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNoSpacing">
3. Peru – Sågs innan VM drog igång som det laget som skulle
göra upp med Danmark om andraplatsen. Men en snöplig förlust i slutminuterna
mot danskarna och en rätt intetsägande insats mot Frankrike, förstörde hela VM
för latinamerikanerna. Tyvärr, för laget har visat i det latinamerikanska
kvalet att man har potential. Att man sedan visade på vad laget faktiskt kan
utföra i den helt betydelselösa matchen mot Australien, spelar då mindre roll.
Varför väntade till den matchen innan man faktiskt gick in och gjorde det man
borde gjort tidigare.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNoSpacing">
Betyget blir underkänt. Visst, laget var en missad straff
från att ta poäng, eller vinna, mot Danmark. Men det är från elva meter som
männen skiljs från pojkarna, och Peru lyckades – tyvärr – inte riktigt infria
förväntningarna. Gjorde sedan en tämligen platt insats mot Frankrike, och VM
var sedan över. Lite trist, för Perus fans har varit magiska och av det man
sett från det Sydamerikanska kvalet, är det ett talangfullt lag. Men, nu blev
det respass redan i gruppspelet.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNoSpacing">
4. Australien – Utan några som helst förväntningar, så
sprang Australien in i premiärmatchen mot favoriterna Frankrike, och så när
lyckades sno en poäng av fransmännen. Riktigt så blev det nu inte, en seg och
lite ointresserad Pogba räddade de blå. Det blev istället Danmark som fick se
sig bestulna på en poäng, vilket gjorde att gruppen levde in i den sista
omgången. Inför den sista matchen hade australiensarna, lite överraskande ändå,
chans att knipa andraplatsen från danskarna, men då vek man ner sig. Kanske
hade man överpresterat i de tidigare matcherna, eller så var soppan helt enkelt
slut. Australien gick inte att känna igen sig, och laget var fullständigt
chanslösa mot ett avslappnat och välorganiserat Peru.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNoSpacing">
Betyget blir Godkänt. Förväntningarna var låga, och även
om man visste att det här var ett lag som skulle kämpa vilt i nittio minuter,
var det nog ingen som trodde att man faktiskt skulle pressa Frankrike i
premiäromgången. Gjorde sedan ytterligare en riktig jobbarinsats mot Danmark,
innan kollapsen sedan kom mot Peru. Även om avslutningen blev lite av ett
antiklimax, så var det ändå mer än man förväntat sig.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<br /></div>
<div class="MsoNoSpacing">
Grupp D<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNoSpacing">
Med förra VM:s silvermedaljör och ett talangfullt
Kroatien, så var det upp till bevis för Nigeria och VM-nykomlingarna Island.
Medan Kroatien infriade alla förväntningar, så gick det trögare för Argentina
som haft ett besvärligt VM-kval. Trots att många förväntat sig en tämligen
avslagen historia, så blev den här gruppen ett riktigt getingbo och som levde
in i det sista. Kvalitén stod Kroatien för, medan Island för det mer
hjärtskärande dramat, och Argentina för den mentala kollapsen. Detta gjorde att
Nigeria, som annars brukar utmärka sig på planen, hamnade i någon form av
radioskugga. Inför den avgörande omgången, så gjorde Argentina, Island och
Nigeria upp om den sista slutspelsplatsen, i ett drama som avgjordes först i
slutminuterna av matcherna.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<br /></div>
<div class="MsoNoSpacing">
1. Kroatien – Efter semifinalförlusten mot Frankrike i VM
98, så har kroaterna letat formen och haft svårt att riktigt leva upp till
omvärldens förväntningar. För trots att man ofta haft ett namnstarkt lag på
pappret, har det visat sig svårt att riktigt få till det i VM och EM. Det har
förstås inte blivit bättre av att landslaget plågats av djupgående – och
våldsamma – konflikter mellan ledning, fans och spelare. Årets upplaga har
några av VM:s kanske främsta stjärnor, och det är kanske nu eller aldrig för
kroaterna. Efter att ha avfärdat Nigeria, så körde kroaterna totalt över
Argentina i en smått makalös tillställning. Klara för vidare avancemang, så
vann ett starkt B-betonat Kroatien över ett vilt kämpande Island. Ställs nu mot
Danmark i åttondelsfinal, och bör rimligtvis ta sig vidare till kvartsfinal.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNoSpacing">
Betyget blir Mycket väl godkänt. Kroaterna hade inga
större bekymmer att gå vidare som gruppsegrare från sin grupp, vilket ändå får
sägas vara lite av en överraskning. Det enda riktiga orosmolnet är väl att det
kanske gick lite för lätt, och att man någonstans bränt lite väl mycket krut
redan nu. Men, fortsätter man på den inslagna vägen, så kan kroaterna mycket
väl kunna gå långt, kanske semifinal.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNoSpacing">
2. Argentina – Efter ett otroligt bökigt kval, där man
först i sista omgången lyckades ta sig vidare, har man haft en stökig
uppladdning inför VM. Storförluster har varvats med intetsägande matcher, och
infekterade konflikter mellan spelare och ledare. Var direkt dåliga mot Island,
och även om man kanske borde fått med sig en ytterligare straff, så går det
inte att spela så håglöst som argentinarna gjorde och tro att man ska vinna en
match i VM. Gjorde sedan kanske den sämsta matchen i ett VM sedan VM i
Japan/Sydkorea, och var sedan piskat att vinna mot Nigeria. Med kniven mot
strupen, så gjorde man sedan en smått lysande första 45 minuter, för att sedan
fall ihop totalt, och först i slutminuterna kunna fixa vidare avancemang.
Ställs nu mot Frankrike, och med fortsatta interna konflikter och svaga
insatser, blir det tufft.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNoSpacing">
Trots att Argentina går vidare från gruppen, så blir
betyget Underkänt. Visst, det är ingen skam att förlora mot Kroatien, men
sättet man gjorde det på var skämigt. Och visst, Island spelar knappast VM mest
attraktiva eller roliga fotboll, men går man runt och sparkar bollen lite
planlöst, samtidigt som ingen verkar intresserad av att spela, då vinner man
inte sådana matcher. Spottade upp sig rejält i den avslutande matchen, men
något saknas i Argentina, och man kommer få svårt att gå vidare från
åttondelsfinalen. Argentinas stora förbannelse just nu stavas Messi, och hur
man riktigt ska få med honom i spelet. Lyckas man lösa det problemet, så kan
Argentina bli hyperfarliga, annars får man åka hem redan i första
slutspelsomgången. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNoSpacing">
3. Nigeria – Som vanligt när det gäller afrikanska lag,
så är det lite svårt att riktigt veta vart man har dem. Även om årets upplaga
av Nigeria inte saknar namnstarka spelare, så känns det ändå rätt avlägset från
tidigare VM, när laget var fyllt av världsstjärnor. Insatsen mot Kroatien
lämnade en hel del till övers, men visade sedan visade man klass mot Island som
tämligen enkelt avfärdades. Ställdes sedan inför ett starkt kriterat Argentina
i den avslutande matchen, och laget såg helt enkelt ut att vara ställda av
uppgiften. Men man reste sig i den andra halvleken, och var på väg att slå ut
Argentina, när motståndarna kunde avgöra matchen i slutet.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNoSpacing">
Betyget blir Godkänt, men inte mycket mer. Visst, man
pressade självaste Argentina i den avgörande matchen, där man faktiskt hade
möjlighet att gå vidare. Men såg stressade och obekväma i denna avslutande
match, vilket var i stark kontrast med matchen mot Island. Känns på något sätt
som att Nigeria någonstans står och stampar på samma plats i turnering efter
turnering, och aldrig riktigt vill lyfta.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNoSpacing">
4. Island – Gör sitt första VM, och red på en rejäl
framgångsvåg efter en framgångssaga i EM 2016. Men efter att man lyckats sno en
poäng från ett rätt håglöst Argentina, blev det tuffare. Var stundtals
chanslöst mot Nigeria, och hade svårt att riktigt lyfta mot ett b-betonat
Kroatien. Samtidigt, vi talar om ett av VM:s minsta nationer sett till antalet
invånare, och några direkta förväntningar fanns inte från min sida. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNoSpacing">
Betyget blir ändå Väl Godkänt. Visst, man har en hel del
kvar till att på allvar kunna mäta sig med världseliten, men det är man
knappast ensam om. Faller dock med flaggan i topp, och jag tycker man gör,
efter förutsättningarna, ett bra VM. Visst, det är knappast frågan om något
skönspel, men det visste man ju redan om. Det handlar om att göra som Grekland
i VM 2002, nämligen att parkera bussen och satsa på kontringar.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<br /></div>
<div class="MsoNoSpacing">
Grupp E<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNoSpacing">
Sverige hamnade till slut i Grupp E, tillsammans med
Mexiko, Sydkorea och de regerande världsmästarna Tyskland. Mycket av
förhandssnacket innan VM drog igång, handlade mer om vilka som skulle knipa den
åtråvärda platsen efter storhandsfavoriten Tyskland. Men när väl Grupp E kom i
turneringen, så handlade det snabbt om hur Tyskland skulle rädda sig kvar i VM.
Efter en bedrövlig insats mot ett tappert kämpande Mexiko, var tyskarna piskade
att vinna mot ett Sverige som med vissa besvär besegrat Sydkorea. Efter en
välspelad första halvlek, så hade Sverige tagit ledningen – och eftersom Mexiko
avfärdat Sydkorea, så var Tyskland ute ur VM. Men som den engelske giganten
Gary Lineker en gång sa, ”fotboll är en underlig sport, man spelar i 90 minuter
och sedan vinner tyskarna på övertid”. Tyskland vände på steken, och försatte
nu Sverige i en ytterst prekär situation. Inför sista omgången hade Mexiko
slagläge, medan Tyskland och Sverige gjorde upp om den där andraplatsen.<br />
Men så blev det nu inte, i en av Sveriges kanske bästa matcher på många år, så
körde ett laddat Sverige över ett blekt Mexiko, samtidigt som Tyskland
överraskande förlorade mot Sydkorea. När väl dammet lagt sig, så var Sverige
gruppsegrare och får möta grupptvåan i Grupp F, Mexiko blev tvåa och Tyskland
samt Sydkorea får lämna VM. Vem hade trodde det?<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<br /></div>
<div class="MsoNoSpacing">
1. Sverige – Hånade och bespottade innan VM, där det
mesta verkade kretsa runt huruvida Party-Janne skulle ringa upp Zlatan och be
honom dra på sig den blågula dressen återigen. Party-Janne stod dock på sig,
och en förmodligen lätt besviken Zlatan satt sedan och ägnade sig åt att skjuta
prick på landslaget. Vilket tyder på en rätt skev verklighetsbild, för någon
större tillgång var knappast Zlatan under EM i Frankrike 2016.<br />
Nåväl, en sömnig och lätt intetsägande första match mot Sydkorea, följdes upp
mot en nervkittlande och trist förlust mot Tyskland, och sedan en magisk vinst
mot Mexiko som verkade tagen av stundens allvar. Nu blir det fortsatt spel för
Sverige, och Zlatan får stå där med lång näsa…<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNoSpacing">
Betyg: Väl godkänt är i underkant, speciellt med tanke på
tongångarna innan VM. För egen del så var förväntningarna rätt låga, vi
krånglade oss vidare från en stentuff grupp och slog sedan ut Italien i ett
spännande, men fotbollsmässigt trist kvalspel. Träningsmatcherna innan VM gav
noll och inget svar, inte helt olikt VM 94. Frågan är förstås hur långt det här
nu kan bära, jag tror kanske inte på en semifinal, men visst skulle en
kvartsfinal inte vara helt utom räckhåll. Hur som helst, Party-Janne och
landslaget har gjort en bragdartad insats så här långt…hoppas bara vi slipper
ett nytt Senegalfiasko…<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNoSpacing">
2. Mexiko – Inledde lite lätt chockerande med att besegra
de regerande mästarna, och som de spelade. Tyskarna såg nästan lite lätt tagna
av stundens allvar, medan mexikanarna sprang åttor runt de stillastående
regerande världsmästarna. Hade lite svårare att få igång spelet mot Sydkorea,
men lyckades till slut bemästra sydostasiaterna. Med gruppsegern inom räckhåll,
så ställdes man mot ett Sverige som var piskat att vinna, och sällan gillar att
föra spelet. Men det var ett trögt och kanske taget Mexiko som föll ihop
fullständigt i andra halvlek. Hade tyskarna mäktat med ett mål i slutet, så
hade Mexiko, trots två segrar, fått lämna VM.<br />
Betyget blir trots allt Väl godkänt, Mexikos seger över Tyskland var
imponerande och satte hela gruppen (och VM) i gungning. Hade sedan lite svårare
att nå upp till samma nivå i de efterföljande matcherna, som man haft i
premiärmatchen, och kanske blev det lite för mycket av det goda för
mexikanarna. Föll som sagt ihop fullständigt i den andra halvleken, och ska nog
förmodligen skicka ett par tackbrev till sydkoreanerna som räddad dem från ett
praktfiasko. För nu möta Brasilien, och det känns inte troligt att man kommer
betvinga brassarna i en åttondelsfinal.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNoSpacing">
3. Sydkorea – Allt efter VM i Japan/Sydkorea, där
koreanerna charmade en hel värld – och även fick en hel del hjälp från domarna
– så har tyvärr Sydkorea stått och stampat utvecklingsmässigt. Visst man tar
sig ofta till VM, men där tar det ofta slut rätt snabbt och det känns som om
lagets utvecklingskurva börjat plana nedåt. Gjorde ett otroligt blekt intryck i
matchen mot Sverige, och känslan av att Sydkorea skulle bli gruppens styrkpåse
stärktes efter en ytterligare förlust mot Mexiko. Under denna match så spottade
dock sydkoreanerna upp sig, men det var förstås få som kunde ana att man skulle
besegra världsmästarna i den sista omgången.<br />
Betyget blir ändå Godkänt, om än med en hel del tveksamheter. Även om det
återfinns flera spelare som har framtonande platser i de europeiska ligorna, så
klev inte dessa fram när det så väl behövdes. Men betyget hade blivit
underkänt, om det inte var för matchen mot Tyskland. Här visade sydkoreanerna
upp ett spel de inte visat i de tidigare två matcherna, och tyskarna hade stora
bekymmer att såväl såga upp deras försvar som att freda sig från deras
kontringar. När väl Sydkorea gjort 1-0, så var matchen död, och 2-0 skickade ut
tyskarna ur VM.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNoSpacing">
4. Tyskland – Det sägs vila en förbannelse över de
regerande mästarna, och årets upplaga av världsmästerskapet, gjorde inget för
att skingra dessa teorier. Tyskland inledde otroligt svagt i premiärmatchen,
och tappade helt spelet i den första halvleken mot Sverige. Spottade upp sig
rejält i andra halvlek, men det var med nöd och näppe som tyskarna undvek att
bli utslagna redan i andra omgången. Förutsättningarna inför sista omgången var
klara, poäng, samtidigt som Sverige förlorade eller spelade oavgjort. Om
Sverige skulle vinna, så gällde att få bättre målskillnad än mexikanarna.
Enkelt, speciellt som man mötte gruppens styrkpåse som inte direkt visat någon
större klass. Vad som nu skedde kan väl bara liknas vid ett gigantiskt haveri,
och Tyskland förlorade denna viktiga match med 2-0. De regerande mästarna är
utslagna och får åka hem…knappast vad det tyska fotbollsförbundet förväntat sig
på förhand.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNoSpacing">
Betyget blir förstås Underkänt. Visst det är inte ett
lika stort fiasko som Spaniens insats i VM 2014, men det är inte långt borta.
Varför blev det så här då? Ja, det är nog en fråga som kommer stötas och blötas
i Tyskland, men det är väl rätt troligt Jogi Löw gjort sin sista match som
tränare för Die Mannschaft. Men en del förklaringar till fiaskot är troligen
att man tvingats ödsla en massa tid och kraft på annat än fotboll. Innan VM
drog igång besökte Mesut Özil och İlkay Gündoğan den turkiske presidenten
Erdogan, vilket skapade en massa rubriker. En annan brist var en total avsaknad
av fart och fläkt i laget, Tyskland blev allt som stillastående och många av
spelarna är kanske både mätta och trötta. Löws beslut att inte ta med Leory
Sané från Manchester City, var så här i efterhand ett misstag. För hur mycket
det än tar emot att behöva säga det, men Sané har varit en av Premier Leauges
bästa spelare, men som tyvärr ofta hamnar i skuggan av sina lagkamrater.
Beslutet att inte ta med detta yrväder, med några av Premier Leauges mest
otroliga fotbollsskor, var ett stort misstag. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<br /></div>
<div class="MsoNoSpacing">
Grupp F<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNoSpacing">
Brasilien stod som värd för VM 2014, och målet var
givetvis att vinna hela turneringen. Nu blev det inte riktigt så, och efter att
ha åkt på en historisk förnedring mot Tyskland i kvartsfinalen, har brassarna
ruvat på sin revansch. Men det är sannerligen ingen lätt grupp som Brasilien
hamnade i, med Schweiz, Serbien och Costa Rica. Efter ett en hackig och ojämn
premiär mot Schweiz, så körde man till slut över Costa Rica av bara farten,
innan det var dags att möta Serbien i en direkt avgörande match. För efter att
serberna med vissa bekymmer betvingat Costa Rica, skulle de säkra vidare
avancemang mot Schweiz. Något som gick planenligt i 45 minuter, då serberna
spelade en otroligt vacker fotboll och kontrollerade spelet totalt, men så gick
det som det brukar gå när Balkanlagen spelar, man slutade spela. Schweiz åt sig
successivt in i matchen, och avgjorde i slutminuterna. Ett resultat som nu
ställt gruppen vidöppen för ett trekejsarslag, där ett piskat Serbien inte
förmådde resa sig.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<br /></div>
<div class="MsoNoSpacing">
1. Brasilien – Var innan VM en av favoriterna till att ta
hem titeln, men premiärmatchen gav verkligen inget intryck av att brassarna
skulle leka hem titeln. Snarare tvärt om såg det stelt ut, och även om man
emellanåt blixtrade till, så fick man aldrig något flyt i spelet. Andra matchen
mot Costa Rica såg länge ut att bli en poängförlust för ett Brasilien som
inledde matchen lika stelt som i premiären mot Schweiz, men efter att tränaren
plockat fram hårtorken i halvtid, kom man ut som ett helt nytt lag. Costa Rica
stod emot i 45 minuter, sen på övertid small det rejält bakom Navas. Spelade
sedan av matchen mot på ett imponerande sätt mot Serbien, och Brasilien ser
riktigt giftiga ut. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNoSpacing">
Betyget kan inte annat än bli Godkänt, Brasilien gör det
man ska. Visst, det såg stelt och oinspirerat ut mot Schweiz, och första
halvlek mot Costa Rica var inte bra. Men efter det har man rest sig, och spelar
– även när det går trögt – med en laganda som saknats i t.ex. Argentina. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNoSpacing">
2. Schweiz – Trots att Schweiz för de flesta är synonymt
med vintersporter, helst sådant som går utför, så har också det lilla alplandet
förvandlats till ett habilt fotbollsland. Visst, det brukar vanligtvis bli ett
tidigt avsked, men det är ett tuff lag att möta, och som har trevlig mix av
bolltrixande mittfältare och anfallare, och hårt slitande backar och defensiva
mittfältare. Schweiz kom till VM som utmanare till Serbien om vem som skulle
knipa den eftertraktade andraplatsen, och man visade direkt klass. Först fixade
man oavgjort mot Brasilien, och vände och vann mot ett Serbien som förmodligen
kört över schweizarna i första halvlek. Ett kanske nöjt Schweiz, spelade sedan
oavgjort i matchen mot Costa Rica, och tog sig således vidare. Nu väntar
Sverige i åttondelsfinal, men tyvärr för schweizarna, så drog Lichetensteiner
på sitt andra gula kort i turneringen, och missar matchen.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNoSpacing">
Betyget för Schweiz blir otvivelaktigt Väl Godkänt, man
gör två riktigt, riktigt bra matcher, och att man sen kanske var lite
okoncentrerad mot Costa Rica, må vara förlåtet. Vad som kanske imponerat på mig
mest, är att man var i underläge mot både Brasilien och Serbien, men lyckades
ändå knipa poäng i dessa matcher. Nu blir man utan sin lagkapten, och det är
ett jätteavbräck. Men, Schweiz är ett komplett lag, och det här kommer bli en
rejäl holmgång.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNoSpacing">
3. Serbien – Serberna har en förmåga att leka sig igenom
kvalet till VM/EM, och sedan kollapsa totalt i gruppspelet. Precis som
grannlandet Kroatien, har Serbien en namnstark startelva, och rymmer en
intressant mix av etablerade spelare, och en del nya ansikten. Inledde
förtroende ingivande mot Costa Rica, men lyckades sedan schabbla till det
rejält för sig, efter att ha gått på pumpen rejält mot Schweiz. I den sista
matchen, som man var piskade att vinna, hamnade man i underläge under andra
hälften av första halvlek, och även om man gjorde ett bra försök att kvittera,
så saknades skärpan. När så Brasilien tryckte in 2-0, så var matchen och VM
slut för Sebien.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNoSpacing">
Något annat än Icke Godkänt blir betyget. Visst, man gör
en bra första match, och en bra första halvlek mot Schweiz, men ska man ta sig
vidare från den här gruppen, då måste man spela hela matcher. Schweiz insåg
detta, Serbien gjorde det inte och får nu åka hem i förväg. Lite snopet kan
tyckas…<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNoSpacing">
4. Costa Rica – Laget som Olle Nordin och skottarna
fortfarande ligger och drömmer mardrömmar om, charmade på nytt en hel värld i
VM 2014. Inför årets upplaga av världsmästerskapen i fotboll, var dock
förväntningarna lite lägre ställda. Laget hade hamnat i en otroligt tuff grupp,
och premiärförlusten gjorde att det skulle mycket till för Costa Rica om de
skulle ta sig vidare. Lyckades sedan stänga ner matchen mot Brasilien
fullständigt i 90 minuter, men på övertid så orkade man helt enkelt inte.
Brasilien vann, och det var slut på VM för Costa Rica, då spelade det kanske
inte så stor roll att man spelade oavgjort mot Schweiz i den avslutande
matchen.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNoSpacing">
Någonstans är det rätt svårt att sätta ett betyg på Costa
Rica, men det får bli Godkänt. Förväntningarna var knappast de högsta, och de
flesta länder lär ha varit varnade efter VM 2014. Gjorde ändå en habil insats,
utan att riktigt kunna vara nära att skrälla. Matchen mot Serbien var stundtals
en avslagen historia, och matchen mot Brasilien kunde mer eller mindre
sammanfattas som ”Navas mot Brasilien”. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<br /></div>
<div class="MsoNoSpacing">
Grupp G<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNoSpacing">
En grupp med Belgien, England, Tunisien och Panama, där
de båda europeiska lagen var skyhöga favoriten att knipa plats ett och två.
England som haft ett par trista upplevelser i EM/VM, visade direkt att man var
villig att ta upp kampen, och Belgien plockade ivrigt upp handsken. Varken
Tunisien eller Panama, klarade egentligen av att ge belgarna och engelsmännen
en kamp, de var alldeles för dåliga. Nu fick visserligen England slita för
segern mot Tunisien, men skillnaden fanns där och var rätt uppbar. I sista
omgången så var det dags att börja fördela gruppens slutgiltiga placering.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNoSpacing">
1. Belgien – Det lilla landet inklämt norr om Frankrike
och söder om Nederländerna, har under många år varit en habil fotbollsnation,
men utan någon riktig stjärnglans, förrän nu. För de senaste åren har Belgien
seglat upp som en exceptionell fabrik av fotbollsspelare i världsklass. Denna
”gyllene generation” av belgiska fotbollsspelare, återfinns i La Liga, Serie A
och Premier Leauge, och är i många fall högt ansedda bland fans och
journalister. Trots denna bokstavliga guldgruva för förbundskapten att plocka
ut de finaste spelarna, har landslaget inte riktigt omgärdats av samma
stjärnglans. Förpassad till en grupp man bara ska vinna, har faktiskt Belgien
infriat förväntninganra, och man är det enda lag som går obesegrat genom
gruppspelet. En visserligen tämligen avslagen avslutningsmatch mot England,
beseglade till slut belgarnas öde, som nu får möta Japan i åttondelsfinal.<br />
Något annat än Väl Godkänt kan det förstås inte bli. Belgien hamnade
visserligen i en svag grupp, men vi har redan sett hur många lag haft svårt att
få spelet att stämma, och haft stora problem mot de sämre lagen. Så har fallet
inte varit för Belgien, och går alltså obesegrad ur gruppspelet. Allt annat än
seger mot Japan är förstås ett sportligt fiasko, men sen blir det mycket
tuffare.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNoSpacing">
2. England – ”It’s coming home” från VM I Frankrike 1998
har spelats flitigt på arenorna när engelsmännen äntrar fotbollsplanen, men
efter några direkt svaga turneringar, så har engelsmännens förväntningar på
landslaget svalnat rejält. I VM 2014 åkte England ut i gruppspelet, och i EM
2016, blev det respass mot Island. Det är inte bara hypen – och kraven – att
England ska vinna turneringen (helst innan den ens startat), det är också de
gigantiska fixstjärnor som återfanns i det engelska landslaget. Under ledning
av Gareth Southgate, så har ett förhållandevis anonymt England, visst man har
fixstjärnor som Kane o.s.v., men de bleknar rätt rejält i jämförelse med
Beckham, Gazza o.s.v. Grunden i Southgates bygge är spelarna från U21-laget,
som han tidigare ledde, och här känns det som att England har något på gång.
Det finns gott om lovande unga spelare, som trots att de är hushållsnamn i
Premier Leauge fortfarande är relativt unga. Nåväl, precis som Belgien så har
engelsmännen i sig inte haft några större problem att infria förväntningarna.
Visst, matchen mot Tunisien blev spännande, och avgjordes i slutminuten, men
sen har det bara varit framåt. Efter att ha bokstavligen krossat Panama, så tog
segersviten stopp mot Belgien. Men, det var nog inte allt för bistra miner i
omklädningsrummet, snarare tvärt om.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNoSpacing">
Betyget för England blir precis som för Belgien, Väl
godkänt. England har spelat en trevlig, och uppenbarlig vägvinnande fotboll.
Efter en rejäl ökenvandring, så ser faktiskt landslaget ut att se ljuset i
tunneln. Förlusten mot Belgien kan man svälja.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNoSpacing">
3. Tunisien – Trots att det ofta är de subsahariska lagen
som får all uppmärksamhet och förväntningar, så är det ofta de nordafrikanska
lagen som dominerar de afrikanska mästerskapen. Tunisien är trots sin storlek,
tämligen framgångsrik i denna turnering, men har i likhet med grannländerna,
haft svårt att riktigt få till det i VM. Här hamnade man i en tuff grupp, men
om det var någon av de sämre rankade lagen i gruppen som skulle ha en chans att
ta upp kampen med Belgien och England, så var det Tunisien. Efter att pressat
England till det yttersta, så blev det en lite snöplig förlust. Denna följdes
sedan upp av en förlust mot ett spelglatt Belgien, och VM var över för
tunisierna. Vann den betydelselösa avslutande matchen mot Panama, och kan
åtminstone glädja sig med att man kom före Egypten och Marocko.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNoSpacing">
Betyget blir Godkänt, om än med nöd och näppe. Hade väl i
sig inga förväntningar på Tunisien, som pressade England till det yttersta. Nu
räckte det inte riktigt till, och det är väl på något sätt symtomatiskt för de
afrikanska lagens insats i VM i Ryssland, men mer om de tankarna i ett senare
inlägg.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNoSpacing">
4. Panama – Var bland det sista länder att kvalificera
sig till VM, och gjorde det på USA:s bekostnad. Viss irritation uppstod i det
stora landet till nordväst, men vinner man inga matcher, ja då kommer man inte
till VM. Det var precis vad Panama, kanske mest känd för sin kanal och
lösaktiga bankväsende. Väl här så kan man väl knappast påstå att de charmade
någon. Visst, flera av spelarna håller individuellt rätt hög klass, men
taktiskt, så har Panama långt kvar tills man kan tänkas utmana lite bättre lag.
