 |
| Skärmdump från Facebook |
Men när så skedde var redan skadan skedd, och stora sprickor hade uppdagats i den Europeiska Unionens fasad. Försöken att fördela flyktingarna mellan medlemsländerna strandade, och har i praktiken än i dag inte lösts. Men det var inte bara EU i sig som påverkades, det samma gällde även de enskilda medlemsländerna. I Storbritannien användes kaoset som följde flyktingströmmarna som bollträ i debatten runt "Brexit", och gav förmodligen de krafter som önskade ett brittisk utträde ur unionen, en rejäl knuff. I Tyskland möttes förbundskanslern Angela Merkel av en massiv kritikstorm för sitt beslut att öppna de tyska gränserna för flyktingarna, och vilka ledde till frågetecken om huruvida hon skulle kunna sitta kvar. Runt om i Europa vädrade diverse högerextremistiska partier och organisationer morgonluft, i synnerhet som allt fler och fler länder, som t.ex. Sverige, fick börja rucka på sina tidigare uttalanden om att inte stänga gränserna och införa hårdare kontroller av flyktingarna. Så detta är alltså bakgrunden, för er som nu glömt bort förloppet, så nu kan vi återgå till själva bilden.
Enligt texten så föreställer detta ett fartyg som, någon gång under det andra världskriget, för tusentals personer från Europa till Nordafrika. Eftersom jag hade ett vagt minne av att bilden inte riktigt stämde överens med texten, så gjorde jag en snabb sökning på Internet. Vilket tämligen snabbt gav svaret, att så också var fallet.
Fartyget "Vlora" sjösattes den 4 maj 1960 som Illice, och således 1961 till den det statskontrollerade albanska rederiet Joint Sino-Albanian Shipping Comany och bytte i samband med detta namn till Vlora. Riktigt hur ett fartyg som sjösattes femton år(!) efter det Andra Världskriget tog slut, kunde föra flyktingar från Europa till Nordafrika, är lite oklart. Ett kanske helt övertygande svar skulle vara att fartyget hamnat i en tidsloop, men det hör till fantastikböcker, primärt då Sci-Fi. Det är kanske också värt att notera att Nordafrika på intet sätt var någon egentlig tillflykt undan kriget, eller de framryckande tyska trupperna. För med undantag för Egypten, så kontrollerades Nordafrika fram till hösten 1942 av Axelmakterna eller Vichyfrankrike, den tyska marionettregimen som kontrollerade södra Frankrike.
Först i efterdyningarna till Operation Torch och det andra slaget om El Alamein, så vreds Nordafrika successivt från Axelmakternas kontroll.
Men vilka är då personerna på bilden, om de nu inte är franska(?) flyktingar, som försöker undkomma de framryckande tyska trupperna? Svaret på den frågan är att det rör sig om albaner, som flytt undan det kaos som rådde i Albanien i början av 1990-talet. För i efterdyningarna till murens fall och Sovjetunionens successiva sönderfall, så förvandlades land efter land bakom den så kallade Järnridån, från enpartistater till demokratier. En förvandling som inte alltid var okomplicerad, eller för den delen smärtfri, speciellt på Balkan. I Rumänien störtades ledningen i vad som kan betecknas som en militärkupp, och i Jugoslavien ledde sönderfallet till ett blodigt och utdraget inbördeskrig. Men medan det kommunistiska styret i dessa länder varit totalt, så var det inget mot styret av Albanien. Ansedd som det kanske mest totalitära av alla länder i det forna Östblocket, Sovjetunionen inräknat, hade Albanien dessutom försökt sig på att isolera sig från omvärlden.
När svallvågorna från händelserna i Östtyskland och Sovjetunionen till slut nådde det lilla landet vid det Adriatiska havet, så kunde inte ens den hårdföra ledningen hejda utvecklingen. Albanien tvingades öppna sig för omvärlden, men glädjen bland albanerna blev milt sagt kortvariga. Utan subsidier från Sovjetunionen, och möjligheter att konkurrera med omvärlden, tvingades tusentals fabriker slå igen. Hundratusentals albaner blev utan arbete och inkomster, samtidigt som ledande personer i det albanska kommunistpartiet, anklagades för att ha skott sig på sammanbrottet.
Den albanska ekonomin kraschade, och landet kastades in i en allt snabbare spinnande spiral av politiskt och ekonomiskt kaos. Tusentals albaner, som nu stod utan jobb eller möjlighet att få ett jobb, försökte nu desperat ta sig ut ur det sönderfallande landet. I huvudstaden Tirana florerade rykten om att flera europeiska länder delade ut visum, och vilket ledde till att flera ambassader stormades av förhoppningsfulla albaner. Längs den albanska kusten, så lämnade hundratals överfulla fartyg hamnarna och satte kurs mot grannlandet Italien.
Ett av de överfulla fartyg som lämnade Albanien, var ingen annan än den nyligen nämnda Vlora. Den 8 augusti 1991, anlöpte Vlora hamnen i Bari. De italienska myndigheterna, som visserligen var medvetna om situationen i Albanien, stod handfallna inför flyktingströmmen, och tvingades internera passagerarna i en närbelägen fotbollsarena i väntan på vad man skulle göra med dem rent praktiskt. Förhållandena i arenan, som snabbt blev överfull, var kaotiska. När det dessutom stod klart att de italienska myndigheterna tänkte repatriera albanerna, så ledde detta till upplopp och flyktförsök. Så oroade över situationen var de italienska myndigheterna, att man använde helikoptrar för att förse albanerna med förnödenheter. Den 9 augusti påbörjades repatrieringen, och den 16 augusti hade de sista passagerarna på Vlora, lämnat Bari och återvänt till Albanien.
Kvar i Baris hamn fanns dock Vlora, som först efter över en månads reparationer, kunde återvända till Albanien. Hon togs slutligen ur drift i mitten av 1990-talet, och skrotades slutligen den 17 augusti 1997.
Slutomdöme för memen:
Källor:
