Militärkupp i Egypten

Firande i Kairo efter nyheten om att militären avsatt den sittande regeringen och presidenten.

Inte helt förvånande så informerade den egyptiska militären, att man igår (3 juli 2013) vid niotiden avlägsnat den sittande regeringen och presidenten och att man kommer att tillsätta en interimsregering. Det som endast kan betecknas som en ren militärkupp, kom efter en kaotisk vecka, där den egyptiska militären förklarat att man skulle avsätta den sittande presidenten Mohammad Mursi om han inte avgick självmant. Orsaken till detta ultimatum är det allt mer instabila politiska läget i Egypten, och de massiva protester som genomförts i en rad egyptiska städer mot den sittande presidenten och regeringen. Orsakerna till de omfattande protesterna är främst orsakade ett djupgående missnöje med landets ekonomiska situation, där det styrande Muslimska Brödraskapet inte lyckats vända den nedåtgående spiral som landet befinner sig i. Inte nog med att den egyptiska ekonomin näst intill havererat totalt efter den förre presidenten Hossni Mobarak avsattes, någon direkt ljusning i det ekonomiska mörkret kan inte heller skönjas. Detta trots att landet, förmodligen för att försöka stärka det styrande Muslimska Brödraskapet, fått stora lån av Qatar och Saudi Arabien. Men det finns även utbrett missnöje över försöken att införa shariabaserad lagstiftning, och de otvivelaktigt diktatoriska tendenser som kan skönjas i vissa av de lagförslag som den sittande regeringen drivit igenom.
Under dagen har landets nya president Adli Mansour svurits in på sin nya post, samtidigt som den egyptiska militären gått ut med att man har eller kommer gripa flera ledande personer inom det Muslimska Brödraskapet. Riktigt vad dessa kommer åtalas för, är i nuläget oklart och av allt att döma befinner sig den förre presidenten Mursi i husarrest. Hur det Muslimska Brödraskapet kommer reagera på detta är oklart, men risken är förstås att det kan bli ett våldsamt svar. För att ytterligare hälla bränsle på det i många avseenden mycket instabila läget, så rapporteras det om nya våldsamma sammandrabbningar mellan regeringstrogna och – förmodade – oppositionella grupperingar.

Riktigt hur man nu ska värdera onsdagens händelser, är faktiskt inte helt enkelt. För även om jag på intet sätt sympatiserar med det Muslimska Brödraskapet, så går det inte att komma ifrån det faktum att en demokratiskt val regering och president avsatts på ett helt klart regelvidrigt sätt. Att många medlemmar och sympatisörer till det Muslimska Brödraskapet idag är både uppgivna, och kanske även upprörda, har jag således full förståelse för. Det ställer också frågor om den egyptiska militärens fortsatta roll i den egyptiska inrikespolitiken, och hur detta kommer påverka legitimiteten för den – i alla avseenden – sköra demokratiska utvecklingen i landet. Hur kommer militären agera nästa gång stora mängder människor protesterar, och kommer man fortsätta agera King Maker även i fortsättningen? Risken är således överhängande att militären, allvarligt kan komma att urholka den demokratiska legitimiteten hos framtida egyptiska regeringar, då dessa kan – kanske med fog – sägas vara dess marionetter.
En annan fråga som givetvis kräver ett förhållandevis omgående svar, är hur pass enad oppositionen verkligen är. Precis som i många länder i regionen, består de oppositionella rörelserna sällan av någon homogen grupp, utan består av ett brett spektrum av politiska och religiösa grupper. Under protesterna har såväl religiösa, ateister, liberaler, kommunister, fotbollshuliganer och förmodligen även uppgivna före detta sympatisörer till Brödraskapet, enats i kampen mot den sittande regimen. Hur nu dessa, vilkas egentliga mål, spretar åt alla håll och kanter, nu ska klara av att enas och uppvisa en enad front, är oklart.
Den andra stora frågan är som sagt, hur Brödraskapet nu kommer agera. I likhet med oppositionen, är detta ingen egentligt homogen rörelse. Här återfinns ett brett spektrum, från hårdföra islamister med kopplingar till Al Qaida, och vilka var pådrivande i de våldsamheter som skakade Egypten under 1980-talet, till mer moderata och pragmatiska islamister. Riktigt hur dynamiken mellan dessa båda grupper, vilka visserligen kanske enas i frågan om den framtida utvecklingen av landet, men som splittras av medlen att nå dit, nu kommer påverkas av veckans händelser är oklart. Risken är onekligen stor att de mer radikala, och våldsbejakande elementen, vilka delvis fått stryka på foten de senaste åren, kommer att få ett större inflytande.
Även om risken för ett fullskaligt inbördeskrig i landet får sägas vara obefintligt, så finns förstås oron att händelserna ska få våldsamma efterverkningar. Det är således inte helt otänkbart att de radikala islamisterna, kan nyttja situationen för att på nytt ta upp vapnen i kampen mot centralmakten. Situationen förbättras givetvis inte av det osedvanligt instabila läget i hela regionen, och då i synnerhet i grannlandet Libyen. Under upproret mot Gaddafi, användes Egypten stundtals som uppmarschområde för de libyska rebellerna, och möjligheten finns förstås att egyptiska islamister kan använda Libyen som en bas för operationer i Egypten. Med tanke på det rådande säkerhetspolitiska läget i Libyen, där centralmakten i praktiken saknar någon egentlig överblick och kontroll över de hundratals väpnade miliser som nu i stort sett styr delar av landet, så är det förstås inget otänkbart scenario. Det ska också påpekas att regionen längs den egyptiska gränsen, också är hemvist för några av de mer militanta islamistiska grupperna i landet.

Källor:
Följ läget i Egypten
UD: "Res inte till Egypten"Mursi erbjuder samlingsregeringBildt om Egypten: Djupt oroväckande

Fyra skäl till att Egypten är viktigt

Armén: Mursi är gripen

Ekot direktrapporterar om utvecklingen i Egypten

Både hopp och oro efter militärens övertagande
Stor upprördhet bland Mursis anhängare