Var chanslösa mot Belgien och blev totalt överkörda av engelsmännen. Hade bud
på att faktiskt ta tre poäng, men Tunisien vände matchen och Panama hamnar som
jumbo i hela turneringen.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNoSpacing">
Nej det blir faktiskt ett streck här. Annat än att Panama
skulle gruppens strykpåse fanns inte på kartan, och så blev det faktiskt. Utan
tvekan VM:s sämsta lag, och var de chanslösa. Det är inget fel på viljan eller
talangen hos spelarna, men det saknas kunnande. Man gjorde enkla misstag, och
på den här nivån, så håller det inte. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<br /></div>
<div class="MsoNoSpacing">
Grupp H<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNoSpacing">
Som synes så har det här VM:et varit någorlunda fritt
från någon form av Dödens grupp, där alla lag i teorin åtminstone har chansen
att ta sig vidare. Det här är väl i stora drag det närmaste vi lär komma, och
ställer Colombia, Japan, Polen och Senegal mot varandra. Någonstans kändes det
innan VM drog igång att Colombia var lite av förhandsfavorit, men att det
skulle bli en jämn och tuff grupp. Vilket inledningen på premiäromgången i
gruppen skvallrade om, när Japan besegrade Colombia. Ett blekt Polen fick sedan
avrunda den första omgången med att förlora mot ett laddat Senegal. I andra
omgången visade Colombia varför de tippades som förhandsfavorit, medan Japan
och Senegal spelade oavgjort. Det var såldes upplagt för en spännande
avslutande omgång..<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<br /></div>
<div class="MsoNoSpacing">
1. Colombia – Var tillsammans med polackerna lite av
favorittippade innan VM drog igång, men när väl domaren blåste i sin pipa gick
allt snett. En solklar straff och colombiansk utvisning efter tre minuter,
gjorde att Colombia fick spela med en man mindre mot ett riktigt motiverat
Japan, och då gick det som det gick. Förlust, och nu var det många som började
prata om USA-VM 94, när Colombia strulade bort sig själva. Nu gick det inte
riktigt så illa, och ett riktigt taggat Colombia körde bokstavligen över ett
trögt och trött Polen. Var uppenbarligen inte helt trygga i inledningen i den
avgörande matchen mot Senegal, men när senegaleserna började backa hem, då
släppte nerverna och man tog ledningen. Resten av matchen blev sedan en
kontrollerad historia, där Senegal visserligen hade bud på mål, men där de
kanske mer rutinerade colombianerna kunde styra undan senegaleserna utan större
problem.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNoSpacing">
Betyget blir trots en lite strulig inledning Godkänt. Det
är förstås tufft att en spelare utvisad i inledningen av matchen, och dessutom
få en straff emot sig. Colombia stretade dock emot bra, men orkade inte riktigt
hela vägen. Istället blev det Polen som fick ta emot colombianerna vrede, och
sen kontrollerade man matchen mot Senegal. Nu blir det slutspel för Colombia,
och det kan gå lite som det vill. Är kanske inte riktigt lika talangfulla som
argentinarna eller brassarna, eller välorganiserade som uruguayarna. På gott
och ont är Colombia ett humörgäng, och när allt flyter på för dem, då är de
svårstoppade.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNoSpacing">
2. Japan – Inte helt olikt Sydkorea har Japan varit en
habil VM-nation, som aldrig riktigt fått det där lyftet. Man stretar på, men
det känns någonstans som japansk fotboll inte riktigt tar nästa steg i
utvecklingen, utan man är kvar på samma ruta man var i VM i Sydkorea/Japan.
Hamnade i VM:s kanske svagaste grupp, och sågs på förhand som det svagaste
kortet. Fick dock en lysande inledning, när man inte bara gjorde ett straffmål
på Colombia, utan också fick spela med en man mer i 87 minuter. Medan insatsen
mot Colombia delvis grundades på lite tur, så var det ingen tur att man spelade
oavgjort mot Senegal. Visst, man fick lite hjälp av målvakten, men att jobba
ikapp underläge två gånger, tyder på stor moral. Förlorade sedan matchen mot
Polen, och gick vidare på att man hade färre gula kort än Senegal.<br />
Betyget kan förstås inte annat än bli Mycket väl godkänt. Visst, det är ingen
sambofotboll vi bjuds på, men japanerna är otroligt samspelet och
välorganiserade. Man kämpar ända in i kaklet, och även om vinsten mot Colombia
var otroligt viktig, så var det poängen mot Senegal som fällde avgörandet. Har
dock svårt att tro att japanerna kommer gå så mycket längre, men det är
otvivelaktigt en stor framgång. Är också det enda laget utanför de amerikanska
och europeiska kontinenterna som går vidare från gruppspelet.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNoSpacing">
3. Senegal -<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Inte
helt olikt övriga lag från Afrika, så är Senegal svåra att riktigt veta vad man
kan förvänta sig. Allmänt ansedda som det lag som kanske hade störst chans att
ta sig vidare från gruppspelet, inledde man med en habil seger mot ett
visserligen blekt och fantasilöst Polen. Skulle sedan bara vinna matchen mot
Japan, men där tog det stopp. Trots att man ledde matchen två gånger, kunde man
inte knyta ihop säcken. Drabbades av samma förbannelse som drabbat alla afrikanska
lag, man börjar spela på resultatet. Det blev inte heller bättre av en svag
målvaktsinsats, och Senegal var i ett prekärt läge inför avslutningen. Inledde
piggast, men utan att riktigt skapa allt för mycket framåt. Det var
bollkontroll som var viktigast, och tyvärr ledde det till att laget tappade
initiativet i den andra halvleken. Förlust, och missat vidare spel på grund av
att man har fler gula kort än Japan, bittert.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNoSpacing">
Hade jag fått satt betyget efter Polenmatchen så hade det
varit Mycket Väl Godkänt. Senegal var inte bara ett, utan kanske två snäpp
bättre än polackerna, och inledde matchen mot Japan på ett liknande sätt. Men
sen…sen slutade Senegal att spela, och då gick det åt helvete. Sett över hela
gruppspelet, så blir trots allt betyget Underkänt. Jag tycker Senegal har
potentialen och spelarmaterialet att ta sig vidare från gruppen, speciellt
efter att man satt sig i förarsätet. Sen blir det stelt och man slutar spela,
och då går det som det går. Senegal var det sista hoppet för Afrikas del, och
det gick så där.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNoSpacing">
4. Polen – Inte helt olikt Serbien brukar Polen göra bra
kvalspel, men har desto svårare när mästerskapet väl drar igång. Det här året
var inget undantag, och VM 2018 är förmodligen inte en turnering som det polska
fotbollsförbundet kommer vilja minnas. Nu vann man visserligen sista matchen
mot Japan, men det räddar inte laget från att hamna i samma kategori som
Saudiarabien och Panama. Nämligen VM:s sämsta lag, för där hör polackerna
tyvärr hemma. Ett blek Polen blev stundtals förnedrade av Senegal, och det blev
inte bättre mot Colombia, som hade lekstuga mot ett slitet och tröttkört Polen.
Varför det går så här för polackerna, är svårt att säga, men troligen rör det
sig om ett strukturellt problem, då det knappast är en engångsföretelse.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNoSpacing">
Betyget kan inte annat än bli underkänt. Som sagt, Polen seglade
upp inför VM som ett lag som potentiellt kunde vinna gruppen. Men inte ens den
kanske på pappret svagaste, om än mest ovissa, gruppen kunde rädda ett stelt
och oinspirerat Polen. Lewandowski fick till slut näta mot japanerna, men i
övrigt har det förmodligen varit lättare att hitta Waldo än att hitta Polens
superstjärna.<o:p></o:p></div>
<br />Patrickhttp://www.blogger.com/profile/14626693821007318180noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7484005392780325852.post-75955114444217260802018-04-25T08:38:00.000-07:002019-06-09T01:01:56.617-07:00En amerikan i Röda armén.<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgp1elSZMi9F8pDdgPL-UxKsLc0zOjLd_t7LIVaxtpa6o0P3tnzuS70FvPqCR3HAsTM04s5Ydv4d5fcU4fYONWZKEqVJOqKlEVKsaY6SkASWFE3s0x7wH8T3KCtRID-40NcyPRrmsOKa5k/s1600/Joseph+Robert+Beyrle.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="879" data-original-width="564" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgp1elSZMi9F8pDdgPL-UxKsLc0zOjLd_t7LIVaxtpa6o0P3tnzuS70FvPqCR3HAsTM04s5Ydv4d5fcU4fYONWZKEqVJOqKlEVKsaY6SkASWFE3s0x7wH8T3KCtRID-40NcyPRrmsOKa5k/s320/Joseph+Robert+Beyrle.jpg" width="205" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Joseph Robert Beyrle</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<div class="MsoNoSpacing">
<span style="font-family: "times new roman" , serif;">Josef
Beyrle (1923-2004) är troligen den ende amerikan, som tjänstgjort i både den
amerikanska och sovjetiska armén under det andra världskriget. Beyrle som hade
tyskt påbrå, växte upp i Michigan, och valde istället för med ett friidrottsstipendium
studera på det prestigefyllda Notre Dame-universitetet, att ta värvning. Utbildad
till radiooperatör och sprängämnesexpert i 101st Air Assault (Screaming Eagle), var han
tillsammans med övriga manskapet i 506th Parachute Regiment, stationerad i
Ramsbury, Storbritannien. Här slutförde han och resten av regementet sin träning,
och i april och maj 1944, så medverkade han i förberedelserna inför Operation Overlord
när han deltog i två leveranser av guld till den franska motståndsrörelsen.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<span style="font-family: "times new roman" , serif;">Hans
verkliga elddop, kom precis som för resten av manskapet i hans regemente, den 6
juni 1944 i samband med D-dagen. Det är också början på Beyrles smått osannolika
historia, för att efter att det transportflygplan han färdades i utsatts för
häftig luftvärnsbeskjutning, tvingades han och övriga soldater i flygplanet
hoppa från 120 meters höjd. Beyrle landade utanför Saint-Côme-du-Mont, men i
det allmänna kaos som följde luftlandsättningen, tappade han kontakten med resten
av sina kamrater och togs tillfånga av tyskarna. Innan han greps, hade dock
Beyrle lyckats spränga en kraftstation.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<br /></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<span style="font-family: "times new roman" , serif;">Den
tyskättade Beyrle flyttades från krigsfångeläger till krigsfångeläger, och
verkar varit långt ifrån någon direkt mönsterfånge. Snarare tvärt om gjorde han
allt han kunde för fly, och efter att ha rymt för andra gången, greps han av Gestapo,
vilka misstänkte att han var spion. Efter att ha utsatts för såväl tortyr som
misshandel och hotats med avrättning, överlämnades han motvilligt till armén
och återvände till ett Stalag III-C utanför Alt Drewitz. Härifrån lyckades han
i januari 1945 fly för tredje, och som det skulle visa sig, sista gången. Beyrle
lyckades till slut nå de sovjetiska linjerna, och fick kontakt med en sovjetisk
stridsvangsbrigad. Här lyckades han övertala Aleksandra Samusenko, brigadens
enda kvinnliga bataljonsbefälhavare, att låta honom strida tillsammans med Röda
Armén. Efter en dryg månads tjänstgöring, under vilken hans kunskaper i
sprängmedel kommit väl till pass, deltog han även i att befria sitt gamla
fångläger Stalag III-C, men hans karriär i den Röda Armén tog slut när han blev skadad i samband med en tysk flygräd i
februari. Evakuerad till ett sovjetiskt fältsjukhus i Polen, tog han emot ett
besök av ingen annan än den sovjetiske marskalken Georgy Zhukov, som såg till
att han förflyttades till Moskva.<br />
Väl i Moskva, så uppstod dock en hel del problem i samband med att han
informerades av den amerikanska ambassaden att han rapporterats dödad under
striderna i Normandie och att man hållit en begravningsmässa över honom i hans
hemstad i Michigan. Först efter att hans identitet kunnat bekräftats med hjälp
av fingeravtryck, kunde han återvända till Michigan i april 1945. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<span style="font-family: "times new roman" , serif;"><br />
Efter kriget så gifte sig Beyrle i samma kyrka där man tidigare hållit
begravningsmässan, och i samband med en ceremoni i Vita Huset, fick han 1994
(på femtioårsdagen av D-dagen) motta två medaljer från både president Clinton
och president Yeltsin. Beyrle avled 2004. <o:p></o:p></span></div>
<br />Patrickhttp://www.blogger.com/profile/14626693821007318180noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7484005392780325852.post-5287595220757667202018-04-10T09:38:00.001-07:002018-04-10T09:38:38.643-07:00Svart på Vitt: Bob Robert och jätten Jakob Nacken<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjKwufyEjGOEgGhuE_2h2IN6WqKAOQOPNpCGGIBajcCUAWZUQPlDzRHb9XezQyQQLeggUNZvnAIsFeilDU-1p-FFj3mTZh2-zAWw1nbP0fTQWJabPZak2QCYrPKmWxCEBLdzN_mh31H_7c/s1600/Jakob+Nacken+%2528+222.3+cm%2529.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="633" data-original-width="475" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjKwufyEjGOEgGhuE_2h2IN6WqKAOQOPNpCGGIBajcCUAWZUQPlDzRHb9XezQyQQLeggUNZvnAIsFeilDU-1p-FFj3mTZh2-zAWw1nbP0fTQWJabPZak2QCYrPKmWxCEBLdzN_mh31H_7c/s320/Jakob+Nacken+%2528+222.3+cm%2529.jpg" width="240" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Bob Roberts tillsammans med Jakob Nacker</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<div class="MsoNoSpacing">
Den tyske soldaten Jakob Nacken tas tillfånga av den
kanadensiska korpralen Bob Roberts i Normandie, 1944. Nacken var med sina 2,23
m, den längsta soldaten i den tyska armén. Bilden på den gigantiska tyska
soldaten och den den mindre Roberts, spreds snabbt och gjorde Nacken till något
av en internationell småkändis. Efter kriget flyttade Nacken tillbaka till USA,
där han före kriget jobbat på en freak show, och hamnade i rampljuset som
världens längsta jultomte och medverkade i bland annat "Ripley's belive it
or not".<br />
Nacker återvände till Tyskland, där han avled 81 år gammal.<o:p></o:p></div>
<br />Patrickhttp://www.blogger.com/profile/14626693821007318180noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7484005392780325852.post-82654769777350389912018-04-09T03:13:00.002-07:002018-04-09T03:13:47.697-07:00Krummlauf, idén som lät bättre i teorin än i praktiken<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi3fLrROyU12F3_0pAB7ezD3eGQSZd9yVxsP9XXdufqsTagqfpBvsgeCHs2lhcstq4yNoWPzwf6ignet6Ho_Xyf8oe2hRgkIxb8JiPGGqgMM9WDrSGwk4A2LUY0cuF0mpOC4D5SoyDfQQY/s1600/Krummlauf.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="839" data-original-width="1024" height="262" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi3fLrROyU12F3_0pAB7ezD3eGQSZd9yVxsP9XXdufqsTagqfpBvsgeCHs2lhcstq4yNoWPzwf6ignet6Ho_Xyf8oe2hRgkIxb8JiPGGqgMM9WDrSGwk4A2LUY0cuF0mpOC4D5SoyDfQQY/s320/Krummlauf.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">En amerikansk soldat inspekterar en Krummlauf (i).</td></tr>
</tbody></table>
<div class="MsoNoSpacing">
Ibland finns det idéer som ser bra ut på pappret, men som
i praktiken visade sig vara mindre lyckade. En sådan idé var Krummlauf (i)
(ung. böjd pipa). Tanken med Krummlauf, som även var utrustad med ett periskop,
var att ge soldaterna möjligheten att skjuta från hörn, utan att behöva
exponera sig för fientlig beskjutning. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNoSpacing">
Krummlauf kom i två varianter, en för infanterister, med
suffixet "(i)", och en för att användas av besättningen på
pansarfordon med suffixet "(p)". Böjningen på pipan var antingen
30°, 45°, 60° eller 90°, men det var endast varianten med 30° som tillverkades
i några större antal.<br />
På grund av böjningen, så hade denna specialpipa en tämligen kort livslängd,
med runt 300 skott för 30°-varianten och 150 skott för 45°-varianten. I ett
försök att förlänga pipans livslängd, så experimenterade man med att borra hål
i pipan för att lätta på trycket som genererades när man avfyrade vapnet.<o:p></o:p></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjFNEEOAB8wZQud2JOaCbCnL-GmtU-xVeMpikHyeFz4LOFmG8Xi97urqxIckGVEiUFLijVo-0RsKgEX0FMquxQAWNHQAkfEmybLM4jjaVu7GQw5hmUVO0dNLSmCMKUocp8DdqmIHVrOGk0/s1600/Krummlauf-1.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="762" data-original-width="585" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjFNEEOAB8wZQud2JOaCbCnL-GmtU-xVeMpikHyeFz4LOFmG8Xi97urqxIckGVEiUFLijVo-0RsKgEX0FMquxQAWNHQAkfEmybLM4jjaVu7GQw5hmUVO0dNLSmCMKUocp8DdqmIHVrOGk0/s320/Krummlauf-1.jpg" width="245" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Krummlauf (p)</td></tr>
</tbody></table>
<div class="MsoNoSpacing">
<br /></div>
<br />Patrickhttp://www.blogger.com/profile/14626693821007318180noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7484005392780325852.post-55352343317507540222018-03-20T06:28:00.002-07:002018-03-20T06:29:32.858-07:00Missförstådda låttexter - Every breath you take<br />
<div class="MsoNoSpacing">
Idag tänkte jag glida ut ur min comfortzone, och skriva om
musik, och då om missförstådda låttexter. Jag misstänker att vi alla har en låt
som vi älskar, men där vi kanske blivit förblindad av låtens yttre attribut,
och aldrig riktigt tagit oss tid till att reflektera vad sångtexten egentligen
har för innebörd. Orsakerna till detta kan vara många, ibland handlar det om
att kompositören valt att medvetet tona ner budskapet genom att använda sig av insinuationer
i texten, men det kan också beror på att man valt att använda ett tonläge på musiken
som fullständigt bryter med texten och ger oss helt andra associationer, men
ibland kan det också vara det visuella i form av musikvideos eller hur låten
framställs av artisten. Som vi kommer se i en serie inlägg, förmodligen rätt
ryckigt publicerat, gott om missförstådda låttexter, vilka ofta ironiskt nog
har precis motsatt betydelse än vad lyssnarna ibland tror. Givetvis innebär
detta att jag kommer sparka in en hel del öppna dörrar, men låt så vara.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<br /></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEio0TFxAj7DU81qzk-sPar95zakqCHfADBHvDlS3k53wMrf-02eLnMpKDlwYeLokBgmQTlPf8_oimVeAtFkPz1Nq7sagErSQ_9YUVzhmqXwlT9O5VgAqQKcJjbXvIgGP6ur6qrBGZCyTO4/s1600/the+police.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="136" data-original-width="370" height="117" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEio0TFxAj7DU81qzk-sPar95zakqCHfADBHvDlS3k53wMrf-02eLnMpKDlwYeLokBgmQTlPf8_oimVeAtFkPz1Nq7sagErSQ_9YUVzhmqXwlT9O5VgAqQKcJjbXvIgGP6ur6qrBGZCyTO4/s320/the+police.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">The Police</td></tr>
</tbody></table>
<div class="MsoNoSpacing">
Först ut är en av 1980-talets kanske mest kända romantiska
sånger, jag talar förstås om låten ”Every breath you take” av Police, vilken släpptes
1983 och fanns med på albumet Synchronicity. Denna romantiska sång blev genast
en gigantisk hit, hamnade på topplaceringar både i USA och Storbritannien, och är
utan tvekan The Police mest kända, och således också inkomstbringande låt. Kombinationen
av Stings text, och finstämda röst och musikarrangemang, gör att lyssnaren
kanske drar slutsatsen att låten handlar om de känslor som bubblar upp i
kroppen när man precis träffat någon, och bara tänker på denna och vill
spendera all sin tid med denna person. Ur denna synvinkel är det kanske inte
helt obegripligt att detta är en låt som dyker upp när det är dags för tryckare,
och ofta toppar listan på vilka låtar som ska spelas på bröllop.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNoSpacing">
Vilket i det sistnämnda kan te sig lite ironiskt, då
låten skrevs i samband med att Sting skiljde sig från sin dåvarande hustru, och
inlett ett förhållande med hennes väninnan. Men låt oss inte fastna i
smådetaljer, utan istället koncentrera oss på själva texten. För när man bemödar
sig att lyssna på Stings text, så är det tämligen uppenbart att den de känslor
som protagonisten i ”Every breath you take” har, inte är besvarade. Vilket i
sig kanske inte är ett ovanligt tema, obesvarad kärlek är ett återkommande tema
i många böcker, filmer och sånger. Men till skillnad från andra låtar i genren,
så lämnar protagonistens fixering över målet för sin besvarade kärlek, en lätt
bitter bismak och rätt stark känsla av obehag.
Även om Sting sätter tonen för ”Every breath you take” redan i den första
versen, så är den tämligen subtil. Det är först i slutet av versen han antyder att
protagonistens känslor inte bara är obesvarade, utan att denne kanske även
blivit sviken och i slutändan dumpad. Någon som sedan utvecklas i vers två, och
det är också nu som låttexten tar en mörkare, och således också obehagligare,
vändning. Och där vi sedan i vers tre, får hela historien bekräftad, när Sting skriver
”Every move you make and every wov you brak. Every smile you fake, and every
claim you stake […]” Det är snudd på mästerligt hur Sting förvandlar denna till
det yttre ytliga sångtext om olycklig kärlek, till att handla om en person som
helt klart är sjukligt fixerad vid sin före detta partner, eller, vilket gör
texten än mer obehaglig, att det aldrig existerat något förhållande
överhuvudtaget.<br />
Oavsett relation, eller avsaknad av en sådan, så är det dock uppenbart att
protagonisten inte bara begränsar sig till att beklaga sig över sin situation,
utan faktiskt hänger sig åt att stalka sitt offer (eller hur man nu ska beteckna
målet för protagonistens obesvarade känslor). <span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Så istället för att handla om saknad, och kanske
även obesvarad kärlek, så är det här inte alls en kärlekssång, det är i stora
drag precis tvärt om. I en intervju för New Musical Express, sa Sting "I
think it's a nasty little song, really rather evil. It's about jealousy and
surveillance and ownership." Han utvecklade sedan sina tankar, och
förklarade att ” "I think the ambiguity is intrinsic in the song however
you treat it because the words are so sadistic. On one level, it's a nice long
song with the classic relative minor chords, and underneath there's this
distasteful character talking about watching every move. I enjoy that
ambiguity. I watched Andy Gibb singing it with some girl on TV a couple of
weeks ago, very loving, and totally misinterpreting it. (Laughter) I could
still hear the words, which aren't about love at all. I pissed myself
laughing."<br />
<br />
<o:p></o:p></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiafBDOkiF9WUrSk4WZumohqeGcd2YWShY3w9jyiX7sPXnQ7nkuj0o4ff3OMItBF9qYR3kWS9nugvjY5Y7cVP7TA3XZgZH9nmvXpY8JvFMwg0rYVelEZc4YFz9UocBawPPcmSDLEymu6eQ/s1600/The_police_-_every_breath_you_take.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="217" data-original-width="220" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiafBDOkiF9WUrSk4WZumohqeGcd2YWShY3w9jyiX7sPXnQ7nkuj0o4ff3OMItBF9qYR3kWS9nugvjY5Y7cVP7TA3XZgZH9nmvXpY8JvFMwg0rYVelEZc4YFz9UocBawPPcmSDLEymu6eQ/s1600/The_police_-_every_breath_you_take.jpg" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Omslag till singeln av "Every breath you take"</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<div class="MsoNoSpacing">
Så hur kunde då det bli så fel? Som jag tidigare skrev,
så handlar det hela om slutpaketeringen. Kombinationen av Stings tvetydiga och
subtila text, tillsammans med hans sångröst och den nedtonade musiken, gör att
man helt enkelt får helt fel associationer. Något som onekligen förstärks av
låtens video, en svartvit skapelse, där vi får se The Police spela olika
instrument. Hade The Police nyttjat ett mörkare och råare sound, hade kanske
omvärldens åsikt om ”Every breath you take”, varit helt annorlunda.<br />
Men det hade å andra sidan förstört låtens storhet, för det är just hur The
Police får oss i helt fel stämning, som är storheten i ”Every breath you take”.
Det är väl rätt tveksamt om en låt där protagonisten förmodligen är en – lätt(?)
– störd stalker, nått någon större framgång på listorna, och ansetts som en av
1980-talets kanske främsta kärlekssånger. Ska man kanske dra någon lärdom av
detta, så är det kanske att man bör, om man nu bryr sig om sådant, vara lite
mer uppmärksam på texten. <span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><o:p></o:p></div>
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/OMOGaugKpzs/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/OMOGaugKpzs?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
<br />Patrickhttp://www.blogger.com/profile/14626693821007318180noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7484005392780325852.post-46604596881552913432018-01-28T07:56:00.001-08:002018-01-28T07:56:45.575-08:00Recension – Muskotkriget: Striden om de ostindiska kryddöarna<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhQJHXt7xI0oBJENT6twPeETHFI918gj0JuaaItcmu2b8QBYntZQLwmBkg6ZzzsYWnFoU8R_SuhHimpUZ6dsN-oWsAxEjCzB8LKsWZUY4dcxvPx9wXPoDMOJMKd5GRn89WmyikZu1LPAkI/s1600/Muskotkriget-539x800.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img alt="Omslag till boken "Muskotkriget: Striden om de ostindiska kryddöarna"" border="0" data-original-height="800" data-original-width="539" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhQJHXt7xI0oBJENT6twPeETHFI918gj0JuaaItcmu2b8QBYntZQLwmBkg6ZzzsYWnFoU8R_SuhHimpUZ6dsN-oWsAxEjCzB8LKsWZUY4dcxvPx9wXPoDMOJMKd5GRn89WmyikZu1LPAkI/s320/Muskotkriget-539x800.jpg" title="Omslag till boken "Muskotkriget: Striden om de ostindiska kryddöarna"" width="215" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Omslag till boken "Muskotkriget: Striden om de ostindiska kryddöarna"</td></tr>
</tbody></table>
<div class="MsoNoSpacing">
<br /></div>
<div class="MsoNoSpacing">
När du idag tar en titt i kryddhyllan, så handlar det
ofta om att förhöja smaken på din anrättning. Men på en tid när det varken
fanns frys eller kyl, så var ofta det enda sättet att bevara maten en längre
tid, att antingen lägga det i salt eller på något sätt torka maten. Detta gav
dock inget skydd mot att maten förr eller senare, vanligtvis förr, börja ruttna
eller mögla. Det är således troligt att maten förr i tiden ofta hade en pikant
bismak av förruttnelse, och ofta var otroligt salt. För att dölja smaken av förruttnelse,
så användes kryddor, av vilka de flesta inte återfanns i Europa, utan
importerades långväga ifrån. Lägger man därtill det faktum att många ansåg att
flera av de långväga kryddorna hade medicinska effekter, på allt från vanliga
förkylningar till att bota patienter från pest och andra återkommande
potentiellt dödliga sjukdomar, så inser man snabbt att handeln med kryddor var
otroligt lukrativt. Handeln kontrollerades i stora drag av italienska köpmän,
som köpte dem från sina gelikar i den arabiska världen. Mycket mer än att
kryddorna härrörde från ett okänt land i öst, var allt man visste, och araberna
höll hårt på sina kunskaper om kryddornas hemvist. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNoSpacing">
Men inget varar för evigt, och i takt med att europeiska upptäcktsresanden
gav sig ut på land och till havs, så började kunskapen om vart kryddorna
återfanns sakta sippra fram. De härrörde nämligen från ett par avlägsna öar i
Stilla Havet, men även om kunskapen om vart (om än något diffust) öarna fanns,
så återfanns det ändå ett stort problem. Nämligen hur man tog sig dit, och det
dröjde fram till slutet av 1400-talet, innan de första europeiska sjöfararna
kunde runda Godahoppsudden i södra Afrika och finna en sjöväg in till Stilla Havet
och Indiska Oceanen. Med detta öppnades också möjligheterna för de europeiska handelsmännen
att själva få kontroll över kryddhandeln, och först ut var kanske inte helt
oväntat portugiserna. Men de skulle snart få sällskap, för när väl kunskapen om
vart dessa ogästvänliga och avlägsna öarna en gång återfanns, så fanns det ingen
möjlighet att hemlighålla denna kunskap. Snart började såväl nederländska som
engelska fartyg att leta sig förbi Godahoppsudden och bege sig till Kryddöarna,
och med detta så hade kampen om kryddorna inletts…<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<br /></div>
<div class="MsoNoSpacing">
Det är denna, åtminstone för egen del, förhållandevis
okända historia som nu Giles Milton ger sig i kast med att beskriva. Som väntat
är detta en historia fylld av ödesdigra försök att nå de famösa Kryddöarna,
äventyrslystna sjöfarare, inkompetenta expeditionsledare och hänsynslösa holländare.
