Mycket av nyhetsrapporteringen den senaste veckan har handlat om vulkanutbrottet på Island, som skapat kaos i Europa då stora delar av luftrummet över Skandinavien och norra Europa stängts för all flygtrafik. Effekten har blivit att tusentals flygresenärer blivit strandsatta på flygplatser runt om i Europa och övriga världen, utan möjlighet att ta sig hem annat än med buss, tåg eller bil. För de flygbolag som trafikerar Europa riskerar nu flygförbudet att få långtgående konsekvenser, många flygbolag är redan i ekonomiska trångmål och flygförbudet i kombination med ersättning till de kunder som blivit strandsatta eller utan beställda varor kan få långtgående effekter. Många stater, däribland Sverige, har dock lovat att försöka ersätta flygbolagen, men många anser att det troligen inte lär hjälpa och att vi snart kommer få se effekten av flygförbudet i form av havererande flygbolag.. Det höjs nu också röster om huruvida varningarna verkligen var befogade och på vilka grunder dessa tagits, och troligen är inte sista ordet sagt i den här frågan.
Men oavsett vad effekten av det isländska vulkanutbrottet nu blir, i form av strandsatta flygpassagerare och gråhåriga flygbolagschefer, så bleknar det i jämförelse med det vulkanutbrott som drabbade Europa för 200 år sedan. Ett vulkanutbrott som renderade i att stora delar av nordvästra Europa täcktes av en tjock svavelstinkande dimma och troligen orsakade hundratusentals dödsfall…
Den 8 juni 1783 väcktes befolkningen i det isländska samhället Kirkjubæjarklaustur av en rad dova explosioner och kraftiga skakningar, som följdes av ett våldsamt vrål och en rödfärgad himmel. Det var vulkanen Laki som fick ett våldsamt utbrott, och runt 130 vulkankratrar öppnades. Längs dess sluttningar rann nu en snabb flod av stekhet lava som förtärde allt som kom i dess väg, hus, boskap, skördar och även människor försvann i den rödglödande lavan och många valde att lämna Kirkjubæjarklaustur i panik. De som blev kvar samlades runt sockenprästen Jón Steingrímsson, vars bevarade anteckningar om händelserna sommaren 1783 idag ses som banbrytande och har haft stor inflytande på den moderna vulkanforskningen. Trots sina uppenbarligen vetenskapliga anteckningar, så styrde Steingrímsson starkt av tron på att vulkanutbrottet var guds straff, och att befolkningen måste sona sina synder. Enligt legenden ska Steingrímsson en dag ha haft en extra lång predikan, där han manade åhörarna att be till gud om hjälp, och att en lavaström ska ha stannat bara några meter från kyrkan. Under sensommaren började utbrotten bli lindrigare, och i februari 1874 hade vulkanen slocknat. Men vid det här laget hade befolkningen i Kirkjubæjarklaustur och området runt vulkanutbrottet annat att oroa sig över…
För även om lavan inte bara lett till stora ekonomiska förluster i form av förstörda gårdar och boskap, den hade även krävt ett trettiotal döda människor, så var det bara början. Som en effekt av det våldsamma utbrottet släpptes runt åtta miljoner ton svavel och 120 miljoner ton svaveldioxid ut i atmosfären, vilket är ungefär tre gånger så mycket som det totala europeiska utsläppet av svaveldioxid under 2006! Med andra ord hade bara eländet börjat, vad ingen visste var att Island inte var de enda som skulle drabbas.
I Europa levde de allra flesta i total okunnighet om katastrofen på Island, de få som kände till vulkanutbrottet var föga medvetna om att de själva snart skulle drabbas av dess osedvanligt obehagliga bieffekt. Istället nöjt de allra flesta av en osedvanligt varm försommar, något som ironiskt nog möjliggjorde den kommande katastrofen och de sedvanliga vindarna som skulle ha fört föroreningarna norrut mot Arktisk, drog nu åt sydväst. Bara dagar efter utbrottet täcktes Bergen av en gulaktig och svavelstinkande dimma, och vindarna förde nu sydost mot Centraleuropa där den nådde Prag den 17, Berlin den 18, Paris den 20 och Storbritannien den 23 juni.
På sina håll var dimman så tät att det blev svårt att se, många brittiska hamnar tvingades stänga då sikten blev så dålig att fartygen inte kunde lämna hamnen och det rapporterades att solen antog en blodröd färg. Det är förstås inte speciellt svårt att anta att okunskapen rörande molnets ursprung, blev en grund till såväl rädsla som ett ökande tryck på kyrkan att förklara fenomenet. Men som om detta inte var nog så drabbades Europa av ytterligare en bieffekt av dimman, vars svaveldioxid förvandlades till svavelsyra i lungorna på arbetare och boskap.
Historiker har genom kyrkoböcker, främst i Storbritannien, påvisat en kraftigt ökad mortalitet under sommarmånaderna, något som också bekräftas av berättelser om hur till exempel jordbrukare eller hantverkare till synes av ingen anledning segnat ner och avlidit. Men det var inte bara människor som drabbades av den svavelosande dimman, utan även boskap och spannmål dödades eller skadades. Man har räknat med att stora delar av Islands boskap dog som en direkt effekt av vulkanutbrottet, något som ledde till akut hungersnöd och svält. Upp till en fjärdedel av Islands befolkning avled i sviterna av de svavelosande utsläppen, och i Storbritannien räknar man med att över 23 000 britter avled som en direkt följd av utsläppen och att siffrorna för hela Europa kan röra sig om hundratusentals.
Den så kallade Lakidimman påverkade inte bara människan, utan högst också troligen klimatet, under sensommaren och hösten 1783 drabbades Europa av våldsamma stormar vilka ledde till missväxt och översvämningar. Vintern 1783/84 var en av de kallaste och längsta man uppmätt, i stora delar av England låg snötäcket kvar långt in i april och ledde till ytterligare översvämningar och dödsoffer. Det har lagts fram teorier om att Lakidimman och dess effekt på klimatet under de följanden åren varit en av orsakerna till den fattigdom och svält som utgjorde grogrunden för den franska revolutionen.
Men det var inte bara i Europa utbrottet i Laki satte sina spår på klimatet, vintern i Amerika – som precis gjort sig från Storbritannien – var osedvanligt kall 1783/74, bland annat siktades is i den Mexikanska golfen och Mississippifloden frös till. Det finns även tecken som tyder på att utbrottet påverkade Monsunerna i Afrika och Indien, vilket bland annat ledde till en svår torka som drabbade Egypten och orsakade upp ledde till att en sjättedel av landets befolkning avled.
Trots allt detta så har utbrottet i Laki i stora drag glömts bort, och även om dagens utbrott på Island renderat i stora ekonomiska avbräck och personliga tragedier, så bleknar dock dessa mot Lakiutbrottet och den dimma som sänkte sig över Europa. Den stora frågan är dock vad som skulle hända om ett liknande utbrott skedde i vår tid, skulle det få samma katastrofala följder som utbrottet 1783? Ja det är förstås en hypotetisk fråga, men svaret måste nog ändå bli att så är fallet.
Med tanke på det kaos som har drabbat Europa av det senaste, i jämförelse förhållandevis milda utbrott, så kan man bara ana sig till det kaos ett utbrott av Lakis dimension skulle få. För även om vi idag är i besittning av en långt mer avancerad teknologi och kunskap än Europas befolkning hade i slutet av 1700-talet, så är vårt samhälle minst – eller kanske till och med mer – sårbart som deras. För även om vi kanske skulle minimera de mänskliga offren av en framtida Lakidimma, så är vi precis lika utsatta för klimatoriska förändringar som de var…
