Missförstådda låttexter - Every breath you take

Idag tänkte jag glida ut ur min comfortzone, och skriva om musik, och då om missförstådda låttexter. Jag misstänker att vi alla har en låt som vi älskar, men där vi kanske blivit förblindad av låtens yttre attribut, och aldrig riktigt tagit oss tid till att reflektera vad sångtexten egentligen har för innebörd. Orsakerna till detta kan vara många, ibland handlar det om att kompositören valt att medvetet tona ner budskapet genom att använda sig av insinuationer i texten, men det kan också beror på att man valt att använda ett tonläge på musiken som fullständigt bryter med texten och ger oss helt andra associationer, men ibland kan det också vara det visuella i form av musikvideos eller hur låten framställs av artisten. Som vi kommer se i en serie inlägg, förmodligen rätt ryckigt publicerat, gott om missförstådda låttexter, vilka ofta ironiskt nog har precis motsatt betydelse än vad lyssnarna ibland tror. Givetvis innebär detta att jag kommer sparka in en hel del öppna dörrar, men låt så vara.

The Police

Först ut är en av 1980-talets kanske mest kända romantiska sånger, jag talar förstås om låten ”Every breath you take” av Police, vilken släpptes 1983 och fanns med på albumet Synchronicity. Denna romantiska sång blev genast en gigantisk hit, hamnade på topplaceringar både i USA och Storbritannien, och är utan tvekan The Police mest kända, och således också inkomstbringande låt. Kombinationen av Stings text, och finstämda röst och musikarrangemang, gör att lyssnaren kanske drar slutsatsen att låten handlar om de känslor som bubblar upp i kroppen när man precis träffat någon, och bara tänker på denna och vill spendera all sin tid med denna person. Ur denna synvinkel är det kanske inte helt obegripligt att detta är en låt som dyker upp när det är dags för tryckare, och ofta toppar listan på vilka låtar som ska spelas på bröllop.

Vilket i det sistnämnda kan te sig lite ironiskt, då låten skrevs i samband med att Sting skiljde sig från sin dåvarande hustru, och inlett ett förhållande med hennes väninnan. Men låt oss inte fastna i smådetaljer, utan istället koncentrera oss på själva texten. För när man bemödar sig att lyssna på Stings text, så är det tämligen uppenbart att den de känslor som protagonisten i ”Every breath you take” har, inte är besvarade. Vilket i sig kanske inte är ett ovanligt tema, obesvarad kärlek är ett återkommande tema i många böcker, filmer och sånger. Men till skillnad från andra låtar i genren, så lämnar protagonistens fixering över målet för sin besvarade kärlek, en lätt bitter bismak och rätt stark känsla av obehag. Även om Sting sätter tonen för ”Every breath you take” redan i den första versen, så är den tämligen subtil. Det är först i slutet av versen han antyder att protagonistens känslor inte bara är obesvarade, utan att denne kanske även blivit sviken och i slutändan dumpad. Någon som sedan utvecklas i vers två, och det är också nu som låttexten tar en mörkare, och således också obehagligare, vändning. Och där vi sedan i vers tre, får hela historien bekräftad, när Sting skriver ”Every move you make and every wov you brak. Every smile you fake, and every claim you stake […]” Det är snudd på mästerligt hur Sting förvandlar denna till det yttre ytliga sångtext om olycklig kärlek, till att handla om en person som helt klart är sjukligt fixerad vid sin före detta partner, eller, vilket gör texten än mer obehaglig, att det aldrig existerat något förhållande överhuvudtaget.
Oavsett relation, eller avsaknad av en sådan, så är det dock uppenbart att protagonisten inte bara begränsar sig till att beklaga sig över sin situation, utan faktiskt hänger sig åt att stalka sitt offer (eller hur man nu ska beteckna målet för protagonistens obesvarade känslor).  Så istället för att handla om saknad, och kanske även obesvarad kärlek, så är det här inte alls en kärlekssång, det är i stora drag precis tvärt om. I en intervju för New Musical Express, sa Sting "I think it's a nasty little song, really rather evil. It's about jealousy and surveillance and ownership." Han utvecklade sedan sina tankar, och förklarade att ” "I think the ambiguity is intrinsic in the song however you treat it because the words are so sadistic. On one level, it's a nice long song with the classic relative minor chords, and underneath there's this distasteful character talking about watching every move. I enjoy that ambiguity. I watched Andy Gibb singing it with some girl on TV a couple of weeks ago, very loving, and totally misinterpreting it. (Laughter) I could still hear the words, which aren't about love at all. I pissed myself laughing."

Omslag till singeln av "Every breath you take"

Så hur kunde då det bli så fel? Som jag tidigare skrev, så handlar det hela om slutpaketeringen. Kombinationen av Stings tvetydiga och subtila text, tillsammans med hans sångröst och den nedtonade musiken, gör att man helt enkelt får helt fel associationer. Något som onekligen förstärks av låtens video, en svartvit skapelse, där vi får se The Police spela olika instrument. Hade The Police nyttjat ett mörkare och råare sound, hade kanske omvärldens åsikt om ”Every breath you take”, varit helt annorlunda.
Men det hade å andra sidan förstört låtens storhet, för det är just hur The Police får oss i helt fel stämning, som är storheten i ”Every breath you take”. Det är väl rätt tveksamt om en låt där protagonisten förmodligen är en – lätt(?) – störd stalker, nått någon större framgång på listorna, och ansetts som en av 1980-talets kanske främsta kärlekssånger. Ska man kanske dra någon lärdom av detta, så är det kanske att man bör, om man nu bryr sig om sådant, vara lite mer uppmärksam på texten.