För medan de engelska handelshusen skickade expedition efter expedition i
händerna på ett gäng glada och inkompetenta expeditionsledare, så valde
holländarna att satsa på erfarenhet och hänsynslöshet. Något som snabbt visade
sig vara en framgångsrik taktik, då holländarna snabbt och effektivt, fick
kontroll över handeln med kryddorna. När så väl engelsmännen insett sina
misstag var kapplöpningen för att försöka få kontroll över de små öarna, så var
det försent. Engelsmännen fick slå sig till ro med att plocka upp resterna, och
leva i skuggan av de allt mer väl förskansade holländska besittningarna.<br />
Kampen om Kryddöarna blev också startskottet för en vidare expansion av
Västeuropas intressen i regionen, och påskyndade även expansionen västerut. De misslyckade
engelska försöken att finna en nordlig passage till Stilla Havet, hade inte på
något sätt satt stopp för de europeiska försöken att finna en enklare – och snabbare
– väg till Kryddöarna. Istället för att bege sig norrut och tampas med
isflaken, gav man sig västerut i hopp om att de amerikanska floderna skulle
mynna ut i Stilla Havet. Men precis som i fallet med försöken att finna en
nordlig passage, så visade sig försöken att finna en farled i väst, vara
fruktlösa. De renderade dock i att både engelsmännen och holländarna började
anlägga kolonier på den amerikanska kontinenten.<br />
Vi får också en inblick i framväxten av några dåtidens kanske viktigaste, och
mest inflytelserika handelshus, nämligen det engelska östindiska kompaniet och
deras holländska motpart. Handelshus som inte bara skulle dominera handeln med
kryddor, utan också som i fallet med det engelska ostindiska kompaniet, skulle
få en viktig del i framväxten av det framtida brittiska samväldet. Jakten på Kryddöarna
och dess inkomstbringande växtlighet, blir således startskottet för den europeiska
expansionen i Sydostasien, men påverkar även koloniala expansioner i såväl
Afrika som Amerika.<br />
Det är således en intressant bild som Milton målar upp, där dessa avlägsna, och
idag bortglömda öar, på något sätt blir startskottet för en vidare expansion. Vi
får följa de ofta ruttnande fartygen, där såväl matroser som medföljande
handelsmän dör som flugor, eller de utsatta handelsmän som bemannade de isolerade
faktorierna i väntan på nästa fartyg från Europa. Tyvärr så innebär också denna
aspekt av Miltons bok att författaren emellanåt tappar den röda tråden, då han
mer än gärna flyttar berättelsen till andra platser än Kryddöarna. Vi får följa
de första trevande engelska försöken att etablera faktorier i Indien, men också
de misslyckade försöken att finna en enkel västpassage och framväxten av de
holländska kolonierna i Nya Världen. Det blir ibland således svårt att riktigt
veta vart man befinner sig i historien, och sätta dessa händelser i sammanhang
med händelseutvecklingen runt Kryddöarna. Det lite röriga upplägget symboliseras
tämligen bra av hur huvudperson Nathaniel Courthope (åtminstone om man ska gå
efter bokens originaltitel) avhandlas, han träder på allvar in i bokens handling
efter mer än halva boken, och försvinner sedan ur handlingen för gott efter ett
par sidor. Faktum är att flera andra personer, främst av holländsk bakgrund,
har en långt mer framträdande roll i såväl historien som boken, och vilka de
facto påverkar det direkta händelseförloppet. Vilket leder oss till ytterligare
en av bokens stora problem, då det är rätt stor omsättning på personer i
berättelsen och att de kliver in och ut ur berättelsen, utan att det riktigt
klickar med tidsordningen. <br />
Kanske inte helt oväntat så beskrivs konflikten från européernas, främst då
engelsmän och holländares, synvinkel. Vilket gör att behandlingen av
lokalbefolkningen ofta hamnar i skymundan, och omnämns endast i förbifarten i
samband med uppror, som ofta slås ned med stor blodsspilla bland befolkningen. Några
försök att besvara frågor som hur dessa kunde dra nytta, eller drabbas av engelsmännens
och holländarnas försök att dominera kryddhandeln, besvaras inte. Vilket leder
oss till min främsta kritik av Miltons bok, vilken i stora drag saknar några
som helst försök att analysera händelseutvecklingen. Vitala frågeställning som
varför engelsmännen återkommande valde att satsa på uppenbart inkompetenta
ledare för expeditionerna österut, eller varför inte portugiserna kunde hålla
holländarna stången, får aldrig något tillfredsställande svar. Istället dränks man
som läsare av nya anekdoter, eller beskrivningar av de ruttnande segelfartygens
öden och äventyr.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNoSpacing">
Men, med detta sagt, så är än boken ”<i>Muskotkriget: Striden om de Ostindiska kryddöarna</i>” en intressant,
och stundtals roande bok, om än slutdelen är tämligen bloddrypande när
holländarna bestämmer sig för att ta fullständig kontroll över öarna. Det finns
gott om dråpliga anekdoter, som när engelsmännen försökte etablera sig i Indien
och inte bara hamnar i luven på portugiserna, utan även med lokalbefolkningen
och de styrande muslimerna. Dess främsta förtjänst är ändå att den, med sina
fel och brister, ändå avhandlar ett ämne som – åtminstone jag – hade väldigt
dålig koll på. Det är otvivelaktigt en intressant historia, som tyvärr spretar
åt lite väl många håll, som tyvärr hamnat i skymundan och numera för en
tämligen bortglömd tillvaro. Förhoppningsvis så kan boken Muskotkriget: Striden
om de ostindiska kryddöarna av Giles Milton ändra på det.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<br /></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<b>Titel:</b> Muskotkriget:
Striden om de Ostindiska kryddöarna<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNoSpacing">
<b><span lang="EN-GB">Originaltitel:</span></b><span lang="EN-GB"> Nathaniel's Nutmeg: Or the True and Incredible
Adventures of the Spice Trader Who Changed the Course of History<br />
</span><b>Författare: </b>Giles Milton<span lang="EN-GB"><o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNoSpacing">
<b>Översättning: </b>Annika
Persson<br />
<b>Förlag:</b> Historiska Media 2001<o:p></o:p></div>
Patrickhttp://www.blogger.com/profile/14626693821007318180noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7484005392780325852.post-13905764108110276222017-06-18T03:00:00.001-07:002019-06-09T00:57:43.702-07:00Faktakollen: Nej, Vlora förde inte tusentals européer till Nordafrika.<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEigjZx3UAsOd7E_QOKIMMD53pzvrFWLK_pO7kB1UFS3E7rJWcfnjD4_DJbCKlCjbBbjjmZE8cRuR_CVXi9tH5_3Cy9q7p8XP_c0oEJ7hIn7C3J1zFc7buwMLgFgnmeXvJRbWnueC3tkIm8/s1600/vlora.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="503" data-original-width="497" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEigjZx3UAsOd7E_QOKIMMD53pzvrFWLK_pO7kB1UFS3E7rJWcfnjD4_DJbCKlCjbBbjjmZE8cRuR_CVXi9tH5_3Cy9q7p8XP_c0oEJ7hIn7C3J1zFc7buwMLgFgnmeXvJRbWnueC3tkIm8/s320/vlora.jpg" width="316" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Skärmdump från Facebook</td></tr>
</tbody></table>
Satt och slösurfade på Facebook, då den här bilden plötsligt dök upp i min feed. Inlägget som postades lite över två år sedan, och är en partsinlaga i den infekterade debatt som rasade i efterdyningarna till strömmen av migranter som sökte sig till Europa via Turkiet under sensommaren 2015. Via den så kallade "Balkanrutten", försökte hundratusentals flyktingar från inbördeskrigets Syrien, Afghanistan, Irak och andra delar Mellersta Östern, ta sig till Tyskland och Skandinavien - främst Sverige. Denna massiva ström av människor, skakade bokstavligen den Europeiska Unionen i sina grundvalar, och ledde till att fler och fler länder började stänga sina gränser i ett desperat försök att hejda flyktingströmmen. Först efter att den Europeiska Unionen lyckats övertala Turkiet att stoppa flyktingarna att ta sig över till Grekland, började strömmarna att mattas av.<br />
Men när så skedde var redan skadan skedd, och stora sprickor hade uppdagats i den Europeiska Unionens fasad. Försöken att fördela flyktingarna mellan medlemsländerna strandade, och har i praktiken än i dag inte lösts. Men det var inte bara EU i sig som påverkades, det samma gällde även de enskilda medlemsländerna. I Storbritannien användes kaoset som följde flyktingströmmarna som bollträ i debatten runt "Brexit", och gav förmodligen de krafter som önskade ett brittisk utträde ur unionen, en rejäl knuff. I Tyskland möttes förbundskanslern Angela Merkel av en massiv kritikstorm för sitt beslut att öppna de tyska gränserna för flyktingarna, och vilka ledde till frågetecken om huruvida hon skulle kunna sitta kvar. Runt om i Europa vädrade diverse högerextremistiska partier och organisationer morgonluft, i synnerhet som allt fler och fler länder, som t.ex. Sverige, fick börja rucka på sina tidigare uttalanden om att inte stänga gränserna och införa hårdare kontroller av flyktingarna. Så detta är alltså bakgrunden, för er som nu glömt bort förloppet, så nu kan vi återgå till själva bilden.<br />
<br />
Enligt texten så föreställer detta ett fartyg som, någon gång under det andra världskriget, för tusentals personer från Europa till Nordafrika. Eftersom jag hade ett vagt minne av att bilden inte riktigt stämde överens med texten, så gjorde jag en snabb sökning på Internet. Vilket tämligen snabbt gav svaret, att så också var fallet.<br />
Fartyget "Vlora" sjösattes den 4 maj 1960 som <i>Illice</i>, och således 1961 till den det statskontrollerade albanska rederiet Joint Sino-Albanian Shipping Comany och bytte i samband med detta namn till <i>Vlora</i>. Riktigt hur ett fartyg som sjösattes femton år(!) efter det Andra Världskriget tog slut, kunde föra flyktingar från Europa till Nordafrika, är lite oklart. Ett kanske helt övertygande svar skulle vara att fartyget hamnat i en tidsloop, men det hör till fantastikböcker, primärt då Sci-Fi. Det är kanske också värt att notera att Nordafrika på intet sätt var någon egentlig tillflykt undan kriget, eller de framryckande tyska trupperna. För med undantag för Egypten, så kontrollerades Nordafrika fram till hösten 1942 av Axelmakterna eller Vichyfrankrike, den tyska marionettregimen som kontrollerade södra Frankrike.<br />
Först i efterdyningarna till Operation Torch och det andra slaget om El Alamein, så vreds Nordafrika successivt från Axelmakternas kontroll.<br />
<br />
Men vilka är då personerna på bilden, om de nu inte är franska(?) flyktingar, som försöker undkomma de framryckande tyska trupperna? Svaret på den frågan är att det rör sig om albaner, som flytt undan det kaos som rådde i Albanien i början av 1990-talet. För i efterdyningarna till murens fall och Sovjetunionens successiva sönderfall, så förvandlades land efter land bakom den så kallade Järnridån, från enpartistater till demokratier. En förvandling som inte alltid var okomplicerad, eller för den delen smärtfri, speciellt på Balkan. I Rumänien störtades ledningen i vad som kan betecknas som en militärkupp, och i Jugoslavien ledde sönderfallet till ett blodigt och utdraget inbördeskrig. Men medan det kommunistiska styret i dessa länder varit totalt, så var det inget mot styret av Albanien. Ansedd som det kanske mest totalitära av alla länder i det forna Östblocket, Sovjetunionen inräknat, hade Albanien dessutom försökt sig på att isolera sig från omvärlden.<br />
När svallvågorna från händelserna i Östtyskland och Sovjetunionen till slut nådde det lilla landet vid det Adriatiska havet, så kunde inte ens den hårdföra ledningen hejda utvecklingen. Albanien tvingades öppna sig för omvärlden, men glädjen bland albanerna blev milt sagt kortvariga. Utan subsidier från Sovjetunionen, och möjligheter att konkurrera med omvärlden, tvingades tusentals fabriker slå igen. Hundratusentals albaner blev utan arbete och inkomster, samtidigt som ledande personer i det albanska kommunistpartiet, anklagades för att ha skott sig på sammanbrottet.<br />
Den albanska ekonomin kraschade, och landet kastades in i en allt snabbare spinnande spiral av politiskt och ekonomiskt kaos. Tusentals albaner, som nu stod utan jobb eller möjlighet att få ett jobb, försökte nu desperat ta sig ut ur det sönderfallande landet. I huvudstaden Tirana florerade rykten om att flera europeiska länder delade ut visum, och vilket ledde till att flera ambassader stormades av förhoppningsfulla albaner. Längs den albanska kusten, så lämnade hundratals överfulla fartyg hamnarna och satte kurs mot grannlandet Italien.<br />
Ett av de överfulla fartyg som lämnade Albanien, var ingen annan än den nyligen nämnda <i>Vlora</i>. Den 8 augusti 1991, anlöpte <i>Vlora</i> hamnen i Bari. De italienska myndigheterna, som visserligen var medvetna om situationen i Albanien, stod handfallna inför flyktingströmmen, och tvingades internera passagerarna i en närbelägen fotbollsarena i väntan på vad man skulle göra med dem rent praktiskt. Förhållandena i arenan, som snabbt blev överfull, var kaotiska. När det dessutom stod klart att de italienska myndigheterna tänkte repatriera albanerna, så ledde detta till upplopp och flyktförsök. Så oroade över situationen var de italienska myndigheterna, att man använde helikoptrar för att förse albanerna med förnödenheter. Den 9 augusti påbörjades repatrieringen, och den 16 augusti hade de sista passagerarna på <i>Vlora</i>, lämnat Bari och återvänt till Albanien.<br />
Kvar i Baris hamn fanns dock <i>Vlora</i>, som först efter över en månads reparationer, kunde återvända till Albanien. Hon togs slutligen ur drift i mitten av 1990-talet, och skrotades slutligen den 17 augusti 1997.<br />
<br />
<br />
Slutomdöme för memen:<br />
<br />
<b>Källor:</b><br />
<ul>
<li><a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Vlora_(ship)">Vlora</a></li>
<li><a href="http://www.news.com.au/lifestyle/real-life/true-stories/pictures-of-albanians-fleeing-for-italian-coast-remind-us-that-seeking-refuge-is-nothing-new/news-story/fd1467dfbb7fb96d36876bf9ea8c7cf3">The real story behind this incredible photo</a></li>
</ul>
<br />
<br />Patrickhttp://www.blogger.com/profile/14626693821007318180noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7484005392780325852.post-59074150318537959892016-11-27T06:40:00.001-08:002016-11-27T06:41:05.938-08:00Det extrema vädret 535-536<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEijiV03jw_-qDf-YQGbtjAd9nt3mF9N3xLPBby7bvVsRxRNgXjUUKKE2QAc531hHVJDP8DydigZykUa7EObFjPDs6SVT8iOGPUwpWd7w8rrH083lsNTs_fNCuu2r4pzx48MrXoEJZ5s92U/s1600/vulkanutbrott.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="177" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEijiV03jw_-qDf-YQGbtjAd9nt3mF9N3xLPBby7bvVsRxRNgXjUUKKE2QAc531hHVJDP8DydigZykUa7EObFjPDs6SVT8iOGPUwpWd7w8rrH083lsNTs_fNCuu2r4pzx48MrXoEJZ5s92U/s320/vulkanutbrott.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Kan ett massivt vulkanutbrott förklara det underliga vädret 535-536</td></tr>
</tbody></table>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
“<i>Det året skedde ett ytterst
märkligt under. Hela det året lyste nämligen solen som månen:
utan strålglans, liksom nästan i ständig eklips, med matt sken och
inte som den brukade. Från den stund detta fenomen visade sig
utsattes människorna alltid för krig, svält eller andra dödliga
gissel. Justinus härskade då på tionde året.”</i><br />
Prokopios
- Vandalkrigen<a class="sdfootnoteanc" href="https://www.blogger.com/blogger.g?blogID=7484005392780325852#sdfootnote1sym" name="sdfootnote1anc"><sup>1</sup></a></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Året är 536 efter vår tideräknings
början, och den östromerske historikern Prokopoios befinner sig i
Nordafrika tillsammans med Belisarius armé för att bekämpa
vandalerna, när han blir vittne till detta märkliga fenomen.
Prokopios är inte ensam om att bevittna fenomenet, Cassidorious,
rådgivare åt kung Theoderik vid hovet i Ravenna, skriver om en
solförmörkelse som pågått i arton månader och att det rådde
vinterväder under sommarhalvåret. I de iriska annalerna för
åren, berättas det om missväxt, och i Kina beskriver krönikorna
om snöfall under sommaren och skördar som slår fel. I mellersta
östern berättas det om ”<i>om en tjock, och torr dimma</i>” som svepte
in, och i nuvarande Peru drabbas Mochefolket av missväxt. Trots
dessa samstämmiga uppgifter, så har intresset för händelse varit
förhållandevis svalt, och det är först på senare år som
intresset för det extrema vädret i mitten av 530-talet vaknat till
liv.<br />
Delar av det nyväckta intresset för det extrema vädret,
beror på resultat från flera samstämmiga studier av
årsringarna på träd från Irland, Sverige, Finland, USA och Chile.
De visar att trädens tillväxt, varit onormalt små för åren runt
mitten av 530-talet och början av 540-talet. Studier av iskärnor
från Grönland, visar på höga halter av sulfat och tecken på att
ett giftigt dammlager från de nämnda åren. Resultaten från
dessa studier, verkar således bekräftar såväl Prokopoios och
Cassidorious uppgifter, som berättelserna från de iriska
annalerna och de kinesiska krönikorna. Vad som också framgår av
studierna, är att klimatet påverkats negativt, med kraftigt
sjunkande medeltemperatur och som rent praktiskt lett till en slags
mini-istid. Inte helt olikt en liknande utveckling, som i mitten av
1300-talet föregick utbrottet av Digerdöden, och som i mitten av
1600-talet tillät Karl X:s soldater att tåga över Lilla Bält.<br />
Men
om forskarna är förhållandevis eniga om att något inträffade
under 530-talets början, som av allt att döma påverkade klimatet,
så råder det delade meningar om precis vad som orsakade detta.
Medan några pekar på resultaten från de grönländska isproven kan
tyda på ett större meteoritnedslag, så verkar de flesta ändå luta
åt att orsaken har en mer världslig orsak. Såväl Prokopoios
beskrivning av solen, och resultaten från de grönländska isproven,
pekar nämligen på att vad den östromerske historikern – och alla
andra – fick bevittna och genomleva, var en så kallad ”vulkanisk
vinter”, orsakad av ett massivt vulkanutbrott. Riktigt var det här
vulkanutbrottet ska ha skett, råder det återigen, en hel del
åsikter om. Medan några pekat på att det möjligtvis kan ha skett
i Stilla Havet, så har andra forskare pekat på kraftiga
vulkanutbrott kan ha inträffat i antingen Mesoamerika eller
Nordamerika. Vi får nog än så länge, låta den frågan förbli
obesvarad, om än jag finner meteoritnedslaget som något långsökt.
Att vulkanutbrott kan få förödande konsekvenser för klimatet,
pekade jag på i inlägget om <a href="http://krigshistoria.blogspot.se/2010/04/laviksdimman.html">Lakidimman</a>.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Oavsett om det nu var ett – eller
flera – kraftigt(a) vulkanutbrott, eller ett meteoritnedslag, som
orsakade temperatursänkningen, så fick det som vi sett, förödande
konsekvenser. För i en värld där stora delar av befolkningen även
i goda tider, levde på marginalen, så inser man snabbt att ett
kraftigt temperaturfall under sommaren och en efterföljande
missväxt, får förödande konsekvenser. I dess spår följer inte
bara svält, utan även kanske ökade flyktingströmmar undan
svältdöden, och ett ökande tryck på städerna. Där man kan anta
att bristen på maten, och det hastigt ökande antalet munnar som nu
måste mättas, ledde till kraftigt ökande matvarupriser. Vilket
onekligen kunde leda till ökade sociala spänningar, och regelrätta
hungerkravaller, när priset på de råvaror som ändå nådde
städerna. För kejsare Justinianus I, måste denna utveckling tett
sig oroande, bara några år innan hade Konstantinopel skakats av
våldsamma kravaller under det så kallade Nikaupproret (som jag
kanske får möjlighet att återvända till), som så när slutat i
en statskupp. Det var dock inte bara i Europa, Afrika och Asien som
drabbades, även klimatet i Amerika verkar av allt att döma ha
påverkats.</div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg0FqLDQ90G2fwrYR8rLkypwkI0xiIqH3EKF80N8u93ZMzFEt2WtDyf0YRCA9R7KyH7gEATW3JO80N9GNl5XV0ks0eotzDKchijz9u67iG8PHqM536_uOfYXbdxOqdF5UiDP-gwWvSMfco/s1600/Teotihuacan.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg0FqLDQ90G2fwrYR8rLkypwkI0xiIqH3EKF80N8u93ZMzFEt2WtDyf0YRCA9R7KyH7gEATW3JO80N9GNl5XV0ks0eotzDKchijz9u67iG8PHqM536_uOfYXbdxOqdF5UiDP-gwWvSMfco/s1600/Teotihuacan.jpg" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Teotihuacán kan vara ett av de främsta direkta offren.</td></tr>
</tbody></table>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Ett av offren för detta massiva vulkanutbrott, kan ha
varit Teotihuacán i Mesoamerika. Denna förhistoriska stad i
Mexiko, som vid sin storhetstid under 300-600-talet, kan ha haft
mellan 150 000 och 200 000 invånare, och vilken täcker en yta på
cirka 23 kvadratkilometer. Under början av 500-talet, ungefär
samtidigt med Prokopoios och Cassidorious observationer, har man
funnit spår av massiva bränder och förstörelse. Den tidigare
förklaringen till detta, var att staden invaderats och plundrats
toltekerna. Senare fynd verkar dock inte överensstämma med denna
teori, då förstörelsen och bränderna i stora drag verkar
begränsats till bostäder och byggnader knutna till stadens elit,
vilket istället tyder på någon form av interna motsättningar. Vad
som stärker denna teori, är att området verkar drabbats av en
utdragen torka, möjligtvis orsakad av de klimatförändringar som
följde vulkanutbrottet, och att man också ser en ökning av
barnskelett, varav många bär spår av undernäring. Det är dock
som alltid vanskligt att uttala sig tvärsäkert, baserat på enkom
arkeologiska fynd, men det är förstås inte otänkbart att staden
blev ett offer för de klimatförändringar som skedde i spåren av
vulkanutbrottet.<br />
<br />
Även om klimatförändringarna kanske inte
fick lika långtgående effekter som i Mesoamerika, så verkar de
också satt sina spår i det avlägsna och glest befolkade
Skandinavien. Stora mängder guld och andra värdeföremål grävs
ner, och på flera håll anläggs massiva gravhögar som de vid
nuvarande Gamla Uppsala eller Anundshög utanför Västerås. Gravar
där den döde placerats ombord på en båt, omgiven av gravgåvor,
blir plötsligt vanligt förekommande. Även om det är svårt att
riktigt härleda i bevis, finns det tecken som tyder på att gamla
gudar byts av nyare i spåren av klimatförändringarna.<br />
Teorin går i korthet ut på att klimatförändringarna, gjorde att man tappade tilliten till de äldre gudarna, som uppenbarligen inte hjälpte, och vände sig till nya.<br />
En annan
teori som lanserats på senare år, och verkar fått en hel del
förespråkare, är att minnet av klimatförändringarna, letade sig
in i nordmännens mytologi och fungerade som bakgrund till
berättelserna om ragnarök, jordens undergång.<br />
Huruvida så är
fallet, kan man förstås diskutera i all oändlighet, men visst är
det en tilltalande teori. Precis som Prokopoios och Cassidorious fann
det abnorma vädret som tecken på sämre tider, måste givetvis
skandinaverna också gjort det. Speciellt om det efterföljdes av
missväxt och svält, vilket kan ge tyngd åt de forskare som pekat
på att Skandinavien under denna tid, drabbades av en kraftig
befolkningsminskning. Något som varit en het potatis inom
forskarvärlden, och delat upp forskarvärlden i olika läger. Där
en sida ifrågasätter om det överhuvudtaget skett en
befolkningsminskning, medan en andra sida påstår att denna –
påstådda – befolkningsminskning orsakades av något vi vanligtvis
förknippar med 1300-talet, nämligen pesten...vilket är ett ämne vi lär återvända till.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<br />
<div id="sdfootnote1">
<div class="sdfootnote">
<a class="sdfootnotesym" href="https://www.blogger.com/blogger.g?blogID=7484005392780325852#sdfootnote1anc" name="sdfootnote1sym">1</a> Prokopios,
Vandalkrigen, s 131</div>
<div class="sdfootnote">
<br /></div>
<div class="sdfootnote">
<b>Källor:</b></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Maja Hagerman: Försvunnen värld –
om den största arkeologiska utgrävningen någonsin i Sverige;
Nordstedts 2011</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Prokopios: Vandalkrigen och Hemlig
historia; Wahlström & Widstrand 2000</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Extreme_weather_events_of_535%E2%80%93536">Extreme weahter events 535-536</a> (läst 20161127)</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Teotihuacan">Teotihuacán</a> (läst
20161127)</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
</div>
Patrickhttp://www.blogger.com/profile/14626693821007318180noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7484005392780325852.post-85220940526424325462016-11-13T01:55:00.000-08:002016-11-13T01:55:02.660-08:00Reflektioner rörande det amerikanska presidentvalet<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgXcUgmpPX4Uf3rCgM2mj7oj5shWpWeqP6inb-Pv9NcswYsEcNiIC88TSVfI7S4p5kzjI45CqLEdNrLWDVsE_aBfyPWyaW3Czqd0YIzZds_Uwj_c2urkza2xi1JPMXESzGiOfJqesSRaQg/s1600/if+looks+could+kill.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="179" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgXcUgmpPX4Uf3rCgM2mj7oj5shWpWeqP6inb-Pv9NcswYsEcNiIC88TSVfI7S4p5kzjI45CqLEdNrLWDVsE_aBfyPWyaW3Czqd0YIzZds_Uwj_c2urkza2xi1JPMXESzGiOfJqesSRaQg/s320/if+looks+could+kill.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Donald J Trump och Hillary Clinton</td></tr>
</tbody></table>
Så var det då äntligen över, presidentvalet i USA. En utdragen och smutsig kampanj, som inleddes redan förra året med de båda partiernas primärval, och vilken nu alltså fick sin upplösning på onsdagsmorgon svensk tid.Precis som jag skrev i tisdagens (20161107) blogginlägg, så hade jag Hillary som favorit, men att "<i>the Donald</i>" inte skulle räknas bort. Tyvärr måste jag säga att mitt tips inte infann sig, men att min brasklapp - som på något sätt säkerställde att jag ändå kunde säga att jag hade rätt - räddade mitt tips. Det var dock en brasklapp jag gärna önskat att jag kunde ha undvikt, men nu är det som det är. Den stora frågan, som alla ställer sig, är förstås hur detta som nu inte fick ske, kunde ske.<br />
<br />
Givetvis kommer valet att analyseras, inte bara av journalister och analytiker, utan även av de båda partierna i allmänhet, och det demokratiska partiet i synnerhet. För mig som lekman, är dock svaret på frågan varför Trump kunde gå segrande ur såväl primärvalen som presidentvalet, tämligen enkel. Det här var en kampanj där det gamla ställdes mot det nya, och det nya vann. Men det handlade varken om åldern på väljarna, eller idéer och politik, utan snarare hur de båda kandidaterna bedrev sina kampanjer.<br />
För medan Hillary Clinton, allt sedan det demokratiska partiets primärval, bedrivit en gammal hederlig kampanj, med stora och betydelsefulla gäster och bidrag från företag och andra organisationer. Så bedrev både Trump och Bernie Sanders en helt annat kampanj, båda förstod vikten av sociala medier, men också fördelarna med att förvandla sin valrörelse till en gräsrotskampanj. Genom att förlita sig på bidrag från enskilda uppbackare, eller i Trumps fall också hans förmögenhet, kunde både Sanders och Trump, skapa en samhörighet mellan dem och sina väljare, som Hillary - eller Trumps motståndare under primärvalen - inte hade något medel mot. Samtidigt kan man tycka att det är något ironiskt, hur Demokraterna kunde glömma bort framgångarna från 2008, när man just nyttjade sociala medier för att framhäva Barack Obama. Kanske ansåg man att Hillary saknade den utstrålningen som behövdes, eller var det helt enkelt en rejäl blunder från hennes kampanjorganisation. Någonstans infinner sig känslan att sanningen, som vanligt, finns någonstans mitt emellan.<br />
<br />
En annan fördel både Sanders och Trump hade, var att de använde sig av ett enkelt och tilltalande budskap, som fick stort genomslag i såväl vanliga mediakanaler som på sociala medier. Något som Trump varit expert på, och gjort att han fått otroligt mycket mediatid än sina konkurrenter. Hillary å sin sida, hade stora problem att inte bara finna en fungerande kampanjslogan, utan även vinna väljarnas entusiasm. Det är tämligen talande, att det var Michelle Obama, som inte bara fick agera lok åt hennes kampanj, utan även sprida lite stjärnglans över tillställningen. Att Hillary är lika torr och intressant som en torkad kvist i skogen, är förstås inget hon kan rå för. Hon är en klassiskt skolad politiker, och verkar ha haft stora svårigheter att anpassa sig till ett nytt debattklimat. På gott och ont, så är tiden när en politiker kunde förlita sig på att deras valplattform skulle bygga på grundligt redovisade löften, försvunnen. Istället handlar det om enkla slogans, som kan sammanfattas i artikelns ingress och snabbt spridas genom sociala medier.<br />
Detta är något Trump, men även Sanders, behärskade till fullo. Den nästan osannolika mängd av uttalanden, det andra ofta vedervärdigare än det andra, gjorde det också svårt för journalisterna att på allvar ställa Trump mot väggen. Man visste instinktivt att han snart skulle komma med något nytt, kanske mer kontroversiellt uttalande, och vilket gjorde att man inte klarade av att hålla fokus på ett givet uttalande. Istället sköljdes media över av diverse osmakligheter från Trumps sida, som gjorde det svårt för såväl journalister som omgivningen att hålla reda på vad han egentligen sagt och gjort.<br />
<br />
Men det är förstås inte enbart sättet man bedrivit kampanjerna, som gett Trump (och även Sanders) framgångar i valen. Det handlar förstås också om att de båda red fram på en våg av folkligt missnöje, som Hillary (eller de övriga republikanska kandidaterna under primärvalen), kunde nå ut till. Både Sanders och Trump riktade in sig på en medel och arbetarklass, som i spåren av den djupa finanskrisen under 2000-talet, i stora drag slogs sönder och samman. Inte bara jobben försvann, utan det gjorde också deras hus, anseende och möjligheter att ge sina barn en bättre framtid. Trots att antalet jobb ökar rekordsnabbt i USA, så har lönerna stått stilla och många tvingas ha fler än ett jobb för att klara uppehället. Lägger man därtill hur Washington gjorde allt vad de kunde för att hålla både banker och företag flytande, bara för att se hur företagen flyttade jobben utomlands, så inser man snabbt att det finns en oändlig källa av uppgivenhet och upprördhet bland många.<br />
Både Sanders och Trump, var snabba på att rikta in sig på en väljarkår som kände sig sviken, utanför och som ingen lyssnade på. Hillary å sin sida, hade nog svårt att riktigt tackla denna grupp. Främst därför att hon yrkespolitiker sedan 1990-talet, varit delaktig i många av dessa politiska beslut som många anser bidragit till denna utveckling. Både Bernie och Trump, hade inte dessa cementblock runt sina fötter, och kunde därför obehindrat kritisera Hillary för hennes agerande och kopplingar till finansvärlden. Det är också troligt att detta, också gjorde det möjligt för både Sanders och Trump, att nå ut till nya väljargrupper, som tidigare känt sig marginaliserade av politikerna.<br />
Huruvida denna kritik är berättigad eller inte, låter jag vara osagt. Klart är dock att många väljare, kände så och därför inte litade på henne. Med detta i minne, så är det kanske lätt att förstå, varför hennes tal om att hon kämpat på den "lilla människans sida", ekade tämligen tomt för många. Det är också fullt möjligt att hon själv insåg, att just detta var något som inte var hennes starka sida, och att hon hade svårt själv att intala sig i rätt stämning.<br />
<br />
Vilket leder oss in på den sista punkten, nämligen att det demokratiska partiet tappat kontakten med sina väljare. För hur man än vrider och vänder på det, så infinner sig känslan att det Demokratiska partiet tog sina väljare för givet. Man verkar ha förlitat sig på att stjärnglansen från Obama på något sätt skulle smitta av sig på Hillary, och att hon skulle kunna rida på den våg som den sittande presidenten skapade 2008. Problemet är bara att den våg som förde Obama rakt in i det ovala rummet, inte bara tappat fart, utan också i stora delar försvunnit. För tyvärr så var förväntningarna skyhöga, inte bara nationellt utan också internationellt, på Obama när han tillträdde på posten som president i januari 2009. Förväntningar som Obama, delvis på grund av en trilskande senat, inte kunnat uppfylla. Detta verkar helt gått Hillarys kampanjstab helt förbi, trots att detta var en av orsakerna till Bernies framgångar under primärvalen.<br />
Ett rätt lysande exempel på hur hur Clintons kampanjstab tog sina väljare för givet, är att man struntade i att besöka stater som ansågs som säkra kort. Det gjorde inte <i>The Donald</i>, han besökte starka demokratiska fästen som Minnesota och Wisconsin, och lyckades plocka hem den sistnämnda. För vad jag tror Hillary och hennes kampanjstab aldrig riktigt verkat förstått, att det var just detta agerande, som urholkade Hillarys påstående om att hon "stod på den lille människans sida". Ett klassiskt misstag, som jag tror kostade Hillary många röster, speciellt i dessa stater.<br />
Ett annat exempel på kampanjstabens totala brist på insikt, tycker jag valet av Tim Kaine är. Visst, det är en kapabel politiker, och var tänkt att attrahera en grupp väljare i det så kallade "rostbältet" som Hillary haft svårt att nå ut till. Problemet är bara att han är en kopia av Hillary, lika färglös och med liknande åsikter. Jämför detta med Mike Pence, som i sig är en vedervärdig människa, men som komplettera <i>The Donald</i>, på ett sätt som Tim aldrig gjorde. <i>The Donald</i> är burdus, saknar politisk erfarenhet, och levt ett liv som knappast kan påstås vara i linje med de värdekonservativa idéer som präglar det republikanska partiet. Men det gör Mike Pence, han är djupt kristen, har en lång politisk karriär och vars familjeliv är mer i linje med de värderingar som det republikanska partiet vill framhäva. Med andra ord, Mike Pence förkroppsligade på något sätt GOP, på ett sätt som <i>The Donald </i>aldrig kunde göra.<br />
För egen del, så hade jag nog hellre sett att Hillary stuckit ut hakan och satsat på ett mindre "säkert kort" i form av till exempel Elizabeth Warren. Nu vet jag att det förmodligen blivit lite väl mycket för många med två kvinnor i valrörelsen, men när man ändå ska spräcka ett glastak, varför inte gå hela vägen. Med Elizabeth Warren vid sin sida, så hade Hillary fått en vicepresidentkandidat som inte bara kompletterat henne, utan också fungerat som en slags utsträckt han till de som röstat på Bernie Sanders under primärvalen. Samtidigt så kan man konstatera att hon förmodligen inte gått hem bland väljarna i "rostbältet", men det gjorde av allt att döma inte heller Tim Kaine.<br />
När vi ändå är inne på att ta väljarna för givet, så ska vi kanske lyfta fram det faktum att demokraternas kampanjstab beslut att inte låta Hillary besöka flera stater i mellanvästern. Beslutet att till exempel inte besöka Minnesota, som republikanerna inte vunnit på år, gav bara Trumps kampanj vatten på kvarn, när det gällde att påstå att Hillary inte brydde sig om sina väljare.<br />
<br />
Med allt detta sagt, så fanns det förstås också saker som Hillarys kampanjstab inte kunde rå över, och det var FBI:s utredning om hennes emailserver och Wikileaks konstanta avslöjanden. Även om jag utgår från att de sistnämnda hade en förhållandevis liten inverkan, och troligen mest upprörde de som stött Bernie Sanders under primärvalen, så fick James Comeys brev till USA:s kongress elva dagar före valet, större genomslagskraft. Det blev på något sätt spiken i kistan för en kampanj, som aldrig riktigt lyft, och haltat sig fram. Riktigt varför James Comey överhuvudtaget författade brevet till kongressen, är lite oklart. Tyvärr så lär det nog dröja innan vi får veta sanningen, och om det - som det antytts i amerikansk media - finns något belägg, för att FBI aktivt lade sig i presidentvalet, Oavsett vad, så går det inte att blunda för att James Comeys agerande fick ett förhållandevis stort medialt genomslag, och gav vatten på den kvarn som påstod att Hillary pysslat med oegentligheter.<br />
<br />
Den sista punkten jag tänkte ta upp, handlar dock inte om kandidaterna och deras kampanj, utan snarare om farorna med den veritabla flodvåg av opinionsundersökningar, vi mötts av under kampanjen. Inte nog med att det nästan inte gått värjt sig mot dem, de har spreta åt alla möjliga, och omöjliga håll. Som om detta nu inte vore nog, visade det sig att de flesta av dessa undersökningar hade grovt missbedömt väljarkåren. Inte helt olikt Brexit, där de flesta undersökningarna pekade på en seger för de som vill bli kvar i EU, så misslyckades man fullständigt att förutse utgången av presidentvalet.<br />
Det finns säkerligen mer insatta personer än mig i ämnet, men någonstans infinner sig känslan att alla dessa undersökningar har någon form av metodfel. För visst kan man anta att det fortfarande finns en ovilja, speciellt när du blir uppringd eller medverkar i en fysisk utfrågning, att berätta om vart dina politiska sympatier ligger. Speciellt om det handlar om ett kontroversiellt parti, eller fråga, där du har en starkt avvikande åsikt. En annan brist, som blivit tämligen uppenbar i frågan om Brexit och det amerikanska presidentvalet, är att man uppenbarligen missar stora väljargrupper. För tittar vi på Brexit, så utgjordes de som röstade för ett utträde, av personer på landsbygden som sällan, eller aldrig röstat i ett val. Jag skulle verkligen inte vara förvånad, om att det samma gäller för de som röstade på Trump i veckans presidentval.<br />
Riktigt varför denna grupp, som uppenbarligen består av en tillräckligt stor minoritet för att det ska kunna påverka ett helt val, faller mellan stolarna är oklart för mig. Det måste dock vara ett problem, som måste rättas till, om inte hela idén med vikten av opinionsundersökningar, ska skrotas. Vilket i och för sig, inte vore något jag skulle sörja.<br />
<br />
Med detta tänkte jag nu lämna presidentvalet i USA, och blicka vidare mot nya historiska händelser. På återseende och tack för att du tog dig tid.Patrickhttp://www.blogger.com/profile/14626693821007318180noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7484005392780325852.post-70272508293765300272016-11-11T03:21:00.000-08:002016-11-11T03:52:23.628-08:00In Flanders Field<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiOeKJ61jFiFwywKdhvGm9DGe9HUcftFsInfP7cp2AoyqbKrLiy-O6f6eLOb5jfXS4WWiX_WdNzyTfMeeKE-Co5xJYtNj8E2NnSdfEAXietNZFpkWdxRAvE-VvTnx8O51PLNeAz8cLKZJw/s1600/poppies.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiOeKJ61jFiFwywKdhvGm9DGe9HUcftFsInfP7cp2AoyqbKrLiy-O6f6eLOb5jfXS4WWiX_WdNzyTfMeeKE-Co5xJYtNj8E2NnSdfEAXietNZFpkWdxRAvE-VvTnx8O51PLNeAz8cLKZJw/s1600/poppies.jpg" /></a></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
In Flanders fields the poppies
blow<br />
Between the crosses, row on row,<br />
That mark our place; and
in the sky<br />
The larks, still bravely singing, fly<br />
Scarce heard
amid the guns below.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
We are the Dead. Short days ago<br />
We
lived, felt dawn, saw sunset glow,<br />
Loved and were loved, and now
we lie<br />
In Flanders fields.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Take up our quarrel with the foe:<br />
To
you from failing hands we throw<br />
The torch; be yours to hold it
high.<br />
If ye break faith with us who die<br />
We shall not sleep,
though poppies grow<br />
In Flanders fields.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
John McCrae</div>
<div style="background-color: white; color: #1d2129; font-family: Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 14px; margin-bottom: 6px;">
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<iframe width="320" height="266" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/jhdFe3evXpk/0.jpg" src="https://www.youtube.com/embed/jhdFe3evXpk?feature=player_embedded" frameborder="0" allowfullscreen></iframe></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /><iframe width="320" height="266" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/3WCd3lQY0o8/0.jpg" src="https://www.youtube.com/embed/3WCd3lQY0o8?feature=player_embedded" frameborder="0" allowfullscreen></iframe></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<br /></div>
Patrickhttp://www.blogger.com/profile/14626693821007318180noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7484005392780325852.post-27882532981959968452016-11-08T06:34:00.001-08:002016-11-08T06:34:53.430-08:00Det amerikanska presidentvalet<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj_rSar3eegjLOrpJelYBgABhyphenhyphend5H5hVKAC2t1hqPzh2uwjlTXs04xUAoO2fsCobWmNEMboH85SV0vuCeCxVhduien8sdS2h-PTcWMqDYrmsNvWksyW-ZpKNgotKh959K4YGFT0oOHVDY8/s1600/cthulhu2016.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj_rSar3eegjLOrpJelYBgABhyphenhyphend5H5hVKAC2t1hqPzh2uwjlTXs04xUAoO2fsCobWmNEMboH85SV0vuCeCxVhduien8sdS2h-PTcWMqDYrmsNvWksyW-ZpKNgotKh959K4YGFT0oOHVDY8/s320/cthulhu2016.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Cthulhu får nog ursäkta, men det finns ett större hot mot världen</td></tr>
</tbody></table>
Så har det då äntligen blivit dags för befolkningen i USA att gå till valurnorna, och bestämma vem som ska bli USA:s näste president. Som de flesta förmodligen känner till, så står valet mellan det demokratiska partiets kandidat Hillary Clinton, och det republikanska partiets kandidat Donald J Trump. Årets valkampanj har av många ansetts som det smutsigaste, och kanske också mest utdragna, presidentvalet i USA genom tiderna, och vi får nog gå tillbaka till 1970-talet för att hitta något som ens är i närheten. För det är inte bara själva presidentvalet som varit omgärdat av smutskampanjer och skandaler, utan även primärvalen, och då i synnerhet det som organiserades av det republikanska partiet.<br />Ursprungligen tänkt som ett val mellan de båda familjerna Bush och Clinton, vilka på ett eller annat sätt dominerat USA politiskt allt sedan 1990-talet, ställdes allt det på ända redan vid primärvalen. Såväl det republikanska partiet som familjen Bushs favoritkandidat, den före detta guvernören i Florida Jeb Bush, lyckades aldrig skaka liv i sin kampanj och försvann tämligen omgående. Istället blev det kamp mellan Marc Rubio, Ted Cruz och fastighetsmogulen Donald J. Trump. En kamp som öppnade upp en avgrundsdjup spricka inom GOP (Grand Old Party), där ingen av kandidaterna skydde några som helst medel i kampen mot varandra. Det slutade dock med att Trump, efter en bitter och stundtals bedrövlig primärvalskampanj, utsågs till det republikanska partiets kandidat.<br />Som motståndare, ställdes han mot det demokratiska partiets favoritkandidat, den före detta presidentfrun och USA:s tidigare utrikesminister, Hillary Clinton. Även här så spårade favoritkandidatens framgångståg ur, när den bland allmänheten, förhållandevis okände senatorn Bernie Sanders, tog upp kampen mot Hillary. Med hjälp av en massiv gräsrotsrörelse, tvingade Sanders sin motståndare till en kamp ända in i kaklet. Till slut kunde dock Hillary, som nog inte alls förväntat sig att möta sådant hårt motstånd, utropa sig till segrare och utses till demokraternas kandidat till det stundande presidentvalet.<br />
<br />
Det var således två utmattade kandidater som efter en tids vila, tog upp kampen om vem som skulle få ta plats i det ovala rummet i det Vita Huset. En kamp som snabbt visade sig bli både smutsigare, och hårdare än vad många förväntat sig. För även om de flesta, med tanke på händelseutvecklingen under primärvalen, var medvetna om att årets presidentval skulle bli otroligt smutsigt och hårt, inte kunde tro skulle bli så här illa. Det har förstås inte heller blivit bättre av de ständiga kontroverser som gång efter annan poppat upp, och ställt till med stora problem för de båda kandidaterna. Spiken i kistan för allt detta, blev när FBI, helt oannonserat, delgav att man skulle återuppta arbetet med att granska Hillarys email, som hittats i samband med en annan utredning rörande Anthony Weiners dator. För Hillary som haft svårt att skaka av emailskandalen, vilken handlar om den privata emailserver hon satte upp, och från hon skickat och tagit emot säkerhetsklassificerade emails, kom uppgifterna onekligen mycket olägligt. Då spelade det förstås ingen roll, att FBI igår tillkännagav att man inte hittat något av värde, och att utredningen skulle varvas ner.<br />Samtidigt som Hillarys emailaffär, men också upprepade läckor från Wikileaks rörande hennes kampanj och Clinton Foundations förehavande, så har även Trump skakats av återkommande skandaler. Den kanske mest kännbara, var när en videofilm släpptes, i vilken Trump öppet skröt om hur han tafsade på kvinnor, och försökt inleda en affär med skådespelerska utan att lyckas. Även om Trump med viss möda lyckades räta upp skutan, så har den ändå visat på en enorm spricka inom GOP. Flera ledande republikaner, tog nu chansen, kanske i hopp om att videon skulle sätta större avtryck än den gjorde, att ta avstånd från Trump. Så blev nu inte fallet, och flera av hans kritiker, har nu officiellt tagit tillbaka sina avståndstagande och hoppat på tåget igen. Andra, som Paul Ryan, har dock fortsatt att hålla sig på ett respektfullt avstånd från Trump.<br />
<br />
Så vem vinner då valet? Ja, för egen del så utgår jag från att USA:s näste president blir Hillary Clinton. Men, med detta sagt, så vill jag ändå kasta in en brasklapp och säga att jag inte skulle bli allt för förvånad om Donald J. Trump överraskar, och besegrar henne. Det är mycket jämt, vilket säger en hel del om hur illa ställt det är i USA, och som Brexit visade oss i somras, så ska man inte lita allt för mycket på vad alla dessa valundersökningar säger. Dock så är känslan att Trump inte riktigt är i kapp, och att han skulle behöva en eller två veckor till av kampanjande.<br />Men den stora frågan är förstås vad som händer sedan, och här måste man säga att mycket är osäkert. Vinner Hillary, vilket jag innerligen hoppas, så är dock risken att omvärldens glädje kommer bli kortvarig. Risken är överhängande att mycket av hennes förslag till senaten, som kontrolleras av det republikanska partiet, kommer röstas ned. Något man redan nu, sagt kommer ske. Man har även tillkännagett att man kommer göra allt man kan, för att fortsätta blockera Merrik Garland till USA:s Högsta Domstol (Supreme Court). Med tanke på att tre av domarna är i 80-års åldern, och således ligger i farozonen att avlida under den kommande mandatperioden, är detta givetvis oroväckande för Hillary. För just denna aspekt, nämligen kontrollen över Högsta Domstolen, kommer förmodligen bli det mest påtagliga långsiktiga effekten av hennes presidentskap. Genom att tillsätta rätt domare, så finns således möjligheten att hon kommer kunna påverka framtida beslut, och tolkningar av USA:s konstitution.<br />Men det är inte bara frågan om vilka domare som ska ersättas till Högsta Domstolen, som kommer plåga Hillary. Det samma gäller USA:s skenande budgetunderskott, vilket hänger som en våt filt över Washington. Utan en demokratisk majoritet i senaten, så kommer hon få svårt att få igen sina förslag. Risken är således uppenbar att vi kommer få återuppleva det kaos som följde budgetförhandlingarna under Obama, och som ledde till att den statliga administrationen fick stänga i brist på pengar. Riktigt hur Hillary ska tackla denna fråga, är förstås oklart.<br />Även utrikespolitiskt finns många frågar, som kommer gäcka Hillary. Precis som många andra aktörer, togs USA på sängen av den arabiska våren och vars effekter fortfarande ligger som en våt filt över mellersta östern. Även om man säkerligen kan räkna med att IS snart är militärt besegrad, så kommer hotet från radikala islamister bestå. Till detta ska också läggas framväxten av den inhemska terrorismen, vilken efter några år i träda under president George W. Bush, visade sitt fula ansikte under Barack Obama. Delvis påhejad av Trumps kampanj rörande frågan om huruvida Obama verkligen var född på Hawaii eller inte, så väcktes de avsomnade milisgrupperna till liv. Dessa högerextrema rörelser, som delvis kanaliserades av den idag avsomnade Tepartyrörelsen, har fått viss bekräftelse och uppmuntra från Trump. Nu är det inte bara högerextremister som verkar vädra morgonluft, utan det samma gäller även andra foliehattar, som Alex Jones och hans gelikar.<br />
<br />
Mycket har skrivits om vad som skulle hända om Trump vann, och det ena skräckscenariot avlöser det andra. Problemet är förstås att Trump, till skillnad från Hillary, har varit otroligt vag med vad han syftar till att göra som president. Med undantag för att bygga en mur mot gränsen till Mexico, och kraftigt sänka de federala skatterna, är det faktiskt svårt att veta precis vad han tänker göra. Risken är trolig att han själv inte vet, och att han således kommer tvingas improvisera. Av det han faktiskt annonserat att han ska göra, så är det dock svårt att se hur han ska kunna få Mexico att finansiera muren. Något annat sätt än att chockhöja tullarna till Meixico, lär han troligtvis inte ha.<br />Men det är inte bara stora frågetecken runt hans finansiering av muren som väcker frågor, det samma gäller hans övriga löften. Med ett redan skyhögt budgetunderskott, och med Västeuropeiska mått mätt, låga skatter, som han alltså vill sänka kraftigt, finns det inte mycket manöverutrymme. Hans tal om att de sänkta skatterna ska få fart på USA:s ekonomi, ekar tyvärr ihåligt, då såväl Ronald Reagan och George W. Bushs försök, visade sig bara ge kortsiktiga positiva effekter, och i det sista fallet, långvariga negativa effekter.<br />För även om jag inte är något större fan av höga skatter, är det tveksamt om den så kallade "trickle down economics", vilka Trump verkar förespråka, verkligen har någon vetenskaplig positiv effekt. Snarare verkar omdömet röra sig från allt från lätt skeptiskt, till att det inte ger några positiva effekter alls. Rent praktiskt, så kan vi bara konstatera att idén, inte varit allt för framgångsrik i USA.<br />Men det är inte bara runt Trumps ekonomiska ställningstagande det råder frågetecken runt, det samma gäller hans utrikespolitik. För även om det inte är ovanligt med utrikespolitiskt okunniga presidentkandidater, så tar nog ändå Trump priset. Inte nog med att han öppet hyllat Vladimir Putin, hans uttalanden om att trappa ner USA:s deltagande i Nato och att man inte kommer uppfylla sina löften mot sina allierade, har skickat en chockvåg över världen. Även om man onekligen kan, och ska, kritisera USA:s involvering i allt som rör och inte rör dem, så går det inte att blunda för att världen behöver USA. Det var tack vare USA, om än Sovjetunionens bidrag inte ska underskattas det minsta, som Nazityskland hejdades. Det var tack vare USA som inbördeskriget i Bosnien tog slut, och de involverade sidorna, satte sig ned vid förhandlingsbordet. Samtidigt så var det USA:s illa genomförda invasion och ockupation av Irak, som destabliserade hela regionen, och som förvärrades av den efterföljande arabiska våren. USA:s selektiva val av vilka regimer man avsatte och störtade i efterdyningarna till den arabiska våren, och bristande förståelse för en utveckling som pågått sedan slutet av 1970-talet, banade vägen för ett islamistiskt övertagande av Egypten, och framväxten av en ny, radikal och mer våldsamma islamism.<br />Medan jag har stora frågetecken om huruvida Hillary, som ändå får sägas ha rätt god koll på omvärlden, verkligen förstår eller vet hur man ska bekämpa dessa, så finns det inga frågetecken alls när det gäller Trump. För han har gjort det tämligen klart att han inte har den blekaste, och att han lever i en parallell värld, bortom allt vad sanning och fakta heter. Hans bristande förståelse för IS framväxt, och hur de bäst ska bekämpas, blandas med ett totalt förakt för allt vad mänskliga rättigheter heter. Inte nog med att han på största allvar, anser att USA borde fortsatt sin ockupation av Irak, och dessutom tillförskansat sig landets oljereserver, han har aktivt propagerat för att låta amerikanska militärer begå krigsbrott, genom att använda sig av tortyr. Han har också, på fullaste allvar, sagt att fler länder skulle skaffa sig kärnvapen, och att det skulle vara bra för säkerheten i världen. Som om nu detta inte var nog, så förordar han en kraftig upprustning av den amerikanska armén, dock utan att precisera hur detta finansieras.<br />Men galenskaperna slutar inte här, hans plan att riva upp NAFTA, och i princip alla handelsavtal USA har med omvärlden. Kommer leda till förödande handelskrig, som givetvis kommer drabba amerikanska arbetare, när omvärlden svarar med att höja sina tullar för import av amerikanska varor. Något som förstås kommer sätta käppar i hjulet för hans ekonomiska planer, och troligtvis leda till ett skenande budgetunderskott. Som om detta nu inte var nog, så hotar han dessutom att riva upp alla de miljöavtal som USA har med omvärlden, och påskynda arbetet med att utvinna amerikansk gas, olja och kol. Med tanke på att Trump avfärdar klimathotet som nonsens, så inser man snabbt att världen inte bara står inför ett ekonomiskt, militärt och politiskt, utan även miljömässig kollaps om Trump kommer till makten.<br />
<br />Patrickhttp://www.blogger.com/profile/14626693821007318180noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7484005392780325852.post-33562445325180758332016-11-06T10:42:00.004-08:002016-11-06T10:42:30.743-08:00Färg på duk: Kungens död<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjqq_Tirui62WVwJy29fR8VteIjtPpnsb2pHXiUi3QtDLoPMjir9DpwOFlCDmC7DMpuJIF71V5igamRkeLape0_m8VuIdJF2AGxo_Ivn-_PFLvMkPpT4B8Tp7ypZG9XdS94IbVllHvl2cA/s1600/Battle_of_Lutzen.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="212" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjqq_Tirui62WVwJy29fR8VteIjtPpnsb2pHXiUi3QtDLoPMjir9DpwOFlCDmC7DMpuJIF71V5igamRkeLape0_m8VuIdJF2AGxo_Ivn-_PFLvMkPpT4B8Tp7ypZG9XdS94IbVllHvl2cA/s320/Battle_of_Lutzen.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Gustav II Adolfs död i slaget vid Lützen, den 6 november 1632.<br />Målning av Carl Wahlbom (1855)</td></tr>
</tbody></table>
Efter att morgondimman den 6 november 1632 lättat vid elvatiden, drabbade en kombinerad svensk-protestantisk armé under ledning av den svenske kungen Gustav II Adolf, med den kejserlig-katolska armén under ledning av fältmarskalken Albrecht von Wallenstein. Slaget böljade som vanligt vid denna tid, fram och tillbaka, och gjorde det svårt att överblicka för de båda befälhavarna. I ett försök att mota tillbaka ett kejserligt motangrepp, tog den svenske kungen Gustav II Adolf befälet över Smålands ryttare, vars befälhavare Fredrik Stenbock träffats av en muskötkula i foten. Under anfallet kom Gustav II Adolf, tillsammans med en grupp tyska officerare, bort från de svenska kavalleristerna, och stötte ihop med Götzens kyrassiärer. Kungen som på grund av en tidigare skada, endast bar en kryller (en rock av sämsat älgskinn eller annat skinn), träffades först av ett skott som gick genom lungan, och sedan ytterligare ett skott som krossade hans vänstra arm. Försöken av de tyska officerarna att undsätta kungen, försvårades ytterligare av att hans häst, Streif, träffades i halsen och försvann in i dimman och mörkret med den döende kungen. Innan den döende kungen föll av Streif, träffades han av ytterligare en kula, den här gången i ryggen, och ett stick i bröstet. Liggandes livlös på marken, fick han slutligen ett dödande skott i tinningen.<br />Trots att den svensk-protestantiske överbefälhavarens död, rasade slaget vidare. Oroade över förlusterna, och kanske också svårigheterna att överblicka slagfältet, på grund av den tilltagande dimman och mörkret, beslöt sig den befälhavaren för de kejserlig-katolska styrkorna, att dra sig tillbaka. När von Wallenstein insett att den svenska armén inte förföljde honom, och man sammanstrålat med Gottfried Heinrich zu Pappenheims styrkor, inrättades ett hastigt sammankallat krigsråd. Men på grund av förlusterna, och att Pappenheim var döende efter att ha träffats av en kanonkula, beslöt man sig att dra sig tillbaka. Några direkta försök att förfölja de retirerande kejserlig-katolska styrkorna, gjordes inte.<br /><br />Kvar på slagfältet lämnade man runt 5000 döda och skadade, medan den svenska hären, vid sidan av förlusten av Gustav II Adolf, räknade med att ha förlorat runt 3400 man. För den svensk-protestantiska armén, blev slaget vid Lützen en pyrrhusseger såväl militärt som politiskt. För även om man kortsiktigt förhindrat den kejserliga framryckningen i Sachsen, så var det uppenbart att detta inte skulle bli ett kortvarigt krig, och att den svenska armén ensam kunde besegra de kejserliga styrkorna. Något som blev uppenbart efter slaget vid Nördlingen (1634).<br />För svensk del innebar förlusten av Gustav II Adolf, ett svårt slag Inte nog med att hans död innebar att Sverige försvagades politiskt, och att man tvingades inrätta en förmyndarregering under ledning av Axel Oxenstierna. Det innebar också att Frankrike fick en allt mer betydelsefull roll i konflikten.<br />Efter att Gustav II Adolfs kropp bärgats från slagfältet, han hittades övergiven och plundrad på alla sina ägodelar, påbörjades det mödosamma arbetet med att föra hans kvarlevor tillbaka till Sverige. Där nyheten om hans död, inte blev allmänt känd förrän en månad efter slaget. Ett år efter Gustav II Adolfs död, begravdes han i Stockholm. <br />Hästen Streif, som hittades vid liv efter slaget, deltog i processionen till Sverige, men avled eller dog när man nådde Wolgast. Huden från hästen togs om hand, och skickades till Sverige, där det monterades på en trästomme, och nu kan bevittnas på Livrustkammaren.<br />
<br />
<br />
<br />Patrickhttp://www.blogger.com/profile/14626693821007318180noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7484005392780325852.post-18462821234174772342016-11-05T13:00:00.000-07:002016-11-05T13:00:56.910-07:00Svart på Vitt: SMS Goeben<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjmS4nUeY6IJAhZ-6UuqtizRJFGOjubFI-E1zqc8k6XPHV-5aQNfIEGjOjRh7SOnr33_US_R5qNC5I6nJcT77BzE2DCirWtKrxFeaiJJKwJ7RvNw70pDJeMvHai525NxsvF3k7stPz6RNI/s1600/Bundesarchiv_Bild_134-B0032%252C_Gro%25C3%259Fer_Kreuzer_Goeben.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="194" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjmS4nUeY6IJAhZ-6UuqtizRJFGOjubFI-E1zqc8k6XPHV-5aQNfIEGjOjRh7SOnr33_US_R5qNC5I6nJcT77BzE2DCirWtKrxFeaiJJKwJ7RvNw70pDJeMvHai525NxsvF3k7stPz6RNI/s320/Bundesarchiv_Bild_134-B0032%252C_Gro%25C3%259Fer_Kreuzer_Goeben.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">SMS Goeben</td></tr>
</tbody></table>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
På denna dagen 1914 förklarar
Frankrike och Storbritannien krig mot det osmanska riket. En av
orsakerna till krigsförklaringen, var det allt mer spända läget i
östra Medelhavet efter att det osmanska riket dels spärrat av
Dardanellerna, men också ankomsten av de tyska krigsfartygen <i>SMS
Goeben</i> och <i>SMS Breslau</i>. De båda tyska krigsfartygen, som
utgjorde den tyska flottans <i>Mittlemeerdivision</i> under befäl av
konteramiral Wilhelm Souchon, hade vid krigsutbrottet befunnit sig i
Adriatiska havet. För att undvika att bli fångade, styrde Souchon
ut de båda fartygen i Medelhavet. Här gick de båda fartygen till
angrepp mot franska installationer längs Nordafrika, och begav sig
mot tryggheten i Konstantinopel med delar av den brittiska och
franska medelhavsflottan i släptåg. </div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Efter en kortare
sammandrabbning med den lätta brittiska kryssaren <i>HMS</i>
<i>Gloucester</i> den 7 augusti, kunde de två tyska fartygen ankra
vid Dardanellerna den 10 augusti. Trots brittiska, franska och ryska
protester, så lotsades de båda fartygen genom den minspärr som
spärrade av Dardenellerna. Nya diplomatiska förvecklingar
fortsatte, och den 16 augusti överlämnades de båda fartygen, som
nu låg i Konstantniopel, över till den osmanska flottan. <i>SMS
Goeben</i> bytte namn till <i>Yavuz Sultan Selim</i>, medan <i>SMS
Breslau</i> döptes om till <i>Midilli</i>. Det var dock inte enbart
fartygen som gick i osmansk tjänst, det samma gällde konteramiral
Souchon och de före detta tyska fartygens besättning, som bytte de
tyska matrosmössorna mot fezer.<br />För ententen bekräftade nyheten
om hur de båda fartygen överlämnats till den osmanska flottan, den
växande oron över att Konstantinopel skulle ställa sig på
Centralmaktens sida i kriget. Då vägde Konstantinopels bedyrande
att inget ändrats, och att landet skulle fortsätta vara neutralt,
väldigt lätt i sammanhanget. Istället menade Konstantinopel, att
de båda fartygen var en ersättning för de två krigsfartyg som den
osmanska flottan beställt, och betalt, av Storbritannien och vilka
blivit konfiskerade vid krigsutbrottet.<br />Den 28 oktober tog sig
<i>Yavuz Sultan Selim</i> ut i Svarta havet, och bombarderade Odessa
och Sevastopol. Som ett svar på angreppet, så förklarade Ryssland
krig mot det Osmanska Riket den 4 november, och den 5 november följde
alltså Storbritannien och Frankrike efter.</div>
<br />
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /><br />
</div>
Patrickhttp://www.blogger.com/profile/14626693821007318180noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7484005392780325852.post-30134400917766811712016-11-02T05:59:00.001-07:002016-11-02T05:59:37.506-07:00Recension: God's Battalions: The case for the crusades<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiQF8hiQDGET58uAr-0mhuPytseLVmj3QBDZ91qjSyXSs_7vWFDTJRenHgwq4rgZgMCZ_PNQnW22TiuKhByGb_2kZ_ZpXy-SSKCtGOx3IOCfO-Re5itD1aS57QA3ODO6TmiPtXoNpKSZ-w/s1600/God%2527s+Battalions+The+Case+for+the+Crusades.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiQF8hiQDGET58uAr-0mhuPytseLVmj3QBDZ91qjSyXSs_7vWFDTJRenHgwq4rgZgMCZ_PNQnW22TiuKhByGb_2kZ_ZpXy-SSKCtGOx3IOCfO-Re5itD1aS57QA3ODO6TmiPtXoNpKSZ-w/s1600/God%2527s+Battalions+The+Case+for+the+Crusades.jpg" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">God's Battalions: The case for the crusades (2009) av Rodney Stark</td></tr>
</tbody></table>
Få medeltida historiska händelser är så kontroversiella, och rör upp så många känslor som korstågen. För det är förstås tveksamt om påven Urban II, verkligen kunde förutse att hans uppmaning till deltagarna vid synoden i Clermont den 27 november 1095, skulle sätta ett sådant avtryck att vi nästan tusen år senare, fortfarande diskuterar dess inverkan på dåtiden och nutiden. Så även om antalet böcker i ämnet, kanske inte är i närheten av vad det som producerats om världskrigen eller Napoleonkriget, så talar vi ändå om ett rätt imponerande antal hyllmeter böcker om korstågen. Men det är förstås inte enbart inom den akademiska världen som intresset för korstågen varit - och är - stort, det samma gäller förstås populärkulturen, och där Jan Guillous böcker - och senare film/mini tv-serie - om korsfararen Arn, är det svenska bidraget.<br />
Intresset till trots, så har ändå eftervärldens dom över korstågen och dess deltagare, varit förhållandevis negativt. Har inte de använts som slagträ i debatten om farorna med religiös extremism, så har det framställts som ett tidigt försök av Europa att kolonisera sin omvärld. Deltagarna har ömsom framställts som religiösa extremister, som noga kalkylerande och manipulativa kolonisatörer, som använde religionen som en täckmantel för sin egen ekonomiska vinning. Gemensamt för dessa hållningar, är dock att Europa ofta framställs som ett teknologiskt och intellektuellt bakvatten, medan den muslimska världen ofta framställs som en värld, där arvet av antiken förvaltades.<br />
Allt detta vill nu professor Rodney Stark, sociolog med inriktning på religion,vid Baylor University råda bot på. I sin bok "God's Battalions: The case for the crusades", försöker Stark hävda att korstågen var politiskt, religiöst och militärt berättigat och ett svar på drygt fyra hundra år av muslimsk expansion. Vidare hävdar Stark, att det medeltida Västeuropa inte alls var ett intellektuellt och tekniskt bakvatten, utan precis tvärt om. Samtidigt försöker Stark peka på att bilden av den medeltida muslimska världen, är kraftigt överdriven och att den inte alls var så utvecklad som den ofta framställs. Kontroversiella åsikter, och vilka som synes går i stark polemik med den allmänna bild som ofta framhålls i såväl vetenskapliga som i populärkulturella sammanhang.<br />
<br />
Precis som titeln antyder, så är detta en starkt partisk inlaga i den ofta rätt infekterade debatten om korstågen, och dess såväl kortsiktiga som långsiktiga effekter. Ska man säga något positivt om denna bok, så är det kanske att Stark åtminstone inte hymlar med vart hans sympatier ligger. Tyvärr så innebär det dock att han snarare framstår djävulens advokat, än en objektiv historiker. För även om han emellanåt försöker, kanske därför framstå som han ger en balanserad bild av det historiska förloppet, så landar man ändå i ett oreserverat förhärligande av korsfararna, och konstant svartmålande av den muslimska världen och det bysantinska riket. För medan korsfararna ofta framställs i positiva ordalag, både vad gäller motiv och agerande, så framstår muslimerna i Starks narrativ som snabba till att tillgripa våld och opålitliga. Nu är dock inte enbart muslimerna som Stark, utan att riktigt övertyga, ger sig på. Även det bysantinska riket, får sin skopa av kritiken, där kejsarna framställs som svekfulla och vilka ständigt sviker sina löften till de ädla och nobla korsfararna. Men det är inte enbart dåtiden som får sig en släng kritik, det samma gäller även eftervärldens dom över korstågen. Här riktar sig Stark in sig primärt på ett brett spektrum av historiker, men också filosofer, och där han inte hymlar med sin antipati mot Voltaire och hans åsikter om korstågen.<br />
Det är dock inte bara Starks partiska ställningstagande som stör mig, utan också hans val av källor och slutsatser av dessa. Medan han emellanåt, ofta när det gäller att misskreditera muslimska källor, ägnar sig åt avancerad källkritik, så är detta vanligtvis som bortblåst när det gäller de källor som bekräftar hans teorier. Det är också slående att Stark verkar förlita sig på äldre källor, och att mycket härrör från före 1980-talet. Men det mest störande med <i>God's Battalions: The case for the crusades</i>, är författarens ständiga cherry picking, och val av att utesluta sådant som inte passar in i hans narrativ. Såväl små som stora detaljer, av vilka många delvis motsäger författarens påståenden, utlämnas antingen helt, eller slätas snabbt över. Ett lysande sådant exempel, är hur Stark guidar läsaren genom en av korstågshistoriens kanske mest ökända händelse, nämligen belägringen och plundringen av Konstantinopel 1204. Inte nog med att han utelämnar det faktum att korståget, så fort det stod klart att det kidnappats av Dodgen av Venedig, rönte en massiv kritik, och ledde till att flera deltagare vägrade medverka i angreppet mot Zara. Han väljer också avstå från att berätta att påven, åtminstone under en kortare period, exkommunicerade de deltagare som sedan fortsatte resan mot Konstantinopel. Att Stark sedan inte bara försöker berättiga plundringen av Konstantinopel, genom att hänvisa till hur svekfulla de bysantinska kejsarna varit mot korsfararna, han försöker också tona ner effekterna av själva plundringen. Ett som jag redan påpekat, återkommande tema i hans bok.<br />Givetvis är inte allt trams, det finns, speciellt i den inledande första hälften, en hel del vettigt. Om än jag nog skulle vilja påstå, till skillnad från författaren, inte allt för kontroversiella åsikter. Speciellt om man öppnat en bok i ämnet, som skrivit efter 1980-talet.<br />
<br />
Den som nu söker en bok där författaren agerar djävulens advokat, och försöker relativisera korsfararnas övergrepp, så är onekligen <i>God's Battalions: The case for the crusades</i> rätt bok. Ett antagande som finner stöd bland den uppsjö av positiva recensioner på både Amazon och Goodreads, och som gjort att boken fått ett högt betyg.<br />För dig som önskar en objektiv skildring av korståget, eller önskar slippa läsa fördomsfulla texter om muslimer och bysantier, så finns det gott om andra alternativ. Faktum är att jag, så till vida man nu inte vill få sina fördomar bekräftade, mycket väl kan låta boken ligga kvar på hyllan i butiken. Den är inte värd pengarna.<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />Patrickhttp://www.blogger.com/profile/14626693821007318180noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7484005392780325852.post-33003261738352854042016-10-25T11:54:00.004-07:002016-10-25T11:58:56.837-07:00Svart på Vitt: The charge of the light brigade<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhisAMOFci3bzqKVwjfxm4gaXdSB42x7D2eex16if1DNSql5Zr42_-rDzyXJnm8J0_YjJQo8ohr534XuuK-YOE3Q0APeGH-SOXJSNUNQh6OH6c7Riho8AF9JnFEFUK3y6kp6aYPI692VS0/s1600/1280px-Fenton13ltdragoons.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="246" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhisAMOFci3bzqKVwjfxm4gaXdSB42x7D2eex16if1DNSql5Zr42_-rDzyXJnm8J0_YjJQo8ohr534XuuK-YOE3Q0APeGH-SOXJSNUNQh6OH6c7Riho8AF9JnFEFUK3y6kp6aYPI692VS0/s320/1280px-Fenton13ltdragoons.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Överlevande manskap från Den lätta brigadens anfall</td></tr>
</tbody></table>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Half a league, half a league,</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Half a league onward,</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
All in the valley of Death</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Rode the six hundred.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
"Forward, the Light Brigade!</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
"Charge for the guns!" he said:</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Into the valley of Death</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Rode the six hundred.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Den lätta brigadens anfall under
slaget om Balaklava, är förmodligenvärldshistoriens kanske mest
kända kavallerichock, men också en av militärhistoriens största
blunders. Ledda av Lord Cardigan, var det tänk att brigaden, som
bestod av 8th och 11th Husars, 17th Lancers samt 4th och 13th Light
Dragoon, skulle försöka förhindra ryska trupper från att föra
bort de kanoner, man erövrat när man stormat de turkiska
ställningarna utanför staden. Men på grund av missförstånd och
en rörig befälsordning, angrep brigaden helt fel batteri och ryska
trupper. Strax före klockan 11 den 25 oktober 1854, var brigaden
uppställd och började rida genom den dal som ledde fram till det
ryska batteriet. Av de drygt 670 kavallerister som ställde upp på
led vid elvatiden, återvände knappt 120 tillbaka till de brittiska
linjerna.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Den lätta brigadens anfall har också
letat sig in i populärkulturen, där händelsen inspirerat allt från
dikter av Alfred Tennyson och Rudyard Kipling, till filmer som “De
tappra 600” (The charge of the light brigade, 1936) med Errol Flynn
och låten “The Trooper” av Iron Maiden.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/X4bgXH3sJ2Q/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/X4bgXH3sJ2Q?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
Patrickhttp://www.blogger.com/profile/14626693821007318180noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7484005392780325852.post-38867887823989866512016-10-23T11:57:00.000-07:002016-10-23T11:57:10.943-07:00Belägringen av Kut och kampanjen i Mesopotamien<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj8nFvaCdPQ0cH8xR_BajXo7r984BgByNqq5bn3PUxWDT4OLPMf18L9mxQSwg5r8w_X4Z4jQ2p62hmDyl5mQ_2jONR8nkT82mxz8TQKjnwfq0dITguLuPTaNBwRf-8sexiwYty_9uGC-Pg/s1600/Mesopotamian_campaign_6th_Army_Siege_of_Kut.png" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="237" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj8nFvaCdPQ0cH8xR_BajXo7r984BgByNqq5bn3PUxWDT4OLPMf18L9mxQSwg5r8w_X4Z4jQ2p62hmDyl5mQ_2jONR8nkT82mxz8TQKjnwfq0dITguLuPTaNBwRf-8sexiwYty_9uGC-Pg/s320/Mesopotamian_campaign_6th_Army_Siege_of_Kut.png" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Osmanska soldater från den 6. Armén utanför Kut al-Mara</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<div style="margin-bottom: 0cm;">
I linje med det tidigare inlägget om
det <a href="http://krigshistoria.blogspot.se/2016/09/det-italiensk-turkiska-kriget.html">italiensk-turkiska kriget</a> (1911-12), så är dagens inlägg också
tänkt att uppmärksamma en idag annan bortglömd händelse från
1900-talets början. Dagens inlägg är tänkt att avhandla det
första slaget om Kut (7 december 1915-29 april 1916), det första världkrigets
längsta belägring och som slutade med det största nederlag
Storbritannien lidit i något krig. Men innan vi kommer så långt,
låt oss backa tillbaka bandet till sensommaren 1914…</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<b>Bakgrund</b></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Som en följd av mordet på den
österrikisk-ungerske tronföljaren ärkehertigen Franz Ferdinand och
hans gemål Sophie den 28 juni 1914, drabbade de europeiska
stormakterna samman i ett våldsamt krig på två fronter i väst och
öst. För det osmanska riket, som både ekonomiskt, militärt och
politiskt led av sviterna från de båda Balkkrigen under 1910-talets
första hälft, kom krigsutbrottet osedvanligt olämpligt. Trots
uppvaktning från såväl Centralmakterna som Ententen, beslutade sig
den osmanska regimen för att hålla landet utanför kriget och
förklarade sig vara neutrala. Trots starka ryska protester,
spärrades Dardanellerna av för all trafik och minerades. <br />
Men de
osmanska försöken att hålla sig utanför kriget, var i praktiken
ohållbara. Beslutet att stänga Dardanellerna, hade inte bara väckt
irritation i St Petersburg, utan även i London och Paris, som
dessutom misstänkte riket för att vara nära lierat med Tyskland.
Ententens misstankar om att det osmanska riket skulle sälla sig till
Centralmakterna i kriget, stärktes i mitten av augusti 1914, när
den tyska slagkryssaren SMS Goeben och den lättare kryssaren SMS
Breslau, tog sin tillflykt i Dardenellerna undan brittiska och
franska flotteskadrar. De båda tyska fartygen, införlivades nu
tillsammans med sin tyska besättning, i den omanska flottan som
Yavuz Sultan Selim och Midill. Nya diplomatiska förvecklingar
följde, men för medlemmarna i Ententen, signalerade händelsen att
man måste förbereda sig på ett osmanskt inträde i kriget på
Centralmakternas sida. Den 28 oktober 1914 tar sig Goeben (eller
Yavuz Sultan Selim som den nu hette), in i Svarta havet och angriper
mål i Sevastopol och Odessa, samt förstörde den ryska minsveparen
Prut. Angreppet som skett utan någon som helst krigsförklaring,
leder till att Ryssland, den 2 november förklarar krig mot det
osmanska riket. Den 5 november, följer Frankrike och Storbritannien
efter Ryssland, och förklarar krig mot det osmanska riket. Något
som förvandlar kriget i Europa, till ett världskrig.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhIPwgaiScyWP2kMMpjZkeJldI2x7VYztb8VFsseqxQKzjY8dUyy5T9q3jbrq0viLVGVOcDkPCWWdyPJrPW1-F76vh-0dc3s04U_TYzQgCP7lw7mVubOhmps18CNIPEh9MfzUFIlxPBUp4/s1600/Bundesarchiv_Bild_134-B0032%252C_Gro%25C3%259Fer_Kreuzer_Goeben.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="194" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhIPwgaiScyWP2kMMpjZkeJldI2x7VYztb8VFsseqxQKzjY8dUyy5T9q3jbrq0viLVGVOcDkPCWWdyPJrPW1-F76vh-0dc3s04U_TYzQgCP7lw7mVubOhmps18CNIPEh9MfzUFIlxPBUp4/s320/Bundesarchiv_Bild_134-B0032%252C_Gro%25C3%259Fer_Kreuzer_Goeben.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">SMS Goeben</td></tr>
</tbody></table>
Om krigsutbrottet den 28 juli 1914 kom
olägligt, så kan man knappast påstå att det Osmanska riket
inträde i kriget, kommer i en speciellt mycket bättre tidpunkt. Den
osmanska armén, som visserligen påbörjat en massiv modernisering,
delvis med hjälp av tyska instruktörer, led fortfarande av sviterna
från krigen på Balkan på 1910-talet. Situationen för den osmanska
armén, blev förstås inte heller bättre av att man hade en lång,
och i stora drag oförsvarbar gräns. Precis som i Europa, hade
självständighetssträvanden bland den uppsjö av etniska och
religiösa minoriteter som utgjorde befolkningen i det osmanska
riket, lett till stora frågetecken om riktigt vart lokaliteterna bland
alla dessa grupper låg. Rekryteringen av värnpliktiga gick
långsamt, och mötte på sina håll både aktivt och passivt
motstånd. De ökade spänningarna mellan de olika religiösa och
etniska minoriteterna, var något som Ententen snabbt ville försöka
utnyttja för att försvaga riket, och vilket skulle få förödande
konsekvenser för befolkningen i det osmanska riket.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Nu var det dock inte enbart det
osmanska riket hemvist för en såväl etnisk som religiöst
diverserad befolkning, utan det samma kunde onekligen sägas om dess
motståndare. Inom ramarna för såväl det brittiska som franska
kolonialväldet, återfanns miljontals muslimer, vilket det även
gjorde i södra Ryssland. Uppmuntrade av tyskarna, som såg en
möjlighet att uppvigla den muslimska befolkningen i Nordafrika,
Indien och Kaukasus, så utropade den osmanske sultanten Mehmet V ett
helig krig mot Ententen den 16 november. En händelse som ironiskt
nog, förmodligen fick större gehör i Paris och London än bland de
muslimska underståtarna i de brittiska och franska kolonierna, och vilket skulle få stor inverkan på krigsansträngningarna i Mellersta Östern.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Som ett svar på de osmanska och tyska angreppen mot Krimhalvön, så korsade ryska trupper den osmansk-ryska
gränsen den 3 november 1914, och erövrade bland annat Bayazid i Kaukasus. Den 7 november landstiger brittiska och indiska
trupper utanför Basra i Persiska viken, och öppnar med detta upp en
ny front...<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiBqWJDFwql_jsU7nROkCDI2KBtlFiN45oaZd9K7QgTcMiO-b0VZ46LhKnUoTFPCB1t1lC9jeedVzbwQ5hTuwEsIDKKkBF0w42t14mvF5iLifaDrL0K8ZbWepnEj_fc_YSRO8vYdy6Ou5M/s1600/Karte_Mesopotamien.png" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="225" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiBqWJDFwql_jsU7nROkCDI2KBtlFiN45oaZd9K7QgTcMiO-b0VZ46LhKnUoTFPCB1t1lC9jeedVzbwQ5hTuwEsIDKKkBF0w42t14mvF5iLifaDrL0K8ZbWepnEj_fc_YSRO8vYdy6Ou5M/s320/Karte_Mesopotamien.png" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Karta över Mesopotamien</td></tr>
</tbody></table>
<b>Kriget i Mesopotamien, bakgrund</b></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Mesopotamien, grekiska för landet
mellan de två floderna, är området runt de två floderna Eufrat
och Tigris, och anses som civilisationens vagga. Det är inte allt
otänkbart att många av de brittiska, och kanske även tyska,
officerare som tjänstgjorde under kampanjen, kände historiens
vingslag när de anlände till området. Verkligheten var dock långt
ifrån den bild som målats upp i de europeiska skolorna av det bibliska Mesopotamien, och det
är troligt att många av de tusentals brittiska och tyska soldater
som tjänstgjorde i regionen, fick ett snabbt och mycket brutalt uppvaknande. För
istället för ett område som förde tankarna till om de klassiska städerna Babylon eller Bagdad i "<i>Tusen och en natt</i>", så var 1910-talets Mesopotamien ett
veritabelt bakvatten, där tiden verkade stått stilla. Något
egentligt vägnät existerade överhuvudtaget inte, alla tyngre
transporter skedde längs med floderna med hjälp av flatbottnade
pråmar. På grund av de ständigt skiftande
lerbankarna, var det en tidskrävande historia att navigera sig fram, och där torkan och vårfloden gjorde floderna
nästintill ofarbara. De ofta små och trånga städerna, med sina labyrintliknade gator, som trängdes
längs stränderna, varav många hade antika anor, bestod av lerhus
som vare sig gav skydd från hettan eller flugorna. Runt omkring
städerna sträckte sig ett oöverskådligt nät av bevattningskanaler, vars lervallar bakats till cementliknande
konsistens av solen, och skulle ge de angripande trupperna stora
problem. Medan temperaturen på somrarna kunde nå upp till femtio
grader Celuisus, sjönk temperaturen snabbt nattetid och kunde ligga
runt nollstrecket. Som om detta inte var nog, var de vassbeklädda
stränderna och det stillastående vattnet i bevattningskanalerna
perfekt grogrund för malariamyggor, och andra sjukdomar som kolera. Utanför detta smala
gröna bälte, så låg den ogästvänliga öknen. Hit nådde aldrig
den turkiska centralmakten annat än på pappret, och de
nomadiserande beduinstammarna som levde i området, var i praktiken
självstyrande. <br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi4fBRMEe5LRzqo3juJ11NjvwUNURcAIAzT7zhb4PBxtX20d64ANtdKmVeVEsmCWp2disx33z3fKrwvuHcHgbrJYZjpUZAokmLnr-7F8CGCMtMDXCN2-eqiOwcC78yzqOqJXrBeMCHyosk/s1600/Anglo-Persian_Oil_Company_workers_%25281%2529.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="236" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi4fBRMEe5LRzqo3juJ11NjvwUNURcAIAzT7zhb4PBxtX20d64ANtdKmVeVEsmCWp2disx33z3fKrwvuHcHgbrJYZjpUZAokmLnr-7F8CGCMtMDXCN2-eqiOwcC78yzqOqJXrBeMCHyosk/s320/Anglo-Persian_Oil_Company_workers_%25281%2529.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Persiska arbetare lägg en pipeline åt Anglo-Persian Oil Company någonstans i Persien (dagens Iran) 1908.</td></tr>
</tbody></table>
Så vad gjorde då britterna här kan man fråga
sig? Ja, svaret på den frågan är i stora drag samma som idag,
nämligen tillgången på olja. Under början av 1900-talet, så fick
de europeiska arkeologer och historiker som grävde bland ruinerna,
sällskap av prospektörer i jakt på det svarta guldet.
Kombinationen av de stora oljefyndigheterna, främst i dåvarande
Persien (nuvarande Iran), hade väckte britternas intresse. Under
1890-talet hade britterna slutit en rad avtal med de styrande
familjerna längs den Persiska Viken, och upprättat en rad
protektorat i nuvarande Bahrain, Förenade Arabemiraten och Kuwait.
Härifrån kunde britterna kontrollera exporten av den allt mer
lukrativ handeln med olja, och 1912 så upprättade Anglo-Persian
Oil Company ett raffinaderi på ön Abadan (i nuvarande Iran), vid Eufrat och Tigris gemensamma
mynningsarm.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Medan britterna stärkte sin närvaro i
området, så försökte även turkarna att flytta fram sina
positioner i regionen. Stärkta av lån från Tyskland, men även
Frankrike, så hade man inlett det ambitiösa arbetet med att försöka
anlägga en järnväg mellan Bagdad och Konstantinopel. Arbetet med
järnvägen hade dock inte slutförts när kriget bröt ut, men det
var bara en fråga om tid, innan såväl turkiskt som tyskt
krigsmaterial kunde föras från rikets huvudstad till Persiska
viken. Oroad över utsikten att tyskarna, som redan sonderat
terrängen bland områdets muslimska befolkning och gärna
framställde sig som islams beskyddare, hade britterna redan innan
krigsutbrottet förberett planer för att skydda sina intressen i den
Persiska Viken. <br /><br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjFzc0_GTuMSidTvP5RNbwWBAjIvcTqzzfZ8lxrQK8LdScE7Jk5OujJmHPYLEWzXiECMTQwid-RK2BGG8ydU2KaE3YHul0JkHvzJgbkZrvjPfaod3JgtjVgYW0G5Nwo_YS1DqHRtKsslzs/s1600/Baghdad_Railway_LOC_04665u.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="194" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjFzc0_GTuMSidTvP5RNbwWBAjIvcTqzzfZ8lxrQK8LdScE7Jk5OujJmHPYLEWzXiECMTQwid-RK2BGG8ydU2KaE3YHul0JkHvzJgbkZrvjPfaod3JgtjVgYW0G5Nwo_YS1DqHRtKsslzs/s320/Baghdad_Railway_LOC_04665u.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Bagdadjärnvägen, någon gång under början av 1900-talet.</td></tr>
</tbody></table>
Ansvaret för dessa trupper låg hos den
brittiska administrationen och armén i Indien, vilket skulle visa
sig vara en mindre lyckad lösning. För medan krigskabinettet i
London såg konflikten i Västeuropa som den centrala konflikten, dit
lejonparten av soldaterna och materialet skulle skickas, så hade den
brittiska administrationen i Indien en helt annan dagordning. Här
såg man utvecklingen i Persiska Viken som central för det brittiska
styret i Indien, och där man var djupt oroad att muslimska ledare i
Afghanistan och Persien skulle falla för de tyska locktonerna. Det
brittiska administrationen i Indien, hade också stora intressen i
den inkomstbringade oljeexporten, och vilket var ytterligare en orsak
till oro över utvecklingen.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiX2Lv6qrJpQN6s6S9kfe8DNjYX3wFTiI89FlCV34TwQAMZMDviYETLspIlQ163miPgBvGjutN3PoUMp267GxiYgn6yd80M-B3mGzu8xN3Ri8ZaSYFqgNgVCCDWJH3zNJHRxrOqw2_Z2So/s1600/Meso-WW1-1.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="273" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiX2Lv6qrJpQN6s6S9kfe8DNjYX3wFTiI89FlCV34TwQAMZMDviYETLspIlQ163miPgBvGjutN3PoUMp267GxiYgn6yd80M-B3mGzu8xN3Ri8ZaSYFqgNgVCCDWJH3zNJHRxrOqw2_Z2So/s320/Meso-WW1-1.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Karta över de brittiska-indiska truppernas framryckning under 1914</td></tr>
</tbody></table>
<b>Krig i Mesopotamien</b></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Den 5 november 1914, så förklarade
Frankrike och Storbritannien krig mot det osmanska riket. Redan dagen
efter krigsförklaringen, besköt brittiska krigsfartyg det gamla
fortet vid Fao. Dagen efter landsattes brittiska och indiska trupper
från den indiska expeditionskåren D (<i>Indian Expeditionary Force D</i>,
eller IEF D), bestående av den 6. (Poona) Divisionen under ledning
av Generallöjtnant Artur Bennet. Den lilla turkiska garnisonen på
350 man, vilka var utrustade med fyra kanoner, kunde inte göra
annat än symboliskt motstånd, och överväldigaste snabbt. Med
Eufrat och Tigris flodmynning säkrad, så ryckte IEF D mot Basra i
nuvarande södra Irak. Utan någon möjlighet att undsätta eller
förstärka de turkiska trupperna, så var den lilla garnisonen i
Basra, i praktiken utlämnad åt sig själv. Trots vissa
betänkligheter rörande deras egentliga stridsvärde, så sattes en
frivilligmilis bestående av lokala araber upp av turkarna, och
sattes in i försvaret av staden. Men ställd inför en överlägsen fiende,
som tack vare ett flertal slupar och kanonbåtar, kunde beskjuta de
turkiska försvarsställningarna från floden, smälte de obefintligt tränade och utrustade arabiska frivillig snart
bort, och Basra föll efter en kort strid.<br />
Trots att motståndet
varit ringa, och förlusterna få, så hade ändå samväldestrupperna
fått en försmak av vad som väntade. De ovan nämnda
bevattningskanalerna, visade sig snabbt vara en mardröm att korsa,
och gav också försvararna utmärkta stödjepunkter som var svåra
att komma åt för artilleriet. Den väglösa terrängen, ställde
till för båda sidor, och den inhemska befolkning var kanske inte fientligt inställd, men milt sagt avvaktande mot
de invaderande brittiska trupperna. Båda sidor hade en rätt komplicerad syn på beduinstammarna, som man såg som nödvändiga allierade, men som inte tvekade att byta sida om krigslyckan gick dem emot. Med Basra och dess närmaste
omgivning säkrad, lade sig ett bedrägligt lugn över regionen.
Något som turkarna var tacksamma för, då deras styrkor i södra
Mesoptomanien var i upplösningstillstånd.<br /><br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh2JRbgxrq56pJtwa_2y3WDdav6ydUPqRsrcxNh8cIhqcRg0-otv2gs4c0ChzO-GNgxzS9r_cFm0NQWuOByVNCdl0AUy5pmZeSNvce0vl37vrutSUiyD8mdWHOgNSi-VJZ2iYZDx6jzikQ/s1600/Indian_Army_QF_3.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="123" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh2JRbgxrq56pJtwa_2y3WDdav6ydUPqRsrcxNh8cIhqcRg0-otv2gs4c0ChzO-GNgxzS9r_cFm0NQWuOByVNCdl0AUy5pmZeSNvce0vl37vrutSUiyD8mdWHOgNSi-VJZ2iYZDx6jzikQ/s320/Indian_Army_QF_3.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Indiska artillerister under slaget om Basra 1914.</td></tr>
</tbody></table>
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Medan britterna konsoliderade sina
positioner, så beslöt den osmanska armén för att göra något åt
situationen. I slutet av 1914 anlände Suleyman Askari Bey, för på en direkt order från Enver Pasha, att över
ansvaret för de demoraliserade osmanska trupperna i Mesopotamien.
Suleyman Askari hade tjänstgjort som frivillig i det
italiensk-turkiska kriget, och var dessutom en veteran från
Balkankrigen. Innan krigsutbrottet hade han varit chef för den
nyupprättade osmanska Specialistbyrån, vilken senare skulle få en
betydelsefull roll i det armeniska folkmordet. Tack vare sin
erfarenhet från kriget i nuvarande Libyen, sågs han som en expert på att
organisera de lokala beduinstammarna. Något som var av stor vikt för
den osmanska armén i Mesopotamien, då då fronten var långt ifrån högprioriterad när det gällde manskap och utrustning.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Trots den akuta bristen på såväl
manskap som utrustning, beslöt sig den osmanska armén för att gå
till offensiven i ett försök att återta Basra. Den 2 januari 1915,
angreps de brittisk-indiska ställningarna runt Qurna av den osmanska
armén, förstärkt med frivilliga arabiska enheter. Utan något
egentlig artilleriunderstöd gick de arabiska och osmanska trupperna
till angrepp, medan de brittisk-indiska styrkorna understöddes av
ett flertal kanonbåtar i Eufrat. Efter att anfallet hejdats,
tvingades de osmanska styrkorna att med svåra förluster retirera
från slaget. De kraftig demoraliserade osmanska trupperna, utrymde
Al-Qurnah och drog tillbaka till Kut El Almara (eller bara Kut), som
ansågs lättare att försvara.<br />
Nu var det inte enbart i
Mesopotamien, som den osmanska armén lidit svåra nederlag. I
Kaukasus hade Enver Pashas vinteroffensiv slutat i ett totalt fiasko,
och i Sinaiöknen så misslyckades de osmanska försöken att korsa
Suezkanalen. Som dessa motgångar nu inte räckte, så angrep
brittiska och franska flottstyrkor de osmanska ställningarna längs
Dardanellerna i mitten av februari. Även om det osmanska
kustförsvaret lyckades slå tillbaka de brittiska och franska
försöken, så kvarstod hotet och risken för att rikets huvudstad Konstantinopel
skulle angripas. I omvärldens ögon var det osmanska riket nere för
räkning, och allt som nu krävdes var att utdela nådastöten.
Förblindade av sin egen framgång, och möjligheterna till en snabb
seger över det osmanska riket, glömde britterna bort att osmanerna
varit uträknade förut, och ändå lyckats rest sig. Det skulle bli
en kostsam läxa, som britterna av allt att döma inte lärde sig…<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhAkhL8ZvmGetRJ-0pV6YAl2zuJyrnDudHMrbRWeQ-UmVxorkCKKgQIqOH791PCyBPxW1UwPLFV91l3uTj-_IoeGNb5_fN_btA9oLY6oF9sXXMSXuoiR76ZK7tLXq4z9HmxPEa7qd_Smjk/s1600/pic1.png" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="214" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhAkhL8ZvmGetRJ-0pV6YAl2zuJyrnDudHMrbRWeQ-UmVxorkCKKgQIqOH791PCyBPxW1UwPLFV91l3uTj-_IoeGNb5_fN_btA9oLY6oF9sXXMSXuoiR76ZK7tLXq4z9HmxPEa7qd_Smjk/s320/pic1.png" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Brittiska trupper släpar en kanon genom sanden under kampanjen i Mesopotamien</td></tr>
</tbody></table>
<b>En chans man inte får missa...</b></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Medan de brittisk-indiska trupperna nu
säkrat de båda flodarmarnas mynning ut i Persiska Viken, började
nu de ansvariga militärerna i Indien planera för nästa fas i
operationen. För medan utvecklingen i Mesopotamien var av stort
intresse för den brittiska administrationen i Indien, så kan
knappast det samma sägas om London. Då målet med
operationen, nämligen säkra de persiska oljefälten och de
brittiska installationerna längs den Persiska Viken, hade uppfyllts,
vändes krigskabinettet i London, blickarna mot de mer angelägna fronterna i Västeuropa,
Dardanellerna och Egypten. För den brittiska administrationen i
Indien, så var dock händelseutvecklingen i Mesopotamien, av största
vikt. <br />
Det var dock inte enbart Londons ointresse, och fokusering
på andra fronter, som oroade den brittiska administrationen i
Indien. I Kaukasus hade den ryska armén radat upp segrar, och gjort
att den osmanska armén var på väg att kollapsa. Skulle det
osmanska försvaret i Kaukasus bryta samman, så skulle det finnas
väldigt lite att förhindra de ryska styrkorna från att avancera in
i Persien. Något den brittiska administrationen, såg med en viss
oro på. För även om de båda länderna var allierade i kriget mot
Centralmakterna, så glöms gamla försyndelser långsamt, och minnet
av hur de båda länderna, under det så kallade “<i>stora spelet</i>”
försöker ta kontroll över Indien och Persien, hade förmodligen
inte glömts bort av britterna.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Men medan den brittiska
administrationen funderade på vad deras nästa steg skulle vara, så
hade Suleyman Askari lyckats dra samman runt 18.000 man, av vilka drygt 4000 utgjordes av reguljära osmanska trupper och resten av frivilliga beduiner och lokala araber. På
morgonen den 11 april 1915, angrep Suleyman Askaris trupper de
brittiska ställningarna utanför Shaiba. Först efter hårda
strider, under vilka båda sidor led svåra förluster, kunde
britterna slå tillbaka angreppet. Suleyman Askari fördes sårad
till Bagdad, där han besviken över sin oförmåga att besegra
engelsmännen, sköt sig själv.<br />
Resterna av Suleyman Askaris här,
drog sig nu hårt pressade av sina tidigare allierade som angrep eftersläntrare i jakt på vapen och annan militär utrustning, tillbaka i
säkerhet till Haimsiye. Ny befälhavare för de desillusionerade
osmanska trupperna, blev överste Nureddin, son till den osmanske
fältmarskalken Müsir Ibrahim Pasha, och en av de kanske främsta
turkiska militärerna under kriget. Eftersom han vid tidpunkten förde
befälet över de osmanska trupperna i Jemen, så dröjde det till
juni innan han kunde tillträda sin nya post.<br />
Uppgifter om den
osmanska arméns belägenhet, som i det vakuum som skapats av
Suleyman Askaris självmord, börjat visa tendenser på att lösas
upp, öppnade en ny möjlighet för britterna. Med ett vacklande osmanskt försvar, och utan någon ledning, så var det nu möjligt att planerna för att avancera upp längs flodsystemet och
kanske även inta Bagdad, faktiskt skulle kunna realiseras. Speciellt intressanta för britterna, var
uppgifterna att de många beduiner som värvats, nu inte bara
deserterat, utan även angripit osmanska trupper under reträtten
från Shaiba. När det började florerar även rykten om att flera stammar och
städer, rest upprorsfanan, så ansågs tiden var nu mogen för de
brittisk-indiska styrkorna att gå till offensiven.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhqL9ounDinzCiUM9MSbXtXrJvXVL8THSH8Cz_yyPZP1NlE5v4-d15b54MPUvxIxfjaFSraGasMsAzc4Vh5S-aiKsny6uIe9QdVBUzKZGozVjis5peTncpCV6YSN9HCCp_sgXBGds1GYi8/s1600/bef%25C3%25A4lhavare.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="117" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhqL9ounDinzCiUM9MSbXtXrJvXVL8THSH8Cz_yyPZP1NlE5v4-d15b54MPUvxIxfjaFSraGasMsAzc4Vh5S-aiKsny6uIe9QdVBUzKZGozVjis5peTncpCV6YSN9HCCp_sgXBGds1GYi8/s320/bef%25C3%25A4lhavare.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Nureddin, sir Charles Townshend och sir John Nixon</td></tr>
</tbody></table>
Som ny
befälhavare över den brittisk-indiska expeditionskåren, utsågs
general sir John Nixon, en veteran från krigen i Afghanistan och
Sydafrika. Han beordade nu den nytillträdde befälhavaren för 6.
(Poohna) Divisionen, sir Charles Townshend att skyndsamt rycka fram
mot Bagdad, innan de osmanska trupperna kunde förstärkas. Townshend
uttryckte vissa farhågor över den planerade offensiven, och att man
skulle behöva mer trupper för att kunna säkra sin väg upp längs
flodarmen mot Bagdad och sina truppers allt längre och mer sårbara
försörjningslinjer. Men eftersom de indiska trupperna var
öronmärkta för andra krigsskådeplatser, och man ansåg att det
gällde att smida medan järnet var varmt, så valde man att
synpunkter.<br />
Sina betänkligheter till trots, så inledde
Townshend sin offensiv mot de osmanska trupperna i början av juni.
Det utvecklades snabbt till en långsam och kostsam offensiv, där de brittisk-indiska
trupperna inte bara ställdes mot ett hårdnackat osmanskt försvar,
utan också den obarmhärtiga sommarhettan och temperaturer som nådde långt över 50 grader. Vad värre är, när offensiven når Tigris,
är vattennivån så låg, att de brittiska kanonbåtarna, har stora
problem att navigera mellan sand- och lerbankarna. Trupperna tvingas
nu, släpa sig fram till fots, utan understöd från kanonbåtarna. Den 28 september 1915 erövras Kut-el-Almara. De
brittisk-indiska trupperna är nu i stort behov av förstärkningar,
och har stora svårigheter att få fram tillräckligt med
förnödenheter. Detta till trots, så gör nu Townshend, som nåtts
av rykten om att osmanerna förbereder sig för att evakuera Bagdad, redo för den sista offensiven.<br />
Enver Pasha som hitintills inte
visat speciellt mycket intresse för utvecklingen i Mesopotamien,
börjar nu inse allvaret i situationen. Inte nog med att Bagdad var en
strategiskt viktig stad, symbolvärdet av att förlora den, var troligtvis ännu större. Vad värre var, runt om i området, återfanns det
andra starkt symbolladdade städer, i synnerhet för rikets
shiamuslimska minoriteter Att förlora dessa, skulle undergräva
sultantens uppmaning till heligt krig och kanske även användas av
britterna, för att uppmuntra till resningar runt om i riket. Under
hösten vänder sig Enver Pasha till tyskarna om hjälp, som skickar
den åldrande tyske fältmarskalken Colmar von der Goltz. En verklig
veteran i den tyska armén, så ansågs den 72 årige fältmarskalken
ett ypperligt val, speciellt som han tidigare tjänstgjort i
Mellersta Östern. När ryktena om att tyskarna nu skulle bistå de
osmanska trupperna, blev det nu plötsligt bråttom för britterna.
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhc1faIQGiSOlB2mR_H1VcZ8QUIF2P-0TLl-ZeohAX9ztcFJUKMNDvZZZFKEseR4FuV0aP3IdcWwBPIN-D6czn9bRCr6fUQqvr8SbGBSuJo_FyG1Dc-A-oYvL8VL46O6rKKFrcXmIJOAPc/s1600/Goltz-portrait.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhc1faIQGiSOlB2mR_H1VcZ8QUIF2P-0TLl-ZeohAX9ztcFJUKMNDvZZZFKEseR4FuV0aP3IdcWwBPIN-D6czn9bRCr6fUQqvr8SbGBSuJo_FyG1Dc-A-oYvL8VL46O6rKKFrcXmIJOAPc/s1600/Goltz-portrait.jpg" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Den tyske fältmarskalken Colmar von der Goltz </td></tr>
</tbody></table>
Men trots att den brittisk-indiska
kolonnen var i stort behov av förstärkningar, och att säkra sina
långa och utsatta försörjningslinjer, så fortsatte
framryckningen. Den 22 november når de slutkörda brittisk-indiska
trupperna fram till Ctesiphon, 40 kilometer söder om Bagdad. Medan
den osmanska administrationen i Bagdad, förbereder sig att evakuera
staden, inleds slaget om Ctesiphon. Under fem dagar försöker
Townshend, utan några direkta framgångar, att bryta igenom de
osmanska försvarslinjerna. Ironiskt nog visar det sig att både
Townshend och Nureddin kommer fram till samma beslut, nämligen att
försöka lösgöra sina trupper från striderna och retirera. Men
medan Townshend är ovetande om att han faktiskt vunnit slaget, så
får Nureddin snabbt nys om den brittisk-indiska reträtten. Han
vänder tillbaka till Ctesiphon, och låter sitt kavalleri och de
beduinstammar som på nytt bytt sida, angripa de retirerade brittiska
och indiska trupperna. Det är nu som Townshend ska ta sitt
olyckliga, och för sina trupper, så förödande beslut.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgUnr92G61XrwxgfXcmAM8ayD46H4bcSkfszpKKp3_N861idYhQYNeYohsENi2ZOtgM5oynaCHMQKDBLs12cvjpIhtzgz_lgeRLTxcUFTnS9ch3zg13rJmZDmJ0ZPntO8aT-Gp_Lcyv8MY/s1600/Al-Kut-Gettyv2v3.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="234" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgUnr92G61XrwxgfXcmAM8ayD46H4bcSkfszpKKp3_N861idYhQYNeYohsENi2ZOtgM5oynaCHMQKDBLs12cvjpIhtzgz_lgeRLTxcUFTnS9ch3zg13rJmZDmJ0ZPntO8aT-Gp_Lcyv8MY/s320/Al-Kut-Gettyv2v3.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Osmanska trupper under framryckning</td></tr>
</tbody></table>
<b>Belägringen av Kut</b></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Trots uppmaningar från övriga
officerare att fortsätta reträtten, för att på så sätt komma
närmare de brittiska styrkor som fanns förlagda runt Basra, men
även att korta ner sina utsatta försörjningslinjer, så hade
Townshend bestämt sig för att befästa Kut. Enligt honom var de
brittisk-indiska trupperna inte förmögna att fortsätta reträtten,
och att man riskerade att förr eller senare bli kringrända av de
förföljande osmanska styrkorna och nedgjorda. Helt fel hade
förmodligen inte Townshend, staden som låg placerad på en udde vid
Tirgisfloden, vilket gjorde den till en naturlig stödjepunkt. Han
hade också erfarenheten av att vara belägrad, då han under
1870-talet hade fört befäl över delar av den inringade garnisonen
i Chitral i Indien. Nackdelen var dock att man var långt från de
brittiska trupperna i Basra, och de troligtvis inte hade förmågan
att inleda ett undsättningsförsök utan att förstärkas. Även om
den osmanska armén i Mesopotamien kanske inte rosat marknaden, var
den både bättre tränad och utrustad än de indiska upprorsmännen.
De osmanska trupperna var dessutom under befäl av två kompetenta
befälhavare, den unge turkiske officeraren Nureddin och den erfarne
tyske officeren von der Goltz.<br />
Knappt hade de brittiska och
indiska trupperna hunnit konsolidera sina ställningar runt och i
staden, förrän de fösta osmanska styrkorna började anlända och
skära av reträttvägarna. Den 7 december hade den Sjätte Armén
under befäl av von der Goltz, effektivt skurit av Townshend trupper,
och påbörjat arbetet med att anlägga skyttegravar runt staden. Den
inringade garnisonen var dock inte helt isolerad från omvärld, tack
vare den tekniska utvecklingen, så hade Townshend telegrafkontakt
med de brittiska styrkorna i området runt Basra. Men detta var inte
enbart positivt, då Townshend, trots sin inledande tilltro på sin
egen och sina truppers förträfflighet, snart började tvivla på
huruvida man skulle klara av att hålla ut tillräckligt länge. I
ett försök att bistå den allt mer desperate Townshend, tvingades
man nu skynda på undsättningsförsöken, vilket skulle få fatala
konsekvenser.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg2arQvZYua4c9LEkRh5ucz0HFIeO5wcEWXpM4znM9McNVADMuMljWaqQ7sPRAw9HwiDVl56thXOCFEzKJCLe1spshFGfmZ9K3PUO9NZ9uemaw9mysvyfvwUxgIdHGu1DSb5jt9vOfvfHY/s1600/P00562.032.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="252" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg2arQvZYua4c9LEkRh5ucz0HFIeO5wcEWXpM4znM9McNVADMuMljWaqQ7sPRAw9HwiDVl56thXOCFEzKJCLe1spshFGfmZ9K3PUO9NZ9uemaw9mysvyfvwUxgIdHGu1DSb5jt9vOfvfHY/s320/P00562.032.JPG" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Flygfoto på Kut 1920</td></tr>
</tbody></table>
Medan Townshend förberedde sitt
försvar av Kut, så slog nyheten om misslyckandet i Mesopotamien ned
som en bomb i London. Med döläget på Västfronten, och det debacle
som landstigningen på Gallipoli och försöken att slå sig igenom
Dardanellerna utvecklats till, så var det här förstås inte de
nyheter man önskat sig. Då var nyheterna om att man lyckats
förhindra den osmanska armén att invadera Egypten, av lite glädje.
Till råga utbröt nu även ett uppror i den italienska kolonin
Libyen, vilken snabbt spred sig till Egypten. Även om de man
tämligen snabbt, främst tack vare de trupper som förlagts i landet
för att förhindra en osmansk invasion, kunde slå ner upproret, så
gav det ändå London skäl till oro. För även om sultantens
uppmaning inte hade hörsammats i någon högre grad, så var
händelserna i gränstrakterna mellan Libyen och Egyten oroande för
britterna. Samtidigt var det inte bara att skicka trupper till
Mesopotamien, samma dag som slaget om Ctesiphon inletts, så hade
krigsministern Lord Herbert Kitchener, efter mycket vånda,
rekommenderat krigskabinettet att utrymma Ententens ställning på
Gallipoli. Dagen efter att de osmanska trupperna skurit av Townshends
trupper, så började man planera evakueringen av Suvla och Anzac
Beach.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Som om detta inte var problem nog, så
seglade det också upp en konflikt mellan krigskabinettet och den
brittiska armén i Indien, som hade ansvaret för de brittisk-indiska
trupperna i Mesopotamien. Det rådde även delade meningar om precis
hur många trupper man skulle skicka till Mesopotamien, och från
vilken front de skulle tas ifrån. Utan några tränade trupper i
Indien att tillgå, och där Gallipolifronten och Västfronten var
prioriterad när det gällde transportfartyg, så skulle det ta tid
att transportera dit de nödvändiga trupperna. Situationen
förbättrades inte av att Townshend, som kunde kommunicera med hjälp
av telegraf till de brittiska trupperna i Indien, krävde att han
skulle undsättas omedelbart. Enligt Townshend hade garnisonen endast
mat för en månad, och måste undsättas snarast. Någon möjlighet
för Townshends trupper att slå sig ut, fanns det inte heller, då
han vägrade att retirera utan skydd från Royal Navy, vilka saknade
möjlighet att ta sig upp längs Tigris. Det tilltagande kaoset i den
brittisk-indiska armén minskade inte av att Nixon, som förmodligen
gått in i väggen, kollapsat och tvingats att återvänt till
Bombay, och ersattes av general sir Percy Lake. I slutet av december
1915, så hade man till slut lyckats skrapat ihop tillräckligt med
trupper för att försöka undsätta Townshend och garnisonen i Kut.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi5AqdMCkTWYCO38owFrF3PVLj1sSTdaBt3gLVGaMXsZ2SqfPCfB18XXG-824WwfhjndAjhH5OBk-sOm_l-rHQPZFwLvBT0nF7i21R0BFSkzVmQCTW_m60-x2mgyDqvqcUr7AXtq42fD44/s1600/townshendkut.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="243" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi5AqdMCkTWYCO38owFrF3PVLj1sSTdaBt3gLVGaMXsZ2SqfPCfB18XXG-824WwfhjndAjhH5OBk-sOm_l-rHQPZFwLvBT0nF7i21R0BFSkzVmQCTW_m60-x2mgyDqvqcUr7AXtq42fD44/s320/townshendkut.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Townsend i sitt högkvarter i Kut</td></tr>
</tbody></table>
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Under ledning av Generallöjtnant
Fenton Aymer, påbörjades så det första försöket att undsätta
de inringade brittisk-indiska trupperna i Kut. Den så kallade Tigris
Corps, bestod av två divisioner, den 7. (Meerut) Divisionen och den
12. Indiska Divisionen samt en rad andra mindre trupper.
Framryckningen mot Kut gick dock plågsamt långsamt, den 6 januari
1916 nådde förtrupper ur Generalmajor George Younghusbands fram
till Sheik Sa’ad, men kunde inte bryta igenom de osmanska linjerna.
Först efter tre dagars hårda strider, bröt det osmanska försvaret
av Sheik Sa’ad till slut samman. De kvarvarande osmanska trupperna
drog sig tillbaka runt 16 kilometer, till en ny försvarslinje som
längs en waddi (floddal). Några direkta försök från de
brittisk-indiska trupperna, som lidit svåra förluster under slaget, att förfölja de retirerande osmanska trupperna, gjordes inte.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Den som sagt redan plågsamt långsamma
framryckningen, underlättades inte av ett våldsam regnoväder, som
gjorde det obefintliga vägnätet mer eller mindre oframkomligt.
Först den 13 januari nådde de brittisk-indiska trupperna, fram till
de osmanska försvarslinjerna. Ursprungligen tänkt att inledas under
morgonen, tvingades de brittiska befälhavarna skjuta fram
stormningen av de osmanska linjerna, då trupperna gått vilse i
mörkret och dimman. Först efter hårda, och mycket kostsamma
strider, under vilka runt 1600 dödades eller skadades, kunde de
brittisk-indiska trupperna erövra de osmanska försvarslinjerna.
Återigen hade dock de osmanska trupperna, retirerat till nya
försvarslinjer, utan att de brittisk-indiska trupperna haft
möjlighet att förfölja dem.<br />
Trots att de brittisk-indiska
trupperna var i stort behov av förstärkningar, och att
transportsystemet av skadade och sjuka soldater mer eller mindre
kollapsat, så beslöt man sig för att fortsätta framryckningen.
Den 20 januari 1916 nådde man fram till Hanna, där osmanska trupper
bemannade ett väl utbyggt nät av försvarslinjer. Efter en kort
artilleribeskjutning av de osmanska linjerna, stormade de
brittisk-indiska trupperna fram över det vattensjuka landskapet och
sköts bokstavligen sönder och samman av de välplacerade osmanska
kulsprutorna. Över 2700 brittisk-indiska soldater dödades eller
skadades under de hopplösa försöken att nå de osmanska linjerna,
och offensiven bröt samman. Utan möjligheter att fortsätta
framryckningen, avbröts undsättningsförsöket och de
brittisk-indiska trupperna under stora umbärande retirera till mer
lättförsvarade ställningar.<br />
För de inringade brittisk-indiska
trupperna, som kunde höra artillerielden, måste insikten att
undsättningsförsöket misslyckats, kommit som ett hårt slag. För
även om det visat sig att Townshends påståenden om att man endast
hade mat för en månad, inte stämde, så var läget prekärt. De
successivt minskade matransonerna, och bristen på läkemedel,
började nu ta ut sin rätt. Speciellt problematiskt var läget för
de indiska soldaterna, som av religiösa skäl vägrade ät det kött
som serverades och kom från slaktade hästar eller brittisk
konserver. Det var dock inte bara soldaterna som led, det samma
gällde stadens civilbefolkning. Vilka inte bara behövde oroa sig
över bristen på mat, läkemedel och den konstanta beskjutningen av
staden av osmanska artilleripjäser eller prickskyttar, utan också
för vad som skulle hända dem om - och när - garnisonen tvingades
kapitulera. I samband med Townshends trupper intagit staden, hade en
stor del av befolkningen välkomnat de brittisk-indiska trupperna
som befriare, och fruktade därför att den osmanska armén skulle
utkräva sin hämnd.
<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiMvJ-k9NxwvP_hyphenhyphenK1GjQnLWijfFhuGCNQdAIBXIr2Bs0mcqLJ6HOenN-x4StUHUYsnb6V6JV99GG7tOEtI9T-j2ntmAwTu27ZJVJ9PfoehDwHWhS2KMSfx2vvgOYos3MJLWe6JoVW93Us/s1600/gallipoli.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="246" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiMvJ-k9NxwvP_hyphenhyphenK1GjQnLWijfFhuGCNQdAIBXIr2Bs0mcqLJ6HOenN-x4StUHUYsnb6V6JV99GG7tOEtI9T-j2ntmAwTu27ZJVJ9PfoehDwHWhS2KMSfx2vvgOYos3MJLWe6JoVW93Us/s320/gallipoli.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Brittiska trupper evakueras från Gallipoli i början av 1916</td></tr>
</tbody></table>
Samtidigt med Aylmers
undsättningsförsök, så påbörjades evakueringen av Gallipoli.
Till skillnad från den kaotiska och föga framgångsrika
landsättningen, så var evakueringen en otrolig framgång och skedde
utan att de osmanska trupperna misstänkte något. Evakueringen av
Gallipoli, innebar dock problem för de brittisk-indiska trupperna i
Mesopotamien. Med evakueringen så var hotet mot Dardanellerna, och i
förlängningen rikets huvudstad Konstantinopel, helt och hållet
avvärjt, och innebar att den osmanska armén nu kunde förflytta de
trupper som legat förlagda där till andra frontavsnitt. En insikt
som förstås innebar att det nu var bråttom att undsätta
Townshend, innan man hunnit förstärka de osmanska styrkorna i
Mesopotamien ytterligare.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Oron över att de osmanska trupperna i
Mesopotamien skulle förstärkas, visade sig snabbt stämma. I
efterdyningarna till den osmanska segern vid Hanna, så anlände
Halil Pasha till Badad med runt 30.000 man. Halil Pasha som medverkat
i den katastrofala kampanjen i Kaukasus, hade efter detta utsetts
till överbefälhavare över de osmanska trupperna i Mesopotamien och
varit instrumental i det armeniska folkmordet. De nya osmanska
förstärkningarna, gjorde att tiden för att kunna undsätta
Townshend och de brittisk-indiska trupperna i Kut, började rinna
ut.<br />
Tyvärr för de brittisk-indiska styrkorna, så var fronten i
Mesopotamien lågt prioriterad när det gällde förstärkningar och
transportfartyg. General Aylmer lyckades till slut ändå skrapa ihop
tillräckligt med trupper för att inleda ytterligare ett
undsättningsförsök, och den 8 mars 1916 inleddes slaget om
redutten vid Dujalila. Slaget blev milt sagt kaotiskt, då de
brittisk-indiska trupperna - som delats in i tre kolonner - gick
vilse under natten, och tappade kontakten med varandra. Ett tänkt
försök att kringgå de osmanska linjerna, slutar i katastrof när
de brittisk-indiska strykorna först går vilse i mörkret, och sedan
förvarnar de ovetande försvarana om sina intentioner, genom att
beskjuta de tunt bemannade osmanska försvarslinjerna. Detta till
trots, så fortsatte Aylmer sin offensiv, utan någon egentlig
framgång. När mörkret till slut började lägga sig över
slagfältet, var Aylmer tvingad att inse att slaget var förlorat och
dra sig tillbaka. Av en styrka på runt 20.000 man, förlorade
Tigriskåren nästan 4000 man i dödade och skadade, medan de
osmanska förlusterna stannade vid drygt 1.300 dödade och
skadade.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjMMz1NvVJm9yqvsPv5eyQd6ndVFz3hwIk7ipFO7DoR23o9YZvLVIc7Xr-589CMala8cF_vCQjP2niv575GMYtHx1dWcW3oAGQ2uq1ViGjEyJsQEOO4H0u2tndwhBHF9Fn_o0JGj3P1yVM/s1600/Recruiting_for_the_Holy_War_near_Tiberias_1914.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="198" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjMMz1NvVJm9yqvsPv5eyQd6ndVFz3hwIk7ipFO7DoR23o9YZvLVIc7Xr-589CMala8cF_vCQjP2niv575GMYtHx1dWcW3oAGQ2uq1ViGjEyJsQEOO4H0u2tndwhBHF9Fn_o0JGj3P1yVM/s320/Recruiting_for_the_Holy_War_near_Tiberias_1914.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Osmanska rekryter 1914</td></tr>
</tbody></table>
Debaclet vid Dujalil ledde till att general Aylmer
avlöstes som befälhavare för Tigriskåren av general George
Gorringe den 12 mars. En veteran från de otaliga koloniala krig som
Storbritannien varit involverad i under åren före det stora krigets
utbrott, så hade Bloody Orange som han kallades av trupperna, dels
eftersom det rimmade med hans efternamn men också för att han
ansågs som som otrevlig och oförskämd.<br />
Ytterligare brittiska
och indiska förstärkningar anlände till Mesopotamien, och hade i
slutet av mars nått runt 30.000. Tiden var inne för ett tredje, och
som det skulle visa sig, sista försök att undsätta Townshend och
Kut. Den 5 april började brittiska och indiska artilleripjäser
beskjuta de osmanska ställningarna runt Fallahiyeh, som stormades
och intogs med svåra förluster för de brittisk-indiska trupperna.
Gorringe fortsatte efter detta mot Beit Asia, som intogs den 17
april. Förhoppningen om att det var tredje gången gillt som gällde
för de brittisk-indiska trupperna, kom dock på skam. Inte ens det
faktum att de tyske fältmarskalken von der Goltz insjuknat i tyfus,
och avlidt den 19 april i Bagdad, verkar hälpt. Den 22 april
lyckades inte de brittisk-indiska trupperna, trots svåra förluster,
inte bryta igenom de osmanska försvarslinjerna och
undsättningsförsöket fick avbrytas. Med detta, så började nu
britterna inse att Kut var förlorat, och att det gällde att på
något sätt undvika en fullständig katastrof.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Försöket att förmå den drygt 20.000
man starka ryska expeditionskår som befann sig i Persien, visade sig
snabbt vara en återvändsgränd. Den ryska expeditionskåren gjorde
visserligen ett halvhjärtat försök att nå Bagdad, men stötte på
hårt osmanskt motstånd och drog sig tillbaka. I ett sista, och
extremt desperat, försök att rädda vad som räddas kunde av
Townshend och hans trupper, skickades en delegation i vilken bland
annat Aubery Herbert och T.E. Lawrence ingick till osmanerna. Tanken
var att försöka muta Enver Pasha med den ofattbara summan av 2
miljoner pund (drygt 122 miljoner i dagens värde, 2016), för att
förmå honom att ge Townshend och hans trupper fri lejd ur Kut. Vad
varken britterna, eller delegationen kände till, var att Townshend
redan signalerat att han var villig att förhandla om en kapitulation
av garnisonen.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg0RtmW9UqeiyFQ71Dw0MYNB_s-KG7ptdRywLLNydj2OcjFrBXV1jtX0skTYwjivdnSpDtSYnVjM6Zqer9u7VF1JyHKeUm3fKzWLZMIz3eZI4H2HFAKOLN2tVwr7WGwH5pqS02J4LFSizM/s1600/2015-10-13-1444710685-5407715-EmaciatedBritishIndiantroopscapturedatKut.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="235" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg0RtmW9UqeiyFQ71Dw0MYNB_s-KG7ptdRywLLNydj2OcjFrBXV1jtX0skTYwjivdnSpDtSYnVjM6Zqer9u7VF1JyHKeUm3fKzWLZMIz3eZI4H2HFAKOLN2tVwr7WGwH5pqS02J4LFSizM/s320/2015-10-13-1444710685-5407715-EmaciatedBritishIndiantroopscapturedatKut.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Tillfångatagna indiska soldater efter belägringen av Kut</td></tr>
</tbody></table>
Även om det som sagt visat sig att Townshends
antagande om att garnisonen endast hade proviant för en månad,
visat sig varit felaktig, så var läget i april desperat. Även de
indiska trupperna, som av religiösa skäl, tidigare avstått från
att äta köttet från hästar och kor, hade tvingats ge upp sina
principer inför hotet om att dö av svält. Men efter en belägring
som pågått i nästan fyra månader, var förråden i stora drag
tomma och någon större chans att fylla på dem fanns inte. Försök
från No. 30 Squadron från Royal Air Force (RAF), att iscensätta
världshistoriens första luftbro, blev inte speciellt framgångsrika.
De tidiga flygplanens bristande lastförmåga, och att det mesta som
släpptes av piloterna, antingen förstördes vid nedslaget eller
blåste över till osmanerna, gjorde att luftbron mest fick mer av en
symbolisk betydelse.<br />
Den 26 april inledde Townshend förhandlingar
med osmanerna, men när dessa strandat och Enver Pasha hotat med att
staden skulle stormas om han inte gav upp, beslutade Townshend sig
för att kapitulera villkorslöst. Belägringen hade pågått i 147
dagar, den längsta under hela kriget, och hade förvandlat Kut till
en ruinhög. För Kuts befolkning, väntade nu den osmanska hämnden
för deras samarbete med britterna, och hundratals skulle få betala
ett högt pris för sitt agerande.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjloDmIWBwNg-xCMeuoIvpHJMbO5WcU_g4arHYNZ35-43aQShyeQ4_vgaeX-5glJHq5lwAE4Kx6gh3QcCjJHgs_VMmx1EN-XdRbLBvk5Oa9Qhs8700s3pLtFRcjJ0AtCh8trqGNo1DWFNc/s1600/townshend+och+turkar.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="244" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjloDmIWBwNg-xCMeuoIvpHJMbO5WcU_g4arHYNZ35-43aQShyeQ4_vgaeX-5glJHq5lwAE4Kx6gh3QcCjJHgs_VMmx1EN-XdRbLBvk5Oa9Qhs8700s3pLtFRcjJ0AtCh8trqGNo1DWFNc/s320/townshend+och+turkar.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Townshend tillsammans med Enver Pasha efter kapitulationen</td></tr>
</tbody></table>
<b>Efterspel</b></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
För de tusentals utmattade och av
hunger, sjukdom och skador, hårt ansatta brittiska och indiska
trupper, som stapplade ut ur ruinerna av Kut, väntade nu år av
fångenskap. En fångenskap få skulle överleva, och där många
avled under marschen till fånglägren i Syrien, och där de
överlevande från dessa dödsmarscher, sattes in att arbeta vid järnvägen som skulle förbinda
Konstaninopel med Bagdad. Några av de indiska soldaterna, kanske i ett försök att undvika vad man förmodade var en säker, valde att anmäla sig som frivilliga till den frivilligkår som den osmanska armén satt upp och där manskapet utgjordes av indiska soldater som tagits till fånga av bland annat tyskarna på Västfronten. Befälhavare för kåren var Amba Prasad Sufi, och sattes in i striderna Uzbekistan och Persien.<br />
Medan hans soldater tvingades genomlida
dödmarschen norrut, genom områden som förötts under den armeniska
förintelsen, och användas som slavarbetare, så spenderade Townshend resten av kriget i fångenskap
på ön Heybeliada i Marmarasjön. Tillbaka i Storbritannien efter
kriget, så möttes han av en massiv kritik över sitt agerande under
såväl själva belägringen av Kut, som den förföljande
interneringen, och begärde på egen begäran avsked 1920, när det stod klart
att hans militära karriär var över. Efter en kort tid som ledamot
i underhuset (1920-22), avled han 63 år gammal den 18 maj 1924 i
Paris.<br />
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEijwvUHe3ReeGyL-pcRedK3pAnNV4dhLBIGvyK2uXtCF8svuuoRaBzYKEZ-8jrs7y1ILdNZ8l4dJeV27ooBDezVkcP9xsQ0h7d1ofT0Q_QHH7GUwu2XuvTVBoGGMC_DCfdcU2xCk6BxuHM/s1600/kapitulation.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="247" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEijwvUHe3ReeGyL-pcRedK3pAnNV4dhLBIGvyK2uXtCF8svuuoRaBzYKEZ-8jrs7y1ILdNZ8l4dJeV27ooBDezVkcP9xsQ0h7d1ofT0Q_QHH7GUwu2XuvTVBoGGMC_DCfdcU2xCk6BxuHM/s320/kapitulation.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">En något skönmålad bild av kapitulationen.</td></tr>
</tbody></table>
När nyheten om Kuts fall kablades
ut över medierna, så fick både Lake och Gorringe lämna sina
poster. Den nye befälhavaren för de brittiska trupperna i
Mesopotamien, general Frederick Stanley Maude, tog djupt intryck av
vad han ansåg sina föregångares många misstag. Ovillig att ge sig
ut på ett nytt dödsdömt försök att erövra Bagdad, inväntade
han nya förstärkningar, innan han i början av 1917 inledde sin
offensiv. Bagdad föll den 17 mars 1917, och efter ett kortare
uppehåll under sommaren, vände han blickarna mot Tikrit och Ramadi.
Efter att ha insjuknat i kolera, avled han den 18 november 1917 i
Bagadad. Ironiskt nog samma hus, som den tyske marskalken von der
Goltz hade avlidit i, nitton månader tidigare.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Nureddin Pasha fortsatte sin militära
karriär, och blev i slutet av kriget befälhavare för XXI Kåren och
vice guvernör för Aidin Viayet. Efter vapenstilleståndet, blev han
en av förgrunsdfigurerna i framväxten av den nya turkiska armén
och det turkiska frihetskriget. Han avled den 18 februari 1932.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Efter ett segern vid Kut, så fick
Halil Bay smeknamet Kutülamare Kahramanı (Kuts hjälte), och
beordades av försvarsministern Enver Pasha att invadera Persien i
ett försök att destablisera landet. Offensiven stannade dock snabbt
av, och han fick istället koncentera sig på att utan större
framgång, förhindra Maude från att inta Bagdad. Vid krigsslutet
togs han tillfånga av brittiska soldater, men efter att ha rymt från
sin internering, tog han sig till Moskva. Efter att under en kortare
period visats i Berlin, återvände han till Turkiet 1923 och avled
1957 i Istanbul.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhg1cKxvk3mnmtw8PubkymETxddz8-IyhtNcKbVoR5AErYI-JYqVI_yCanu-rD2jpf3Zau8TuagrMl4pSHN4M170yx50RH3UZWBOtXTethDhGrxwkH1bwOMnMED3-i22yLYfY94M8_4Y10/s1600/krigsf%25C3%25A5ngar.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="145" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhg1cKxvk3mnmtw8PubkymETxddz8-IyhtNcKbVoR5AErYI-JYqVI_yCanu-rD2jpf3Zau8TuagrMl4pSHN4M170yx50RH3UZWBOtXTethDhGrxwkH1bwOMnMED3-i22yLYfY94M8_4Y10/s320/krigsf%25C3%25A5ngar.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Brittiska krigsfångar påbörjar dödsmarschen mot Syrien</td></tr>
</tbody></table>
<b>Effekter</b></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Kriget i Mesopotamien, blev likt
Ententens försök att penetrera Dardanellerna och landsätta trupper
på Gallipolihalvön, inte det snabbspår som skulle tvinga det
osmanska riket ur kriget. Istället förvandlades striderna i
nuvarande Irak, till en utdragen konflikt, som ytterligare dränerade
det brittiska imperiet på dess snabbt sinande manskap och resurser. Mellan 350.000 och 400.000 brittiska och indiska trupper tjänstgjorde i Mesopotamien, av vilka 92.000 dödades eller skadades. Bara under försöken att undsätta Kut, hade kostat den brittiska armén 30.000 dödade och skadade. Siffrorna för den osmanska armén är osäker, men var långt mycket högre.<br />
Ironiskt nog hade en av orsakerna till att enenten snabbt ville slå
ut det osmanska riket, att man var att man orolig att de miljontals
muslimer som återfanns i både det brittiska och franska imperiet,
skulle lyssna på den osmanske sultanen Mehmet V:s uppmaning till
globalt jihad, och resa sig mot de två kolonialmakterna. En oro som
vi settdock visade sig i det närmaste helt ogrundad, men där
ententens förhastade agerande, och de kostsamma och förödmjukande
misslyckandena på Gallipolihalvön och i Mesopotamien, mycket väl
kunde banat vägen för de muslimska förespråkare som propagerade
för en allmän resning mot kolonialmakterna i Nordafrika och
Indien.<br />
För det osmanska riket, som under krigets inledning,
drabbats av kostsamma och förödmjukande förluster, var
framgångarna i Mesopotamien och på Gallipolihalvön, onekligen
välbehövliga. Något större folkligt stöd hade inte kriget, och
där motgångarna i Kaukasus och de ökade etniska och sekteristiska
spänningarna i riket, nu allvarligt hotade imperiets sammanhållning.
Tack vare dessa framgångar, så kunde det osmanska riket, som i
stora drag varit uräknade sedan mitten av 1800-talet, återigen resa
sig på nio och kliva in i matchen igen. Även om det i slutändan
inte skulle rädda riket, så visade det ändå att den osmanska
armén, hur illa det än såg ut, inte skulle underskattas.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgIhHUuLWEl1bUbxIeHvtuboUkX4kdN_yiuqmgbktHieBAbO7DeV-rY6da_uM5Hk5myNIUgh3LWog4D5iQey0mnKjAb49DnChn0ZY723Wp5h1QlTGHT_X1Xqr5XiJjmmtPiE4V_hoQdVD0/s1600/Ottoman_soldiers_WWI.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="217" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgIhHUuLWEl1bUbxIeHvtuboUkX4kdN_yiuqmgbktHieBAbO7DeV-rY6da_uM5Hk5myNIUgh3LWog4D5iQey0mnKjAb49DnChn0ZY723Wp5h1QlTGHT_X1Xqr5XiJjmmtPiE4V_hoQdVD0/s320/Ottoman_soldiers_WWI.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Osmanska trupper</td></tr>
</tbody></table>
Medan de flesta, även i Sverige känner
till T.E. Lawrence (eller Lawrence av Arabien som han kanske är mer
känd som) kampanj i Mellersta Östern, är händelserna i
Mesopotamien i stora drag okända och för även internationellt en
tynande tillvaro. De senaste åren har dock flera böcker, kanske som
en effekt av händelseutvecklingen i Irak och Syrien, intresset ökat
i bland annat Storbritannien Huruvida detta intresse, åtminstone i
den akademiska världen, kommer avspegla sig i Sverige, håller jag
tyvärr inte allt för troligt. Detta trots att det finns starka band
mellan händelseutvecklingen i regionen under det stora kriget, och
utvecklingen i dagens Mellersta Östern.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<b>Källor:</b></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Anderson, Scott: Lawrence in Arabia -
War, deceit, imperial folly and the making of the modern Middle East;
Penguin Random House 2013</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
David Fromkin: A peace to end all
peace, the fall of the Ottoman Empire and the creation of the modern
Middle East; Holt Paperbacks 2009</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Haythorthwaite, Philip J.: Gallipoli
1915, frontal assault on Turkey; Osprey Publishing 1991
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Herwig, Holger H: The first world war,
Germany and Austria-Hungary 1914-1918 (second edition); Bloomsbury
2014</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Alex Hook: World War I, day by day;
Grange Books 2004</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
John Horne (red.): A companion to World
War I; Wiley-Blackwell 2010</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
John Keegan: Det första världskriget;
Natur och Kultur 1998</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Sean McKeekin: The Berlin-Baghdad
express: The Ottoman empire and Germany’s bid for world power;
Belknap Press, 2010</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Sean McKeekin: Ottoman endgame, war,
revolution, and the making of the modern Middle East, 1908-1923;
Penguin Press 2015</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Eugen Rogan: The fall of the Ottoman,
the great war in the Middle East; Basic Books 2015</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Summer, Ian: The Indian Army 1914-1947;
Osprey Publishing 2001</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Internetresurser:</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Siege_of_Kut">Siege of Kut</a> (läst 2016-10-23)</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Baghdad_Railway">Bagdad Railway</a> (läst 2016-10-23)<br />
<a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Charles_Vere_Ferrers_Townshend">Charles Vere Ferrers Townshend</a> (läst 2016-10-23)</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Middle_Eastern_theatre_of_World_War_I">Middle Eastern threatre of World War 1</a> (läst 2016-10-23)</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Mesopotamia">Mesopotamia</a> (läst 2016-10-23)</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Abadan">Abadan</a> (läst 2016-10-23)<br />
<a href="http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/46890?programid=503">Berlin-Baghdad Express: Järnvägen skulle vinna ett krig och en värld</a> (läst 2016-10-23)</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<a href="https://en.wikipedia.org/wiki/John_Nixon_(Indian_Army_officer)">John Nixon</a> (läst 2016-10-23)</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Nureddin_Pasha">Nureddin Pasha</a> (läst 2016-10-23)<br />
<a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Colmar_Freiherr_von_der_Goltz">Colmar Freiherr von der Goltz</a> (läst 2016-10-23)</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Herbert_Kitchener,_1:e_earl_Kitchener">Herbert Kitchener</a> (läst 2016-10-23)<br />
<a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Battle_of_Sheikh_Sa%27ad">Battle of Sheik Sa’ad</a> (läst 2016-10-23)</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Battle_of_Wadi_(1916)">Battle of Wadi</a> (läst 2016-10-23)</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Battle_of_Hanna">Battle of Hanna</a> (läst 2016-10-23)</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Halil_Kut">Battle of Halil Kut</a> (läst 2016-10-23)<br />
<a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Percy_Lake">Percy Lake</a> (läst 2016-10-23)<br />
<a href="https://en.wikipedia.org/wiki/G._F._Gorringe">G.F. Gorringe</a> (läst 2016-10-23)<br />
<a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Battle_of_Dujaila">Battle of Dujaila</a> (läst 2016-10-23)</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
<br /></div>
Patrickhttp://www.blogger.com/profile/14626693821007318180noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7484005392780325852.post-41079367262371836772016-10-21T10:56:00.001-07:002016-10-21T19:12:16.065-07:00Svart på Vit: Någonstans i Sverige<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjqA0-6CXANsbb1TWFIqUDXOsdCWcP2IDYpAfV4ilVFAexA7QDnkGhN4Gg7FpkH_yOcpLkNMnjjy8ut_j2Gmz9uejlkOqYFbyvgXRYj_DwUgHpq4ZWYGhYJx33QYpoOosrYtsE5VcFv5Zg/s1600/svenska+soldater.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjqA0-6CXANsbb1TWFIqUDXOsdCWcP2IDYpAfV4ilVFAexA7QDnkGhN4Gg7FpkH_yOcpLkNMnjjy8ut_j2Gmz9uejlkOqYFbyvgXRYj_DwUgHpq4ZWYGhYJx33QYpoOosrYtsE5VcFv5Zg/s320/svenska+soldater.jpg" width="290" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Övning med en M/42 i Stockholm</td></tr>
</tbody></table>
Svenska soldater tar skydd bakom en stridsvagn M/42, under en övning i Stockholm vid korsningen mellan Skeppargatan och Karlavägen 1942. Utvecklad av Landsverk under 1930-talet för den ungerska armén som Lago, vilken var utrustad med en 47 mm kanon, tre kulsprutor och vägde 16 ton. Efter att Landsverk tillverkat den första prototypen, som på grund av förbudet mot att sälja krigsmaterial inte kunde levereras till Ungern, blev den svenska armén intresserad av modellen. Den svenska versionen, skulle enligt specifikationen ha en bättre beväpning och bepansring.<br />
I november 1941 lades den första ordern på <i>Stridsvagn M/42</i>, vilken var utrustad med en 7,5 cm kanon m/41 samt fyra 8 mm ksp m/39 och vägde 22,5 ton. De första vagnarna - vilka tillverkades av Volvo - togs i tjänst av den svenska armén 1943, och tillverkningen pågick fram till 1945, då den sista av de 225 <i>Stridsvagn m/42 </i>lämnade fabrikerna.<br />
I början av 1950-talet började den svenska armén att fasa ut <i>Stridsvagn m/42</i>, och ersätta dessa med <i>Stridsvagn 81 </i>(den svenska versionen av den brittisk Centurion).Patrickhttp://www.blogger.com/profile/14626693821007318180noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7484005392780325852.post-84041916181176778192016-10-20T04:40:00.003-07:002016-10-20T04:40:51.176-07:00Tredje ronden i det amerikanska presidentvalet<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhFXtqciRHgmUU_iJv00F3d8q8ebgmZNS8JZrYbjcp7NYiWZJ4GBR4diuHFsPMZkfdqfsd1qqOd3rH7w2FJI4D2Tk79fD-pb_zrynGNlx9aV9UGm4vQ2BsScTV5W7zB5_PkIKS185OFgCE/s1600/donald.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="180" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhFXtqciRHgmUU_iJv00F3d8q8ebgmZNS8JZrYbjcp7NYiWZJ4GBR4diuHFsPMZkfdqfsd1qqOd3rH7w2FJI4D2Tk79fD-pb_zrynGNlx9aV9UGm4vQ2BsScTV5W7zB5_PkIKS185OFgCE/s320/donald.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Donald Trump</td></tr>
</tbody></table>
<div>
I natt gick så den sista debatten mellan de båda presidentkandidaterna Hillary Clinton (demokraterna), och Donald J. Trump (republikanerna). Platsen för nattens sammandrabbning var University of Nevada i Las Vegas. Vilket kan tyckas vara en rätt passande plats, då mycket talade för att vinnaren kommer ta hem allt, i detta fallet få tillträde till det ovala rummet i det Vita Huset i Washington. Moderator för kvällen var Chris Wallace, från Fox News och som på förhand sagt att han skulle hålla de båda kandidaterna korta. Riktigt så blev det inte, men jag tycker nog ändå att Wallace lyckades bättre än moderatorerna i de tidigare debatterna, och lyckades hålla debattörerna hyfsat under kontroll. Om än, det spårade ur emellanåt, och att alla hans frågor inte riktigt fick de svar han, eller publiken, förväntat sig.<br />Men nog om det, och låt oss istället ta en närmare titt på själva debatten. Kvällens debatt var indelad i en rad segment, som avhandlade en hel del ämnen som redan avhandlats i tidigare debatter, men även en bunt nya ämnen som hitintills inte debatterats av presidentkandidaterna. Det första ämnet för kvällen var frågan om Högsta Domstolen, där den kommande presidenten kommer få tillsätta minst en domare, förmodligen fler, under sin första mandatperiod. Eftersom detta förmodligen kan tänkas påverka en av de stora stötestenarna och en av de mest politiserade frågorna i amerikansk inrikespolitisk, dels vapenfrågan, men kanske främst frågan om abort. Trots att Donald tidigare stött kvinnors rätt att få göra abort, har han under årens lopp - förmodligen för att kunna kandidera som republikansk kandidat - svängt i frågan, och är nu pro life. Även om han förmodligen lyckades övertyga de redan frälsta, så är det tveksamt om han lyckades vinna några nya väljare. Speciellt när han gled in på vad han påstod var aborter i graviditetens slutskede, och att de måste stoppas. Det kanske kommer som en överraskning för Donald, men om en graviditet avbryts medicinskt i den nionde månaden, så handlar det vanligtvis om ett kejsarsnitt. Riktigt varför han fastnade i den här delen av graviditeten, är oklart, men handlade det om ren okunskap.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Trots det känsliga ämnet, så lyckades dock Wallace hålla de båda kandidaterna till frågan. Det skulle dock bli svårare ju längre in i debatten vi kom, och i samband med att frågan om de avslöjanden som kommit från Wikileaks spårade det ut totalt. Istället för att svara på frågan om de dokument som släppts av Wikileaks, gick Hillary till frontalangrepp och pekade ut den ryske presidenten Vladimir Putin som ansvarig, och att Donald går hans ärenden. Trots att Donald uppmärksammade att frågan rörde de dokument som offentliggjorts, så kunde han inte hålla sig borta från att frågan om hans relation till Putin. Om man nu ska peka på ett ställe i debatten, där Donald förlorade den, så var det nog här. För om det nu är något som verkligen kan skada Hillary, så är det just frågor runt familjen Clintons stiftelse, och vilka eventuella löften som getts till olika bidragsgivare, men hur hon ändrat åsikt om frihandelsavtal och så vidare.<br />Även om Donald reste sig tillfälligt efter denna fadäs, där han rimligtvis borde gått till frontalangrepp och struntat i att ta upp tråden om Putin, så hade initiativet gått över till Hillary. Man kunde nu nästan känna att hon fått upp blodvittringen, och vilket gjorde att man satt och väntade på att hon skulle utdela det dödande slaget. Riktigt så roligt skulle det nu inte bli, och istället så pucklade hon på en allt mer frustrerad Donald.</div>
<div>
En Donald som rimligtvis måste känna på sig att loppet är kört, speciellt när han favoritämnen och de frågor som han - kanske främst - ser som sina starkaste kort, inte riktigt fick honom att lyfta. Vare sig debatten om ekonomi och invandring, var ämnen som lyckades lyfta det redan sjunkande skeppet. Samtidigt kändes det att Hillary, som nu började avbryta både moderatorn och Donald, tog över debatten. Det var hon som dikterade tempot, och där hon delvis lyckades visa både känslor och passion, något som hon tidigare kanske saknat i de två tidigare tv-debatterna. Trots att det uppenbarligen blev allt mer och mer uppenbart att Donald till vissa delar gett upp, så fortsatte han att streta emot. Dock blev hans påhopp allt mer desperata, som när han kallade Hillary för en "nasty woman".<br />Men, det som chockade både politiska kommentatorer, publiken, moderatorn och Hillary, var ett uttalande i slutet av debatten. Som en av de avslutande frågorna, så frågade Chris huruvida de båda kandidaterna skulle acceptera valresultatet i presidentvalet. Medan Hillary förklarade att det var en del av det politiska systemet, så sa Donald att han inte kunde svara på den frågan. Istället förklarade han, så skulle han hålla alla på halstret över huruvida han tänkte acceptera ett valnederlag. Uttalandet sände en chockvåg över USA, och gjort att Donald fått löpa gatlopp. För ett republikanskt parti, som nu slåss för att få sina senatorer och representanter i representanthuset omvalda, är det av stor vikt att de republikanska väljarna röstar. Annars är risken att man helt enkelt förlorar majoriteten, vilket skulle kunna få stora konsekvenser för partiet och dess framtid.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Med detta var så den tredje debatten avslutad, och jag tror man nu kan konstatera att valet är avgjort. Även om Donald gjorde en klart bättre insats än tidigare, och förmodligen var hans bäst, så räckte det inte. Med drygt tre veckor kvar till valet, så måste han ta varje chans han kan att ta in försprånget till Hillary. Något han absolut inte gjorde i natt, snarare så kändes det som han börjar inse att spelet är över att han kommer förlora valet. Vilket kanske kan förklara hans allt mer desperata uttalanden om att valet är riggat, och att "makteliten" sett till att han förlorar. Medan han lyckades hålla uppe inledningen, och även fick lite medvind under debatten om ekonomi, integration och Högsta Domstolen, så var resten av debatten en katastrof ur hans synvinkel. Även om Hillarys agerande kan ifrågasättas när det gäller USA:s utrikespolitik, så är det uppenbart att Donald inte har en susning i ämnet. Ett annat tecken på att hans kampanj nu spårat ur totalt, är förstås att många republikaner lämnat honom i sticket och nu försöker rädda vad som räddas kan. Frågan är förstås hur Donalds supportrar kommer ta ett valnederlag, speciellt som han trummat in budskapet att valet är uppgjort från början.<br /><br />För Hillary var detta onekligen en ren uppvisning, i synnerhet hur hon gled undan alla komplicerade och obekväma frågor. Där hon i mångt och mycket hade hon hjälp av Donald, som istället för att pressa henne på frågor om sin stiftelse, eventuella löften till bidragsgivare och så vidare, aldrig lyckades få grepp om henne. Hon gled gång efter annan ur hans grepp, medan han själv trasslade in sig i oviktiga frågor och gav Hillary det spelrum hon behövde.<br />Det är möjligt att Donalds supportrar ser nattens debatt annorlunda, men det lär inte ändra fakta. Hillary Clinton, oavsett vad man man nu tycker om henne, kommer bli USA:s näste president. Det kommer krävas ett större mirakel än det som skedde 1980, när det amerikanska hockeylandslaget besegrade Sovjetunionen i OS-finalen i ishockey. Frågan är om ens det räcker...</div>
Patrickhttp://www.blogger.com/profile/14626693821007318180noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7484005392780325852.post-21869228462325903942016-10-18T02:27:00.000-07:002016-10-18T07:54:29.610-07:00Svart på Vitt: Fred Perry<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjGnjMICSOjzOQfXnbRjJvSdD-dj1_m6qrWMuM2yfwXRlbGHGCh6Mhpo7ccnS0xLbT5isHjhhC84PesB7tH9akJgdhsnwVQ6vLZWjQX_3wLLcj7VCseWeMHj20GeKzXVJbQnw7Q3yGJKeI/s1600/fred+perry.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjGnjMICSOjzOQfXnbRjJvSdD-dj1_m6qrWMuM2yfwXRlbGHGCh6Mhpo7ccnS0xLbT5isHjhhC84PesB7tH9akJgdhsnwVQ6vLZWjQX_3wLLcj7VCseWeMHj20GeKzXVJbQnw7Q3yGJKeI/s320/fred+perry.jpg" width="308" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Fred Perry</td></tr>
</tbody></table>
<span id="docs-internal-guid-d3b4d7c8-d71c-8c7c-c96b-9439c39f4a15"></span>Den brittiske tennisspelaren Fred (egentligen Fredrick) Perry, i aktion på tennisbanan i Wimbledon 1936.<br />Ansedd som Storbritanniens genom tiderna bäste tennisspelare, vann han mellan 1933 och 1936 inte mindre än åtta Grand Slamtitlar. Efter att ha misslyckats med att vinna alla fyra Grand Slam-turneringar under ett och samma år 1933, fick han sin revansch året därpå. Han ledde även det brittiska tennislaget till vinst i Davis Cup 1933.<br />Vid sidan av framgångarna på centercourten, så var han även en ytterst skicklig bordtennisspelare, och blev världsmästare i bordtennis 1929. I slutet av 1936 blev han professionell tennisspelare och flyttade till USA, där han var pro touren Pro Tennis två gånger (1938 och 1940).<br />Efter att han lagt tennisracket på hyllan 1956, arbetade han som tenniskommentator, tennisinstruktör och startade tillsammans med den österrikiske fotbollsspelaren Tibby Wegner, ett klädmärke som bar hans namn.<br />Fred Perry valdes 1975 in i Tennis Hall of Fame, och avled 85 år gammal den 2 februari 1995, efter att ha ramlat i duschen.Patrickhttp://www.blogger.com/profile/14626693821007318180noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7484005392780325852.post-67857745377592488242016-10-15T11:35:00.000-07:002016-10-15T11:35:14.134-07:00Svart på Vitt: Mata Hari<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi3AtIxUbKSD_xOoIbvj4ZlSvWYRX9xKQZ7qg_f4nX_FiZENqaK2SuSNR2KN4_qwBNFxaTANm34e5cPSKMftWPuNcwnyU8gi27PamZEKnmBV9Wo8Kn7wqDgK50z9kNhUAMXthzMz9AM0LQ/s1600/mata+hari.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi3AtIxUbKSD_xOoIbvj4ZlSvWYRX9xKQZ7qg_f4nX_FiZENqaK2SuSNR2KN4_qwBNFxaTANm34e5cPSKMftWPuNcwnyU8gi27PamZEKnmBV9Wo8Kn7wqDgK50z9kNhUAMXthzMz9AM0LQ/s320/mata+hari.jpg" width="213" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Mata Hari</td></tr>
</tbody></table>
Margaretha Geertruida Zelle föddes den 7 augusti 1876 i Leeuwarden, Nederländerna. Efter att hennes mor, avlidit och henes far gift om sig, flyttade hon i tonåren till sin gudfar och arbetade under en kortare period som förskolelärarinna. Men efter att gudfadern fått kännedom att rekorn flörtade med den unge Margaretha, så fick hon sluta. 1895 gifte hon sig med den nederländske kapten Rudolf MacLeod, och flyttade 1897 till Java i dåvarande holländska östindien (nuvarande Java). Äktenskapet med den drygt tjugo år äldre Rudolf, var allt annat än lyckligt då han var alkoliserad och tog ut sin frustration över sin avstannade militära karriär på henne. Efter att hennes son avlidit, förmodligen i sviterna av syfilis han fått från sina föräldrar, återvände paret tillbaka till Nederländerna med dottern Jeanne.<br />Utan möjligheter att livnära sig, då Rudolf vägrade betala underhållet och senare även kidnappade dottern, flyttade hon 1903 till Paris. Här använde hon sitt artistnamn Mata Hari (sol, eller ”solens öga), som hon antagit när hon studerade indonesisk kultur under sin vistelse i Sydostasien, och livnärde sig som exotisk dansös och fotomodell. Vid krigsutbrottet hade hennes karriär som exotisk dansös gått i stå, och livnärde sig istället som kurtisan bland den franska överklassen.<br /><br />Hennes kontakter med höga politiker, militärer samt finansmän och möjlighet att fritt röra över gränserna i Europa, sig tack vare sitt nederländska medborgarskap, gjorde henne intressant för de europeiska underrättelsetjänsterna. Även om åsikterna går isär om hon överhuvudtaget utförde något underrättelsearbete överhuvudtaget, så kontaktades hon både av den franska och tyska underrättelsetjänsten. Hon greps den 13 februari 1917 av fransk polis, och anklagades för att ha lämnat ut information som orsakat den franska militären stora förluster. Efter en rättegång, under vilka de franska myndigheterna inte kunde lägga fram några hållbara bevis, annat än indicier, dömdes hon till döden av domstolen.<br />Hon avrättades av den 15 oktober 1917, en händelse som än idag är omgärdad av berättelser hur hon vägrade sätta på sig en bindel och vinkade till manskapet i exekutionsplutonen. Huruvida några av dessa berättelser är sanna, låter jag dock vara osant.<br /><br />Efter sin död har Mata Hari letat sig in i populärkulturen, där hon ofta tar rollen som den ultimata femme fatale. Hennes tid som dansös och kurtisan i Paris på 1910-talet, har renderat i flertalet filmer. Den kanske mest kända är ”Mata Hari” från 1931 med en ung Greta Garbo i rollen som den nederländska dansösen.<br />Huruvida hon verkligen var en tysk spion, råder det än idag stora frågetecken om. De flesta historiker verkar idag vara av åsikten att hon förmodligen kontaktats av tyska agenter, men inte varit involverad i något arbete för dem. Mest troligt är att hon, i ett försök att finna ett svar på de motgångar som drabbats den franska armén, blev ett perfekt offerlamm.Patrickhttp://www.blogger.com/profile/14626693821007318180noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7484005392780325852.post-33719526304848270202016-10-10T03:25:00.001-07:002016-10-10T03:25:16.548-07:00Det amerikanska presidentvalet, rond två<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjloU2fVRrIbe38Dj-FTby1cxR7lAweZH5VDP4TlJBpnedqZmOl2GNc7PiwEfaEguLuBVUMrtRpQF8rxeNqkTJDvDXRKWFgZlyK_yxRsI306F3-lk4DyFvZnPCIfpAgQRtJGooSFfRwWwY/s1600/if+looks+could+kill.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="179" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjloU2fVRrIbe38Dj-FTby1cxR7lAweZH5VDP4TlJBpnedqZmOl2GNc7PiwEfaEguLuBVUMrtRpQF8rxeNqkTJDvDXRKWFgZlyK_yxRsI306F3-lk4DyFvZnPCIfpAgQRtJGooSFfRwWwY/s320/if+looks+could+kill.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Donald Trump och Hillary Clinton gjorde upp på nytt i natt</td></tr>
</tbody></table>
Så var det då dags för rond två i det amerikanska presidentvalet, när de båda presidentkandidaterna i natt på nytt drabbade samman i en direktsänd debatt från Washington University i St Louis. Precis som vid den första drabbningen var förväntningarna skyhöga, om än kanske av lite annorlunda orsaker. I slutet av förra veckan släpptes en bandad inspelning från 2005, när det republikanska partiets kandidat Donald Trump, uttryckte sig otroligt nedvärderande om kvinnor i allmänhet, och om Arianne Zucker i synnerhet. Reaktionerna lät förstås inte vänta på sig, och flera tunga företrädare för det republikanska partiet, var snabba med att ta avstånd från Trump och hans kampanj. För Trump, som på den senaste tiden kämpat i motvind, och som gjorde ett ytterst slät intryck i den förra debatten, var detta avslöjande förmodligen det sista hans kampanj behövde. Det blev förstås inte heller bättre av att det helt och hållet, gjorde att nya avslöjanden om hans motkandidat Hillary Clinton, hamnade i en total mediaskugga. Det var således mycket som stod på spel, i synnerhet för Trump, som nu måste leverera och inte bara försöka skifta fokus i debatten, utan också stoppa blödningen och återfå lite av det momentum som hans kampanj fick efter vicepresidentdebatten. För Hillary fanns nu chansen att ge Trumps kampanj nådastöten, och kanske också sträcka ut en hand till de många missnöjda republikaner som inte är speciellt förtjusta i sitt partis val av presidentkandidat.<br />
Med dessa förutsättningar, så kändes det upplagt för försnacket skulle handla om den läckta videon, och Trumps uttalanden. Men, som så många gånger förut i dessa sammanhang, så lyckades Trump på något sätt skifta fokus.På en direktsänd presskonferens innan debatten, så omgav han sig med fyra kvinnor, som har påstått att Bill Clinton, utnyttjat dem sexuellt i någon form, och vilka sedan återfanns bland publiken. Troligtvis i ett sista, och kanske inte helt oävet försök att få Hillary ur balans.<br />
<br />
Nåväl, själv upplägget för debatten var att efterlikna en frågestund i Stadshuset, där åskådare skulle ställa frågor till de båda kandidaterna. Moderatorer för debatten var Anderson Cooper från CNN och Martha Raddatz från ABC, vilka tämligen omgående sattes på hårda prov. För Trump, som kanske kände att han inte längre har så mycket att förlora, så startade han i ett rasande tempo i enlighet med devisen, anfall är bästa försvar. På sedvanligt Trumpmanér, så körde han bokstavligen över allt och alla, utan att riktigt ge några som helst svar eller lösningar. Frågan om den läckta ljudinspelningen, lyckades han tämligen enkelt, sopa under mattan och vände det hela till att istället handla om Bills påstådda otrohetsaffärer.<br />Till skillnad från den första debatten, där Hillary tämligen omgående lyckades få Trump ur balans, så hade hon i natt uppenbart svårt att riktigt få grepp om fastighetsmagnaten. Istället lyckades han gång efter annan, slingra sig ur hennes grepp, och gå till förnyade angrepp. Mot hans huvudargument, att Hillary haft 30 år på sig att förändra USA, hade hon faktiskt inte så mycket att komma med. Inte heller lyckades hon, anser jag, värja sig mot hans ständiga angrepp om att hon är en del i av - det i många kretsar - så avskydda "etablissemanget". Samtidigt som han trummade in detta budskap, så kan jag ändå tycka att Trump, sina bombastiska uttalanden till trots, aldrig riktigt lyfte. Superlativen är där, men känslan som infann sig när man bevittna debatten, var att Trumps kampanj går att likna med ett tåg som är på väg att spåra ur, men som trots det ökar tempot, i ett vagt hopp om att olyckan ska gå att undvika. Huruvida Trump är medveten om detta, låter jag vara osagt, men någonstans infinner sig känslan av att det är detta, som i stora drag håller intresset vid liv för kampanjen. Det finns någon slags morbid fascination över denna Trumps fatalistiska kampanj, där omvärlden måste se upplösningen.<br />Med detta i åtanke, så kan jag emellanåt tycka att Hillary, åtminstone innehållsmässigt, har en något stabilare grund att stå på. Men, samtidigt är frågan om det verkligen räcker? För någonstans infinner sig känslan, att Hillary inte riktigt klarar av att se utanför sina trygga låda, och att hon kanske är en alldeles för bra politiker för sitt eget bästa. Hennes svar blir långrandiga, och kan emellanåt känns lite världsfrånvarande. I ett läge när Washington flera gånger varit lamslagen av ett förödande politiskt döläge mellan president och representanthuset, känns kanske hennes påståenden om att försöka jobba över partigränserna, som lite väl naivt. Samtidigt som jag finner Trumps enkla lösningar, eller brist på lösningar rättare sagt, som oroväckande, kan jag också se hennes vidlyftiga löften som något problematiska. För i ett läge när allt fler amerikanska väljare, med klar tydlighet visar att man inte uppskattar att politikerna bara lovar och lovar, utan att sedan genomföra löftena, borde hon kanske tona ner sin profil i detta avseende.<br /><br />
Nåväl, hur var då själva debatten. Som sagt, det var lätt kaotiskt och personangreppen haglade. Mest uppseendeväckande, var kanske när Trump, som en kort replik på Hillarys uttalanden om att det var tur att fastighetsmagnaten inte var president, sa att om han hade den posten, skulle se till att hon åkte i fängelse för sitt agerande i samband med den famösa mejlskandalen. Tyvärr så plockade aldrig Hillary upp den tråden igen, och någonstans infann sig känslan av att hon kanske inte var helt trygg i den här debattformen. Istället blev allt som ofta Trump, som tog tag i taktpinne.<br />Trots detta, så tycker jag ändå Hillary klev ut ur debatten som segrare. Trump gjorde visserligen en klart bättre insats än tidigare, men det saknas fortfarande substans i vad han säger. Superlativen haglar, men några direkta svar på frågorna från publiken eller moderatorerna, hade han inte. Samtidigt så kan man tänka sig att Trump, med facit i handen, ändå ser det hela som en slags seger. Han återfick momentum i sin kampanj, stoppade upp blödningen, och frågan om förra veckans avslöjande, försvann helt och håller ur debatten.<br />För Hillarys del, så kan jag tycka att hon gick segrande ur debatten. Frågan är dock om det räcker för hennes del, då hon i stora drag missade chansen att en gång för alla ge Trumps kampanj nådastöten Istället hamnade hon på defensiven, och det är aldrig bra när man möter Trump. Men, med detta sagt, så gjorde hon ändå en bättre insats än vad jag förväntat mig. Under primärvalen såg hon ofta trött och oengagerad ut, men nu verkar hon taggat till rejält och försöker - inte utan framgång - skaka av sig bilden av sig som tråkig och ospontan.<br />
<br />
Samtidigt som Trump kunde åka hem med en känsla av att uppnått något, så infinner sig ändå känslan av att många företrädare för det republikanska partiet börjar inse att slaget är förlorat, och att det gäller att nu snabbt distansera sig från Trump och hans kampanj. Helgens massavhopp och tunga kritik mot Trump på grund av den ovan nämnda videon, kan bara tolkas på ett sätt, och det är att man förbereder sig på en framtid utan honom. Frågan är förstås vad som skulle ske, om Trump mot alla odds, faktiskt blir USA:s näste president? Trumps kandidatur har öppnat ett jättestort sår inom det republikanska partiet, och frågan är hur detta ska överbryggas och av vem.<br />
En annan fråga som dök upp under debatten, är när Trump körde över sin vicepresidentkandidat i frågan om Syrien. Hur kommer Mike Pence att ta det, och låter han det bara vara och istället riktar in blicken på presidentvalet 2020.Patrickhttp://www.blogger.com/profile/14626693821007318180noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7484005392780325852.post-41635816466439032872016-10-09T11:05:00.000-07:002016-10-09T11:26:27.052-07:00Svart på Vitt: Black Sox<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjk91ub4Z9ExSna2EhVTp3M_KwQyIkqpRjxX6V1JcRUY7ms7r6je79DNEepVoDPlij0GHkiJMnxkF_QzxKepun-3rg0X3MhhU0jN1d-NXJ39cDDTo0KBnTQ_vsImWiCc7KxR56b6HdkCv8/s1600/Eight_men_banned.png" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjk91ub4Z9ExSna2EhVTp3M_KwQyIkqpRjxX6V1JcRUY7ms7r6je79DNEepVoDPlij0GHkiJMnxkF_QzxKepun-3rg0X3MhhU0jN1d-NXJ39cDDTo0KBnTQ_vsImWiCc7KxR56b6HdkCv8/s320/Eight_men_banned.png" width="315" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">De utpekade spelarna</td></tr>
</tbody></table>
Den 9 oktober 1919 vinner Cincinnati Reds finalserien i Baseball, World Series, mot Chicago White Sox. Rubrikerna och eftermälet till matchen ska dock handla om något helt annat, och kasta mörka skuggor över sporten i allmänhet och White Sox i synnerhet.<br />
<div>
Efter att rykten om att flera spelare i White Sox tagit emot mutor för att förlora finalserien, påbörjas en rättslig utredning av de utpekade spelarna i september 1920, mitt under slutspelsserien mot Cleveland Indians. I juni 1921 inleds rättegången, som dock kantas av skandaler. Bland annat försvinner flera av spelarnas vittnesutlåtandena från förhören spårlöst, och gör att flera av dem tar tillbaka sina tidigare uttalanden, och leder till att frias från misstankarna av en jury.</div>
<div>
I samband med att åtalet mot de utpekade spelarna inleds, påbörjar baseballigan (MLB) en egen utredning, under ledning av Kenesaw Mountain Landis. Den förre federale domaren Landis slutsats, var att även om spelarna frikänts av en domstol, så hade de inte bara brutit mot spelets anda, utan även dragit vanära över sporten. Landis rekommenderade, baserat på tidigare fall, att spelarna skulle stängas av för livet, vilket också var den linje som MLB tog.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
För White Sox satte skandalen djupa spår, inte bara sportsligt. Även om det råder lite delade meningar om när öknamnet "Black Sox" började användas, så råder det ingen tvekan om att eftermälet till World Series 1919, gjorde det till allmängods. Men även sportsligt skulle skandalen sätta djupa spår, och det dröjde 40 år innan klubben vann en divisionstitel. Först 2005, kunde sydsidans lag bärga World Series, och bryta en titeltorka som pågått sedan 1917.</div>
<div>
Det var dock inte bara White Sox som fick sätta sig och slicka såren, det samma gällde MLB, som tvingades se över spelarnas löner och möjligheter att byta klubb.</div>
Patrickhttp://www.blogger.com/profile/14626693821007318180noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7484005392780325852.post-65826713579888530992016-10-05T03:29:00.001-07:002016-10-05T03:29:55.811-07:00Vicepresidentkandidatdebatten <table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEglMLlSec0oA55U00uWaTUG0trTmgwxVs866jJgT0t7eDxmdCrGLiieJAP2JlQ80YCx1D3akHH6TIm6KB6V_6IpanWsLi02Fdqgr21g15bwMR-cpcibd5oXGAlkcleSPfMoFjwujxN5-UA/s1600/161004220902-12-vp-debate-1004-split-3-overlay-tease.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="179" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEglMLlSec0oA55U00uWaTUG0trTmgwxVs866jJgT0t7eDxmdCrGLiieJAP2JlQ80YCx1D3akHH6TIm6KB6V_6IpanWsLi02Fdqgr21g15bwMR-cpcibd5oXGAlkcleSPfMoFjwujxN5-UA/s320/161004220902-12-vp-debate-1004-split-3-overlay-tease.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Mike Pence (rep.) och Tim Kaine (dem.)</td></tr>
</tbody></table>
Det amerikanska presidentvalet rasar vidare, och i natt (eller kanske till och med i morse), så drabbade de båda vicepresidentkandidaterna Tim Kaine (dem) och Mike Pence (rep) samman. Platsen för nattens (eller morgonens) slag var Longwood University i Farmville, Virginia, och upplägget var lite annorlunda än den tidigare presidentkandidatdebatten. För detta var tänkt att vara en modererad diskussion mellan de båda vicepresidentkandidaterna, där man på förhand hade ett antal ämnen som skulle avhandlas. Tyvärr får man väl bara konstatera att kvällens moderator, Elaine Quijano från CBS News, hade väldigt svårt att hålla ordningen i diskussionen, som ofta spårade ur och där ingen av kandidaterna behagade svara på hennes frågor och dessutom ständigt avbröt varandra. I detta avseende, var Kaine den store skurken, som hela tiden jabbade loss på Pence, i något försök att skaka om sin republikanske konkurrent. Taktiken var kanske inte helt framgångsrik, och Kaine lyckades aldrig riktigt få sin motståndare ur balans, och gjorde nog sig själv i slutändan nog en stor otjänst. Men, låt oss nu inte föregå mina slutsatser, utan istället ta en närmare titt på själva debatten.<br />
Medan intresset för presidentkandidatdebatten var skyhöga, så var kanske intresset på förhand för denna debatt, inte lika högt. Medan det gick att se debatten på antingen Aftonbladet eller Expressen, så direktsändes den inte av SVT. Debatten i CNN var lite lagom avslagen, och handlade mer själva kampanjen än vad de båda kandidaterna kunde tänkas säga. Men samtidigt så kan man tycka att intresset, åtminstone från media, borde vara lite större. Det här är vicepresidentkandidaternas enda egentliga chans att visa upp sig, och debatterna mellan dessa brukar - åtminstone historiskt sett - vara lite mer aggressivt, än när presidentkandidaterna drabbar samman. I stora drag är vicepresidentkandidatens enda egentliga roll under presidentvalet, att agera presidentkandidatens attackhund. Medan presidentkandidaterna, åtminstone historiskt sett, tvingats avhålla sig från allt för yviga angrepp på motståndaren, har istället den uppgiften fallit på vicepresidentkandidaten. Men i år har allt detta ställts på huvudet, Donald Trumps kampanj har ända sedan primärvalen, varit extremt konfrontativ, med det ena huvudlösa uttalandet efter det andra. Sett ur denna synvinkel, så kan man kanske anta att Pence huvuduppgift, nu var att försöka tona ner Trumps retorik och undvika att gå fram som en elefant i en porslinsfarbrik. Såldes var det upplagt för Kaine, att på något sätt försöka få Pence ur balans.<br />
<br />
Nåväl, själva debatten pågick i drygt en och en halvtimme, och avhandlade en rad ämnen. Lite oväntat, med tanke på de amerikanska väljarnas ointresse för utrikespolitik, så kretsade väldigt många av frågorna runt just detta ämne. Tyvärr kändes det som att diskussionen tämligen omgående spårade ur, ingen av kandidaterna svarade egentligen på moderatorn Quijanos inledande fråga om varför de var mest lämpade att, om något hände presidenten, gå in och ta över dennes roll i det Vita Huset. Medan Pence åtminstone gjorde några antydningar om sin lämplighet, så vandrade Kaine snabbt iväg i en helt annan riktning. Redan då började jag inse att Quijano förlorat kontrollen över diskussionen, och det blev tyvärr inte bättre, snarare tvärt om. Quijano kunde i stora drag enbart se på, när de båda herrarna bokstavligen struntade i hennes frågor och försök att avhålla kandidaterna från att avbryta varandra.<br />
Kanske inte helt oväntat, så låg fokus i debatten på frågor som rörde USA:s säkerhetspolitik. Tyvärr slösades kanske alldeles för mycket fokus på denna fråga, och vilken gjorde att ämnen som ekonomi, handel, sociala frågor och annat, som rent historiskt sett, varit viktiga frågor i amerikanska presidentval, hamnade i skymundan. Andra ämnen, som miljö och hotet från klimatpåverkan, eller arbetlöshet avhandlades över huvud taget inte i denna debatt. Vilket kan tyckas lite underligt, då utrikespolitiska frågor sällan, spelar en avgörande roll i ett amerikanskt presidentval, och att man främst riktat in sig på ämnen som väljarna kan relatera till.<br />
De enda inrikespolitiska frågor som avhandlades kretsade runt skatterna, där tyvärr debatten allt som ofta kretsade runt det faktum att Trump inte redovisat sina inkomster. Det blev ett oändligt pajkastanden fram och tillbaka, och speciellt mycket klokare tror jag varken jag eller de amerikanska väljarna blev. Den enda fråga som egentligen inte spårade ur, och där jag kände att det faktiskt fanns en avgrundsdjup politisk skillnad mellan de båda kandidaterna, var frågan som rörde ämnet polisen och minoriteter. Medan båda kandidaterna var överens om att relationerna mellan minoriteter och polisen, måste förbättras, så fanns det också skillnader i synsätt på hur detta skulle uppnås.<br />
Nåväl, speciellt mycket klokare på vad de båda presidentkandidaterna står för, blev man kanske inte. Kanske inte helt oväntat, så var det knappast något nytt som framkom i diskussionerna, som snabbt spårade ur till ett evigt munhuggande om vem som sagt vad, och vem som gjort vad. Allt medan den stackars moderatorn, som till slut verkar gett upp och bara önskade att tiden skulle gå ut så att hon fick gå hem. Så istället för att kanske diskutera sakfrågan i de ämnen som togs upp, så blev det istället ett oändligt munhuggande om vem som sagt vad, och vem som gjort vad. Här får man som sagt påpeka, att det var Kaine som var den store skurken i frågan och vilken hela tiden försökte få Pence att svara på frågor om vad han själv anser om Trumps uttalanden om muslimer, latinamerikaner, kvinnor och så vidare. Några egentliga svar fick han dock aldrig, och även om jag antar att Pence ovilja att besvara dessa frågor, kanske gick hem för stunden, är jag inte helt säker på att de gör det när man börjar granska debatten närmare.<br />
<br />
Så vad blir då omdömet av denna lätt kaotiska, och inte speciellt upplyftande händelse. Tja, det första man kan konstatera är att både Kaine och Pence, är två politiskt sett mycket rutinerade herrar. Kaine försök att få Pence ur balans, misslyckades som sagt fullständigt, och var ett stort bidrag till den lätt kaotiska stämning som omgärdade debatten. Inte heller lyckades Kaine kroka Pence genom att använda sig av Trumps, emellanåt lätt obehagliga påståenden och uttalanden, och något svar vad republikanernas vicepresidentkandidat anser om presidentkandidatens åsikter, fick vi inte. Inte heller fick man kanske något direkt svar på vilka Kaine och Pence egentligen är, med undantag för en kortare sammanfattning om deras politiska bakgrund, så försvann även den frågan i ett oändligt svammel om Iran, Trumps uttalanden och Putin. Så mycket mer än att Pence hade en farbror som var polis, och att de båda är djupt kristna, fick vi inte veta.<br />
Fokuseringen runt utrikespolitiska frågor, känns så här för en utomstående, som intressant. Frågan är dock hur pass stort intresset är bland de amerikanska väljarna, och här tror jag ändå att frågor om Iran, Syrien och Ryssland, är sekundära med frågor som rör hushållens ekonomi. Speciellt med tanke på att det är just den ständigt hackande ekonomin, som delvis burit fram både Bernie Sanders och Trump i primärvalen. Inte heller avhandlades frågor som rörde handel eller arbetslöshet, vilket också kan tyckas lite underligt.<br />
Nåväl, vem vann då? Ja, medan jag tror båda kandidaterna är nöjda med sin insats, så får man ändå säga att Pence drog det längre strået. Kains taktik att försöka få Pence ur balans, fungerade inte alls och fick honom snarare att framstå som bufflig och lite taktlös. Jag kan också tycka att hans konstanta försök att smutskasta Trump, föll tämligen platt och även de kändes lite taktlöst och blev med tiden lite tröttsamt att höra. Som väljare, så vill jag förstås höra vad mina kandidater har för lösningar, inte vad den andra kandidaten sagt, gjort eller inte sagt och gjort. Samtidigt så kan man bara konstatera att Pence inte sa speciellt mycket om vad Trump egentligen vill ha gjort, annat än det vid det här laget rätt uttjatade mantrat om Obamaadministrationens tillkortakommanden och att Clintons tid som utrikesminister lett till ett mellersta östern i totalt kaos. Hur Trump och Pence tänkt tackla frågor som rör terrorism, arbetslöshet, miljöförstöring o.s.v., saknades helt och hållet. Å andra sidan, så var det inte heller speciellt mycket konkret som Kaine hade att tillföra.<br />
Så slutsatsen blir att Pence kan utropa sig till segrare, och att han möjligtvis kan ha asfalterat vägen till att själv bli republikanernas näste presidentkandidat till valet 2020/24. Men samtidigt så är det risk att Pence seger, egentligen blir en Pyrrhusseger, och att hans insats snabbt kommer glömmas bort. För någon speciellt minnesvärd kväll (natt, morgon), var detta inte. Snarare tvärt om, det var kaotiskt och inte speciellt väl genomfört av någon deltagare.Patrickhttp://www.blogger.com/profile/14626693821007318180noreply@blogger.com0